Hairfoot - En bloggande Burträskare

Var på återbesök hos sjukgymnasten igår. Har ju inte märkt någon som helst förbättring de senaste 5.5 veckorna, trots belastningsförbud och kylbehandling. Den halva veckan innan med dito upplägg gav dock en märkbar förbättring, men sedan dess som sagt ingen skillnad. De sista två veckorna har jag dock fått börja sitta lite försiktigt i roddmaskinen, men trots att det inte märks något när jag kör där så smärtar det att gå upp/ner i trappor efteråt, oftast i samband med "nervärmning"/"avkylning" (eller vad man kallar det).

Påpekade igår även att jag ju planerat att åka iväg på träningsläger första veckan i mars och behöver komma upp i träningsmängd i god tid innan dess. Efter en liten förvånad kommentar om att "springer du även på vintern?" så tog sjukgymnasten sig en funderare och applicerade sedan ett stödjande tejpförband strax nedanför det högra knäet. Dock med en liten kommentar som jag inte riktigt kopplade då "det här är ju en barnsjukdom" och ett litet smil.

Tanken är att det ska sitta på i 2--3 dagar, under vilka jag ska träna på som jag gjort sista två veckorna. Sedan för vi se. Blir det bättre av detta så blir det till att raka av behåringen på benet i fråga och applicera ett REJÄLT tejpförband som tydligen ska sitta på plats i 10--14 dagar, under vilka jag dock ska få rulla igång med löpningen igen.

Väl tillbaka vid datorn efter besöket så slog jag lite med google och hittade till sist vad jag tror misstänks vara problemet. Schlatterknä finns det tydligen något som kallas. Är en lättare överansträngning som sitter i infästningen av knäsenan nere i skenbenet (CHECK PÅ DEN!). Vanligast hos barn och yngre män.

Yngre män lät ju inte så illa! Hursomhelst, exakt detta är det väl möjligen inte fråga om, men dock mycket snarlika besvär (bla just detta med trappor upp och ner, smärtfri under träning men inte direkt efteråt). Kan tydligen också bero på små benflisor i seninfästningen. Möjligen operabelt i vissa lägen.

Förhoppningsvis ett bra spår att följa. Hoppas verkligen att löpningen kan påbörjas snart. Det formligen SKRIKER i kroppen efter att få springa. Blir dock tufft att på bara 3 månader gå från noll till en veckodos på 40--50 km utan att dra på sig någon skada. Peppar, peppar!