Hairfoot - En bloggande Burträskare

I tisdags, när jag tog en paus i pysslandet med hängrännan över bron och istället rensade lite ogräs i trädgårdslandet så får jag helt plötsligt se att Milito har fått någon slags krampanfall. Hela han bara skakade okontrollerat. Jag trodde först att det eventuellt skulle kunna vara värmeslag/vätskebrist (hur han nu skulle ha kunnat få värmeslag utomhus i skuggan under den sommar som hittills varit), även om han inte direkt kändes varm. Jag tryckte dock i honom en del vatten och spolade av honom med trädgårdsslangen hursomhelst. Därefter kastade jag mig i bilen och drog iväg till en stuggranne som tidigare varit länsveterinär. Hon konstaterade att det var något helt annat. Antingen någon slags partiellt epileptiskt anfall, eller att han ätit i sig något mycket olämpligt.

Bilresan fortsatte då till Skellefteå (veterinären i Burträsk har semester) istället. Efter en snabb undersökning (pupillerna drog ej ihop sig när de belystes, puls något snabb, slemhinnorna OK, kontaktbar) fick Milito snabbt kramplösande medicin (rektalt) varefter vi lade oss i bilen (mest bekanta och lugna miljö tillgänglig) och väntade. Efter en kort stund började han bli något lugnare, och pupillerna reagerade något på ljus. Efter ungefär en timme så hade han fortfarande en del krampningar och då fick han dels en kanyl i benet (två provrör blod togs) och en injektion intravenöst med mer kramplösande, och dels fick han cirka 1/2 liter medicinskt kol upplöst i vatten. När vi därefter vilat i bilen ytterligare en bra stund så var han i det närmaste helt lugn och krampfri (dock VÄLDIGT drogad). Veterinären föreslog då att vi skulle åka upp till lasarettet och lämna i provrören för analys och sedan återkomma efter hennes nästkommande patient för att stämma av status och avgöra om vi skulle åka vidare upp till Luleå, eller kunna åka hem över natten.

När vi så kom tillbaka efter ungefär en timme så var Milito helt lugn och krampfri, men dock väldigt sömnig av medicinen. Han var dock helt kontaktbar, och väldigt glad. VI fick då åka hem över natten och skulle avvakta provsvaren nästa dag.

Nästföljande morgon (efter att ha delat madrass med en 27-kilos vorsteh med tratt) pratade jag med veterinären som fått provsvaren (som såg mycket bra ut, och inte visade på något speciellt). Hon ställde då diagnosen att han ätit något mycket olämpligt eftersom hon menade på att ett klassiskt epileptiskt anfall dels brukar innebära att hunden ligger medvetslös på marken, tuggar fradga och "travar" och dels brukar vara över på några minuter. Militos krampanfall höll på i dryga två timmar.

Sannolikheten att han ska ha tuggat i sig något är ju naturligtvis mycket goda, han är just nu som en avfallskvarn på fyra ben. Jag är ständigt på honom när han tuggar på både det ena och det andra. Tog igår förmiddags av honom två råttor som han på något sätt fått tag på. Oddsen att han hittat något kring gården (oklart dock vad det skulle kunna vara, men det finns ju både ett och annat som säkert är mindre lämpligt att äta) är ju därför rätt goda. Jag hoppas ju faktiskt verkligen hellre att han verkligen käkat något olämpligt än att han fick något epilepsianfall. Veterinären var dock så säker på sin diagnos att hon inte skrev ut någon medicin, så det blir upp till husse att hålla än bättre koll på fyrbeningen...