Nu apporterar vi!
Nu börjar Rally nog känna sig lite mer hemtam. Inte så att hans aptit riktigt kommit igång ännu, men i alla fall så har han börjat visa att han faktiskt kan apportera, vilket jag ju vetat hela tiden.
Det tog ett antal dagar och mycket tragglande, testande och busande innan polletten föll på plats. Antagligen en kombination av att vi bekantat oss med varandra lugnt och försiktigt några dagar (som gjort att han börjat känna sig lite mer hemtam och trygg i mitt sällskap) och att jag till sist kom på att testa med tennisbollar/-racket. DÅ blev det VÄLDIGT kul att springa och hämta saker. Så kul så att han blev en smula "lätt i baken".
Morgonen efteråt var det inga som helst problem att hämta kastapporter alls, och på kvällen fungerade "skopningen" även med fågel (mås). Underbart skönt, för därmed börjar det ju gå träna "på riktigt", dvs med inriktning på momenten i eftersöksprovet.
Det blir just nu en blandning av apportering (mest med fågel) med fokus på stadga (det verkar vara så kul att apportera just nu att han emellanåt är en smula lätt i baken, både på land och i närheten av vatten) och avlämning samt spårdragning med fokus på att han verkligen ska plocka upp fågeln i spårslutet.
Igår testades några korta "terrängbyten" vid apportering (både med dummy och fågel) dels från sandplan in i risig gallringsskog och dels från oklippt gräsmatta in i meterhögt ogräs. Inga problem alls. Vi ska testa några längre dito också. Mycket av apporteringsträningen fokuserar jag just nu på att han verkligen ska sitta still i kastet och att han inte får springa förbi mig i inlämningen samt att han inte alltid (just nu nästan aldrig) får gå framåt utan först måste antingen komma bakåt till mig, eller får ta en annan apport åt ett helt annat håll.
Dessutom drogs ett par spår, ett på morgonen och ett på kvällen. Morgonspåret var inte speciellt långt, men fågeln bringades självständigt från 50 meters håll. Lite detaljer i själva avlämningen strulade men fågeln bringades ända in! Kvällens spår blev just över 100 meter, med "provmässig" start, dvs han fick bara sällskap i 5 meter. Inga problem alls, så jag ska testa att smyga upp distansen ytterligare nu. Han får ganska mycket beröm precis när han plockar upp fågeln (drar med synliga spårslut) men när distansen börjar ligga uppemot 200 meter så blir det nog naturligt att minska på berömmet ändå. Sedan får vi testa med annan spårdragare och till sist med spårdragaren kvar en bit bortom spårslutet.
Just nu känns det som att vad som blir den riktiga utmaningen är att få honom att inte bli så "PÅ!" i samband med skott. Han är helt oberörd i bil, även om man är ganska nära, men utanför bilen verkar skott vara väl förknippade med att något väldigt kul ska hända (och något ska hämtas). Jag skjuter därför just nu inte alls i samband med våra apport-/spårövningar för att kunna fokusera på själva träningen med fågel.
Det tog ett antal dagar och mycket tragglande, testande och busande innan polletten föll på plats. Antagligen en kombination av att vi bekantat oss med varandra lugnt och försiktigt några dagar (som gjort att han börjat känna sig lite mer hemtam och trygg i mitt sällskap) och att jag till sist kom på att testa med tennisbollar/-racket. DÅ blev det VÄLDIGT kul att springa och hämta saker. Så kul så att han blev en smula "lätt i baken".
Morgonen efteråt var det inga som helst problem att hämta kastapporter alls, och på kvällen fungerade "skopningen" även med fågel (mås). Underbart skönt, för därmed börjar det ju gå träna "på riktigt", dvs med inriktning på momenten i eftersöksprovet.
Det blir just nu en blandning av apportering (mest med fågel) med fokus på stadga (det verkar vara så kul att apportera just nu att han emellanåt är en smula lätt i baken, både på land och i närheten av vatten) och avlämning samt spårdragning med fokus på att han verkligen ska plocka upp fågeln i spårslutet.
Igår testades några korta "terrängbyten" vid apportering (både med dummy och fågel) dels från sandplan in i risig gallringsskog och dels från oklippt gräsmatta in i meterhögt ogräs. Inga problem alls. Vi ska testa några längre dito också. Mycket av apporteringsträningen fokuserar jag just nu på att han verkligen ska sitta still i kastet och att han inte får springa förbi mig i inlämningen samt att han inte alltid (just nu nästan aldrig) får gå framåt utan först måste antingen komma bakåt till mig, eller får ta en annan apport åt ett helt annat håll.
Dessutom drogs ett par spår, ett på morgonen och ett på kvällen. Morgonspåret var inte speciellt långt, men fågeln bringades självständigt från 50 meters håll. Lite detaljer i själva avlämningen strulade men fågeln bringades ända in! Kvällens spår blev just över 100 meter, med "provmässig" start, dvs han fick bara sällskap i 5 meter. Inga problem alls, så jag ska testa att smyga upp distansen ytterligare nu. Han får ganska mycket beröm precis när han plockar upp fågeln (drar med synliga spårslut) men när distansen börjar ligga uppemot 200 meter så blir det nog naturligt att minska på berömmet ändå. Sedan får vi testa med annan spårdragare och till sist med spårdragaren kvar en bit bortom spårslutet.
Just nu känns det som att vad som blir den riktiga utmaningen är att få honom att inte bli så "PÅ!" i samband med skott. Han är helt oberörd i bil, även om man är ganska nära, men utanför bilen verkar skott vara väl förknippade med att något väldigt kul ska hända (och något ska hämtas). Jag skjuter därför just nu inte alls i samband med våra apport-/spårövningar för att kunna fokusera på själva träningen med fågel.
Kommentarer
Trackback
