Positivt besked!
Jag fick därigenom ÄNTLIGEN tillstånd att börja belasta knäet igen. Inledningsvis med cykling och benpress (3x30 första veckan, 3x20 veckan därpå osv 3x10 ner till 3x8 och förstås succesivt ökande belastning). Går allt enligt plan så får jag ta mina första löpsteg på MYCKET länge ungefär kring nyåret!
Första träningspasset kördes tidigt i morse. 35 minuter på träningscykel med stegrande belastning och sedan benpressen. 3x30 med 164 kilo blev ganska lagom så här inledningsvis. Inga som helst känningar i knäet, men "rumpan" kommer nog att få lite träningsvärk... Hann även med några fler övningar innan det blev dags att dra till kontoret.
Stort tack till 360 TC, där man verkligen känner sig välkommen och uppskattad när man kommer tillbaka efter ett långt uppehåll.
På vägen hem vittjade jag som planerat ett par rävfällor som ligger utefter vägen jag ändå kör. Som extra bonus för dagen så hade en av rävfällorna utlöst under natten, och säsongens sjätte räv (en fin hona på 6.7 kilo) var ett faktum.
Knäna har testats igen
Efter styrketräningen så kördes ett planerat lite längre intervallpass där själva intervallerna var 12, 10, 8 respektive 6 minuter. Farten hölls så pass hög att snittpulsen låg väldigt nära där jag brukar få mjölksyra. Rejält jobbigt. Gåvila mellan intervallerna.
Blev lite svettig också...
Börjat om med styrketräningen
Det har inte precis lockat att åka in till schtaaan tre gånger i veckan bara för att köra lite styrketräning för överkroppen. Knäna gjorde ju att det varken gick prommenera, springa, cykla eller något annat som lade vikt på benen.
Efter att behandlingarna på Sport Medicine i Umeå börjat ge resultat och jag så försiktigt kunnat börja vara ute och småjogga några gånger i veckan så har jag till sist även tagit mig i kragen och återigen börjat träna på 360TC.
Nu i början handlar det ju trots allt mest om att bara bekanta sig med utrustningen och belastningarna igen. Överkroppen har tappat en hel del styrka sedan senast, men glädjande nog så verkar benstyrkan fortarande finnas kvar. Såpass mycket att maskinen för benpress verkar ha för lite vikter...
Har nu fått instruktioner hur jag ska utföra knäböj (får dock inte gå för djupt för läkaren i Umeå). Där torde det inte behövas så mycket vikter alls. Man måste ju dessutom lyfta sin egen kropp...
Efter tre pass i veckan har nu samtliga större muskelgrupper fått en genomkörning var. Det värker och är stelt både lite här och där, men det känns samtidigt väldigt skönt. Blir ju bättre med tiden.
Löpningen under veckan brukar jag ju göra i ganska makligt tempo tillsammans med Milito. Det kan bli en och annan paus under rundorna på grund av "naturens behov". Jag har dock passat på att köra lite mer "kvalitet" i samband med besöken på 360 när jag har tillgång till löpband. Blev ett pass med jämnt och lite högre tempo, och nu senast ett intervallpass med rejält mycket högre tempo i kombination med gåvila. Farten är ju förstås fortfarande tämligen mjäkig, men dels är det ju ett tag sedan jag kunde springa "på riktigt" och dels har jag lite för mycket vikt att släpa på ännu. Det går framåt!!!
Löptur i gnistrande vinterväder
En fördel är att det emellanåt är ett hejdundrandes vackert vinterväder också!
Kallt, knarrigt men tämligen underbart!
Ny runda med löparskorna
Dock är det ju en god bit till de 40--44 som klockan brukade kunna visa när formen var bra.
Passet gick tämligen bra. Framförallt kändes inget uttalat i något av knäna. Lite små känningar bara, men inget mer. Dessutom lyckades jag hålla nere tempot lite bättre denna gång, så det blir inte riktigt samma känsla av blodsmak i munnen. I gengäld så var det möjligt att hålla på några minuter extra.
Testat de "nya" knäna
Det blev bara en liten, kort sväng (konditionen orkar hursomhelst inte mer) runt samhället här i Burträsk.
