Lyckad älgjakt
Årets älgjakt har överlag varit lyckad. Vi har sett tämligen bra med älg. Dessutom en riktigt blandad population med både kor & kalvar, pinntjurar, kvigor, mellantjurar och några rejäla oxar. Vi har hittills även klarat oss helt utan eftersök, vilket alltid är skönt. Dock är ju skillnaden mellan framgång och fiasko ibland hårfin, och tur har många gånger givetvis en stor betydelse.
Exempelvis i lördags morse, när vi inledde med en liten såte nere vid sjön. 5 djur var observerade (bla ko med kalv) när vi postade ut. Precis som hundföraren skulle börja traska in i området så kom en pinntjur springandes mot honom. Eftersom han fortfarande höll fast i hundkopplet så vågade han inte skjuta då hunden kunde rycka till och förstöra skottet. Mycket mer än så hann han inte tänka innan han i princip var översprungen av älgen som lämnade såten. Då vi hade fler djur i såten beslutades att fortsätta med den ursprungliga såten. Efter ytterligare någon tid så kom en ensam älgko upp mot en passkytt som dock visligen avstod från att skjuta då vi ju sett ko OCH kalv tidigare.
Under mitten på dagen rev vi av en annan såte med den andra älghunden, som fick till ett upptag som dock drog iväg REJÄLT ut ur markerna. Efter att såten var manuellt genomtraskad så avvek hundföraren och jaktledaren för att försöka få fatt i hunden igen. Visade sig blir lättare sagt än gjort, för inte förrän efter klockan 8 på kvällen (dvs 9 -- 10 timmar senare) lyckades det projektet.
Resten av jaktlaget beslutade sig för att fördriva tiden med att jaga igenom ytterligare en såte med den första älghunden. När vi postade ut detta område så observerades en pinntjur som försökte smyga ut över en skogsväg men ändrade sig och backade tillbaka in i såten. När hundföraren efter en stund var redo att inleda så försökte samtidigt pinntjuren smyga ut ur såten igen, men i och med att den följde med vinden så kom den rakt på en passkytt som då fick lägga ner sin första älg någonsin. Grattis Thomas!
När hundföraren omsider traskat runt/genom området och nästan var framme skulle han bara vänta in hunden. Jag satt samtidigt mitt i solgasset och hann precis tänka tanken - Nu kan man snart passa på att blunda ett ögonblick och njuta av solen. Då hördes ett kort men kraftigt knakande. Jag vred försiktigt över huvudet åt det hållet och blev varse en stor mörk skugga ett hundratal meter bort i riset på de gamla igenvuxna inägorna.
Jag insåg att jag hade bra hjälp av vinden om älgen bara fortsatte framåt (dvs mot mig), och så länge den inte blev skrämd av något ljud, eller någon oförsiktig rörelse från mig så kanske jag skulle kunna få en chans i någon av öppningarna i riset lite närmare älgstolen. Efter en stund började älgen smyga vidare snett förbi mig, och när den doldes helt av ett tätt risbuskage passade jag på att försiktigt smyga upp bössan på kanten av stolen. Jag hittade en smal öppning i snåren och höll tummarna att älgen skulle fortsätta i samma riktning, för då skulle den passera där. Otroligt nog så blev det precis så, och när älgen försiktigt gick ut i öppningenn så skickade jag ett skott mot bogen. Reaktionen blev fullt språng framåt 20-30 meter, in i nästa helt täta buskage, där jag förlorade älgen ut sikte. Dock kom den inte ut igen, och det började knaka betänkligt i riset som vajade ganska mycket. Efter bara några 10-tal sekunder så var det ånyo helt stilla, och det kändes som att allt gått vägen, vilket jag då rapporterade på radion till jaktledaren.
Efter ytterligare ett par minuters lugn så bad jag jaktledaren om att få gå fram och kontrollera så att allt gått bra. När jag lämnade passet sprang det iväg en kgiva/ko tillbaka in i såten. Jag hade aldrig observerat den under hela situationen. Jag smög mig runt snåren utan att hitta älgen, men insåg då snabbt att jag faktiskt kunde se själva älgstolen som jag suttit i. Med andra ord var jag inne i fel snår och letade. Bytte raskt snår och hittade då älgen direkt.
Väl hemma, efter avtvättning, så ser kronan ut såhär.
9 (eller möjligen 10 med en del god vilja) + 10 taggar. I kväll börjar så pysslet med att ta hand om trofén.
Inse dock ånyo så liten marginal det kan vara mellan framgång och fiasko. Om hundföraren inte hållit i hunden så hade han säkerligen fällt pinntjuren, och om den ko som visade upp sig för en passkytt varit en kviga så hade sannolikt den fällts. Hade något av detta hänt (alternativt om den älgko som kastade innan jag hann skjuta under jakten i september hade stått kvar ett ögonblick längre) så hade jag inte kunnat skjuta denna oxe, för det blev det sjätte och sista vuxna djuret på vår tilldelning för året. Alternativt om oxen kommit springande istället för att gå, då hade det aldrig gått skjuta i den smala gluggen. Små marginaler...
