Lunchskjutning
Idag har jag nyttjat det faktum att det för en gångs skull var i det närmaste vindstilla mitt på dagen. Det blev en kortare sväng till skjutbanan under lunchen för att testa hur den potentiella jaktladdningen till vårens jaktresa skulle bete sig på lite längre avstånd.
Satte fast en bit masonite på en pinne och häftade sedan fast en pappersbit utanpå. Då denna skjutbana bara har skjutstol på 100-metersvallen så blev det till att skjuta samtliga serier liggande med benstöd. Jag började för säkerhets skull med att testa några jaktmatch för att förvissa mig om att träffläget inte var alltför annorlunda från det sittande skyttet i bänk.
Sedan blev det till att börja med de skarpa skotten. Först 3 från 100 meter. Resultatet blev i det närmaste precis lika "illa" som från bänk tidigare. Verkligen ingen superprecision med denna 129 grain Hornady SST i min bössa. Acceptabel precision för jakt på rådjur, älg (kulan är förstås för lätt och ska inte användas till älg, men PRECISIONEN är tillräcklig) och liknande. Däremot skulle jag nog föredra bättre vid jakt på toppfågel eller räv där träffytan är betydligt mindre.
Backade succesivt 50 meter i taget. Först 150 meter där träffbilden blev något sämre än förväntat. Intressant nog så började träffbilderna sedan bli bättre. Som bäst såg det ut på 200 meter, men även 250 och 300 meter (där det dessutom sköts 5 skott istället för 3) såg betydligt bättre ut än de på 100 respektive 150 meter. Då pratar jag alltså om MOA (minutgrader) och inte om faktiska millimeter. En laddning som skjuter 1 MOA på 100 meter sprider lite över en tum. Om den skjuter 1 MOA på 200 meter så sprider den 2 tum och på 300 meter 3 tum (enkelt uttryckt, det stämmer bättre på jämna 100 yards).
Resultatet för dagens lilla övning blev:
100 meter: 1.290 MOA (2” högt)
150 meter: 1.348 MOA (0.5” högt)
200 meter: 0.786 MOA (1” lågt)
250 meter: 0.970 MOA (6” lågt)
300 meter: 0.975 MOA (12” lågt)
Med andra ord så verkar det på denna lilla testserie om 4x3 + 5 skott (iddes inte slösa med tid/ammo på de kortare hållen) som att laddningen skjuter bättre på lite drygare håll. Gissar att kulan kanske inte riktigt är stabil förrän efter 150 meter?
Jaktguiden har efterfrågat precision som räcker till 6" spridning på mellan 150 till 200 yards. Med andra ord så är denna laddning med 3" spridning på 300 meter (dvs 328 yards) klart acceptabel och riktigt användbar.
Får se hur det blir med tid/lust/möjlighet att testa andra sättdjup på kulan och eventuellt andra kulor (min knäskålssena ska ju förhoppningsvis opereras nu på tisdag morgon så möjligheterna att skutta omkring och stå på knä lär vara begränsade en tid).
Hittar jag något annat som är bättre än såhär så är det bonus. Gör jag det inte så spelar det ingen roll, men man får ju lite skjutträning i alla fall.
Nytt litet projekt att fnula på med
Efter att på kort tid ha skruvat ihop tre rävfällor så kryper det nu lite i fingrarna inför att det stora takrenoveringsprojektet ska dra igång. Förhoppningsvis kommer hantverkarna enligt plan, dvs veckan efter påsk och då är cirkusen igång i mellan en och två månader.
Jag har dock snubblat över ett annat litet pysselprojekt. När jag senast passerade vapenbutiken uppe i Piteå så råkade jag hitta en ask med hylsor till 458 Winchester Magnum där det bara var några enstaka hylsor kvar. Tanken slog mig då att tillverka några dummypatroner (bara hylsa och kula, inget krut och tändhatt) i kaliber 458x2" American. Här pratar vi en ganska "riktig" wildcat, när det inte ens finns färdiga hylsor att tillgå.
