Hairfoot - En bloggande Burträskare

Efter att ha kommit ihåg att mala bönorna, koka vattnet, brygga kaffet, hälla över det i termosmuggen och ta med muggen ut till bilen så kändes det lite surt att väl på träningscykeln (under uppvärmningen för sjukgymnastiken innan löpningen) komma på att man glömt bort att dricka kaffet...

Jag satt och funderade på varför jag kände mig så seg till skillnad från hur det vanligtvis brukar kännas på morgonen. Svaret gav sig ganska snabbt.

Blev lite spännande att försöka genomföra veckans tuffaste pass när det kändes segt redan på förhand. Hade planerat ett 50 minuters pass, med 5 minuter uppvärmning i cirka 11 km/h och sedan börja på ungefär 5:00-tempo för att succesivt stegra tempot något under tiden. Sista halvtimmen gick i ungefär 4:47-tempo, vilket med 7--8 minuter kvar började kännas en aning för kaxigt. Bet dock ihop och genomförde passet, men det var rejält skönt när jag kom till de liggande stretchövningarna. Benen kändes inte helt stabila initialt. Vaderna kändes, liksom baksidan på låren, ovanligt trötta. Emellanåt funderar jag på om det kan bero på att jag ändrar löpsteg när farten ökar, och då springer mer på mellan-/framfoten än den mer normala hälisättning som jag använder vid tex 5:26-tempo.

Skönt att morgondagens pass är planerat att genomföras i lugnt tempo istället. Det brukar kunna bli ett riktigt myspass, varken riktigt långt eller riktigt snabbt, bara skönt...