Hairfoot - En bloggande Burträskare

Igår hanns det med en hel del roliga trevligheter. Det inleddes dock med lite kvarvarande städning - jag sopade i alla fall ihop allt hundhår som låg efter golven och plockade undan alla framdragna prylar, som på något mystiskt sätt har en tendens att hopas på alla bord och bänkar.

Sedan blev det lite bråttom att hinna beta två av rävfällorna (de två kvarvarande är inte helt färdigplacerade ännu, så de kommer senare) och gillra upp dem. Nästan lite skämmigt att inte har gjort det förrän efter nästan 3 veckor av jaktsäsongen på räv/grävling, men schemat har varit ganska fyllt med andra saker.

På vägen hem drog jag ett släpspår med mås (ska ju egentligen vara trut, men jag har inte hittat någon överst i frysen, ska leta längre ner senare) i skogsterräng. Det har ju fungerat ganska bra tidigare på gräsmatta/åker, men det tidigare försöket i skog gick mindre bra. Själva spårarbetet är inget som helst problem, det är själva upplockandet som brister emellanåt. Har förut i veckan liksom "börjat om" med skogsspåren, och backat till ganska korta och okomplicerade spår där jag haft full uppsikt över var fågeln legat och kunnat berömma rejält. Då har det gått riktigt bra, och succesivt har spårlängden ökats på. Gårdagens första spår blev med tre vinklar, och nästan fulla längder på varje ben, så cirka 15 meter totalt. Startenproceduren är givetvis "provmässig", dvs hunden följs max 5 meter. Igår blev även resten av spåret på samma nivå, så inga ytterligare kommandon gavs annat än spår/apport i starten. Först när han kom in på ungefär 50 meter med fågeln i ett finfint grepp fick han beröm. Även avlämningen gick mycket bra. Kanonarbete.

Kvällen hade ju dock bara börjat i detta läge. När vi kom hem så hade precis två goda vänner anlänt för att få träna lite fågelarbete med sin hund - Zeke. Först blev det dock middag för människofolket - det visade sig att de tagit med smörgåstårta - vilket sätt att börja träningen!

Första rapphönan togs sedan ut och placerades i ett drägligt hörn på ett fält. Lite missflyt med vinden, eller helt enkelt otur med var hunden slog i revieringen gjorde att fågeln sprangs upp. Dock slog den i kanten på ett angränsande fält, så Zeke fick söka vidare och lokaliserade fågeln utan problem. Efter en stunds stramt stånd kommenderades en avance (med sele/långlina för säkerhets skull). Fågeln restes utan problem och Zeke stannade på kommando utan att långlinan behövde sträckas.

Vi kunde dock inte hitta igen fågeln fler gånger då den flugit över till ett väldigt risigt hygge som gränsar till fältet. Efter en stunds paus och utvärdering så plockades en andra rapphöna ut och skulle sättas på ett annat fält. Dock flög den direkt iväg ett 15-tal meter över ett dike. Zeke lyckades dock hitta den och även denna gång fungerade stoppkommandot vid avancen. Det turade sig så att fågeln sedan slog precis INNAN kanten på rishygget så Zeke kunde lokalisera den ytterligare en gång och fick till kvällens tredje fina fågelarbete.

När gästerna skulle återvända till Skellefteå så följde jag och Rally dem en bit på väg och fick hjälp att dra ett spår. Inte speciellt långt eller krångligt, men med någon helt främmande som spårdragare (som stannade kvar en bit bortom spårslutet/fågeln, precis som på ett prov). Rally gjorde även denna gång ett kanonjobb.

Till sist, precis när det började skummas ute så hann jag och Milito med vår cykeltur. Efter de första vingliga turerna så börjar det nu gå en smula bättre, men det känns fruktansvärt nervöst att damma på i 20--30 km/h (stundvis ännu snabbare) på en grusväg med en yster Vorsteh strax utanför tramporna/hjulen. Nåväl, vi kom i alla fall hem lyckliga och oskadda efter en 8-kilometers runda.

Det var tre ganska lyckliga och lugna grabbar som intog biabädden när husse skulle kika på TV en stund.



Dock tyckte smågrabbarna att de skulle bre ut sig lite mer efter en stund, och då flyttade gammel-Milos över till hundburen för att få vara ifred.