Hairfoot - En bloggande Burträskare

Intensiteten och upplevelsen med älgjakten kan verklign variera. Under gårdagen (första dagen vi jagade) så hamnade jag efter en förflyttning mitt i vägen för ett ekipage bestående av ko och kalv. De passerade först framför mig en bra bit in i såten i i riktning från höger till vänster. Därefter vek de av rakt in mot mig, genom ett stort granbuskage, men bedömde tydligen sista biten (över ett hygge) som alltför exponerat, vek av tillbaka åt höger parallellt med landsvägen, men bara 5 meter in i granbuskaget. Till sist vek de av ut på vägen och stannade till, med kalven precis mitt framför kon. Gissa om pulsen var hög, när jag med osäkrat vapen siktade på kalven och försökte hitta ett läge. Förgäves, för strax kastade hela ekipaget (och hunden som följt med) över vägen, och upp på berget.

Efter ytterligare en förflyttning (ganska svettig var man nu) stod jag ånyo och lyssnade på ett klingande ståndskall. När en passgranne skjutit kalven så kom kon förbi mitt nya pass. Knästående kom jag så långt som till att osäkra och lägga fingret på avtryckaren innan kon blev misstänksam och kastade sig bort från den lilla lucka i riset där jag haft en skottchans någon sekund senare.

Under dagen idag så har vi hela dagen suttit på olika pass och väntat på att hundföraren och hunden ska beta av såte efter såte. Möjligen en älg som passerat utanför området, bakom en av passkyttarna, men annars helt lugnt (och tråkigt) hela dagen. Tänk så det kan svänga. Hade dock kanonläge på en orrtupp som "älghunden" fick för sig att stöta upp ur bärriset. Knappa 30 meter och dessutom lite förvarning, hade nog varit fullt möjligt med hagelbössan.