Ny teori för att skrapa skinn
Hittills har jag skrapat alla rävskinn direkt på tanan med hjälp av en gammal sked. Det går väl an om det är något enstaka skinn någon gång då och då, men man blir fort trött i händerna, och jag tycker att det ofta tar ganska lång tid.
Jag har snokat en del på internet i ämnet och hittat många referenser till skrapstockar (eller Fleshing Beam som det kallas "over there"). Istället för att som jag gör nu, sitta med på en stol med tanan lutad mot väggen och skrapa neråt mot stolen, så trär man upp skinnet på en rundad stock/planka, klämmer fast skinnet mot magen och skrapar ifrån sig, neråt.
När jag nu dessutom hade en räv att flå/skrapa så passade jag på att tillverka en dylik skrapstock av en byasågad planka på 2"x6", dvs 55x150 mm ungefär. Den grovsågades och sedan rundades den till med en elhyvel och en enkel fot spikades ihop. I princip ser det hela ut som en grovhuggen strykbräda/rävtana som monterats på sniskan.
Inget mästerverk precis, men fullt dugligt för att kunna testa lite i alla fall. Det är nog ganska viktigt att man försöker få till ytan så slät som möjligt så att inte skrapverktyget har mölighet att hugga fast och göra onödiga hål i skinnet (det är lätt nog ändå). Det ska nog inte heller finnas några skarpa kanter som riskerar att skära igenom när man skrapar.
Hursom, sedan trär man alltså på själva rävskinnet, håller fast änden på skinnet mot magen/midjan och skrapar ifrån sig.
Då man har båda händerna fria, och dessutom kan lägga lite kraft bakom så går det utmärkt att skrapa med ett tvåhandsverktyg, till exempel en skrapkniv (ser ut som en bandkniv, men är slö på den konkava sidan av "eggen" som man använder). När man skrapar något så tunt som ett rävskinn (vi pratar ju i princip samma struktur/tjocklek som ett smörpapper när man skrapar buksidan) så gäller det att vara riktigt försiktig. Den konvexa eggen har dock en viss skärpa så man kan använda den till att skära bort kött/brosk.
Som vanligt är det inte helt fel att ha tillgång till sågspån för att suga upp lite fett.
Det gick riktigt bra att skrapa största delen av skinnet, men själva huvudet var en smula pyssligt, och kräver säkerligen lite mer övning. Slutresultatet blev dock riktigt bra, några hål i skinnet förstås, men annat var inte att vänta i och med att det var första försöket. I efterhand har skrapstocken rundats av ytterligare något. Vi får se om det går bättre nästa gång.
Däremot torde det gå tämligen bra att skrapa mer "rejäla" skinn, till exempel bäver eller grävling. Kan vara läge att leta lite i frysboxen...
Jag har snokat en del på internet i ämnet och hittat många referenser till skrapstockar (eller Fleshing Beam som det kallas "over there"). Istället för att som jag gör nu, sitta med på en stol med tanan lutad mot väggen och skrapa neråt mot stolen, så trär man upp skinnet på en rundad stock/planka, klämmer fast skinnet mot magen och skrapar ifrån sig, neråt.
När jag nu dessutom hade en räv att flå/skrapa så passade jag på att tillverka en dylik skrapstock av en byasågad planka på 2"x6", dvs 55x150 mm ungefär. Den grovsågades och sedan rundades den till med en elhyvel och en enkel fot spikades ihop. I princip ser det hela ut som en grovhuggen strykbräda/rävtana som monterats på sniskan.
Inget mästerverk precis, men fullt dugligt för att kunna testa lite i alla fall. Det är nog ganska viktigt att man försöker få till ytan så slät som möjligt så att inte skrapverktyget har mölighet att hugga fast och göra onödiga hål i skinnet (det är lätt nog ändå). Det ska nog inte heller finnas några skarpa kanter som riskerar att skära igenom när man skrapar.
Hursom, sedan trär man alltså på själva rävskinnet, håller fast änden på skinnet mot magen/midjan och skrapar ifrån sig.
Då man har båda händerna fria, och dessutom kan lägga lite kraft bakom så går det utmärkt att skrapa med ett tvåhandsverktyg, till exempel en skrapkniv (ser ut som en bandkniv, men är slö på den konkava sidan av "eggen" som man använder). När man skrapar något så tunt som ett rävskinn (vi pratar ju i princip samma struktur/tjocklek som ett smörpapper när man skrapar buksidan) så gäller det att vara riktigt försiktig. Den konvexa eggen har dock en viss skärpa så man kan använda den till att skära bort kött/brosk.
Som vanligt är det inte helt fel att ha tillgång till sågspån för att suga upp lite fett.
Det gick riktigt bra att skrapa största delen av skinnet, men själva huvudet var en smula pyssligt, och kräver säkerligen lite mer övning. Slutresultatet blev dock riktigt bra, några hål i skinnet förstås, men annat var inte att vänta i och med att det var första försöket. I efterhand har skrapstocken rundats av ytterligare något. Vi får se om det går bättre nästa gång.
Däremot torde det gå tämligen bra att skrapa mer "rejäla" skinn, till exempel bäver eller grävling. Kan vara läge att leta lite i frysboxen...
Kommentarer
Trackback