Utgångspunkten är alltså en hylsa i 458 Winchester Magnum. Denna är ursprungligen cirka 2.5" lång. Om man kapar av den till jämnt 2" så voilá, då har man en hylsa till 458x2" American. Patronen faller inom ramarna för "kort patron med tung och långsam kula". Dvs möjligen en riktigt trevlig (rekylen torde bli ungefär som för en 45-70 Government, dvs tung och långsam) älg-/gris-/björnkaliber.
Jag lyckades genom en kompis få tag på ett antal olika kulor i vikterna 300, 310, 350 och 405 grains (dvs 19.5 -- 26.25 gram) och med hjälp av laddverktyg till dennes 45-70 Government (samt hylshållare till 375 Holland & Holland Magnum) så tillverkades ett antal olika dummy-patroner.
Det ska bli klart intressant att se hur dessa patroner matar i lite olika lådor. Är klart sugen på att testa lådorna till 458 Winchester Magnum och 375 Holland & Holland Magnum (den sistnämnda kan säkert bli rejält besvärlig).
Om det någonsin blir en bössa i denna kaliber återstår att se, det får framtiden utvisa.
Jag har dock snubblat över ett annat litet pysselprojekt. När jag senast passerade vapenbutiken uppe i Piteå så råkade jag hitta en ask med hylsor till 458 Winchester Magnum där det bara var några enstaka hylsor kvar. Tanken slog mig då att tillverka några dummypatroner (bara hylsa och kula, inget krut och tändhatt) i kaliber 458x2" American. Här pratar vi en ganska "riktig" wildcat, när det inte ens finns färdiga hylsor att tillgå.
Utgångspunkten är alltså en hylsa i 458 Winchester Magnum. Denna är ursprungligen cirka 2.5" lång. Om man kapar av den till jämnt 2" så voilá, då har man en hylsa till 458x2" American. Patronen faller inom ramarna för "kort patron med tung och långsam kula". Dvs möjligen en riktigt trevlig (rekylen torde bli ungefär som för en 45-70 Government, dvs tung och långsam) älg-/gris-/björnkaliber.
Jag lyckades genom en kompis få tag på ett antal olika kulor i vikterna 300, 310, 350 och 405 grains (dvs 19.5 -- 26.25 gram) och med hjälp av laddverktyg till dennes 45-70 Government (samt hylshållare till 375 Holland & Holland Magnum) så tillverkades ett antal olika dummy-patroner.
Det ska bli klart intressant att se hur dessa patroner matar i lite olika lådor. Är klart sugen på att testa lådorna till 458 Winchester Magnum och 375 Holland & Holland Magnum (den sistnämnda kan säkert bli rejält besvärlig).
Om det någonsin blir en bössa i denna kaliber återstår att se, det får framtiden utvisa.
Laddat för räv/bäver
Jag hittade ju en ganska skaplig laddning med en mycket lätt hålspetskula vid mitt senaste besök på skjutbanan. Det går vrida ut mer fart vid behov, och säkerligen även mer precision, men för stunden så nöjer jag mig.
Under helgen har några skott laddats utifall det blir läge att jaga lite räv.
Just denna laddning ger väldigt hög "fyllnadsgrad" i hylsorna. Om jag skulle behöva sätta kulorna lite djupare i hylsorna så skulle krutet nå ända upp till kulorna. I nuläget finns det möjligen plats för några stackars korn till.
Under helgen har några skott laddats utifall det blir läge att jaga lite räv.
Just denna laddning ger väldigt hög "fyllnadsgrad" i hylsorna. Om jag skulle behöva sätta kulorna lite djupare i hylsorna så skulle krutet nå ända upp till kulorna. I nuläget finns det möjligen plats för några stackars korn till.
Vältimat besök på skjutbanan
Jag har verkligen längtat efter att få dra till banan och "skjuta undan" lite. Hade en hel hög med olika laddningar som jag var sugen på att testa. Igår blev det så till sist läge. Nollgradigt och en lätt bris bara. Timingen kunde inte ha varit bättre visade det sig, för på kvällen började det ånyo att snöa, och nu under helgen (och så långt prognoserna sträcker sig) så har det lovats dels kyla och dels kraftigare vind.
