Hairfoot - En bloggande Burträskare

Under den gångna helgen har det pysslats på lite grand. Det har kapats och kluvits ett par rejäla traktorlass ved (det finns 3 -- 4 lass kvar att jobba med till helgen).

Dessutom har gräsmattan kring huset "fjädrats", dvs rivits med en gräsklippare som har stålfingrar monterade på kniven. Resterna av "rivet" har dessutom samlats ihop med klippartraktorn (det blev en minst sagt dammig upplevelse, nästan som att göra vårbruk i en gammal traktor utan hytt). Det blev totalt 15 tömningar på klippartraktorn bara för den del av gräsmattan som är närmast huset, dvs i trakterna av 3 kubikmeter damm och gammalt gräs.

Förutom detta har tippsläpen fyllts till bredden (och drygt det) med hopräfsade löv och ris. Det är ytterligare 6 -- 7 kubikmeter... Tur man hade en frontlastare att tippa ner det i släpen med.

I år kom jag till sist mig för att annonsera ut gammelklipparen. Den blev ju "över" förra sommaren då jag och grannarna gick ihop och köpte oss en gemensam klippare. Visserligen gjordes ett försök att sälja den redan förra året, men dock EFTER sommaren, vilket givetvis inte var någon större hit.

Denna gång ville jag passa på att annonsera i bättre tid. Lade ut annonsen på blocket i tisdags kväll, och igår kväll (torsdag) så var den såld, betald och hämtad. Mycket smidigt. Totalt var det 4 spekulanter som hörde av sig.



Det är en ganska skaplig motor i den också.



Mycket skönt att bli av med den. Dels får man ju lös några kronor och dels (inte minst!) så får jag ju lite bättre plats på ladugårdsvinden!

Då ögat och kroppen (överträning/infektion/förkylning på G) medfört att jag belagt mig själv med träningsförbud så passade jag istället på att ta en tidig morgonprommenad innan rehabträningen. En riktigt trevlig sväng Broarna Runt blev det, men efter själva älvskanten på södra sidan istället för uppe på asfaltsvägen.

När jag passerade tingsrätten såg jag ett hus med ett enkelt, men riktigt trevligt plank.



faktiskt riktigt trevligt med plank när man vill hindra insyn, och man väljer ju själv hur tätt man vill bygga planket. I detta fall så gör ju springorna att det blir en liten "häckkänsla" över det hela.

Samma kväll som vi riggade vedmaskinen så ringde min farbror och undrade om jag kunde hjälpa honom med några träd på tomten. Han ville passa på att försöka få omkull dem när det var vindstilla för att sedan kunna hålla på och kvista/kapa dagen efter när det ändå skulle blåsa styv kuling.

Sagt och gjort...

Häromdagen började årets vedhantering förberedas. För att använda upp en del tomma vedhäckar så staplade jag först undan den sista gammelveden som legat staplad på kast. I det omväxlande söndagsvädret så tog det i princip hela dagen, men i alla fall så blev det gjort.



Häromdagen så hjälptes jag och grannen (som ska ta hand om lite långved för en annan grannes räkning) åt att plocka ut, montera ihop (transportbandet tas lös för att maskinen ska gå in i förrådet där den förvaras) och rigga vår vedmaskin (och avlastningsbord). Nu står allt på plats och några stockar har testkörts till belåtenhet.



Jag har dessutom hunnit åka iväg och hämta ett lass med tomma pallar (och lånat en säckhållare) som ska användas för vedsäckarna.

I lördags var det så dags för vinprovning i föreningshuset i Åbyn. En mycket trevlig tillställning där det provades och diskuterades kring 5 olika viner i ett par timmar. Stämningen blev efterhand bättre och bättre!

Vinprovningen följdes dessutom av en pubkväll i samma lokal, så det blev en sen kväll och lite segt morgonen efteråt.

Trots att jag använde glasögon när jag skar lös dämparna med rondellen så lyckades jag få in ett slipspån i ögat. Detta märktes inte förrän på lördag kväll, när det började skava i ögat. Jag försökte skölja ut vad jag trodde bara var något "vanligt" skräp som trillat in när jag låg under bilen och det rasade jord och annat.

