Rådjursvak blev rävvak

På lördagsmorgonen steg jag i det närmaste upp i sedvanlig tid för att kolla väderleken. Klart väder och inte så farligt kallt. Vindstilla i det närmaste. Bestämde mig där och då för att ta en sväng ut i skogen och då jag inte får belasta knäet i alla fall sitta och vaka på rådjur en stund.

Kom mig ut precis när det skulle till att börja ljusna något, och hittade ett pass invid en åker som jag tidigare sett spår på. Valde dock att inte sätta mig direkt invid åkern som är så pass liten att jag skulle behöva få in rådjuren ända inpå mig, utan satte mig istället på ett angränsande hygge, vilket gav ett längre skotthåll, men dock mindre risk för att störa djuren.

Efter några timmars lugn blev jag varse en räv som stod mitt för en glugg i en skogsridå, inne på ett hygge som ligger bakom åkern. Bredsidan mot mig, men dock tittade den i riktning mot mig. Insåg att jag sannolikt hade en chans, men att det nog inte fanns så mycket tid och definitivt inte var läge för några stora rörelser.

Lyckades flytta över bössan och benstödet i riktning mot räven, men när jag sakta sjönk ner bakom kikarsiktet så sjönk även ena benet i stödet ner i mossan. Fick rätta till det 5 eller 6 gånger innan jag fick det att stå still, dock något för högt för att få riktigt bra stöd för armbågarna.

Nästa problem, hur långt bort står den? Utförsbacka ner mot åkern, men uppförsbacke på hygget och räven halvvägst uppför denna. Bra kulfång, men svårbedömt avstånd. Inte riktigt läge att försöka krångla fram avståndsmätaren. Bössan inskjuten med ett par centimeters överslag på 100 meter borde ju räcka fram till kring 150 meter i alla fall. Men hur långt bort stod rävskrället nu? Bortre kanten på åkern låg på 170 meter så mycket visste jag efter att tidigare ha kollat med avståndsmätaren. Räven på hygget bortom, men till höger om åkern. Hur långt? LÅNGT! blev den snabba bedömningen, så jag höll långt upp på ryggen och kramade av ett skott.

Såg inget som helst tecken på träff. Räven rusade därifrån till synes oskadd. Beslöt mig dock för att kolla ändå. Traskade fram, men kunde efter en bra stund inte hitta vare sig blod eller hår. Ingen spårsnö. Även med hjälp av hundarna så kunde ingen räv återfinnas så efter 45 minuter traskade jag tillbaka upp till pallen för att hämta den och sittunderlaget. Passade då på att ta fram avståndsmätaren - 120 meter ungefär. Tusan, om jag bara hållit mitt i så hade det sannolikt blivit träff. Men så är det ibland i jakten. Dock bättre med vad som verkar vara en helbom än en konstaterad skadeskjutning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0