Dels ville jag testa lite lite olika krutsorter (för att se ungefär vad för hastigheter de åstadkommer) i syfte att leta en lämplig toppfågelladdning till en kompis som inte har tid att labba så mycket själv (men som har en bössa byggd av samma smed som byggde min, och i samma kaliber, så förhoppningsvis ska ett fungerande recept i min bössa kunna tjäna som utgångspunkt även i hans bössa) och dels ville jag testskjuta två nya kulor.
För krutsorterna hade jag utifrån laddtabellerna försökt gissa ungefär vilken krutmängd som skulle ge 915--930 m/s i utgångshastighet. Den helmantelkula som ska användas har några gånger gett tämligen god precision i precis detta spann. Det visade sig dock inte helt överraskande vara ganska svårt att komma med några bra uppskattningar. Överlag så gav laddningarna lägre hastighet än tänkt. Å andra sidan så var det nollgradig, och fabrikanternas testskjutningar torde äga rum i betydligt högre temperaturer. Hälften av kruten landade kring (eller under) 900 m/s. En moderat laddning Norma 203-B (som landade på 904 m/s i snitt) visade sig vara lovande (översta gruppen på nedanstående bild), då den snittade ungefär 11.5 mm centrum-centrum (c/c) mellan skotten.
Två av laddningarna låg visserligen spot-on i hastighetsspannet, men gav ändå inte någon precision att tala om. Däremot verkade Vihtauvori N540 (mellersta gruppen på nedanstående bild) lovande, även om hastigheten där blev 943 m/s, vilket nog är lite VÄL högt, kan säkert börja riva lite i fåglarna då.
Jag testsköt också min egen toppfågelladdning, och trots stelfrusna fingrar (efter dryga 2.5 timmar på banan) och snabbt skytte så visade sig denna laddning fortfarande fungera tillfredsställande. Jag hade också passat på att testskjuta några laddningar med Swift Scirocco II, en bondad blyspets, som jag lurar på att använda till rådjursjakt. Då den hade samma vikt som min toppfågelkula och i det närmaste exakt samma ballistiska koefficient så hade jag en viss förhoppning om att den skulle kunna skjuta åtminstone skapligt med en ungefär likadan laddning, men framförallt att den skulle träffa på ungefär samma ställe (så att man inte behöver ställa om kikaren). Glädjande nog så visade sig i alla fall träffpunkten sammanfalla mycket väl med toppfågelkulan. Exakt lika i höjd, och bara 6 millimeter som skiljer i sidled (och då kändes det ändå som att jag slarvade bort ett skott).
Tillfället nyttjades också för att testa en ganska lätt hålspetskula som jag tänkt använda till räv- och kråkjakt. Jag testade två olika krut (och tämligen hårda laddningar), och båda visade åtminstone godtagbar precision. Att de dessutom båda skjuter lika i sidled, dels med varandra och dels med toppfågelladdningen är ju ingen nackdel (att rådjursladdningen möjligen ligger 5 -- 10 millimeter till vänster är bara av akademisk betydelse). Hastigheten på rävladdningarna är redan nu 1000 respektive 1032 m/s, så fart finns så att det räcker och blir över. Dessutom går laddningen (i alla fall enligt tabellerna) höja ytterligare något snäpp utifall...
Nu är bössan i alla fall injusterad (efter att laddningarna testskjutits) för toppfågel-/rådjursjakt, så alla träffbilder har justerats uppåt ungefär 1". För toppfågel/rådjur är det med andra ord "mitt i" som gäller som riktpunkt. Inför rävjakten blir det nog dock till att komma ihåg att justera ner kikaren så att jag inte skjuter över i och med att rävladdningen slår ungefär 1.5" högre på 100 meter än de andra laddningarna.
Dels ville jag testa lite lite olika krutsorter (för att se ungefär vad för hastigheter de åstadkommer) i syfte att leta en lämplig toppfågelladdning till en kompis som inte har tid att labba så mycket själv (men som har en bössa byggd av samma smed som byggde min, och i samma kaliber, så förhoppningsvis ska ett fungerande recept i min bössa kunna tjäna som utgångspunkt även i hans bössa) och dels ville jag testskjuta två nya kulor.
