Väderprognos eller skytte?
Jag dras ju med något litet fel i hagelskyttet som gör att jag tappar några extra duvor då och då, speciellt i trap, där det trots allt ju handlar om utgående duvor, vilket tidigare inte varit något direkt problem.
Insåg att jag börjat fundera alltför mycket på vad det skulle kunna vara och att även detta börjat påverka skyttet. Tog därför kontakt med den gode Leif Schmidt, och han var inte nödbedd!
I tisdags kväll stämde båda våra scheman, och vi begav oss till banan i Bureå. Först en liten inledande sanity check så att kolven på bössan fortfarande passar. Dvs vi började med några skott på slamplåten för att kolla träffläget. Såg mycket bra ut. Leif har ju lärt mig att skjuta med ett visst överslag, och hagelsvärmarna låg precis där de skulle med snabb anläggning/avfyrning.
Vidare till min egen lilla kastare för några stigande frånduvor. Blev träff på samtliga, mos av de flesta.
[Rackarns också, blev avbruten i skrivande stund av ett åskväder!]
Leifs diagnos efter de inledande duvorna kunde nästan sammanfattas som en väder prognos:
Överlag tämligen bra, men emellanåt dock spridda hagelskurar tack vara antydan till tendens att ibland låta högerhanden ta över i anläggningen (leder till att kolven lyfts lite före piporna, som då "doppar" lite). Av och till också avstannande sving.
Just det sista, med den avstannande svingen har jag emellanåt misstänkt under försommaren, men högerhanden hade jag inte funderat på. Misstänkte hellre att jag inte fick upp kolven tillräckligt tätt på kinden och i rätt position på axeln.
Alltid skönt att få höra vad problemet är, för då kan man koncentrera sig på att bättra det och komma vidare.
Efter lite diagnostiserande så turades vi om att skjuta lite trap (för en gångs skull gick det perfekt på de första 2--3 plattorna, men sedan bröts koncentrationen) och därefter lite skeet.
En kanonrolig kvällsaktivitet.
Stort tack till Leif som tog sig tid att tjollra med mig!
Inte var det nåt tjoller bäste vän utan det är bara så att man ibland fastna i nåt märkvärdigt beteende som man bara inte kan förklara för sig själv! Titta bara på elitidrottarna inom olika grenar som oftast efter ett hopp eller dyligt söker ögon och verbal kontakt med sina tränare för att reda ut vad som kanske gick snedd! Du var i motsats till många andra klokt nog att försöker få hjälp med ditt lilla påkomna bekymmer, lycka till i fortsättningen och tack själv för en mycket trevligt kvällsövning på skeetbanan! Att efter alla dessa år utan någon som helst träning på skeeten åter stå på en skeetbana fick mig att börja minnas gamla tider och även att längtar lite tillbaka till skeeten! Riskern är att vi syns lite oftare framöver på skeetbanan:-)!!!!
