Toppfågeljakt
Mellan snöovädren så har jag också försökt ta mig ut på skidor (i brutalt djup pudersnö!) för att försöka hitta mig någon toppfågel. Det har blivit dagliga turer, men tyvärr MYCKET dåligt med fågelobservationer. Under en av de första turerna för ungfär en vecka sedan hade jag ett uppflog och såg sedan en orrtupp runda mig på cirka 80 meter. Hittade aldrig igen den sedan.
Efterföljande turer i samma och andra områden har gett nollresultat. Inte ens en observation. Började kännas minst sagt tröstlöst.
Under gårdagens sväng testade jag en ruskigt svårforcerad skogsterräng och bröt tidigt den tredje Tegsnässtaven på två år och lyckades även blöta ner ena skidan i ett dike (inte så lyckat i 15 minus för isen bildas fort och då blir det riktigt tungt att åka). När jag lyckats kravla mig ut ur det värsta terrängavsnittet, skrapat bort isen från skidan, torkat glasögonen för 500:e gången och som bäst stod och rabblade fula ramsor över blöta skogsdiken så lättade det en stor fågel bara ett 20-tal meter från mig, inne i skogen. Som jag avancerade dit för att se om det fanns mer, och för att förhoppningsvis se tecken på vilken fågel det varit så lyfte en andra fågel som suttit på ett 30-tal meter, invid stammen bakom en av tallarna. När den rundade åt vänster så visade det sig vara en riktigt grann tjädertupp!
Beslöt mig för att följa efter genom tätskogen, trots den brutna staven. Efter drygt 1 timmes sicksackande i flygriktningen utan lycka så bestämde jag mig för att stappla av hemöver. Tog då vägen via en av bäckarna i området, där jag vet att det finns en gammal traktorväg, vilket jag kände skulle bli lättare att åka än den rena skogsterrängen där snön inte packats ihop alls. När jag precis kom ner på traktorvägen och gled under några grangrenar så lättade en tjädertupp som suttit på baksidan av den gran jag passerade. Den fortsatte i vägens riktning, vilket ju passade mig utmärkt. Sakta smygande och noga spanande tog jag mig försiktigt fram längst den mycket smala vägen. Såg ingenting, men helt plötsligt lättade (samma?) en tjädertupp några meter på sidan av vägen inne i en grantätning och drog sedan iväg norrut. Jag fortsatte framåt mot den inäga dit jag beslutat åka för att sedan kunna ansluta till mitt eget spår från morgonen. Precis i åkerkanten, i de sista stackars granarna så lättade dagens femte fågel.
Sammantaget så känns det som två tjädertuppar som jag först stötte och sedan hittade igen ytterligare en gång (och då jag stötte den ena två gånger tätt efter varandra).
Toppfågeljakten har nu gjädjande nog tagit ett kvalitativt skutt från "Totalt Omöjligt" till "Extremt Svårt". Hårfin skillnad, för den terräng där fåglarna verkar uppehålla sig är ruskigt svår att forcera och erbjuder i princip inga rena skottfält. Fåglarna verkar dessutom sitta tämligen lågt i veden, väl gömda, så det blir nog en fråga om utnötning.
Dock så stiger moralen kraftigt, och finns det bara fågel så ska det förhoppningsvis dyka upp ett tillfälle förr eller senare!
Efterföljande turer i samma och andra områden har gett nollresultat. Inte ens en observation. Började kännas minst sagt tröstlöst.
Under gårdagens sväng testade jag en ruskigt svårforcerad skogsterräng och bröt tidigt den tredje Tegsnässtaven på två år och lyckades även blöta ner ena skidan i ett dike (inte så lyckat i 15 minus för isen bildas fort och då blir det riktigt tungt att åka). När jag lyckats kravla mig ut ur det värsta terrängavsnittet, skrapat bort isen från skidan, torkat glasögonen för 500:e gången och som bäst stod och rabblade fula ramsor över blöta skogsdiken så lättade det en stor fågel bara ett 20-tal meter från mig, inne i skogen. Som jag avancerade dit för att se om det fanns mer, och för att förhoppningsvis se tecken på vilken fågel det varit så lyfte en andra fågel som suttit på ett 30-tal meter, invid stammen bakom en av tallarna. När den rundade åt vänster så visade det sig vara en riktigt grann tjädertupp!
Beslöt mig för att följa efter genom tätskogen, trots den brutna staven. Efter drygt 1 timmes sicksackande i flygriktningen utan lycka så bestämde jag mig för att stappla av hemöver. Tog då vägen via en av bäckarna i området, där jag vet att det finns en gammal traktorväg, vilket jag kände skulle bli lättare att åka än den rena skogsterrängen där snön inte packats ihop alls. När jag precis kom ner på traktorvägen och gled under några grangrenar så lättade en tjädertupp som suttit på baksidan av den gran jag passerade. Den fortsatte i vägens riktning, vilket ju passade mig utmärkt. Sakta smygande och noga spanande tog jag mig försiktigt fram längst den mycket smala vägen. Såg ingenting, men helt plötsligt lättade (samma?) en tjädertupp några meter på sidan av vägen inne i en grantätning och drog sedan iväg norrut. Jag fortsatte framåt mot den inäga dit jag beslutat åka för att sedan kunna ansluta till mitt eget spår från morgonen. Precis i åkerkanten, i de sista stackars granarna så lättade dagens femte fågel.
Sammantaget så känns det som två tjädertuppar som jag först stötte och sedan hittade igen ytterligare en gång (och då jag stötte den ena två gånger tätt efter varandra).
Toppfågeljakten har nu gjädjande nog tagit ett kvalitativt skutt från "Totalt Omöjligt" till "Extremt Svårt". Hårfin skillnad, för den terräng där fåglarna verkar uppehålla sig är ruskigt svår att forcera och erbjuder i princip inga rena skottfält. Fåglarna verkar dessutom sitta tämligen lågt i veden, väl gömda, så det blir nog en fråga om utnötning.
Dock så stiger moralen kraftigt, och finns det bara fågel så ska det förhoppningsvis dyka upp ett tillfälle förr eller senare!
Kommentarer
Trackback
