Hairfoot - En bloggande Burträskare

Gårdagskvällens "stora" aktivitet var helt enkelt att laga löprullen till styrservoremmen och att sedan montera den och remmen.

Allt gick enligt planerna, förutom att jag höll på att köra på brevlådan i början av provturen. Det var efter nästan en vecka utan servo lite ovant att styrningen gick så lätt igen...

Tja, att den gick av i fredags var ju förstås inte så svårt att se. Dock lite fundersam på varför. Köpte tidigt i går morse dock en ny, men när jag skulle montera den så visade det sig att en löprulle inte snurrade fritt som den ska. Lagret i dess nav visade sig ha skurit ihop totalt.



Gjorde ett snabbt försöka att hitta en utbytesdel, men på Meca fanns inte oväntat inga dylika. Åkte då till den bilförsäljare som har Opel-agenturen. De har bytt namn igen nu. Tidigare Norgrens Bil, och därefter Motorcentrum har jag för mig. Kommer dock inte ihåg vad de heter nu, men det kan faktiskt göra detsamma, för maken till ovänlig reservdelsförsäljare har jag knappast sett tidigare.

Verkade som att allt bara var "j-a" och "förb.." och överlag problematiskt. Kände att jag blev allt mindre sugen på att be honom engagera sig i att beställa hem ett nytt löphjul när de väl får ordning på sitt nya kundnummer hos Opel, så jag sa till sist att jag försöker ordna det på något annat sätt.

Väl på jobbet.slängde jag ut en efterlysning på bildelsbasen.se, men har inte fått något resultat ännu.

På kvällen beslöt jag mig dock för att försöka demontera hela hjulet, och ta lös lagret. Sagt och gjort, det visade sig inte vara så svårt. Knackade försiktigt ut centrumbulten, snäppte lös låsringen och knackade till sist ut lagret, som skurit ihop totalt.



Observera de lösa delarna (längst ner i mitten) som trillade ut ur lagret. Inget bra tecken för ett lager...

Tidigt i morse (efter rehabträningen) besöktes Momentum, ett företag som verkar ha det mesta inom lager, remmar, kedjor med mera, och ett nytt lager införskaffades. Summa 157 kronor! Vågar inte tänka på vad surskallen på bilfirman skulle ha tagit om han haft en ny remskiva hemma.

Ikväll ska hela härligheten monteras ihop igen, och därefter sättas på plats i bilen och kompletteras med den nya remmen. Ska bli skönt att förhoppningsvis få tillbaka styrservon snart!

Söndagen hade jag vikt till vila och kontemplation - jo tjosan vad bra det gick med det. Kom ju på att jag behövde byta ut fiberdukarna i trädgårdslandet, och sätta upp ett bärnät över mitt i år tämligen lovande jordgubbsland.

Sagt och gjort, någon timme senare var det klart!



Därefter var blev det dags att vända blickarna ner mot voljären återigen. Den provisoriska presenningen saknade ju varje antydan till nock, och jag var rädd att allt vatten skulle samlas mitt på taken och tynga sönder nätet under.

Hade lyckats hitta en presenningen med bättre storlek och monterade helt sonika upp en 6"-bräda på högkant som nock. Med lite rep och några skruvöglor så ser det i alla fall lovande ut. Provet blir nästa regnskur, då får vi se hur pass bra konstruktionen är, men förhoppningsvis ska väl en del i alla fall rinna av.

Jag hade ju också möjlighet att åka på SVK:s trivseldag i Söderbodan. Då jag redan lovat att smida i Rismyrliden så valde jag att istället åka till Söderbodan efter smidet för att delta i grillningen.

På grund av alla besökarna i Rismyrliden så kom jag dock tämligen sent till Söderbodan, men precis i tid för själva grillningen visade det sig.

Inte oväntat en mycket trevlig tillställning, med mycket prat kring jakt, natur och hundar.

Jag var ju inbokad som uppvisningssmed på nybygget i Rismyrliden i lördags. Alltid en trevlig erfarenhet. Smedjan är helt autentisk från slutet av 1800-talet. Ingen el, inga maskiner. Det finns en handdriven pust, ett städ och ett skruvstycke förutom några hammare och tänger, det är allt.

Riktigt kul var det att man samtidigt visade beredning av lin.