Glädjande nog så infann sig aldrig den skärande smärtan från i våras/somras. Visst var det jobbigt, men något annat var å andra sidan aldrig väntat. Det högg lite här och där i framförallt det högra knäets in och utsida och båda knäskålarnas senfästen, men på det stora hela taget så kändes det ganska OK.
Bara att hålla tummarna att det håller i sig, för nu har jag lov att börja cykla (inte riktigt säsong längre) och springa försiktigt tills nästa behandling i december.
Knäbesvären ÄNTLIGEN identifierade
Har precis återkommit därifrån, och vilket skillnad i attityd. "Att be någon sluta träna, det gör vi nog nästan aldrig, möjligen att vi ber dem byta träningsform" var första kommentaren till min besvärshistoria. Sedan blev det av med byxorna och en inledande undersökning för att utröna var smärtorna satt.
Sedan kördes en rejäl ultraljudsundersökning på BÅDA knäna. Bara det, dels att göra mer än att bara fråga och klämma lite, och dessutom på båda knäna.
Fick med mig ett par bilder hem, som nu ska upp på kylskåpet så att alla kan undra VEM det är som väntar barnet...
;-)
Om jag uppfattade det korrekt så kallas mitt problem "tendonit". Knäskålssenan, dvs senan från knäskålen ner till smalbenet är dels tjockare än normalt och har dessutom fått inväxt av blodkärl/nerver. Vid senfästet i höger skenben så finns dessutom en bentagg (syns inringad i översta högra ultraljudet).
Det är de dåliga nyheterna!
De bra är att det finns en behandlingsprognos (även om utdragen), att jag sannolikt kan fortsätta springa, att problemen sitter i knäsenan (och inte i leden) och att det faktiskt FANNS något som förklarade smärtan.
Behandlingsmässigt finns tydligen två vägar att gå. Dels med hjälp av injektioner (3 stycken med 8 veckors mellanrum) och dels med kirurgi.
Jag har blivit rekommenderad att först testa med injektionerna. På grund av jakten ;-) så kommer den första att utföras på tisdagsmorgonen den 5:e oktober. Det tar tydligen ungefär en timme och utförs med hjälp av ultraljud för att vara säker på att träffa rätt. Första veckan efteråt ska jag tydligen i alla fall få prommenera lite, andra veckan cykla (om jag kom ihåg rätt) och tredje veckan vill man att jag ska testa att springa. Efter 8 veckor blir det ytterligare en omgång på samma sätt och sedan ytterligare en efter ytterligare 8 veckor.
Skulle det visa sig vara otillräckligt så finns alltså också ett kirurgiskt alternativ då man tydligen helt enkelt lossar knäskålssenan från underlaget och skrapar undersidan. Skulle detta behöva utföras på höger knä så kommer även bentaggen förstås att avlägsnas. Efter ingreppet är det 8 veckors träningsförbud.
Jag har nu mentalt börjat ladda för en process som omfattar injektioner i början av oktober, december och februari, med träning enligt anvisning. Dessutom riktar jag in mig på att efter det sannolikt behöva få ett ingrepp utfört i alla fall på höger knä. Om så skulle ske drygt 8 veckor efter den tredje injektionen så är jag inne i någon gång i april, och kan förhoppningsvis börja träna försiktigt någon gång under nästa sommar.
Så vid denna tid nästa år har jag förhoppningsvis två knän som fungerar bättre och en betydligt bättre kondition än nu!
Kanske mitt mest efterlängtade brev någonsin?!
Min egen träning ligger ju just nu nere totalt på grund av den trilskande knäsenan. Gör ju ont att gå, springa, cykla och jag vet inte vad. Har i och för sig inte testat rullskidorna ännu.
Den så kallade "expertisen" här i Burträsk verkar stå hjälplös. Det har testats kortison (huga!), sjukgymnastik i långa perioder och flera omgångar, styrketräning, excentrisk träning, vila (i flera perioder och långa omgångar), anti-inflamatorisk medicin. Utan direkt resultat, kan ibland bli lite bättre, men återkommer så snart jag börjat träna. Favoritrådet (?!) hittills var nog läkaren som tyckte - "Du behöver väl inte träna?!". Jo tjenare!
