Nytt pers på Broarna Runt
Med sega ben efter söndagens halvmaraton-pass var jag kalrt tveksam till som jag verkligen skulle springa 5K i hyggligt tävlingstempo, eller om jag helt enkelt skulle passa på att vila benen inför onsdagmorgonens lugna halvlånga pass istället. Nåväl, till sist bestämde jag mig för att ändå försöka, mest för att testa knäna och benen lite på asfalt.
Efter att ha bytt om på gymmet så joggade jag ner till Nordanå, och den 1.5K-rundan gick klart segt. Benen kändes otroligt sega. Testade att trycka på i 5:00 tempo en liten bit, men det gick ruskigt tungt.
Väl starten gått och jag lyckats trassla mig genom hopen med små skolpojkar (som alltid startar längst fram men oftast blir ganska anfådda och saktar in efter några hundra meter) och kommit igång med löpningen upptäckte jag att tempot i början av Bonnstaden låg på ungefär 3:53, vilket ju är ett par sekunder UNDER det intervalltempo jag körde förra veckan. Lovande eller idiotiskt?! Det var i alla fall otroligt sporrande att bara ligga ett hundratal meter efter täten när den svängde ner mot Lejonströmsbron.
Gatukontoret verkar ha gjort en satsning för att få bort lite grus och sand redan, för genom Bonnstaden och på hela södra sidan av älven var det helt rensopat. Över Lejonströmsbron fanns väl uppkörda stråk efter bilarna, så till största delen var det helt fritt från grus och sand. Bara Parkbron och sträckan in mot (samt ut från) Nordanåområdet var lite grusigt.
Efter dryga 3K kände jag att benen började mattas något och koncentrerade mig bara på att försöka bibehålla steget så väl som möjligt. En liten antydan till en spurt fanns det också, men det tog på kraftigt.
Sluttiden blev i alla fall ett nytt personbästa: 21:16, dvs nästan 40 sekunder bättre än förra säsongens bästa tid (om jag kommer ihåg rätt). Dessutom lyckades jag fastna på en av NV:s bilder (mitt i värsta ungdomsträngseln)!
Efter att ha bytt om på gymmet så joggade jag ner till Nordanå, och den 1.5K-rundan gick klart segt. Benen kändes otroligt sega. Testade att trycka på i 5:00 tempo en liten bit, men det gick ruskigt tungt.
Väl starten gått och jag lyckats trassla mig genom hopen med små skolpojkar (som alltid startar längst fram men oftast blir ganska anfådda och saktar in efter några hundra meter) och kommit igång med löpningen upptäckte jag att tempot i början av Bonnstaden låg på ungefär 3:53, vilket ju är ett par sekunder UNDER det intervalltempo jag körde förra veckan. Lovande eller idiotiskt?! Det var i alla fall otroligt sporrande att bara ligga ett hundratal meter efter täten när den svängde ner mot Lejonströmsbron.
Gatukontoret verkar ha gjort en satsning för att få bort lite grus och sand redan, för genom Bonnstaden och på hela södra sidan av älven var det helt rensopat. Över Lejonströmsbron fanns väl uppkörda stråk efter bilarna, så till största delen var det helt fritt från grus och sand. Bara Parkbron och sträckan in mot (samt ut från) Nordanåområdet var lite grusigt.
Efter dryga 3K kände jag att benen började mattas något och koncentrerade mig bara på att försöka bibehålla steget så väl som möjligt. En liten antydan till en spurt fanns det också, men det tog på kraftigt.
Sluttiden blev i alla fall ett nytt personbästa: 21:16, dvs nästan 40 sekunder bättre än förra säsongens bästa tid (om jag kommer ihåg rätt). Dessutom lyckades jag fastna på en av NV:s bilder (mitt i värsta ungdomsträngseln)!
Kommentarer
Postat av: Sorkpesten
Som skabbräv är jag stolt över att du syns i medierna!
Bra jobbat med all träning och de fina tiderna Hairfoot!
Trackback