Jag är klart impad över hur någon kan ha sett på detta vedartade gräs och lyckats göra associationen - det här skulle bli en fin bordsduk... Känns inte riktigt uppenbart, men någon har ju helt klart lurat ut hur man gör. Från frö till skjorta på typ 2 år. Krävs lite framförhållning.

Smidet då? Jotack, kändes ovant som attan först, men jag mjukade upp med en S-krok till bilen, och sedan började det dyka upp lite besökare även borta i mitt hus. Då gick tiden genast raskt och det hanns inte med så mycket smide. Inte oväntat, då ju just pratandet och förklarandet är en stor del av att stå där.

Jag hann i alla fall till sist med att göra en hasp med två märlor till en kompis som har en gammal ladugård som han vill hålla så autentisk som möjligt. Dessutom ytterligare en S-krok till hundprylarna i bilen

Blev en del pyssel även i helgen. Det kändes så lugnt och kontrollerat inför helgen, men det blev fullt upp som vanligt. Bygga voljär, hämta rapphöns, strul med bilen, smide, trivselhelg, tak på voljären, pyssel i trädgårdslandet och en älgstol. Knappt att timmarna räckte till i slutänden!

Igår kväll firade jag och bilen 38000 mil på ett annorlunda sätt. Den har ju gått helt problemfritt bra länge nu, och igår kväll var inledningsvis inget undantag. På väg från skjutbanan rullade allt på som vanligt. Stannade på Söder och tankade, men väl jag kommit en knapp mil hemöver började jag höra ett bultande biljud. Stannade till i en parkeringsficka och kollade både motor, drivlina och hjul/däck efter något uppenbart misstänkt. Såg dock inget speciellt.

Kom mig ytterligare en mil närmare hem, men med tilltagande ljud. Stannade igen och gjorde om kontrollen, även nu utan resultat. Med kraftigt sänkt fart tog vi oss ytterligare 15 km, men nu hade det även börjat rycka i ratten och "skorra" en del, och jag började för ett ögonblick misstänka att ett hjullager tagit kapitalt slut.

Gjorde ju ett halvt lagerbyte (lilla, inre hjullagret) i vintras i samband med ett byte av drivknut, men de stora hjullagren byttes aldrig, utan justerades bara.

När jag stannade i början på grusvägen för att ytterligare en gång kontrollera om jag kunde se vad som var fel så var det tämligen uppenbart. Vänster framhjul satt löst! Dock inte på grund av ett söndrigt lager, utan på grund av att SAMTLIGA 6 hjulbultar skruvats lös 5--10 mm! Spännande att det hänt på samtliga 6 bultar på ett och samma hjul, men inte på någon av de 18 bultar som sitter på de andra tre hjulen (jotack, jag kollade samtliga hjul!)

Väl inne i bilen, med samtliga bultar väl åtdragna råkade jag kasta en blick på instrumentpanelen...



Farligt med de där jämna 1000-talen. Förra gången var vid 30000, då kamremmen tog slut!

;-)

Tror knappt det kunde vara varmare än det var under Kyrkhelgsmarknaden. Att stå en dag med ryggen mot solen och sälja honung var tämligen trevligt, men väldigt varmt. Det kom betydligt färre besökare på marknaden än vid tidigare tillfällen, men sannolikt så passade man väl på att bada och sola.

Under hemfärden i lördags kväll/natt blev jag varse följande ekipage invid vägen. De små rödsoddarna är knappast speciellt gamla.

I lördags tillbringades dagen uppe på ett stugtak ute vid havet. Dagen innan hade tegeltaket lyfts av, och ena sidan i stort sett reglats klart. Efter 12 timmar på lördagen så var stugan ånyo säkrad mot regn.



Framsidan

Tack vare idogt vattnande i värmen så har nu rabatten invid bron tagit rejäl fart till sist.

Det är en ganska hektisk och tung period just nu av olika anledningar. Det blir emellanåt lite långt mellan inläggen.

Till sist, efter hur mycket om och men som helst, så fick jag igår, helt utan förvarning, hem en elektriker. Han har varit tingad sedan LÄNGE tillbaka efter att en annan elektriker under ungefär 1 års tid lovat och lovat att det skulle bli gjort, men aldrig dykt upp.

Den elektriker som till sist kom igår hade varit förbi för några veckor sedan och besiktigat omfattningen av jobbet (dragning av el till hundkojan!, uttag/brytare för två arbetsbänkar i källaren, samt återinstallation av 4 brytare i badrummet).

