Fler fågeltagningar
På lördagskvällen testades ånyo fågeltagningar med rapphöna. Jag satte ut en (lite försiktigt denna gång) vid en grästofs ungefär mitt på fältet. Efter att ha avvaktat ett 10-tal minuter så tog Milito och jag oss an den med riktigt bra motvind.
Mycket riktigt tog det inte lång stund förrän lillen hade hittat igen stället där rapphönan fanns. Trodde jag i alla fall... När han fått stå någon minut så skickade jag fram honom med ett ganska försiktigt Varsågod! Han tog sig då fram ett par meter och frös till igen. Jag tänkte att fågeln nog bara flyttat sig lite längre in i tofsen, så jag avvaktade inte utan gav direkt ett nytt Varsågod! Ytterligare några meter tog vi oss, och sedan ut ur grästofsen, på lite slingrande vägar över till nästa tofs, där det blev fast stånd igen. Detta upprepades ett antal gånger, tills vi tagit oss ungefär 20--30 meter från den ursprungliga tofsen. Där hittade vi till sist igen fågeln, som kom på vingarna.
Av någon konstig anledning så gav jag röstkommandot Plats! istället för att vissla Stanna-signalen (eller ge röstkommandot Stanna!), men hursomhelst så fungerade det ändå. Lillen blev kvar på stället, och fick givetvis kanonmycket beröm! Jag hann notera (man fokuserar ju givetvis på hunden av naturliga skäl) att fågeln inte verkade flyga så jättelångt bort, och att den hade riktning rätt ut på ett angränsande, ganska stort fält. Kopplade upp Miliot och tog en lite sväng åt ett annat håll för att försöka sudda ut lite av hans minnesbild.
Efter en kort stund så släppte jag ut honom på ett nytt sök, och han började slå åt och fram, succesivt arbetande sig bort mot det stora fältet. När han sprang in bakom några lador så rundade jag dem åt andra hållet för att kunna se hur han arbetade. När jag kom runt den andra ladan så hade han dock redan hunnit hitta igen fågeln, som slagit bara ett 50-tal meter ut på det stora fältet.
(Beklagar det spräckta skyddsglaset)
Jag lyckades komma mig in på ungefär 5--10 meter rakt från sidan utan att stöta upp fågeln eller driva fram hunden ytterligare. Då han stått någon minut sneglade han på mig, och fick då ett Varsågod-kommando. Två meters avance senare kom fågeln på vingarna, och tog riktningen bort över raden med traktorägg.
Denna gång kom jag i alla fall ihåg att vissla Stanna-signalen, men röstkommandot var även denna gång konstigt nog Plats! (som Milito ju aldrig fått lära sig, hans kommando är just Stanna!). Efter att ha fått upp fågeln på vingarna så blev han i alla fall i det närmaste kvar på stället. Han stod och följde den med blocken där den seglade bort mot ett stort hallonsnår. Där lyckades vi dock aldrig hitta igen den, men morgonen efteråt var den lyckligt tillbaka i voljären igen.
Mycket riktigt tog det inte lång stund förrän lillen hade hittat igen stället där rapphönan fanns. Trodde jag i alla fall... När han fått stå någon minut så skickade jag fram honom med ett ganska försiktigt Varsågod! Han tog sig då fram ett par meter och frös till igen. Jag tänkte att fågeln nog bara flyttat sig lite längre in i tofsen, så jag avvaktade inte utan gav direkt ett nytt Varsågod! Ytterligare några meter tog vi oss, och sedan ut ur grästofsen, på lite slingrande vägar över till nästa tofs, där det blev fast stånd igen. Detta upprepades ett antal gånger, tills vi tagit oss ungefär 20--30 meter från den ursprungliga tofsen. Där hittade vi till sist igen fågeln, som kom på vingarna.
Av någon konstig anledning så gav jag röstkommandot Plats! istället för att vissla Stanna-signalen (eller ge röstkommandot Stanna!), men hursomhelst så fungerade det ändå. Lillen blev kvar på stället, och fick givetvis kanonmycket beröm! Jag hann notera (man fokuserar ju givetvis på hunden av naturliga skäl) att fågeln inte verkade flyga så jättelångt bort, och att den hade riktning rätt ut på ett angränsande, ganska stort fält. Kopplade upp Miliot och tog en lite sväng åt ett annat håll för att försöka sudda ut lite av hans minnesbild.
Efter en kort stund så släppte jag ut honom på ett nytt sök, och han började slå åt och fram, succesivt arbetande sig bort mot det stora fältet. När han sprang in bakom några lador så rundade jag dem åt andra hållet för att kunna se hur han arbetade. När jag kom runt den andra ladan så hade han dock redan hunnit hitta igen fågeln, som slagit bara ett 50-tal meter ut på det stora fältet.
(Beklagar det spräckta skyddsglaset)
Jag lyckades komma mig in på ungefär 5--10 meter rakt från sidan utan att stöta upp fågeln eller driva fram hunden ytterligare. Då han stått någon minut sneglade han på mig, och fick då ett Varsågod-kommando. Två meters avance senare kom fågeln på vingarna, och tog riktningen bort över raden med traktorägg.
Denna gång kom jag i alla fall ihåg att vissla Stanna-signalen, men röstkommandot var även denna gång konstigt nog Plats! (som Milito ju aldrig fått lära sig, hans kommando är just Stanna!). Efter att ha fått upp fågeln på vingarna så blev han i alla fall i det närmaste kvar på stället. Han stod och följde den med blocken där den seglade bort mot ett stort hallonsnår. Där lyckades vi dock aldrig hitta igen den, men morgonen efteråt var den lyckligt tillbaka i voljären igen.
Kommentarer
Trackback
