Framsteg med apporteringen - äntligen
Trägen vinner brukar det ju heta och i fråga om apportering så verkar det stämma för mig och Milito. Vi har ju nött på med grundmomenten (Hålla, Gripa, Bära & Hämta) under vintern/våren och det har väl gått sisådär. Han har gjort det, men kanske inte med någon större glädje och med ett tämligen löst grepp och en del "rullande".
I samband med den hundkurs som vi gått (sista träffen igår) under våren så har det även tränats lite apportering. Kursledaren tyckte att vi mycket väl kunde pröva att gå vidare då han ju trots allt utför momenten. Dock skulle vi höja kraven på utförandet rejält.
Efter att under några veckor tränat med utlagda dummys (vill inte reta igång honom ytterligare med kastade dummys ännu då han är ganska uppspelt ändå) med ganska liten framgång så verkade det under helgen (lördag eftermiddag närmare bestämt) som att någon hällde ner en rejäl laddning med poletter i skallen på Milito. Helt plötsligt så verkade det vara rejält roligt att apportera, även i lite blandade miljöer (gräsmatta, högre gräs på en åker, och i lite halvöppen skogsterräng).
Det gick så pass bra att jag testade honom med en "viltparad" med flera dummys, och det funkade direkt. Åt och fram med fart och glädje fyra gånger i rad, succesivt längre och längre ut. I det läget tyckte jag det räckte och gammelhunden fick göra en insats för att bärga den sista.
Under söndagen så testades under ett par korta pass ytterligare en "parad", samt en sökruta där hälften av dummysarna låg hitanför ett gigantiskt dike, och de resterande på andra sidan. Samtliga bärgades utan minsta krusiduller! Prövade därefter upprepade dirigeringar från olika håll med ett antal dummys placerade invid en kraftverksstolpe i trä. Inga direkta problem, men det finns mycket att slipa på!
Till och med ett litet kort pass med "klockan" fungerade helt plötsligt ganska skapligt. I alla fall åt höger och och vänster. Det blir till att lägga in fler sådana nu, samt att börja titta lite specifikt på "UT" (antagligen efter en väg eller åkerkant tror jag).
Det ska också blir spännande att börja försöka bekanta oss mer med vatten. Förra sommaren var det ingen riktigt höjdare, men förhoppningsvis ska det gå bättre nu.
Kursledaren har helt klart rätt när han säger att "väl hunden kan börja apportera så öppnas en gigantisk värld av olika roliga övningar".
Husse måste se till att komma på lite roliga varianter bara, så att det inte blir samma övning på samma ställe hela tiden.
Min krabat har ju förresten mest velat busa med de andra hundarna på kursen. Till exempel när vi skulle träna apportering vid förra träffen, då satt han bara och tittade på annat istället för att fokusera på själva övningen. Det var därför ganska nervöst igår kväll när vi ännu en gång skulle träna apportering. En sökruta med 5--10 dummys anordnades och några av de andra hundarna fick pröva först innan det blev vår tur.
Trots att det satt ett 10-tal hundar bara 10--20 meter bort så formligen rusade Milito ut mot "rutan" på kommando. Den första dummyn inbringades raskt, varefter han (på kursledarens begäran) skickades ut ytterligare två gånger. Samtliga tre gånger gick RIKTIGT bra. Otroligt skön känsla!
Efteråt blev vi tillfågade om vi ville testa samma sak med med riktigt vilt (kanin och kråkor). Även om jag inte presenterat honom för något vilt ännu så kändes det rätt att testa. I första försöket så sprang han raskt fram till en kråka men blev sedan lite fundersam. Efter lite peppning så greppades kråkan längst ut i ena vingen i ett försiktigt grepp om några fjädrar. Dock inbringades den med god fart. Då han ändå lyckats få in fågeln så ville kursledaren att han skulle pröva en apport till direkt, och den gången gick det betydligt bättre. Liten tvekan innan den andra kråkan greppades med ett bättre grepp än den första, och in kom även den! STOLT HUSSE!
Efter lite fikande och en del hundprat så avslutades kvällen med lite stadge/stopp-övning med en "kaninmaskin", dvs en vit handduk som dras i en lina av en skruvdragare. Linan lades runt en liten käpp en bit upp efter ett eljusspår så att "maskinföraren" kunde stå nere vid hunden/föraren. "Kaninen" fick lite försprång uppför backen innan hunden skickades med Varsågod. Efter en liten bit (innan hunden hunnit ikapp "kaninen") så skulle hunden stoppas med Stanna! Gissa om jag blev nöjd när lillklimpen faktiskt stannade inom bara några steg när han fick kommandot. Satte sig gjorde han i och för sig inte, men dock så stannade han och vände sedan om ett par steg tillbaka mot mig. Han fortsatte i allafall inte att jaga "kaninen". Med en del träning på fågel så kanske det ska gå få stopp på honom i skarpt läge till hösten också?! Hoppas, hoppas!