Han ringde dock aldrig och förvarnade om att han skulle komma igår, utan ringde först när han redan hunnit göra en stor del av installationen i hundkojan och behövde komma åt elcentralen i garaget för att koppla in tåtarna. Jag skyndade mig hem och släppte in honom. Tur att man har nära hem och flexibla arbetstider.

Han passade på att göra så mycket som möjligt inomhus när han ändå kommit in, men han inte riktigt klart innan lunch, då jag behövde åka tillbaka.

Dock var han på plats strax efter 7 i morse, och vid 8-tiden var han klar inomhus och kunde därefter slutföra jobbet i hundkojan!

Det ska onekligen bli riktigt skönt att till sist ha ljus och värme i kojan, det blir bra att finna till hösten/vintern!

Jag tänkte puttra in till Skellefteå i hygglig tid i morse för att försöka hinna jogga en lite sväng innan 360 öppnade vid 6:30. Börjar få panikkänsla i kroppen nu när jag inte kan springa, men en liten kort sväng i makligt tempo utomhus tänkte jag i alla fall testa för att mjuka upp benen lite. Det gick dock ganska trögt att komma ur sängen, och jag passade på att ligga och dra mig en lite stund.

Glädjande nog så lyckades jag verkligen dra mig bara en lite stund, och efter frukost och ombyte så kom jag i alla fall in till stan vid 5:45-tiden. Lite senare än tänkt, men lika gott det, för döm av min förvåning när Kicki kom traskande och glatt, som vanligt, undrade varför jag var så tidig till träningen (hon skulle med någon buss). Hade jag åkt i den tid jag tänkt, eller dragit mig mer i sängen så hade jag aldrig stött ihop med henne. Det lyfte helt klart min morgon!

Tur var det på mer än ett sätt, för morgonjoggen var verkligen ingen positiv upplevelse. För 1.5 månad sedan så körde jag ett så kallat MAF-test, dvs joggning i låg snittpuls under en bestämd tid. Lyckades då hålla 5:12-tempo i 45 minuter med snitt ~140. I morse så lyckades jag aldrig jogga tillräckligt sakta för att snitta under 140 (som jag tänkt) utan landade istället på 142 i den makliga takten av 5:46 ungefär (och då i bara 31 minuter). Det verkar som att vad än som kroppen busar på med så håller det i alla fall på fortfarande. Morgonens test pekar på ungefär 10% sämte kondis nu än innan kroppen började busa. Jädrigt deppigt!

Styrke- och rehabträningen gick väl ungefär som förväntat, men den klena joggingturen sätter sina spår, det känns verkligen inte roligt att träna längre.

Unnade mig en stund i bastun, och ett kopp espresso efteråt som avkoppling.

Det blev lite blandat pyssel igår kväll. Först rensades lite maskrosor bort ur gräsmattan, och sedan var det dags för slåtter. Utan tvekan så skulle gräsmattan ha klippts ett par gånger redan, men tiden har helt enkelt inte räckt till. Istället blev det igår till att hålla upp klippardäcket lite extra och bara kapa topparna. Att försöka samla upp klippet var inte att tänka på, det får bli nästa gång, när det torkat upp lite, och man dessutom inte behöver kapa så mycket gräs.

Dessutom så sjösatte vi min farbrors båt. Det är en rejäl konstruktion, som man inte hanterar för hand. Dock har vi numera fått till snitsen en del, och dessutom kommit fram till att det verkligen går sjösätta den med hjälp av båttrailern nere vid vår egen båtplats. Tidigare så körde vi hela vägen in till Burträsk för att nyttja båtrampen där.

Tack vare min kära moster så har nu rabatten vid bron/plattsättningen slutförts. Förra sommaren fick jag hjälp av henne och min kusin att planera, inhandla och plantera största delen av rabatten. Dock var det lite begränsad tillgång på Daggkåpa, som valts att fylla ut i framkant. Fick då bara tag på tillräckligt för att fylla ut halva framkanten, men moster kom nu ihåg detta och ringde mig när hon själv börjat pyssla med sina rabatter.

Igår fick jag så hämta en hel balja med fina kåpor, som nu har planterats enligt den ursprungliga planen, och ska fylla ut den andra halvan av rabattens framkant.

