Hairfoot - En bloggande Burträskare

Jag var ju inbokad som uppvisningssmed på nybygget i Rismyrliden i lördags. Alltid en trevlig erfarenhet. Smedjan är helt autentisk från slutet av 1800-talet. Ingen el, inga maskiner. Det finns en handdriven pust, ett städ och ett skruvstycke förutom några hammare och tänger, det är allt.

Riktigt kul var det att man samtidigt visade beredning av lin.





Jag är klart impad över hur någon kan ha sett på detta vedartade gräs och lyckats göra associationen - det här skulle bli en fin bordsduk... Känns inte riktigt uppenbart, men någon har ju helt klart lurat ut hur man gör. Från frö till skjorta på typ 2 år. Krävs lite framförhållning.

Smidet då? Jotack, kändes ovant som attan först, men jag mjukade upp med en S-krok till bilen, och sedan började det dyka upp lite besökare även borta i mitt hus. Då gick tiden genast raskt och det hanns inte med så mycket smide. Inte oväntat, då ju just pratandet och förklarandet är en stor del av att stå där.

Jag hann i alla fall till sist med att göra en hasp med två märlor till en kompis som har en gammal ladugård som han vill hålla så autentisk som möjligt. Dessutom ytterligare en S-krok till hundprylarna i bilen