Glömde marginalerna hemma!
Tala om en jaktdag som innehöll en hel del spänning.
Inledde med rådjursjakt. Skaren gjorde det ju helt omöjligt att bedriva smygjakt, så istället körde jag med taktiken att sätta mig och vaka på ett lämpligt ställe någon timme. Hade sedan tidigare sett ut ett lämpligt ställe och "smög" mig dit en stund efter 7 på morgonen. Valde en lämplig skjutvinkel åt det håll där jag förväntade mig att rådjuren skulle passera på väg ut från den inäga som jag bevakade.
Taktiken fungerade faktiskt riktigt bra. Vid 8:20-tiden så kom en get med ett kid i följe in på åkern från ett annat håll. Ungefär 150 meter ut, långt bort på min högersida (bössan riktad lätt åt vänster). Min tanke var att detta skulle bli klockrent, för de siktade helt klart in sig på den utpassage som jag bevakade. Beslöt mig för att inte flytta bössan alls då detta säkerligen skulle medföra att benstöden åstadkom något ljud i skaren, vilket skulle avslöja mig. Satt bara stilla och väntade.
Geten blev dock av någon anledning misstänksam och stannade till, kanske 75 meter ifrån mig, och lite för långt till höger för att jag skulle kunna komma åt att skjuta. Kidet stannade bortom geten, något skymd. Jag fortsatta att sitta som en snöhög i skogen och hoppades att de skulle fortsätta framåt bara en 30--40 meter till så att jag skulle få en skottchans. Efter 5--10 minuters tittande och lyssnande åt olika håll så beslöt dock geten sig för att ta det säkra före det osäkra och skuttade iväg snett bortåt, åtföljd av kidet. Ingen skottchans, men som sagt mycket, mycket nära.
Då jag suttit välkomoflerad, och helt orörlig så torde det vara bristen på vind som orsakade getens tveksamhet. Det är ju i princip aldrig helt vindstilla, så antagligen hade min vittring letat sig ut på fältet ändå.
Jag tog mig därefter en sväng i toppfågelskogarna och lyckades hitta mig fyra orrar som satt lite knepigt till. Var tvungen att göra en stor kringgående rörelse för att inte behöva gå rakt in över åkrarna från byn. Fick göra ansmygningen genom en tallungskog som övergick i en gallring invid en landsväg. Efter en del bökande och smygande hade jag till sist hittat en vinkel där fåglarna dels inte hamnade bakom några andra björkar ute på det hygge där de satt, och där dels skjutriktningen var säker i förhållande till bebyggelse.
Jag tog, stående inne i gallringen ett avstånd med mätaren - 123 meter. Klart inom skotthåll alltså. Hade en bit kvar fram till riskanten vid vägdiket, dit jag var tvungen att ta mig för att kunna skjuta. När jag till sist lyckats åla mig ända fram dit och smög ut bösspipan mellan kvistarna så lättade orrarna tyvärr, så det blev inget skott här heller. Jag följde efter dem en knapp kilometer efter landsvägen, men lyckades aldrig få syn på dem igen.
Dock kan man ju konstatera att det i alla fall finns vilt i markerna, och då blir det ju genast mer intressant att vara ute och harva.