Dock fortsatte det att skava under söndagen, och vid 2-tiden på måndag morgon gick det inte sova längre. Jag puttrade på hemmavid och körde igång tvättmaskinen för att fördriva tiden i väntan på att vårdcentralens telefontid skulle börja vid 7:30. Vid 4-tiden drog jag in till Skellefteå för att lämna in deklarationen och ta en prommenad i väntan på att 360TC skulle öppna vid 6:30 så att jag skulle kunna köra lite rehabträning i alla fall.

Dock blev det allt svårare att låta bli att gräva i ögat, så vid 5-tiden svängde jag förbi uppe på Akuten för att se hur mycket de hade att göra. Då det var helt tomt där uppe så frågade jag om de kunde ta en titt på ögat, vilket de gjorde. Dock såg de inget speciellt, men jag fick i alla fall några smärtstillande droppar.

Efter rehabträningen så öppnade till sist telefontiden hos VC. Fick en tid hos en AT-läkare vid 10:30 (som just då, vid 7:30 kändes ganska så avlägset). Infann mig på VC vid 10:20 och satte mig sedan och väntade, och väntade. Vid 11:25 började det blir ganska uppenbart att något inte stod helt rätt till. Jag hade fortfarande inte fått komma in till läkaren, men en annan läkare hade frågat efter en 69-årig patient som tydligen inte kommit alls. Jag bad dem då kolla varför jag inte fått komma till min läkare och frågade om jag inte kunde få komma till den andre läkaren som bevisligen ju saknade en patient för tillfället. Visade sig att AT-läkaren helt missat att jag hade en bokad tid. Dock fick jag komma till den andre läkaren istället, så det löste sig till sist.

När ögat kontrollerats med liknande utrustning som man använder hos optikern för att se förändringar i ögat så sa läkaren direkt att han hittat problemet i vänsterögat. Det hade mycket riktigt fastnat ett metallspån där. Efter lite bekymmer med att hålla ögat öppet så grävde han ut det och lättnaden var tämligen omedelbar. Det värsta skavet gav med sig direkt.

Nu ska ögat få en liten klick med salva för att förhindra infektion 3--6 gånger per dag till och med fredag, så jag att att besvären ger med sig helt. Igår var ögat vanvettigt känsligt för ljus, och det sprängde i huvudet hela tiden. Dock fick jag sova ganska bra i natt, och just nu så skaver det bara lite lätt, men oerhört mycket bättre än tidigare känns det i alla fall, trots att det fortfarande ser ut som det gör.

När jag bytte till sommarhjulen på bilen så passade jag på att även byta de utslitna stötdämparna. Det blev en spännande och något omfattande verksamhet, men till sist, efter att ha tvingats skära lös de ena övre infästningen på en av de bakra dämparna med gas, och sedan skära bort det nedre fästet (på bilen!) på andra sidan och svetsa in ett nytt, så satt det nya dämpare bak.

De främre dämparna däremot gav med sig riktigt snabbt. Den nedre infästningen gick att lossa enkelt, och för den övre så skär man enklast och snabbast helt enkelt av själva stötdämparen. Att sätta in nya dämpare tog kanske 10--15 minuter längre än att bara byta hjulen.

Igår tillbringades hela kvällen på ett möte angående Naturbruksgymnasiet. Tydligen så håller kommunen på att utreda för- och nackdelar med att flytta (i alla fall delvis) verksamheten till Skellefteå för att kunna samordna den med andra gymnasieskolor. Allt i besparingssyfte naturligtvis, och orsaken sägs vara de vikande prognoserna på barnkullarnas storlek under de kommande 30 åren.

Under mötet presenterades dels kommunens sida av saken, men givetvis även planer och funderingar dels för skolans betydelse i bygden, hur skolans verksamhet skulle kunna förändras och utökas, samt hur skolans nuvarande geografiska placering passar in i den verksamhet som bedrivs.

Enligt de kommunala talesmännen så finns inga som helst beslut utan man vill endast titta på (och utreda) vilka om det skulle gå åstadkomma besparingar och samordningsfördelar genom en flytt.