När jag kom hem efter jobbet igår så låg den så ÄNTLIGEN där - kallelsen ner till Idrottsmedicin (eller Sport Medicine Umeå AB som de nu heter) och en professor i idrottsmedicin. Visserligen om två månader, men å andra sidan så har de semester under juli månad, så det är inte så många arbetsveckor bort.
Intressant tillfälle för skada
Jag har bara ett enda ord för detta just nu, och det lämpar sig inte i skrift, så det får vara! ****!!!
Det intressanta ligger knappast i själva skadan i sig utan snarare i det faktum att den uppstått när jag under flera veckor dragit NER på träningsmängden, minskat intensitet och fart, och bara "rullar på" när jag joggar.
Det HADE ju varit en smula mer troligt att det skulle ha inträffat för ungefär två månader sedan när träningsdosen tredubblades under en och samma vecka. Kroppen är en konstig sak...
Trist nog så torde det ju knappast bli någon mer transportjoggning denna vecka. Mycket synd, för det konceptet kan verkligen rekommenderas. Ganska segt brukar det kännas inledningsvis på morgonen, men å andra sidan så bidrar det ju bara till att man tar det lugnt. Efter någon halvmil så brukar det kännas kanon, och då njuter jag av morgonen. På vägen hem är det en befrielse att få springa, speciellt efter en intensiv och stressig dag. Det rensar ur både kropp och knopp.
Redan några få veckors transportlöpning har faktiskt märkts på ansträngningsnivån. Tempot under bara de två senaste veckorna förbättrats med ungefär 30 sekunder/kilometer och ändå har snittpulsen sjunkit nästan 10 slag. Maxpulsen under sträckan har sjunkit REJÄLT.
Sega ben
Nu på morgonen så hade dessutom vägverket varit ute med lastbil och "krattat" gruset lite. Lite slätare blir det ju, för stunden i alla fall, men om ett par dagar är det lika gropigt igen. Att de aldrig kan hyvla rejält på en gång (och helst återkommande).
Då jag hade en uppgradering att utföra hos en kund direkt på morgonen så var det inte läge att dra sig alltför länge i sängen, så det blev till att hoppa direkt i löparkläderna, utfodra och rasta hundarna innan de sattes i hundgården. Sedan var det bara att stappla iväg.
Det är nästan otroligt att ett så pass långsamt tempo som mitt kan påverkas av att underlaget förändrats något, men så verkar ha varit fallet. Möjligen är det mentalt, men det kändes som att det rullade och halkade hela tiden när fötterna sattes ner eller sköt ifrån.
Nåväl, sakta men säkert tog jag mig till sist in mot Burträsk. Biten från badtjärnen i Åbyn ner mot sundbron/snickeriet är nästan den skönaste på hela sträckan. Då är man rejält uppvärmd och har precis gnatat sig upp från Burälven (lägsta punkt på hela vägen) och fått en flack utförslöpa i några hundra meter.
Invigt de nya löparskorna
Blev lite transportlöpning till jobbet i morse. En bra sak att komma ihåg är dock att både telefon och plånbok bör ligga i ryggsäcken. Mobilen kom jag på efter en knapp kilometer, då var det ju enkelt att vända. Hade blivit lite svårare att bli nådd under arbetsdagen annars. Bra att få lite extra distans!
Plånboken ligger fortfarande kvar där jag lade den därhemma. Tur det fanns mat i kylen på jobbet, men annars hade det bara varit bra för midjemåttet antar jag!
Löparskor
Är man snuvig och hostig så inbjuder det inte till löpning precis. Jag har dock nyttjat det myckna slaskandet till att göra en inköpsrunda hos Gå & Löplabbet i Umeå.
Ett par nya löparskor (Asics) blev det till sist.
De känns väldigt "springiga" i alla fall. Skönt att ha ett par till nu när gammel-skorna börjat få lite mil i sig, trots allt strul med knäna. Blir bra att ha ett par till skor att växla med under en övergångsperiod.
Lite kul blev det nere i butiken förresten. Det blev en annan sko-inprovare denna gång, så jag tänkte dubbelkolla resultaten från förra gången och inte avslöja vad som sades då. Fick börja provspringa ett par testskor på bandet, men farten var alldeles för bedrövlig, så jag vred upp den några snäpp för att få det vanliga steget. Kommentaren blev:
- Springer du mycket? Du har ett väldigt lätt och fint steg!
