Tyngsta löppasset hittills

Kanske inte det smartaste jag någonsin gjort, men efter glädjebeskedet att jag kommit fram till min målvikt så kunde jag inte låta bli att fara ut på en joggingrunda i det strålande vårvädret (lite snålblåst, men ÄNTLIGEN lite sol), trots att jag lämnat blod på förmiddagen.

Tog mig i sakta mak upp efter Skellefteåälvens norra strandprommenad till Mobackendammen och över på den södra sidan. Upptäckte att jag trots blodgivningen lyckats hålla strax under 5:00-tempo, men vid cirka 8.5 kilometer tog krafterna slut helt och hållet. Då blev det istället någon slags intervallträning med omväxlande "normalt" tempo och däremellan mycket långsam "jogging" för att få pulsen att komma ner till hanterbara nivåer.

Döm av min förvåning när jag trots detta lyckades tangera mitt nuvarande personbästa på milen, dvs 51:15. Har en klar känsla av att när kroppen fått bygga upp Hb-nivån igen (typ någon gång i början av nästa vecka) så borde det ju inte vara några större problem att spränga 50-minutersgränsen på milen.

Däremot ska jag passa på och ta några vilodagar nu och undvika mer ansträngande konditionsträning tills kroppen fått återhämta sig något. Har egentligen ett spinningpass på söndag kväll, men just nu känns det smartast att skippa det (går ju inte låta bli att ta i när man spinner!) och istället kanske ta en långprommenad eller en riktigt långsam joggingtur (med pulsgräns!) på söndag eftermiddag istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0