Efter en rejäl insats i torsdags, samt under helgen (var tvungen att jobba hela fredagen pga jour) så är nu årets (och sannolikt även nästa års) vedkapning avklarad. Det blev en och annan pinne innan det var klart, men det var det värt när man ser all veden. Man känner sig smått "förmögen"!



Allt rymdes inte bakom ladugården (utan att riskera att backa in i väggen med traktorn)...


Dessutom står det ett antal säckar på framsidan av ladugården, bara för att hålla reda på vad som är "kaminved" och vad som är pannved.

En aning långsammare har det förstås gått med veden tack vara att den lagts direkt ner i säckar, och då säckarna rymmer mindre än mina gamla "vedhäckar" så blir det ju ett antal fler säckar än det tidigare blev häckar. Detta kräver förstås lite extra utrymme, men i gengäld så blir det ju ganska smidigt att lagra de tömda säckarna/pallarna. Då krävs minsann inte något stort utrymme till skillnad mot häckarna som kräver lika stort utrymme då som när de fortfarande är fulla. Ska blir riktigt spännande att se hur den fortsatta hanteringen blir med säckarna. Kommer det att bli lika smidigt som det var under själva kapningen?

En STOR fördel som visat sig redan nu är ju att det till skillnad mot tidigare inte blev något speciellt stort "fotavtryck" av hanteringen rent skräpmässigt. Så här lindrigt såg det ut efter att närmare ett helt tradarlass skickats genom maskinen (det mesta var min ved, men även några av grannarna har passat på när maskinen var igång).



Med allt ris borta under uppläggningsbordet så blev det bara ungefär en traktorskopa att snabbt räfsa ihop och köra iväg. Allt spån och flis har ju tagits bort allt eftersom mängderna blivit alltför stora. Tidigare har det ju oftast hamnat under vedhögarna och tryckts ner i marken, tills all ved efter flera veckor äntligen travats in i häckarna eller i kast. Dessutom så är ju "travandet" avklarat redan när sista pinnen är kapad. Så den totala hanteringstiden från det att man börjar kapa tills dess att veden ligger är klar för eldning (förutom torkningen då) är ju oerhört mycket kortare med säckar än med de gamla häckarna.

Efter all vedkapning igår så behövde jag försöka även få tag på lite kvällsmat. Tog bilen in till Burträsk, och fick på vägen dit se min första regnbåge för året. Blev tvungen att stanna och försöka få med den på bild.

Igår (Krist Himmelsfärds dag) så kom vi slutligen igång med vedkapningen. Jag har ju puttrat på lite tidigare och bland annat kapat lite kaminved, samt upparbetat ett antal kubikmeter till min farbror. Dock var det igår dags för den första "riktiga" arbetsdagen med veden.

Jag och Per inledde vid 7:30 på morgonen och puttrade på i ett jämnt tempo, och efter ungefär 3.5 timmar och lite småpratande så var första traktorlasset säckat och klart. Dags för en tidig lunch på altanen. När vi i det närmaste var klara med maten så anlände nästa traktorlass! Under eftermiddagen så började dock vädret urarta alltmer. Små skurar med bara enstaka droppar regn avlöstes av solsken, hagelskurar, åska och rent skyfall.

Efter ytterligare några timmar, en del avbrott på grund av vädret, samt en kaffepaus, så hade vi till sist i alla fall upparbetat ytterligare drygt ett traktorlass. Då det återstod knappt två traktorlass att upparbeta och vi ändå inte skulle hinna allt på torsdagskvällen (och alltså skulle behöva köra på lördag oavsett) så beslöt vi oss för att inte köra ett tredje lasset i regnet på torsdagskvällen bara för att få det gjort, utan istället ta det tillsammans med det sista lasset på lördagen. Två behagliga arbetsdagar istället för en riktigt härdande tung och en kort dag alltså.

Känns dock ganska trevligt att titta ut över uppställningsplatset (och då står det ytterligare några säckar med bland annat kaminved på framsidan av ladugården).



Totalt finns det 52 säckar fyllda med ved redan!

Igår morse, på väg från veterinären (efter en "sanity check" på ett recept till Milito) så upptäckte jag dessa två bilar som stod parkerade invid varandra i skuggan bakom ett hus.



Kanske vore bättre att försöka hitta platser på andra sidan huset, ute i solen???