För krutsorterna hade jag utifrån laddtabellerna försökt gissa ungefär vilken krutmängd som skulle ge 915--930 m/s i utgångshastighet. Den helmantelkula som ska användas har några gånger gett tämligen god precision i precis detta spann. Det visade sig dock inte helt överraskande vara ganska svårt att komma med några bra uppskattningar. Överlag så gav laddningarna lägre hastighet än tänkt. Å andra sidan så var det nollgradig, och fabrikanternas testskjutningar torde äga rum i betydligt högre temperaturer. Hälften av kruten landade kring (eller under) 900 m/s. En moderat laddning Norma 203-B (som landade på 904 m/s i snitt) visade sig vara lovande (översta gruppen på nedanstående bild), då den snittade ungefär 11.5 mm centrum-centrum (c/c) mellan skotten.
Två av laddningarna låg visserligen spot-on i hastighetsspannet, men gav ändå inte någon precision att tala om. Däremot verkade Vihtauvori N540 (mellersta gruppen på nedanstående bild) lovande, även om hastigheten där blev 943 m/s, vilket nog är lite VÄL högt, kan säkert börja riva lite i fåglarna då.
Jag testsköt också min egen toppfågelladdning, och trots stelfrusna fingrar (efter dryga 2.5 timmar på banan) och snabbt skytte så visade sig denna laddning fortfarande fungera tillfredsställande. Jag hade också passat på att testskjuta några laddningar med Swift Scirocco II, en bondad blyspets, som jag lurar på att använda till rådjursjakt. Då den hade samma vikt som min toppfågelkula och i det närmaste exakt samma ballistiska koefficient så hade jag en viss förhoppning om att den skulle kunna skjuta åtminstone skapligt med en ungefär likadan laddning, men framförallt att den skulle träffa på ungefär samma ställe (så att man inte behöver ställa om kikaren). Glädjande nog så visade sig i alla fall träffpunkten sammanfalla mycket väl med toppfågelkulan. Exakt lika i höjd, och bara 6 millimeter som skiljer i sidled (och då kändes det ändå som att jag slarvade bort ett skott).
Tillfället nyttjades också för att testa en ganska lätt hålspetskula som jag tänkt använda till räv- och kråkjakt. Jag testade två olika krut (och tämligen hårda laddningar), och båda visade åtminstone godtagbar precision. Att de dessutom båda skjuter lika i sidled, dels med varandra och dels med toppfågelladdningen är ju ingen nackdel (att rådjursladdningen möjligen ligger 5 -- 10 millimeter till vänster är bara av akademisk betydelse). Hastigheten på rävladdningarna är redan nu 1000 respektive 1032 m/s, så fart finns så att det räcker och blir över. Dessutom går laddningen (i alla fall enligt tabellerna) höja ytterligare något snäpp utifall...
Nu är bössan i alla fall injusterad (efter att laddningarna testskjutits) för toppfågel-/rådjursjakt, så alla träffbilder har justerats uppåt ungefär 1". För toppfågel/rådjur är det med andra ord "mitt i" som gäller som riktpunkt. Inför rävjakten blir det nog dock till att komma ihåg att justera ner kikaren så att jag inte skjuter över i och med att rävladdningen slår ungefär 1.5" högre på 100 meter än de andra laddningarna.
Uppfräschad tavelhållare
Att det skjutits ett skapligt antal skott mot den gamla tavelhållaren var mer än tydligt. Vid en snabb kontroll började själva skivan som håller tavlorna faktiskt ge vika.
Då kompisen önskat sig en likadan passade jag på att fräscha upp min egen när jag ändå skruvade ihop en ytterligare.
Kompisens tavelhållare saknar bara några magneter, annars är den helt klar (levererad idag på morgonen).
Uppladdat för ett besök på banan
Blev lite extra peppad av övningsskjutningen dagen innan så jag har letat fram några laddningar som ännu inte testskjutits. Dels en som är tänkt för min egen rådjursjakt, och dels en som är tänkt som ett lite speciellt test.
