Första passet med rapphönsen - mycket motion!
Vanvettigt nervöst inför första passet med rapphöns. Det har ju gnuggats stadga och stoppkommando under sommaren. Tycker själv att det fungerat allt bättre, och på längre och längre avstånd numera. Även stopp när Milito är på väg ifrån mig fungerar väl. Har jag tyckt i alla fall...
Levande fågel på vingarna, det är en RIKTIG störning det. Precis som Fredrik sa upprepade gånger på kursen i våras...
Tog ut en fågel (kom i alla fall ihåg att skaffa en håv!) och gick ut på åkern. Valde en sida som skulle fungera bra med tanke på vinden. Lobbade ut rappisen som tog till vingarna och slog ett 20-tal meter bort. Ruskigt högt ogräs dock, vilket jag senare började fundera på om det egentligen var så optimalt. Vittringen kanske inte sprider sig så bra.
Avvaktade en kvart och tog sedan med Milito på fältet hitom, så att han skulle få rätt vind, och hinna söka lite innan vi kom fram till det "heta" området.
Till sist såg jag att han saktade in söket och stannade till. Jag började då försiktigt försöka ta mig närmare honom från sidan. Han stod med nosen ner mot marken, så jag misstänkte att rapphönan låg nära. När han sedan flyttade fram ena tassen lyfte fågeln. Eftergång! Stoppkommandot var helt plötsligt som bortblåst!
Blev en löprunda för husse, men till sist stannade syndaren (jag trodde nästan att han skulle lyckas skicka iväg rapphönan ändå upp till fjällen direkt) och kunde återbringas till brottsplatsen.
Det var väl förstås inte helt oväntat att det skulle bli cirkus i samband med de första fågeltagningarna, men det är ju klart att man närde en naiv dröm att det skulle funka hyggligt från start. Tur vi har egna fåglar att träna med!
Levande fågel på vingarna, det är en RIKTIG störning det. Precis som Fredrik sa upprepade gånger på kursen i våras...
Tog ut en fågel (kom i alla fall ihåg att skaffa en håv!) och gick ut på åkern. Valde en sida som skulle fungera bra med tanke på vinden. Lobbade ut rappisen som tog till vingarna och slog ett 20-tal meter bort. Ruskigt högt ogräs dock, vilket jag senare började fundera på om det egentligen var så optimalt. Vittringen kanske inte sprider sig så bra.
Avvaktade en kvart och tog sedan med Milito på fältet hitom, så att han skulle få rätt vind, och hinna söka lite innan vi kom fram till det "heta" området.
Till sist såg jag att han saktade in söket och stannade till. Jag började då försiktigt försöka ta mig närmare honom från sidan. Han stod med nosen ner mot marken, så jag misstänkte att rapphönan låg nära. När han sedan flyttade fram ena tassen lyfte fågeln. Eftergång! Stoppkommandot var helt plötsligt som bortblåst!
Blev en löprunda för husse, men till sist stannade syndaren (jag trodde nästan att han skulle lyckas skicka iväg rapphönan ändå upp till fjällen direkt) och kunde återbringas till brottsplatsen.
Det var väl förstås inte helt oväntat att det skulle bli cirkus i samband med de första fågeltagningarna, men det är ju klart att man närde en naiv dröm att det skulle funka hyggligt från start. Tur vi har egna fåglar att träna med!
Kommentarer
Trackback
