Vecka #10
Vilken j-a skitvecka! Inget som helst utslag på vågen. Precis samma vikt som förra veckan.
Känns lite tungt och deppigt efter dagens vägning. Vet faktiskt inte riktigt vad som gått snett. Lyxade till det under helgen och käkade dinkelgröt istället för havregrynsdito, och har även kostat på mig några hallon/jordgubbar till kvällskesellan. Har dock tämligen svårt att se hur det skulle kunna ha någon avgörande betydelse.
Inser dock några saker efter dagens vägning:
- Det är nära mellan framgång och motgång. Skulle handla på ICA-torget efteråt, och det kändes klart frestande att köpa lite fikabröd. Dock fanns det där jävlar-anamma-tänket angående punkteringar och gropar i vägen tack och lov i bakhuvudet, så det blev shopping enligt plan istället. Kändes trots allt skönt att kunna stå emot även är psyket inte riktigt är på topp.
- Även om vikten givetvis är tämligen acceptabel redan nu så känns det inte som att huvudet vill stanna riktigt här, annars skulle inte denna besvikelse knappast infunnit sig. Dessutom så vill jag helst själv avgöra var jag vill stanna på mina egna villkor.
- Man hickar tämligt snabbt till av oro när vågen inte beter sig som tänkt, så det behövs helt klart mer mental träning och fokus. Det infinner sig mycket snabbt en oro över att det kanske inte ska gå vägen denna gång heller, och även en känsla över att "hur ska det gå med XtraJämn där energinivåerna är ännu högre om vågen stannar redan på XtraLätt?"
Jag hoppas verkligen att det börjar lossna igen framöver så att det kännas bättre även mentalt. Just nu känns det bara tungt (mentalt alltså).
Gissa vad jag gjorde som tröst - unnade mig (trots att det var under arbetstid) att jogga en längre runda än normalt. Kunde dock inte hålla mig till joggingtempot hela svängen utan drog på lite under de sista 3.5 - 4 km för att försöka komma nära min måltid på 50 minuter för milen. Missade precis (51:15)... Med lite uppvärmning och ett något bättre utgångstempo så torde även detta mål gå att ro i land inom den närmaste framtiden.
Sprang till sist cirka 11 km (istället för 5), och glädjande var att se att pulsen redan efter ungefär 2 minuter tagit sig ner från 163 till 121.