I samband med den hundkurs som vi gått (sista träffen igår) under våren så har det även tränats lite apportering. Kursledaren tyckte att vi mycket väl kunde pröva att gå vidare då han ju trots allt utför momenten. Dock skulle vi höja kraven på utförandet rejält.
Efter att under några veckor tränat med utlagda dummys (vill inte reta igång honom ytterligare med kastade dummys ännu då han är ganska uppspelt ändå) med ganska liten framgång så verkade det under helgen (lördag eftermiddag närmare bestämt) som att någon hällde ner en rejäl laddning med poletter i skallen på Milito. Helt plötsligt så verkade det vara rejält roligt att apportera, även i lite blandade miljöer (gräsmatta, högre gräs på en åker, och i lite halvöppen skogsterräng).
Det gick så pass bra att jag testade honom med en "viltparad" med flera dummys, och det funkade direkt. Åt och fram med fart och glädje fyra gånger i rad, succesivt längre och längre ut. I det läget tyckte jag det räckte och gammelhunden fick göra en insats för att bärga den sista.
Under söndagen så testades under ett par korta pass ytterligare en "parad", samt en sökruta där hälften av dummysarna låg hitanför ett gigantiskt dike, och de resterande på andra sidan. Samtliga bärgades utan minsta krusiduller! Prövade därefter upprepade dirigeringar från olika håll med ett antal dummys placerade invid en kraftverksstolpe i trä. Inga direkta problem, men det finns mycket att slipa på!
Till och med ett litet kort pass med "klockan" fungerade helt plötsligt ganska skapligt. I alla fall åt höger och och vänster. Det blir till att lägga in fler sådana nu, samt att börja titta lite specifikt på "UT" (antagligen efter en väg eller åkerkant tror jag).
Det ska också blir spännande att börja försöka bekanta oss mer med vatten. Förra sommaren var det ingen riktigt höjdare, men förhoppningsvis ska det gå bättre nu.
Kursledaren har helt klart rätt när han säger att "väl hunden kan börja apportera så öppnas en gigantisk värld av olika roliga övningar".
Husse måste se till att komma på lite roliga varianter bara, så att det inte blir samma övning på samma ställe hela tiden.
Min krabat har ju förresten mest velat busa med de andra hundarna på kursen. Till exempel när vi skulle träna apportering vid förra träffen, då satt han bara och tittade på annat istället för att fokusera på själva övningen. Det var därför ganska nervöst igår kväll när vi ännu en gång skulle träna apportering. En sökruta med 5--10 dummys anordnades och några av de andra hundarna fick pröva först innan det blev vår tur.
Trots att det satt ett 10-tal hundar bara 10--20 meter bort så formligen rusade Milito ut mot "rutan" på kommando. Den första dummyn inbringades raskt, varefter han (på kursledarens begäran) skickades ut ytterligare två gånger. Samtliga tre gånger gick RIKTIGT bra. Otroligt skön känsla!
Efteråt blev vi tillfågade om vi ville testa samma sak med med riktigt vilt (kanin och kråkor). Även om jag inte presenterat honom för något vilt ännu så kändes det rätt att testa. I första försöket så sprang han raskt fram till en kråka men blev sedan lite fundersam. Efter lite peppning så greppades kråkan längst ut i ena vingen i ett försiktigt grepp om några fjädrar. Dock inbringades den med god fart. Då han ändå lyckats få in fågeln så ville kursledaren att han skulle pröva en apport till direkt, och den gången gick det betydligt bättre. Liten tvekan innan den andra kråkan greppades med ett bättre grepp än den första, och in kom även den! STOLT HUSSE!
Efter lite fikande och en del hundprat så avslutades kvällen med lite stadge/stopp-övning med en "kaninmaskin", dvs en vit handduk som dras i en lina av en skruvdragare. Linan lades runt en liten käpp en bit upp efter ett eljusspår så att "maskinföraren" kunde stå nere vid hunden/föraren. "Kaninen" fick lite försprång uppför backen innan hunden skickades med Varsågod. Efter en liten bit (innan hunden hunnit ikapp "kaninen") så skulle hunden stoppas med Stanna! Gissa om jag blev nöjd när lillklimpen faktiskt stannade inom bara några steg när han fick kommandot. Satte sig gjorde han i och för sig inte, men dock så stannade han och vände sedan om ett par steg tillbaka mot mig. Han fortsatte i allafall inte att jaga "kaninen". Med en del träning på fågel så kanske det ska gå få stopp på honom i skarpt läge till hösten också?! Hoppas, hoppas!
Kommentarer
Trackback