Jag har en kompis som handladdar själv och som dessutom har en bössa vars patronläge brotschats med exakt samma patronlägesbrotsch som min egen bössa (finns alltså en chans att samma laddningar som fungerar i min bössa kan fungera ganska OK även i denna puffra). Dock har han lite väl fullt upp för att hinna med att testskjuta och experimentera. Blev tillfrågad om jag hade någon lämplig laddning med en lite trubbig helmantelkula för toppfågeljakt. Tyvärr inte, men det går ju alltid att leta fram något lämpligt. Vid tidigare tillfälle har jag därför laddat upp en kort stege som förhoppningsvis ligger i ungefär det område där min egen bössa vid några tillfällen skjutig riktigt bra med denna kula (som jag använt i mina "foulerskott"). Vi får se hur det går när banan besökts. Det vore coolt att hitta något som skjuter OK med helmantel också. Sedan är det ju förstås en chansning att kompisens bössa skjuter OK med något liknande när han laddar, men det kan ju vara en utgångspunkt i alla fall.
Som ett eget experiment (förutom den nya rådjursladdningen då) så har jag också laddat upp några skott med en ännu lättare hålspetskula (till räv, kråka och bäver). Jag har testat två olika krut för att se ungefär vilken hastighetspotential som finns.
Förhoppningen är att hålspetsen ska gå "så fort som möjligt", FMJ-kulan 900--930 m/s (än snabbare så kan det börja "riva" i fåglarna även om det är en FMJ-kula) och Scirocco-kulan (bondad blyspets med plasttip) cirka 900 m/s (kanske samskjuter med min toppfågelladdning då).
Dessutom passade jag på att ta itu med den eftersatta vapenvården. Älgstudsaren fick sig en rejäl och av lapparna att döma välbehövlig skrubbning och sedan blev loppet inoljat lite försiktigt. Nu ska den nog klara sig tills nästa gång.
Då testskjutningarna av de nya laddningarna kommer att kräva lite bättre vindförhållanden än vad som är nu så passade jag även på att i alla fall förbereda den bössan också så att jag i alla fall inte behöver stå och rengöra den det första jag gör på banan. Den bössan är för det mesta oerhört tacksam att rengöra. Pipan är väl inskjuten enligt konstens alla regler (även om det förstås finns ett flertal "skolor" angående just inskjutning) och det verkar inte fastna mycket kopparrester i alla fall. För det mesta räcker det långt med en försiktig skrubbning för att få bort krutresterna, den efterföljande kopparrengöringen brukar sällan visa på några avlagraingar. Klart att dra till banan i alla fall.
Jag har en kompis som handladdar själv och som dessutom har en bössa vars patronläge brotschats med exakt samma patronlägesbrotsch som min egen bössa (finns alltså en chans att samma laddningar som fungerar i min bössa kan fungera ganska OK även i denna puffra). Dock har han lite väl fullt upp för att hinna med att testskjuta och experimentera. Blev tillfrågad om jag hade någon lämplig laddning med en lite trubbig helmantelkula för toppfågeljakt. Tyvärr inte, men det går ju alltid att leta fram något lämpligt. Vid tidigare tillfälle har jag därför laddat upp en kort stege som förhoppningsvis ligger i ungefär det område där min egen bössa vid några tillfällen skjutig riktigt bra med denna kula (som jag använt i mina "foulerskott"). Vi får se hur det går när banan besökts. Det vore coolt att hitta något som skjuter OK med helmantel också. Sedan är det ju förstås en chansning att kompisens bössa skjuter OK med något liknande när han laddar, men det kan ju vara en utgångspunkt i alla fall.
Som ett eget experiment (förutom den nya rådjursladdningen då) så har jag också laddat upp några skott med en ännu lättare hålspetskula (till räv, kråka och bäver). Jag har testat två olika krut för att se ungefär vilken hastighetspotential som finns.
Förhoppningen är att hålspetsen ska gå "så fort som möjligt", FMJ-kulan 900--930 m/s (än snabbare så kan det börja "riva" i fåglarna även om det är en FMJ-kula) och Scirocco-kulan (bondad blyspets med plasttip) cirka 900 m/s (kanske samskjuter med min toppfågelladdning då).
Dessutom passade jag på att ta itu med den eftersatta vapenvården. Älgstudsaren fick sig en rejäl och av lapparna att döma välbehövlig skrubbning och sedan blev loppet inoljat lite försiktigt. Nu ska den nog klara sig tills nästa gång.
