Första fällningen för Milito
Efter flera dagar som skytt på hundprov där jag fått se hund efter hund hantera fågelsituationerna riktigt bra så ledsnade jag igår på att inte ha fått till någon fågelsituation "på riktigt" med Milito och beslöt mig för att offra en rapphöna.
Lite konstlat är det förstås dels med rapphöns istället för skogshöns, och dels på hemmamarkerna där vi tränat tidigare med rapphöns, dock inte den senaste månaden.
Sagt och gjort, jag hämtade en fågel, och gick runt med den på åkern, lade ner och tog upp det från säkert sex eller sju olika ställen innan jag till sist placerade den mitt på fältet. Hämtade därefter bössan och hunden och började ytterst i det ena av motvindshörnen.
På kommando började han söka, först ut ett tjugotal meter efter dikeskanten men sedan vinkelrätt in över åkern, tvärs över vinden. Redan på första slaget uppfattade han fågeln! Han stannade först till, men stod inte riktigt fast för svanstippen vippade en liten aning. Mycket riktigt så tog han sedan ett par tre steg ytterligare framåt, men sedan stod han bergfast, ett 10-tal meter från det ställe där jag placerat fågeln.
Jag lät honom stå där en stund och gick samtidigt försiktigt runt honom upp på andra sidan, men kanske 10 meter ifrån honom. När han stått ett par minuter så gav jag honom kommandot Japp! och då rann han iväg ungefär 10 meter till mot fågeln, som dock inte lyfte (vilket jag faktiskt hade trott). Då jag misstänkte att fågeln låg riktigt nära hunden beslöt jag mig för att inte låta honom resa den, utan enbart trampa upp den och bara lägga till själva fällningen till vad vi tidigare tränat.
Sagt och gjort, jag tog mig in ända till hunden, och fågeln låg mycket riktigt bara en meter framför nosen på honom. Jag stampade till ett par gånger och då kom fågeln upp på vingarna.
Skottet gick tämligen omedelbart, följt av en blick ner på Milito som dock stod kvar. Tittade då upp för att se var fågeln skulle ramla ner, men upptäckte till min förvåning att den fortfarande flög. Klippte då till med ett mer omsorgsfullt skott som fick ner den i backen direkt, knappt 20 meter ut. Kanske tur att det första skottet inte tog...
Jag hämtade sedan in fågeln med Milito kvar på skottplatsen (lite svårt med stadgan efter en stund denna gång) istället för att låta honom apportera den. Istället vände jag på honom och gick några meter tillbaka åt det håll vi kommit ifrån innan jag lade ner fågeln och sedan lät honom apportera den där istället för där den ursprungligen fallit.
Utifrån vad jag under tre provdagar sett så skulle prestationen (i det fall den gjorts i skogen med riktiga skogshöns) ha kunnat beskrivas ungefär som - lugn i flog, skott och fall, godtagbar apport.
MÅSTE verkligen hitta "riktiga" fåglar snart!
Nästa steg med rapphöns blir att någon gång framöver låta Milito även resa fågeln så att han befinner sig i rörelse när fågeln går upp och skottet (förhoppningsvis) skjuts.
Lite konstlat är det förstås dels med rapphöns istället för skogshöns, och dels på hemmamarkerna där vi tränat tidigare med rapphöns, dock inte den senaste månaden.
Sagt och gjort, jag hämtade en fågel, och gick runt med den på åkern, lade ner och tog upp det från säkert sex eller sju olika ställen innan jag till sist placerade den mitt på fältet. Hämtade därefter bössan och hunden och började ytterst i det ena av motvindshörnen.
På kommando började han söka, först ut ett tjugotal meter efter dikeskanten men sedan vinkelrätt in över åkern, tvärs över vinden. Redan på första slaget uppfattade han fågeln! Han stannade först till, men stod inte riktigt fast för svanstippen vippade en liten aning. Mycket riktigt så tog han sedan ett par tre steg ytterligare framåt, men sedan stod han bergfast, ett 10-tal meter från det ställe där jag placerat fågeln.
Jag lät honom stå där en stund och gick samtidigt försiktigt runt honom upp på andra sidan, men kanske 10 meter ifrån honom. När han stått ett par minuter så gav jag honom kommandot Japp! och då rann han iväg ungefär 10 meter till mot fågeln, som dock inte lyfte (vilket jag faktiskt hade trott). Då jag misstänkte att fågeln låg riktigt nära hunden beslöt jag mig för att inte låta honom resa den, utan enbart trampa upp den och bara lägga till själva fällningen till vad vi tidigare tränat.
Sagt och gjort, jag tog mig in ända till hunden, och fågeln låg mycket riktigt bara en meter framför nosen på honom. Jag stampade till ett par gånger och då kom fågeln upp på vingarna.
Skottet gick tämligen omedelbart, följt av en blick ner på Milito som dock stod kvar. Tittade då upp för att se var fågeln skulle ramla ner, men upptäckte till min förvåning att den fortfarande flög. Klippte då till med ett mer omsorgsfullt skott som fick ner den i backen direkt, knappt 20 meter ut. Kanske tur att det första skottet inte tog...
Jag hämtade sedan in fågeln med Milito kvar på skottplatsen (lite svårt med stadgan efter en stund denna gång) istället för att låta honom apportera den. Istället vände jag på honom och gick några meter tillbaka åt det håll vi kommit ifrån innan jag lade ner fågeln och sedan lät honom apportera den där istället för där den ursprungligen fallit.
Utifrån vad jag under tre provdagar sett så skulle prestationen (i det fall den gjorts i skogen med riktiga skogshöns) ha kunnat beskrivas ungefär som - lugn i flog, skott och fall, godtagbar apport.
MÅSTE verkligen hitta "riktiga" fåglar snart!
Nästa steg med rapphöns blir att någon gång framöver låta Milito även resa fågeln så att han befinner sig i rörelse när fågeln går upp och skottet (förhoppningsvis) skjuts.
Kommentarer
Trackback
