Bärgning och godkänt för min taffliga svetsning
Under det värsta snöfallet igår kväll fick jag besök av en man som var i behov av hjälp. I värsta snöyran hade han inte uppmärksammat en av kurvorna på landsvägen strax utanför byn, utan gled ut i snövallen.
Lyckosamt nog för honom så hade ju jag (efter att ha konsulterat en väderprognos) stoppat i motorvärmaren på traktorn för att förhoppningsvis köra en snösväng senare på kvällen. Det var med andra ord mycket enkelt och snabbt gjort att dra på sig lite lämpliga kläder, ta med en spade, bryta igång traktorn och sedan bege sig till hans strandade bil.
Nu blev det tillfälle att testa de taffliga svetsfogar som jag gjort när jag fäste de två dragöglorna baktill på slungan. Han hade ju dragkrok på bilen, så det kändes enklast att fästa en kätting med krokar i öglorna och sedan häkta kättingen runt dragkroken. I med en låg växel i traktorn och så sträckte jag upp kättingen.
Upp kom bilen, utan några som helst bekymmer.
Det var en tacksam karl, som nog faktiskt inte förlorade mer restid än en knapp halvtimme. Han hade lyckats få skjuts av en passerande bilförare hem till mig, och behövde bara prommenera en dryg halvkilometer medan jag utrustade mig och bröt igång traktorn. Jag tror nog inte heller att hans bil tog någon större skada, för djupare och mjukare snövallar än vi har just nu får man nog leta i minnet efter.
Lyckosamt nog för honom så hade ju jag (efter att ha konsulterat en väderprognos) stoppat i motorvärmaren på traktorn för att förhoppningsvis köra en snösväng senare på kvällen. Det var med andra ord mycket enkelt och snabbt gjort att dra på sig lite lämpliga kläder, ta med en spade, bryta igång traktorn och sedan bege sig till hans strandade bil.
Nu blev det tillfälle att testa de taffliga svetsfogar som jag gjort när jag fäste de två dragöglorna baktill på slungan. Han hade ju dragkrok på bilen, så det kändes enklast att fästa en kätting med krokar i öglorna och sedan häkta kättingen runt dragkroken. I med en låg växel i traktorn och så sträckte jag upp kättingen.
Upp kom bilen, utan några som helst bekymmer.
Det var en tacksam karl, som nog faktiskt inte förlorade mer restid än en knapp halvtimme. Han hade lyckats få skjuts av en passerande bilförare hem till mig, och behövde bara prommenera en dryg halvkilometer medan jag utrustade mig och bröt igång traktorn. Jag tror nog inte heller att hans bil tog någon större skada, för djupare och mjukare snövallar än vi har just nu får man nog leta i minnet efter.
Kommentarer
Trackback
