Inskjutning av busig liten .22 long

Lördagseftermiddagen tillbringades till stor del med en jordhacka för att i möjligaste mån försöka återställa förödelsen efter den fredagens rävvittjning när jag sånär fastnade med bilen.

När jag i det närmaste var klar ringde en bekant som bor strax invid fällan (det var även han som jag ringde för att få den sista lilla hjälpen att ta mig därifrån på fredagen). Han undrade om jag kunde komma och hjälpa honom skjuta in hans bössa i .22 long.

Skulle ju ändå tillbaka upp till bilen som parkerats på hans gård, så det var givetvis inga problem att stanna till en stund.

En bräda med 5 tuschfläckar hade satts upp mot en hög slänt som gav betryggande kulfång. Vi hittade något lämpligt att sitta på och kunde med hjälp av broräcket få till ett skapligt stöd för bössan, även om skjutställningen blev något hopkrupen.

När jag skulle krama av det första skottet så trodde jag flera gånger att bössan fortfarande var säkrad, men varje gång visade det sig att jag hade fel. Den var bara mycket tung i trycket. Till sist fick jag i alla fall iväg ett skott som syntes i kikaren, något högt och till vänster Tryckte sedan iväg ett till som inte syntes. När vi kom fram så satt både kulhålen överlappande. Rattade om kikaren lite och bytte tuschfläck. Två skott, inget syntes. Båda överlappande ett par mm från mitten på tuschfläcken. Jag ansåg att i alla fall min del var gjort, och att det var läge för ägaren att testa också.

Visade sig att bössan även nu gick rätt i höjd, men att han möjligen hade lite svårare att krypa ner i skjutställningen. Ett skott på vardera sidan av tuschfläcken. Blev ombedd att testa ytterligare ett par skott, bara utifall...

Tog samma tuschfläck som vapenägaren och kramade av två skott. Inget syntes, men vid närmare besiktning så satt det två överlappande kulhål ett par mm från mitten av tuschfläcken igen.

Otroligt kul liten bössa. En Marlin med kompositkolv. Otroligt lätt pjäs. Dock lite tungt trycke som sagt.

Nu återstår bara för ägaren att testskjuta med lägre förstoring för att säkerställa att detta inte ändrar träffläget, samt att sedan testskjuta på ungefär samma avstånd som han brukar behöva när han skjuter skräpfågel. Blir nog bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0