Skatjakt
Efter den senaste kråkjakten för ett antal veckor sedan så lämnade jag kvar gömslet monterat invid åteln för ett upprepat försök efter någon vecka. Annat kom emellan och i helgen började jag inse att det nog var dags att hämta hem gömslet om det överhuvudtaget skulle vara möjligt att få upp käpparna ur marken.
På lördag kväll beslutade jag mig för att gå dit direkt på söndag morgon och göra ett jaktförsök i samband med att jag hämtade gömslet. Sagt och gjort, smög in strax efter 6 på morgonen, precis när det började ljusna. Dock hängde det någon slags nederbörd i luften, och fåglarna lyste med sin frånvaro. Helt stilla ända tills en nötskrika helt plötsligt flög in och landade inom skotthåll. Efter en dryg timme till utan minsta fågelnärvaro började jag fundera på att bege mig hemöver och käka frukost när det helt plötsligt började skratta om en liten flock på fem skator.
De kom så sakta närmare och närmare, och till sist testade jag med kråkpipan och då kom de faktiskt ända fram till åteln. Fick ner en och var ganska nöjd med det då jag räknade med att de andra skulle dra därifrån så fort de bara kunde. Blev dock överraskad när de stannade på avstånd. Efter en lite liten stund så testade jag med kråkpipan igen, och lyckades locka in dem inom skotthåll ytterligare en gång. Proceduren upprepades gång på gång, och till sist så var det bara en enda skata kvar av de ursprungliga fem. Denna hade dock blivit alltmer misstänksam, även om den uppehöll sig inom skotthåll. Dock satt den hela tiden bakom ryggen på mig, i skydd av diverse träd, så jag fick aldrig någon skottmöjlighet på den, men resultatet av en vädermässigt urusel morgon blev faktiskt bättre än jag räknat med.
På lördag kväll beslutade jag mig för att gå dit direkt på söndag morgon och göra ett jaktförsök i samband med att jag hämtade gömslet. Sagt och gjort, smög in strax efter 6 på morgonen, precis när det började ljusna. Dock hängde det någon slags nederbörd i luften, och fåglarna lyste med sin frånvaro. Helt stilla ända tills en nötskrika helt plötsligt flög in och landade inom skotthåll. Efter en dryg timme till utan minsta fågelnärvaro började jag fundera på att bege mig hemöver och käka frukost när det helt plötsligt började skratta om en liten flock på fem skator.
De kom så sakta närmare och närmare, och till sist testade jag med kråkpipan och då kom de faktiskt ända fram till åteln. Fick ner en och var ganska nöjd med det då jag räknade med att de andra skulle dra därifrån så fort de bara kunde. Blev dock överraskad när de stannade på avstånd. Efter en lite liten stund så testade jag med kråkpipan igen, och lyckades locka in dem inom skotthåll ytterligare en gång. Proceduren upprepades gång på gång, och till sist så var det bara en enda skata kvar av de ursprungliga fem. Denna hade dock blivit alltmer misstänksam, även om den uppehöll sig inom skotthåll. Dock satt den hela tiden bakom ryggen på mig, i skydd av diverse träd, så jag fick aldrig någon skottmöjlighet på den, men resultatet av en vädermässigt urusel morgon blev faktiskt bättre än jag räknat med.
Kommentarer
Trackback