Då testskjutningarna av de nya laddningarna kommer att kräva lite bättre vindförhållanden än vad som är nu så passade jag även på att i alla fall förbereda den bössan också så att jag i alla fall inte behöver stå och rengöra den det första jag gör på banan. Den bössan är för det mesta oerhört tacksam att rengöra. Pipan är väl inskjuten enligt konstens alla regler (även om det förstås finns ett flertal "skolor" angående just inskjutning) och det verkar inte fastna mycket kopparrester i alla fall. För det mesta räcker det långt med en försiktig skrubbning för att få bort krutresterna, den efterföljande kopparrengöringen brukar sällan visa på några avlagraingar. Klart att dra till banan i alla fall.
Utrymme!
Nu kommer det att finnas bra med lagringsutrymme!
Det har börjat blir lite svårt att tränga in alla bössor, ammo, krut, tändhattar och annat. I det gamla vapenskåpet med alla sidohyllorna. Det nya är helt rent på insidan, och ska bara bultas fast rejält i golv och vägg innan det tas i bruk.
Ammo till toppfågeljakten?
I alla fall börjar det se minst sagt lovande ut. Den bästa serien är klart imponerande (i alla fall för mig).
Kulhålen är 6 mm, och överlappar varandra...
Den där rackarns Lapua Scenar 90 grain slår till igen. Denna gång i trakterna av 900 m/s, vilket är ungefär där jag maximalt vill ligga. Ovanstående laddning ligger kring 910 m/s, men jag har också en annan laddning som ligger strax under 900 m/s. Den andra sköt nu på morgonen en aning sämre än den ovanstående, kulhålen sitter inte riktigt ihop. Klart godkänt för jakt hursomhelst. Blir kul att se hur hastigheterna förändras när tempen börjar falla. Ska ta och labba lite med helmantel härnäst.
Kulhålen är 6 mm, och överlappar varandra...
Den där rackarns Lapua Scenar 90 grain slår till igen. Denna gång i trakterna av 900 m/s, vilket är ungefär där jag maximalt vill ligga. Ovanstående laddning ligger kring 910 m/s, men jag har också en annan laddning som ligger strax under 900 m/s. Den andra sköt nu på morgonen en aning sämre än den ovanstående, kulhålen sitter inte riktigt ihop. Klart godkänt för jakt hursomhelst. Blir kul att se hur hastigheterna förändras när tempen börjar falla. Ska ta och labba lite med helmantel härnäst.
Rävladdning
Inledde semestrandet med att experimentera lite med olika krut i kombination med Nosler Ballistic Tip 70 grain. Har testat Hodgdon Varget, Norma 202 och Vihtavuori N135. 202 sköt riktigt tätt. Hittade några lämpliga laddningar med vardera kruten och körde dem genom kronografen. 202 sköt riktigt tätt, men rejält mycket långsammare än vad som angavs i tabellen (och vad jag efterstävade). N135 sköt skapligt, och låg på ungefär 1035 m/s. Fick dock för mig att jag skulle testa även Norma 201, som angav likartade hastigheter som 202 (som det alltså inte klarade av i min pipa, men 201 är ju ett snabbare krut). Laddade därför en lite stege även här, och den levererade faktiskt BÅDE farten och precisionen tämligen direkt. Sköt sammalagt 5 eller 6 steg i stegen, och det hårdast laddade låg på tabellmax (just över 1040) i hastighet och hade då öppnat upp gruppen till nästan 15 millimeter på 100 meter...
Några tiondels grain mindre så låg farten på ungefär 1027 m/s men bara halva spridningen... De flesta stegen låg och spred 6.5 -- 9 mm ungefär. Riktigt lovande, och så pass bra att jag inte klarar av att sikta bättre just nu i alla fall. Kör med ungefär 0.010" i friflykt, och eventuellt finns lite mer precision kanske att hämta genom att förändra denna framöver, men det får anstå...
Hittade faktiskt en bild också.
Vek dock bort den "fula" maxladdningen...
Toppfågelladdning
Jag håller för närvarande på att testa Lapua Scenar 90 grain inför toppfågeljakten. Hittills verkar det ganska lovande.
