Intressant tillfälle för skada
Tja, det finns väl knappast några bra tillfällen att bli skadad på, men det är onekligen en smula intressant att jag under morgonens försiktiga transportlöpning drog på mig en sannolik bristning i höger vad. En skada som vid min ålder brukar gå under benämningen "gubbvad".
Jag har bara ett enda ord för detta just nu, och det lämpar sig inte i skrift, så det får vara! ****!!!
Det intressanta ligger knappast i själva skadan i sig utan snarare i det faktum att den uppstått när jag under flera veckor dragit NER på träningsmängden, minskat intensitet och fart, och bara "rullar på" när jag joggar.
Det HADE ju varit en smula mer troligt att det skulle ha inträffat för ungefär två månader sedan när träningsdosen tredubblades under en och samma vecka. Kroppen är en konstig sak...
Trist nog så torde det ju knappast bli någon mer transportjoggning denna vecka. Mycket synd, för det konceptet kan verkligen rekommenderas. Ganska segt brukar det kännas inledningsvis på morgonen, men å andra sidan så bidrar det ju bara till att man tar det lugnt. Efter någon halvmil så brukar det kännas kanon, och då njuter jag av morgonen. På vägen hem är det en befrielse att få springa, speciellt efter en intensiv och stressig dag. Det rensar ur både kropp och knopp.
Redan några få veckors transportlöpning har faktiskt märkts på ansträngningsnivån. Tempot under bara de två senaste veckorna förbättrats med ungefär 30 sekunder/kilometer och ändå har snittpulsen sjunkit nästan 10 slag. Maxpulsen under sträckan har sjunkit REJÄLT.
Jag har bara ett enda ord för detta just nu, och det lämpar sig inte i skrift, så det får vara! ****!!!
Det intressanta ligger knappast i själva skadan i sig utan snarare i det faktum att den uppstått när jag under flera veckor dragit NER på träningsmängden, minskat intensitet och fart, och bara "rullar på" när jag joggar.
Det HADE ju varit en smula mer troligt att det skulle ha inträffat för ungefär två månader sedan när träningsdosen tredubblades under en och samma vecka. Kroppen är en konstig sak...
Trist nog så torde det ju knappast bli någon mer transportjoggning denna vecka. Mycket synd, för det konceptet kan verkligen rekommenderas. Ganska segt brukar det kännas inledningsvis på morgonen, men å andra sidan så bidrar det ju bara till att man tar det lugnt. Efter någon halvmil så brukar det kännas kanon, och då njuter jag av morgonen. På vägen hem är det en befrielse att få springa, speciellt efter en intensiv och stressig dag. Det rensar ur både kropp och knopp.
Redan några få veckors transportlöpning har faktiskt märkts på ansträngningsnivån. Tempot under bara de två senaste veckorna förbättrats med ungefär 30 sekunder/kilometer och ändå har snittpulsen sjunkit nästan 10 slag. Maxpulsen under sträckan har sjunkit REJÄLT.
Kommentarer
Trackback
