Sista eftersöksträffen innan provet
Rackarns så nervöst det börjat bli med eftersöksträningen nu när provet närmar sig. Men å andra sidan som instruktören Peter sade - Kanon, då blir det ingen skillnad för hunden på provdagen!
Hursom, vi drog först iväg ut på spårmarkerna, där vi lottades att starta som andra ekipage. Denna gång hade jag planerat förberedelserna något annorlunda jämfört med förra gången. Tanken var att spara lite tid vid spårstarten och minska risken att Milito skulle tappa fokus.
Det fungerade riktigt bra, förutom att linan, när den löpte ut genom selens ögla, trasslade till sig och fastnade. Det blev ett ryck som gjorde att Milito stannade till, men ett UT! (eller om det var ett Japp! Ut! kanske) löste i alla fall det problemet, för sedan satte han iväg igen och kom strax tillbaka med truten. Det enda jag själv kunde se var att han dels gick ner lite i vind i första svängen (så att han skar svängen ganska rejält) och att han sprang förbi mig ett par meter i avlämningen.
Sedan vidare till vattnet, där jag började som funktionär åt de andra ekipagen. När det sedan var vår tur så gick det som på räls. Satte Milito ett par meter upp på stranden, tog några steg snett bakåt. Påminde Milito att STANNA! Gav signal till funktionären som sköt och kastade. Milito satt i princip helt stilla, och efter något 10-tal sekunder så skickade jag ut honom. Igången rakt fram och riktigt bestämt. Simmade på genom den gröt som bildats av alla flytande växter. Fågeln låg utanför ett par små vassruggar, men han plöjde rätt genom och bärgade den. Väl tillbaka på stranden så tog han det ganska lugnt, vilket jag tror kan ha berott på att han hade fågeln i ett vinggrepp, och trampade på den andra vingen som släpade i marken.
Hursom, vi drog först iväg ut på spårmarkerna, där vi lottades att starta som andra ekipage. Denna gång hade jag planerat förberedelserna något annorlunda jämfört med förra gången. Tanken var att spara lite tid vid spårstarten och minska risken att Milito skulle tappa fokus.
Det fungerade riktigt bra, förutom att linan, när den löpte ut genom selens ögla, trasslade till sig och fastnade. Det blev ett ryck som gjorde att Milito stannade till, men ett UT! (eller om det var ett Japp! Ut! kanske) löste i alla fall det problemet, för sedan satte han iväg igen och kom strax tillbaka med truten. Det enda jag själv kunde se var att han dels gick ner lite i vind i första svängen (så att han skar svängen ganska rejält) och att han sprang förbi mig ett par meter i avlämningen.
Sedan vidare till vattnet, där jag började som funktionär åt de andra ekipagen. När det sedan var vår tur så gick det som på räls. Satte Milito ett par meter upp på stranden, tog några steg snett bakåt. Påminde Milito att STANNA! Gav signal till funktionären som sköt och kastade. Milito satt i princip helt stilla, och efter något 10-tal sekunder så skickade jag ut honom. Igången rakt fram och riktigt bestämt. Simmade på genom den gröt som bildats av alla flytande växter. Fågeln låg utanför ett par små vassruggar, men han plöjde rätt genom och bärgade den. Väl tillbaka på stranden så tog han det ganska lugnt, vilket jag tror kan ha berott på att han hade fågeln i ett vinggrepp, och trampade på den andra vingen som släpade i marken.
Kommentarer
Trackback
