Broarna Runt #2
Vilket underbart väder att springa i! Igår afton var det verkligen härligt att vara ut (om det inte vore för smaken av mjölksyra!). Soligt och en vindriktning som gav medvind efter den lite mer öppna delen av bana, på södra sidan av älven.
Det var extra rörigt i starten denna gång, även nu väldigt många ivriga skolungdomar. Roligt! Jag hade ögonen lite på Pär Wikberg (som tydligen ska iväg och tävla på Terräng-SM till helgen). När starten väl gick fick jag för några ögonblick koncentrera mig på var alla ungdomarna var så att vi inte skulle springa på varandra. När jag sedan tittade efter Pär igen så var han --- borta! Snacka om snabb!
Strax utanför Nordanåområdet blev jag omsprungen dels av en löpare som var rejält före mig förra gången, och dels en löperska som jag känner igen från AIK-gänget för länge sedan. Båda fick en lucka förbi tingsrätten, men väl vi kom förbi Landskyrkan så lyckades jag i utförsbacken ner mot Lejonströmsbron ta mig ikapp killen och försökte bita mig fast uppför backen mot Skråmträskvägen. När vi kom förbi Slakteriet och Falkträskvägen så var jag fortfarande kvar bakom, och när vi passerade kiosken så gick han in bakom mig istället.
Jag försökte då bara fokusera på att försöka bibehålla tempot och siktade på den tjejrygg som vi nu hade ett 20-tal meter framför oss. När vi kom bort förbi Karlsgård och svängde in mot Parkbron så var vi bara 3--5 meter bakom och då gick killen ut igen och ryckte ifrån både mig och tjejen. Jag stapplade vidare och lyckades innan slutet av Parkbron komma helt ikapp henne. Inne på Strandvägen var vi helt jämsides och då gick även hon in bakom. Sista biten in mot målområdet var fruktansvärt jobbig, men då jag förväntade mig ett spurtförsök från tjejen, så bet jag ihop så gott det gick.
Till sist var jag imål, steget före henne på ett nytt prydligt personbästa (igen) - 20:34.
Av någon anledning blev tiden i tidningen 4 sekunder långsammare än min egen, men jag missade själv max på 1 sekund med klockan och det är oavsett betydligt bättre än min förra notering på 21:16! Och jodå, jag lyckades fastna på en bild igen. När jag kollade reportaget om Pär så fanns axeln på min skrikfärgade jacka med i vänster bildkant! 2 gånger i rad - Sorkpesten måste vara stolt!
Nu blir det däremot helt klart svårt att kunna putsa så mycket mer, för det finns baske mig inte mer att ta av just nu. Banan är ju dryga 5 kilometer. Meningarna går isär en del, men jag har mätt den med GPS ett flertal gånger och landat på mellan 5.05 och 5.15 (till och med strax under 5.2 någon gång). Har också hört att den mätts med mäthjul till ungefär 5.1K. Om jag utgår ifrån det (5.1 alltså) så låg gårdagstempot ett hårstrå under 4:02, och för att spräcka drömgräns #1 (4:00-tempo) så krävs en förbättring från 20:34 till 20:24 (eller helst 20:23 då). Bara 11 sekunder i totaltid, vilket kanske inte är så mycket i ren tid, men väl i ansträngning! För att spräcka drömgräns #2 (20:00) så krävs istället en förbättring av tempot från 4:02 till 3:55 ungefär, dvs 7 sekunder per kilometer. Huga!
Det var extra rörigt i starten denna gång, även nu väldigt många ivriga skolungdomar. Roligt! Jag hade ögonen lite på Pär Wikberg (som tydligen ska iväg och tävla på Terräng-SM till helgen). När starten väl gick fick jag för några ögonblick koncentrera mig på var alla ungdomarna var så att vi inte skulle springa på varandra. När jag sedan tittade efter Pär igen så var han --- borta! Snacka om snabb!
Strax utanför Nordanåområdet blev jag omsprungen dels av en löpare som var rejält före mig förra gången, och dels en löperska som jag känner igen från AIK-gänget för länge sedan. Båda fick en lucka förbi tingsrätten, men väl vi kom förbi Landskyrkan så lyckades jag i utförsbacken ner mot Lejonströmsbron ta mig ikapp killen och försökte bita mig fast uppför backen mot Skråmträskvägen. När vi kom förbi Slakteriet och Falkträskvägen så var jag fortfarande kvar bakom, och när vi passerade kiosken så gick han in bakom mig istället.
Jag försökte då bara fokusera på att försöka bibehålla tempot och siktade på den tjejrygg som vi nu hade ett 20-tal meter framför oss. När vi kom bort förbi Karlsgård och svängde in mot Parkbron så var vi bara 3--5 meter bakom och då gick killen ut igen och ryckte ifrån både mig och tjejen. Jag stapplade vidare och lyckades innan slutet av Parkbron komma helt ikapp henne. Inne på Strandvägen var vi helt jämsides och då gick även hon in bakom. Sista biten in mot målområdet var fruktansvärt jobbig, men då jag förväntade mig ett spurtförsök från tjejen, så bet jag ihop så gott det gick.
Till sist var jag imål, steget före henne på ett nytt prydligt personbästa (igen) - 20:34.
Av någon anledning blev tiden i tidningen 4 sekunder långsammare än min egen, men jag missade själv max på 1 sekund med klockan och det är oavsett betydligt bättre än min förra notering på 21:16! Och jodå, jag lyckades fastna på en bild igen. När jag kollade reportaget om Pär så fanns axeln på min skrikfärgade jacka med i vänster bildkant! 2 gånger i rad - Sorkpesten måste vara stolt!
Nu blir det däremot helt klart svårt att kunna putsa så mycket mer, för det finns baske mig inte mer att ta av just nu. Banan är ju dryga 5 kilometer. Meningarna går isär en del, men jag har mätt den med GPS ett flertal gånger och landat på mellan 5.05 och 5.15 (till och med strax under 5.2 någon gång). Har också hört att den mätts med mäthjul till ungefär 5.1K. Om jag utgår ifrån det (5.1 alltså) så låg gårdagstempot ett hårstrå under 4:02, och för att spräcka drömgräns #1 (4:00-tempo) så krävs en förbättring från 20:34 till 20:24 (eller helst 20:23 då). Bara 11 sekunder i totaltid, vilket kanske inte är så mycket i ren tid, men väl i ansträngning! För att spräcka drömgräns #2 (20:00) så krävs istället en förbättring av tempot från 4:02 till 3:55 ungefär, dvs 7 sekunder per kilometer. Huga!
Kommentarer
Trackback
