Hairfoot - En bloggande Burträskare

Jag har verkligen längtat efter att få dra till banan och "skjuta undan" lite. Hade en hel hög med olika laddningar som jag var sugen på att testa. Igår blev det så till sist läge. Nollgradigt och en lätt bris bara. Timingen kunde inte ha varit bättre visade det sig, för på kvällen började det ånyo att snöa, och nu under helgen (och så långt prognoserna sträcker sig) så har det lovats dels kyla och dels kraftigare vind.

Dels ville jag testa lite lite olika krutsorter (för att se ungefär vad för hastigheter de åstadkommer) i syfte att leta en lämplig toppfågelladdning till en kompis som inte har tid att labba så mycket själv (men som har en bössa byggd av samma smed som byggde min, och i samma kaliber, så förhoppningsvis ska ett fungerande recept i min bössa kunna tjäna som utgångspunkt även i hans bössa) och dels ville jag testskjuta två nya kulor.

För krutsorterna hade jag utifrån laddtabellerna försökt gissa ungefär vilken krutmängd som skulle ge 915--930 m/s i utgångshastighet. Den helmantelkula som ska användas har några gånger gett tämligen god precision i precis detta spann. Det visade sig dock inte helt överraskande vara ganska svårt att komma med några bra uppskattningar. Överlag så gav laddningarna lägre hastighet än tänkt. Å andra sidan så var det nollgradig, och fabrikanternas testskjutningar torde äga rum i betydligt högre temperaturer. Hälften av kruten landade kring (eller under) 900 m/s. En moderat laddning Norma 203-B (som landade på 904 m/s i snitt) visade sig vara lovande (översta gruppen på nedanstående bild), då den snittade ungefär 11.5 mm centrum-centrum (c/c) mellan skotten.



Två av laddningarna låg visserligen spot-on i hastighetsspannet, men gav ändå inte någon precision att tala om. Däremot verkade Vihtauvori N540 (mellersta gruppen på nedanstående bild) lovande, även om hastigheten där blev 943 m/s, vilket nog är lite VÄL högt, kan säkert börja riva lite i fåglarna då.



Jag testsköt också min egen toppfågelladdning, och trots stelfrusna fingrar (efter dryga 2.5 timmar på banan) och snabbt skytte så visade sig denna laddning fortfarande fungera tillfredsställande. Jag hade också passat på att testskjuta några laddningar med Swift Scirocco II, en bondad blyspets, som jag lurar på att använda till rådjursjakt. Då den hade samma vikt som min toppfågelkula och i det närmaste exakt samma ballistiska koefficient så hade jag en viss förhoppning om att den skulle kunna skjuta åtminstone skapligt med en ungefär likadan laddning, men framförallt att den skulle träffa på ungefär samma ställe (så att man inte behöver ställa om kikaren). Glädjande nog så visade sig i alla fall träffpunkten sammanfalla mycket väl med toppfågelkulan. Exakt lika i höjd, och bara 6 millimeter som skiljer i sidled (och då kändes det ändå som att jag slarvade bort ett skott).

Tillfället nyttjades också för att testa en ganska lätt hålspetskula som jag tänkt använda till räv- och kråkjakt. Jag testade två olika krut (och tämligen hårda laddningar), och båda visade åtminstone godtagbar precision. Att de dessutom båda skjuter lika i sidled, dels med varandra och dels med toppfågelladdningen är ju ingen nackdel (att rådjursladdningen möjligen ligger 5 -- 10 millimeter till vänster är bara av akademisk betydelse). Hastigheten på rävladdningarna är redan nu 1000 respektive 1032 m/s, så fart finns så att det räcker och blir över. Dessutom går laddningen (i alla fall enligt tabellerna) höja ytterligare något snäpp utifall...



Nu är bössan i alla fall injusterad (efter att laddningarna testskjutits) för toppfågel-/rådjursjakt, så alla träffbilder har justerats uppåt ungefär 1". För toppfågel/rådjur är det med andra ord "mitt i" som gäller som riktpunkt. Inför rävjakten blir det nog dock till att komma ihåg att justera ner kikaren så att jag inte skjuter över i och med att rävladdningen slår ungefär 1.5" högre på 100 meter än de andra laddningarna.