Fågeltagningarna fortsätter med framgång!
Nytt försök igår afton innan jag skulle iväg till skjutbanan för att banka lite på pappersälgen. Lät en rapphöns springa iväg mitt ute på fältet, avvaktade 5--10 minuter innan jag satte på Milito täcket. Inledde med lite koppelövningar på gräsmattan framför huset, för att liksom få honom "med i matchen". Beslöt mig sedan, då vinden var helt perfekt där vi redan stod, för att koppla lös honom uppe vid huset, och låta honom börja söka redan där.
Visade sig vara ganska turligt (räknas ju det också!), för den lömska rapphönan hade flugit upp till den åkerkant som var närmast huset och voljären. Möjligen hade den sprungit, men det verkade senare inte finnas någon intressant lukt mellan där vi hittade den och där jag satt ut den.
Milito frös i alla fall fast på andra eller tredje slaget, invid en elstolpe.
Voljären står alltså bara ett 20-tal meter till vänster om stolpen på bilden, och jag står nästan längst uppe på åkerkanten vid ladugården...
Jag lyckades i alla fall försiktigt ta mig ner i position ett 10-tal meter till höger om Milito, och avvaktade en kort stund. När han tittat på mig en stund, och kändes lite mer avslappnad (måste bli bättre på att läsa av honom!) fick han ett litet Varsågod! (har börjat undvika att ropa "VARSÅGOD!", för det verkar gå lite mer försiktigt tillväga med bara ett "varsågod..."). Två meter längre fram lyfta rappisen, och Milito vände sig om och när jag hann ropa "S...." så stod han stilla. Underbart fint att se! Önskar nästan att jag varit iskall och avvaktat 1 sekund till, för han kanske hade tänkt stå still ändå.
Rappisen drog iväg runt logen, upp mot grannens ladugård (verkade som att fågeln gillade byggnader!). Vi gjorde ett sök ute på det ursprungliga fältet för att distansera oss lite tids-/minnesmässigt från fågeln. Gick sedan tillbaka runt logen för att få bra vind och gjorde ett försök att hitta igen fågeln ytterligare en gång. Efter en knapp halvtimme fick vi ge upp med oförrättat ärende. Den pippin hade lyckats gömma sig någonstans där vi inte kunde hitta den. Men en riktigt fin fågeltagning blev facit denna gång.
Visade sig vara ganska turligt (räknas ju det också!), för den lömska rapphönan hade flugit upp till den åkerkant som var närmast huset och voljären. Möjligen hade den sprungit, men det verkade senare inte finnas någon intressant lukt mellan där vi hittade den och där jag satt ut den.
Milito frös i alla fall fast på andra eller tredje slaget, invid en elstolpe.
Voljären står alltså bara ett 20-tal meter till vänster om stolpen på bilden, och jag står nästan längst uppe på åkerkanten vid ladugården...
Jag lyckades i alla fall försiktigt ta mig ner i position ett 10-tal meter till höger om Milito, och avvaktade en kort stund. När han tittat på mig en stund, och kändes lite mer avslappnad (måste bli bättre på att läsa av honom!) fick han ett litet Varsågod! (har börjat undvika att ropa "VARSÅGOD!", för det verkar gå lite mer försiktigt tillväga med bara ett "varsågod..."). Två meter längre fram lyfta rappisen, och Milito vände sig om och när jag hann ropa "S...." så stod han stilla. Underbart fint att se! Önskar nästan att jag varit iskall och avvaktat 1 sekund till, för han kanske hade tänkt stå still ändå.
Rappisen drog iväg runt logen, upp mot grannens ladugård (verkade som att fågeln gillade byggnader!). Vi gjorde ett sök ute på det ursprungliga fältet för att distansera oss lite tids-/minnesmässigt från fågeln. Gick sedan tillbaka runt logen för att få bra vind och gjorde ett försök att hitta igen fågeln ytterligare en gång. Efter en knapp halvtimme fick vi ge upp med oförrättat ärende. Den pippin hade lyckats gömma sig någonstans där vi inte kunde hitta den. Men en riktigt fin fågeltagning blev facit denna gång.
Kommentarer
Trackback