Exempelvis i lördags morse, när vi inledde med en liten såte nere vid sjön. 5 djur var observerade (bla ko med kalv) när vi postade ut. Precis som hundföraren skulle börja traska in i området så kom en pinntjur springandes mot honom. Eftersom han fortfarande höll fast i hundkopplet så vågade han inte skjuta då hunden kunde rycka till och förstöra skottet. Mycket mer än så hann han inte tänka innan han i princip var översprungen av älgen som lämnade såten. Då vi hade fler djur i såten beslutades att fortsätta med den ursprungliga såten. Efter ytterligare någon tid så kom en ensam älgko upp mot en passkytt som dock visligen avstod från att skjuta då vi ju sett ko OCH kalv tidigare.
Under mitten på dagen rev vi av en annan såte med den andra älghunden, som fick till ett upptag som dock drog iväg REJÄLT ut ur markerna. Efter att såten var manuellt genomtraskad så avvek hundföraren och jaktledaren för att försöka få fatt i hunden igen. Visade sig blir lättare sagt än gjort, för inte förrän efter klockan 8 på kvällen (dvs 9 -- 10 timmar senare) lyckades det projektet.
Resten av jaktlaget beslutade sig för att fördriva tiden med att jaga igenom ytterligare en såte med den första älghunden. När vi postade ut detta område så observerades en pinntjur som försökte smyga ut över en skogsväg men ändrade sig och backade tillbaka in i såten. När hundföraren efter en stund var redo att inleda så försökte samtidigt pinntjuren smyga ut ur såten igen, men i och med att den följde med vinden så kom den rakt på en passkytt som då fick lägga ner sin första älg någonsin. Grattis Thomas!
När hundföraren omsider traskat runt/genom området och nästan var framme skulle han bara vänta in hunden. Jag satt samtidigt mitt i solgasset och hann precis tänka tanken - Nu kan man snart passa på att blunda ett ögonblick och njuta av solen. Då hördes ett kort men kraftigt knakande. Jag vred försiktigt över huvudet åt det hållet och blev varse en stor mörk skugga ett hundratal meter bort i riset på de gamla igenvuxna inägorna.
Jag insåg att jag hade bra hjälp av vinden om älgen bara fortsatte framåt (dvs mot mig), och så länge den inte blev skrämd av något ljud, eller någon oförsiktig rörelse från mig så kanske jag skulle kunna få en chans i någon av öppningarna i riset lite närmare älgstolen. Efter en stund började älgen smyga vidare snett förbi mig, och när den doldes helt av ett tätt risbuskage passade jag på att försiktigt smyga upp bössan på kanten av stolen. Jag hittade en smal öppning i snåren och höll tummarna att älgen skulle fortsätta i samma riktning, för då skulle den passera där. Otroligt nog så blev det precis så, och när älgen försiktigt gick ut i öppningenn så skickade jag ett skott mot bogen. Reaktionen blev fullt språng framåt 20-30 meter, in i nästa helt täta buskage, där jag förlorade älgen ut sikte. Dock kom den inte ut igen, och det började knaka betänkligt i riset som vajade ganska mycket. Efter bara några 10-tal sekunder så var det ånyo helt stilla, och det kändes som att allt gått vägen, vilket jag då rapporterade på radion till jaktledaren.
Efter ytterligare ett par minuters lugn så bad jag jaktledaren om att få gå fram och kontrollera så att allt gått bra. När jag lämnade passet sprang det iväg en kgiva/ko tillbaka in i såten. Jag hade aldrig observerat den under hela situationen. Jag smög mig runt snåren utan att hitta älgen, men insåg då snabbt att jag faktiskt kunde se själva älgstolen som jag suttit i. Med andra ord var jag inne i fel snår och letade. Bytte raskt snår och hittade då älgen direkt.
Väl hemma, efter avtvättning, så ser kronan ut såhär.
9 (eller möjligen 10 med en del god vilja) + 10 taggar. I kväll börjar så pysslet med att ta hand om trofén.
Inse dock ånyo så liten marginal det kan vara mellan framgång och fiasko. Om hundföraren inte hållit i hunden så hade han säkerligen fällt pinntjuren, och om den ko som visade upp sig för en passkytt varit en kviga så hade sannolikt den fällts. Hade något av detta hänt (alternativt om den älgko som kastade innan jag hann skjuta under jakten i september hade stått kvar ett ögonblick längre) så hade jag inte kunnat skjuta denna oxe, för det blev det sjätte och sista vuxna djuret på vår tilldelning för året. Alternativt om oxen kommit springande istället för att gå, då hade det aldrig gått skjuta i den smala gluggen. Små marginaler...
Kommentarer
Postat av: Ola
Grattis till den kyckade jakten, hälsar vi på Ringvägen.
Trackback
