Träningshelg för fullbruksprov
Helgen den 12--13/7 fick jag förmånen att vara behjälplig vid en träningshelg för fullbruksprov av stående fågelhund. Det var otroligt häftigt att skåda. Man tränade ett flertal moment:
Smygjakt - hunden skulle utan koppel följa föraren vid sidan/fot/bakom ett antal hundra meter. Därefter platsas (fortfarande tyst) varefter föraren skulle avlägsna sig från hunden (drygt 100 meter bort). 2 minuter efter att föraren lämnat hundens synfält avlossades ett hagelskott och ytterligare 3 minuter senare fick föraren kalla in hunden.
Viltspår/blodspår - hunden skulle kontrollerat följa ett tidigare utlagt blodspår som var tämligen långt och gick in en del vinklar. Dessutom fanns en "död" vinkel där spåret till synes fortsatte och bara slutade. Allt skulle redas ut och en rådjursklöv återfinnas.
Långa apporten - en tidigare utplacerad fågel skulle lokaliseras ute på ett tämligen stort hygge. Hunden fick inte lämna hygget under sökarbetet.
Markering/dirigering - när hunden satt vid förarens sida sköts tre skott och tre fåglar kastade i olika riktningar (från ett buskage en bit framför ekipaget). Hunden skulle då markera var fåglarna landade och sedan bringa in dem till föraren.
Släpspår - en räv (eller i vissa fall fågel för övning) släpades efter marken i ett antal hundra meter. Därefter skulle hunden (med föraren kvar på utgångpunkten för spåret) apportera viltet och bringa det tillbaka till föraren. Detta verkade för mig vara exakt samma moment som släpspåret i elitklass på eftersöksgrenarna.
Jakt under bössan - hunden skulle söka mycket snävt (inom 30 meter från föraren), dvs inom ett hagelskotts avstånd, i mycket tät vegetation. I detta fall en vassrugg.
Vattenapport/dirigering - tre fåglar placerades (utan att ekipaget fick se var) ut i kanten av en vassrugg (på andra sidan en liten skogstjärn). Två av fåglarna placerades på 30 -- 40 meters avstånd från startplatsen och med 15 -- 20 meters inbördes avstånd. Den tredje fågeln placerades på 70 -- 80 meters avstånd. Föraren fick därefter förevisat var fåglarna låg och fick dirigera ut hunden för att bringa in de tre fåglarna. I samband med att den andra fågeln inbringades så sköts ett skott och en fjärde fågel kastades över huvudet på hunden så att fågeln landade i vattnet bakom hunden. Hunden skulle då markera var den nya fågeln landade, men fortsätta bringa in den fågel den höll på med. Därefter skulle den kastade fågeln bringas in, följt av den sista pippin.
Klart spännande moment, och utifrån vad jag tidigare sett av de "normala" eftersöksgrenarna så är det ju egentligen inga direkta nyheter. Snarast så rör det sig om att sätta ihop olika moment, utöka dem ytterligare, och lägga in kraftfulla störningar. De enskilda momenten, tex platsliggningen under smygjakten, tränar man ju i vardagen, dock kanske inte lika länge, med lika mycket störning, och helt utom synhåll från hunden.
Smygjakt - hunden skulle utan koppel följa föraren vid sidan/fot/bakom ett antal hundra meter. Därefter platsas (fortfarande tyst) varefter föraren skulle avlägsna sig från hunden (drygt 100 meter bort). 2 minuter efter att föraren lämnat hundens synfält avlossades ett hagelskott och ytterligare 3 minuter senare fick föraren kalla in hunden.
Viltspår/blodspår - hunden skulle kontrollerat följa ett tidigare utlagt blodspår som var tämligen långt och gick in en del vinklar. Dessutom fanns en "död" vinkel där spåret till synes fortsatte och bara slutade. Allt skulle redas ut och en rådjursklöv återfinnas.
Långa apporten - en tidigare utplacerad fågel skulle lokaliseras ute på ett tämligen stort hygge. Hunden fick inte lämna hygget under sökarbetet.
Markering/dirigering - när hunden satt vid förarens sida sköts tre skott och tre fåglar kastade i olika riktningar (från ett buskage en bit framför ekipaget). Hunden skulle då markera var fåglarna landade och sedan bringa in dem till föraren.
Släpspår - en räv (eller i vissa fall fågel för övning) släpades efter marken i ett antal hundra meter. Därefter skulle hunden (med föraren kvar på utgångpunkten för spåret) apportera viltet och bringa det tillbaka till föraren. Detta verkade för mig vara exakt samma moment som släpspåret i elitklass på eftersöksgrenarna.
Jakt under bössan - hunden skulle söka mycket snävt (inom 30 meter från föraren), dvs inom ett hagelskotts avstånd, i mycket tät vegetation. I detta fall en vassrugg.
Vattenapport/dirigering - tre fåglar placerades (utan att ekipaget fick se var) ut i kanten av en vassrugg (på andra sidan en liten skogstjärn). Två av fåglarna placerades på 30 -- 40 meters avstånd från startplatsen och med 15 -- 20 meters inbördes avstånd. Den tredje fågeln placerades på 70 -- 80 meters avstånd. Föraren fick därefter förevisat var fåglarna låg och fick dirigera ut hunden för att bringa in de tre fåglarna. I samband med att den andra fågeln inbringades så sköts ett skott och en fjärde fågel kastades över huvudet på hunden så att fågeln landade i vattnet bakom hunden. Hunden skulle då markera var den nya fågeln landade, men fortsätta bringa in den fågel den höll på med. Därefter skulle den kastade fågeln bringas in, följt av den sista pippin.
Klart spännande moment, och utifrån vad jag tidigare sett av de "normala" eftersöksgrenarna så är det ju egentligen inga direkta nyheter. Snarast så rör det sig om att sätta ihop olika moment, utöka dem ytterligare, och lägga in kraftfulla störningar. De enskilda momenten, tex platsliggningen under smygjakten, tränar man ju i vardagen, dock kanske inte lika länge, med lika mycket störning, och helt utom synhåll från hunden.
Kommentarer
Trackback
