Hairfoot - En bloggande Burträskare

Under söndagen tog jag en tur med skotern förbi mina foderbord till rådjuren. Tidigare syntes inga spår i närheten, och fodret fanns fortfarande kvar. Nu, med det rejäla snödjupet, så hade borden glädjande nog fått besök, och fodret var i det närmaste slut. Jag passade på att fylla på rejält med mat. Det finns nu bara en säck kvar hemma, så det blir till att handla på sig mer så snart tillfälle ges, för nu gäller det att inte sluta fodra dem förrän det säkert finns tillräckligt med mat i naturen.