Fågeljakt i vanvettigt före (igen)
Jag fattar inte vad det är med snön just nu. Lyckades ta mig upp ur slafen i tid i lördags, och plockade ihop alla pryttlar för fågeljakten. Drog med bilen in mot utskiftet och parkerade där. Lämnade sedan skidorna i bilen och tog en prommenad in på utskiftet, men där var det fågeltomt. Återvände då till bilen för att ta på skidorna och inleda den "egentliga" jakten. Hade planerat att köra en sväng uppe på berget.
Inledningsvis var det ett kanonföre. Bar ganska hyggligt, och gled riktigt bra, så det var tämligen behagligt. Kom sedan ut på den kraftledning jag beslutat att följa upp genom skogen på berget. Här slutade bäret, och det började bli lite mer kämpigt. Antagligen på grund av att det dels var mer snö, och dels var ganska mycket ris nere i snön. När jag började närma mig berget så kom någon slags regnig nederbörd. Inte riktigt snö, och inte riktigt regn. Detta trots -5 grader. Det glid som funnits försvann direkt. På vägen uppför berget gjorde det kanske inte så mycket, men väl jag var uppe så blev det genast mycket tungt att "åka" skidor. Kan tänka mig att det i det närmaste var som att gå med stighudar. Inget glid, men riktigt bra fäste. Som att gå med snöskor...
Efter några timmars turande uppe på berget så insåg jag dels att det inte var speciellt gott om fågel, och dels att jag knappast skulle orka med att köra hela baksidan också. Beslöt mig därför för att åka ner mot grannbyn och kika lite kring åkrarna där (där jag tidigare sett en del fågel). Till och med på väg nerför berget var glidet obefintligt och jag fick gå steg för steg. Jag bestämde mig då för att åka en plogad väg sista biten ner mot sjön, men tro't eller ej, men inte ens där gled det något speciellt. Dock ville jag inte köra ända fram till det hus som vägen ledde ner till så jag vek av utöver ett hygge en bit före. HÄR fanns det glid så att det räckte och blev över. Vilken känsla! När jag kom närmare sjön och stannade för att spana utefter min tänkta rutt (skulle försöka en kringående manöver mot det ställe där jag tidigare sett fåglarna) upptäckte jag flocken på ett helt annat ställe, en knapp kilometer bort. Insåg att jag trots allt skulle behöva åka över gården för att kunna komma mig runt det enorma åkerskifte som låg mellan mig och fåglarna.
Hade till sist lyckats manövrera mig bort förbi åkrarna och utefter en skogskant där jag skulle vara dold för fåglarna, men när jag till sist kom fram till en liten kraftledningsgata där jag skulle kunna skymta fåglarna så hade de redan flugit. Trist, för det var en rejäl flock på drygt 20 fåglar.
Jag skidade runt i området ytterligare en bra stund, men hittade aldrig igen dem, så till sist återvände jag hemåt utefter sjöstranden.
Inledningsvis var det ett kanonföre. Bar ganska hyggligt, och gled riktigt bra, så det var tämligen behagligt. Kom sedan ut på den kraftledning jag beslutat att följa upp genom skogen på berget. Här slutade bäret, och det började bli lite mer kämpigt. Antagligen på grund av att det dels var mer snö, och dels var ganska mycket ris nere i snön. När jag började närma mig berget så kom någon slags regnig nederbörd. Inte riktigt snö, och inte riktigt regn. Detta trots -5 grader. Det glid som funnits försvann direkt. På vägen uppför berget gjorde det kanske inte så mycket, men väl jag var uppe så blev det genast mycket tungt att "åka" skidor. Kan tänka mig att det i det närmaste var som att gå med stighudar. Inget glid, men riktigt bra fäste. Som att gå med snöskor...
Efter några timmars turande uppe på berget så insåg jag dels att det inte var speciellt gott om fågel, och dels att jag knappast skulle orka med att köra hela baksidan också. Beslöt mig därför för att åka ner mot grannbyn och kika lite kring åkrarna där (där jag tidigare sett en del fågel). Till och med på väg nerför berget var glidet obefintligt och jag fick gå steg för steg. Jag bestämde mig då för att åka en plogad väg sista biten ner mot sjön, men tro't eller ej, men inte ens där gled det något speciellt. Dock ville jag inte köra ända fram till det hus som vägen ledde ner till så jag vek av utöver ett hygge en bit före. HÄR fanns det glid så att det räckte och blev över. Vilken känsla! När jag kom närmare sjön och stannade för att spana utefter min tänkta rutt (skulle försöka en kringående manöver mot det ställe där jag tidigare sett fåglarna) upptäckte jag flocken på ett helt annat ställe, en knapp kilometer bort. Insåg att jag trots allt skulle behöva åka över gården för att kunna komma mig runt det enorma åkerskifte som låg mellan mig och fåglarna.
Hade till sist lyckats manövrera mig bort förbi åkrarna och utefter en skogskant där jag skulle vara dold för fåglarna, men när jag till sist kom fram till en liten kraftledningsgata där jag skulle kunna skymta fåglarna så hade de redan flugit. Trist, för det var en rejäl flock på drygt 20 fåglar.
Jag skidade runt i området ytterligare en bra stund, men hittade aldrig igen dem, så till sist återvände jag hemåt utefter sjöstranden.
Kommentarer
Trackback