Varpå svaret blev:
- Tja kanske inte i normala fall, men fick i alla fall ihop 18 mil i Portugal häromveckan.
;-)
Omdömet blev i alla fall till sist att jag även denna gång hade ett tämligen neutralt steg. En liten aning till supination på vänster fot, men inget som kräver någon stabilisering. Skönt, 2 av 2!
Träningen i Monte Gordo
Söndag:
Morgonjogg, 7.5K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321788
Ultrapass, 32K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321791 (saknas en inledande snutt från hotellet som ligger i en separat runda)
Summa 39.5K
Måndag:
Morgonjogg, 7.5K, ungefär samma som söndag.
Funktionell Träning
CirkelFys
Simning
Löpskola, långa intervaller (6 x 3' @ 4:30) samt lite distans, 15.5K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321793
Summa 23K
Tisdag:
Långdistans (@5:35), 24.5K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321794
Snabbdistans (5:30--5:40 i starten, sista 3K @ 5:00, sista 1K @ 4:20), 10.5K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321796
Summa 35K
Onsdag:
Morgonjogg, 8.5K, lite längre än tidigare, men samma sträckning.
Golf, cirka 6 timmar inklusive driving range
Distans, 14K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321799
Summa 22.5K
Torsdag:
Bergspasset, 14.5K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321800
Ultrapass, 32.5K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321801
Summa 47K!
Fredag:
Morgonjogg, 6K, samma sträckning som tidigare, lite kortare bara
Summa 6K
Lördag:
Morgonjogg, 7K, http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=321806
Summa 7K
Totalt under veckan cirka 180 kilometer. Innan förkylningen bröt ut sprang jag omkring 167 kilometer under de inledande 5 dagarna.
Strax dags att åka
Alla börjar samlas nu i väntan på bussarna som ska ta oss till Faro och planet tillbaka till Sverige.
Sista morgonpasset
Kanonväder även i dag. Blev tack vare förkylningen en kort och mycket försiktig runda via stranden till piren, upp mot stadion och sedan grus-3:an tillbaka. Testade att trycka på en aning under sista kilometern bara och körde den på 4:20-4:25.
Sista kvällen i Monte Gordo
Det hade bokats en hel restaurang för mingel och middag. Riktigt trevligt, fick bland annat sitta och prata lite med svenske rekordhållaren på marathon. En imponerande prestation, han har sprungit 101 marathon och som sämst presterat 2:31!
Just nu känns det inte så illa att vara förkyld
Hemgjord Italiensk glass (bra mot halsont tydligen!) på en bänk i solen vid Atlanten!
Mycket bra väder i dag också
Tyvärr har den förkylning som jag försökt bli av med under 3 veckor valt just i dag för att riktigt bryta ut. Trist som tusan, men inget att göra något åt. Bara att ta det lugnt. Som Pasi sade under sin föreläsning - om det är bra eller dåligt? Vi får vänta och se!
Det blev en mycket försiktig promenad/jogg i morse, men eftermiddagens längre löppass om 25 kilometer fram och tillbaka till Spanien kommer jag att avstå. Blir inga 200 kilometer under veckan, men efter att gårdagen gick enligt plan så känns veckan 'hemma' flera gånger om redan!
Redo att springa hem till hotellet
40 personer samt några ledare bestämde sig för att springa de 28 kilometerna tillbaka till hotellet. Väl tillbaka var vi några som ville polera sträckan lite och tog en extra sväng. Summan för dagen blev 14.5 kilometer i bergen och sedan 32.5 till hotellet. Totalt 47 för dagen och 167 på 5 dagar. Strax över 33 kilometer per dag och över 100 miles! Vad som återstår av vistelsen blir MYCKET lugnt vad gäller träningen, jag började känna av halsen i dag. Just nu ligger vi och väntar på att det ska bli tid för Rune Larsson att hålla ett föredrag.
'Invasion' av Odeleite
En smula kaotiskt när 4 bussar med 183 personer plus ledare stannar vid byns enda café. 1 herr- respektive damtoa...
