Jaktlyckan hittills
Det har nötts en hel del på kängorna och stövlarna hittills. Under första tillåtna veckan så jagades det sex av sju dagar. Trots att i stort sett hela VVO sökts av så kan jag bara summera tre fåglar som jag HÖRT. Har sett baken på en tjädertupp på dryga 100 meter, det är det närmaste vi kommit en fågelsituation på hemmamarkerna. Har snokat högt, lågt, torrt, fuktigt, öppet, risigt, sumpigt och så vidare. Kanter och tätskog. Allt utan resultat.
Bytte till vecka #2 därför mark, och började gnaga lite uppe i trakterna av Åsträsk, där jag visste av lite kortmark. Här har vi dagligen i alla fall haft närkontakt med ett antal fåglar.
Första dagen hade vi riktigt stolpe ut. Lillen sprang (antagaligen) upp en orre när jag skickade ut honom på en rastningsrunda direkt ur bilen. Mot mig kom en orre flygande, men ingen hund i anslutning. Sköt ner den för att i alla fall få med en fågel hem. Senare samma dag så gick det upp singelorrar vid två tillfällen. Den ena råkade jag trampa upp själv när lillen slog åt sidan. Den andra gick upp 10 meter bakom lillen när han passerat. Avstod från att skjuta då inte Milito uppfattat dem. Han ställde senare samma dag dock dels en hare (fick stopp på honom efter 5 meter när den gick iväg, men avstod från att skjuta då jag vill jaga in honom på fågel först) och dels en tjäderlöpa. Han ställde löpan mitt inne i ett gallringsbestånd, och jag lyckades ta mig in ungefär 30 meter från honom när tjädern gick upp lika långt framför honom.
En annan dag reflekterade jag i efterhand på hur starkt detta med hundträning verkar ha satt sig. Vi befann oss på en kanontrevlig myr, Milito ställde något, jag avancerade fram och kom in bara någon meter från honom, funderade på om jag skulle trampa upp fågeln själv, eller skicka honom på en avancé. Beslutade mig för att trampa själv (och bara lägga in själva skottet/viltet i situationen). Upp kom en järpe, men istället för att skjuta den så blev min reaktion --- att titta ner mot hunden för att eventuellt blåsa en stoppsignal. Behövdes dock inte då han stod kvar och tittade efter fågeln. Först då kom jag på att jag ju faktiskt tänkt skjuta fågeln, men faktiskt inte ens kommit mig för att lyfta bössan...
;-)
Till efterföljande jaktdag hade vi riktigt lämplig vind, men dock en hel del regn. Testade samma myr igen, och denna gång blev det spännande direkt från start. Milito slog mot vinden, tvärs över myren och upp på en skarpbacke där han stannade. Jag tog mig dit, fram till hunden och tänkte även denna gång trampa upp fågeln "för hand". Upp kom även denna gång en järpe, men denna gång fick den ett skott efter sig. Titta sedan ner på Milito --- som satt sig och tittade efter fågeln, som jag tyvärr missade.
I nästa släpp kom vi ett hundratal meter längre fram efter myren innan lillen ånyo slog upp mot hårdbacken. Kom mig in vid honom utan problem även denna gång. Dock kom det inte upp någon fågel när jag trampade runt, så jag testade en liten avancé istället. Den blev ganska trög, men med lite uppmuntran så tassade han fram en 5--6 meter innan han stannade igen. Jag smög mig fram, och denna gång gick det upp en orrtupp bakom en stor gran. Jag tyckte den drog till höger och tog några snabba steg åt det hållet, men den svängde istället åt vänster, så jag fick aldrig någon skottchans. Lillen??? Han stod kvar och tittade efter fågeln. Känns som att det kan blir en trevlig liten skogshund med tiden. Jag har pratat med uppfödaren och tingat en till valp om 3--4 år ungefär. Samma koncept dock!
Bytte till vecka #2 därför mark, och började gnaga lite uppe i trakterna av Åsträsk, där jag visste av lite kortmark. Här har vi dagligen i alla fall haft närkontakt med ett antal fåglar.
Första dagen hade vi riktigt stolpe ut. Lillen sprang (antagaligen) upp en orre när jag skickade ut honom på en rastningsrunda direkt ur bilen. Mot mig kom en orre flygande, men ingen hund i anslutning. Sköt ner den för att i alla fall få med en fågel hem. Senare samma dag så gick det upp singelorrar vid två tillfällen. Den ena råkade jag trampa upp själv när lillen slog åt sidan. Den andra gick upp 10 meter bakom lillen när han passerat. Avstod från att skjuta då inte Milito uppfattat dem. Han ställde senare samma dag dock dels en hare (fick stopp på honom efter 5 meter när den gick iväg, men avstod från att skjuta då jag vill jaga in honom på fågel först) och dels en tjäderlöpa. Han ställde löpan mitt inne i ett gallringsbestånd, och jag lyckades ta mig in ungefär 30 meter från honom när tjädern gick upp lika långt framför honom.
En annan dag reflekterade jag i efterhand på hur starkt detta med hundträning verkar ha satt sig. Vi befann oss på en kanontrevlig myr, Milito ställde något, jag avancerade fram och kom in bara någon meter från honom, funderade på om jag skulle trampa upp fågeln själv, eller skicka honom på en avancé. Beslutade mig för att trampa själv (och bara lägga in själva skottet/viltet i situationen). Upp kom en järpe, men istället för att skjuta den så blev min reaktion --- att titta ner mot hunden för att eventuellt blåsa en stoppsignal. Behövdes dock inte då han stod kvar och tittade efter fågeln. Först då kom jag på att jag ju faktiskt tänkt skjuta fågeln, men faktiskt inte ens kommit mig för att lyfta bössan...
;-)
Till efterföljande jaktdag hade vi riktigt lämplig vind, men dock en hel del regn. Testade samma myr igen, och denna gång blev det spännande direkt från start. Milito slog mot vinden, tvärs över myren och upp på en skarpbacke där han stannade. Jag tog mig dit, fram till hunden och tänkte även denna gång trampa upp fågeln "för hand". Upp kom även denna gång en järpe, men denna gång fick den ett skott efter sig. Titta sedan ner på Milito --- som satt sig och tittade efter fågeln, som jag tyvärr missade.
I nästa släpp kom vi ett hundratal meter längre fram efter myren innan lillen ånyo slog upp mot hårdbacken. Kom mig in vid honom utan problem även denna gång. Dock kom det inte upp någon fågel när jag trampade runt, så jag testade en liten avancé istället. Den blev ganska trög, men med lite uppmuntran så tassade han fram en 5--6 meter innan han stannade igen. Jag smög mig fram, och denna gång gick det upp en orrtupp bakom en stor gran. Jag tyckte den drog till höger och tog några snabba steg åt det hållet, men den svängde istället åt vänster, så jag fick aldrig någon skottchans. Lillen??? Han stod kvar och tittade efter fågeln. Känns som att det kan blir en trevlig liten skogshund med tiden. Jag har pratat med uppfödaren och tingat en till valp om 3--4 år ungefär. Samma koncept dock!
Kommentarer
Trackback