Personligen så ser jag väl det som lite svårt att få till motsvarande förutsättningar inne i stan. Skogssidan åker ju förstås emellanåt iväg på uppdrag, och då har möjligen inte någon extra mil en avgörande betydelse, men för själva grundkunskaperna skulle det ju helt klart blir ett avbräck att inte bara kunna kliva ut på baksidan av skolan och köra skogsmaskin, titta på bestånd med dokumenterad skötsel sedan 45 år tillbaka med mera. Jaktsidan har jaktmarker ända i på skolknuten, rent bokstavligt. Och hästsidan har sina fållor bakanför internatbyggnaderna. Svårt att matcha inne i stan tror jag.

Dessutom framkom synpunkter från eleverna angående den enormt fina sammanhållningen som finns tack vare att skolan ändå ligger i ett mindre samhälle och att den just är ganska liten. Dock var eleverna även kritiska till att Naturbruksgymnasiet är så pass osynligt. En elev berättade att hennes SYO i Umeå i tre veckor konstant hävdade att det inte fanns något naturbruksgymnasium i Burträsk utan att det närmaste låg i Lycksele...

Vi får väl se hur det går...

De står ju uti backarna på massor med ställen nu, men onekligen ett efterlängtat vårtecken!

Nu på hundkursen så visade sig en av våra kurskamrater dessutom vara intresserad av lite fårstängsel, så jag kanske blir av med några av rullarna som legat nere i timmerladan.

I morse var det minsann ganska vilttätt hemma i byn. Då jag har support på jobbet på fredagar och därför passar på att planera in en vilodag, så klev jag inte ut på gårdsplanen förrän 6:40.

Nere på åkrarna fanns då 6 rådjur, 2 tranor och en spelsugen orrtupp!

Igår kväll fick jag höra storspoven drilla för första gången denna vår, för i och med att storspoven kommit så ÄR det vår! Idag, på väg hem efter rehabträningen, så fick jag också (till sist) se några stycken, både i Renfors och i Lappvattnet.

Jag steg upp lite tidigare än normalt för att kolla in väderleken denna sista rävjaktsdag för denna säsong. En bestämd bris och -1 grad cirka. Alltför perfekta förhållanden för att inte utnyttjas, så jag drog på kammostället, hämtade bössan i vapenskåpet och drog till skogs för att leta mig ett pass.

För första gången denna säsong så bar skaren riktigt bra, och jag hittade mig ett pass med vinden i ryggen i en hyggeskant, med en svag sluttning framför mig.

Inget dök upp när jag lockade, men vilken morgon! Solen steg alltmer över träden och väl jag kom hem igen (för att dra till sjukgymnastiken) så var det redan en strålande vårvinterdag på G.

Det var onekligen att bra tag sedan de syntes till senast, men igår kväll så tog de rådjur som jag sannolikt utfodrar en liten prommenad ute på åkern.



På bilden syns 5 stycken, men när de senare uppehöll sig en stund vid min saltsten så räknade jag in total 6 stycken.

Nu har jag laddat upp och bakat lite inför fredagens kolhydratladdning. Det blev bagels denna gång. Receptet låter lite smaklöst, men tekniskt kul (man kokar dem innan de gräddas). Dock är det ju i första hand inte smaken utan kolhydraterna som är intressanta. Lätta att ta fram ur frysen dessutom.

Vågade inte springa något då jag känt av knäna en del tidigare under veckan. Tänkte därför passa på att vila och jaga lite istället.

Fredagens kolhydratladdning misslyckades kapitalt. Åt alldeles för mycket dåliga kolhydrater, och det fortsatte sedan under både lördagen och söndagen. Totalt misslyckat. Nu är jag istället tillbaka där jag började för ungefär tre veckor sedan.

Dessutom riktig skitjakt. Trots idoga försök så har det inte lyst på en enda räv under hela helgen. Riktigt trist, speciellt när man allt som oftas hör jaktkompisarna beskriva hur de bara tväråkt ut och skjutit ett par bävrar, nån räv, ett par rådjur, eller en flock orrar eller något annat. Känns som att de flesta som jagar verkar ha god jaktlycka, men att jag bara nöter på till ingen nytta.

Idag hittade jag en förklaring till det Kenyanska Löparundret. I nummer 2/2009 av Aktiv Träning fanns ett litet citat:



Vad ska vi hitta för alternativ i Sverige? Varning för vildsvin??

;-)