6.5x55-hylsor ... i massor
Tänkte jag BARA skulle trycka ut tändhattarna ur de numera rena och fina 6.5x55-hylsorna lite snabbt... Drygt 330 stycken stock en stund ändå, men nu är det i alla fall gjort...
Hylsorna äntligen genomgångna!
Nu på morgonen, efter rådjursjakten, hade jag en knapp timme på mig, och jag nyttjade den till att sitta framför TV:n med en kaffekopp och gå igenom de sista två omgångarna med hylsor till min 6BR. Nu är ÄNTLIGEN samtliga hylsor som legat på hög redo.
Nästa steg blir att på sikt helkalibrera samtliga 6.5:x55-hylsor och sedan inspektera dem närmare och dela in dem i lämpliga små omgångar inför kommande användning.
Nästa steg blir att på sikt helkalibrera samtliga 6.5:x55-hylsor och sedan inspektera dem närmare och dela in dem i lämpliga små omgångar inför kommande användning.
Mer jaktmatch till 6.5:an
EFter måndagskvällens bedrövliga skytta på pappersälgen hade det sinat rejält i förrådet av jaktmatch. Hann dock även med att ladda upp en omgång till mellan fisktorningsinsatsen och hagelskyttet i tisdags. Nu är man redo för nya övningar!
Städdag
Inget ont som inte för något gott med sig! Så brukar det ju heta, och igår visade det sig vara sant. Gäller ju att se möjligheterna och det positiva i olika situationer där man kanske inte initialt gör det. En bortregnad bockpremiär (där en kompis dessutom hade lyckan att få skjuta sig en bock vid 4:30-tiden på morgonen, grattis Mattias!) kunde lätt bli lite negativt.
Hade ursprungligen planerat att bygga om ena taksektionen till den norska kråkfällen under dagen, men regnet hindrade även detta, så istället passade jag på att nyttja "dötiden" till att städa lite inomhus. Kan säga att det var ganska välbehövligt, det har mest dragits fram sista veckorna. Både hundarna och jag själv har dessutom varit rejält duktiga på att dra in diverse smuts. Nåväl, när hela nedervåningen till sist var renplockad och dammsugen så övergick jag till --- gevärshylsor.
Jag började för någon tid sedan köra omgångar av några begagnade Norma 6BR-hylsor som jag kommit över i tumlaren för att bli av med diverse smuts. Har även en rejäl laddning med beggade 6.5x55-hylsor liggande. Dessa är tänkta både till jakt och övning, men även dessa var i behov av rengöring. Efter några vändor i tumlaren så var dock samtliga hylsor betydligt renare.
Dock fastnar en del damm på dem i processen och det måste torkas bort. Klart lämpligt pyssel framför TV:n nu när det är friidrotts-VM (vad säger man om Usain Bolts 9.58 på 100 meter?). 6.5-hylsorna har bara torkats av och borstats ur för att sedan sorteras igenom och delas upp efter fabrikat. Jag har bara sparat på Norma, Lapua och Sako, inga Scandium, S&B, ryska hylsor, gamla militärhylsor (feltändhatt) göre sig besvär! Helkalibrering får avvakta tills det blir behov av att använda hylsorna.
6 Norma BR-hylsorna däremot gicks igenom mer noggrannt. Dessa är sedan tidigare vägda och indelade i mindre grupper med likartad vikt. Nu har dessutom (på de grupper som rengjorts) tändhattsläget brotschats och tändhålet likaså. Här återstår fortfarande 4 grupper med hylsor, men det ska väl regna någon mer dag...
Hade ursprungligen planerat att bygga om ena taksektionen till den norska kråkfällen under dagen, men regnet hindrade även detta, så istället passade jag på att nyttja "dötiden" till att städa lite inomhus. Kan säga att det var ganska välbehövligt, det har mest dragits fram sista veckorna. Både hundarna och jag själv har dessutom varit rejält duktiga på att dra in diverse smuts. Nåväl, när hela nedervåningen till sist var renplockad och dammsugen så övergick jag till --- gevärshylsor.
Jag började för någon tid sedan köra omgångar av några begagnade Norma 6BR-hylsor som jag kommit över i tumlaren för att bli av med diverse smuts. Har även en rejäl laddning med beggade 6.5x55-hylsor liggande. Dessa är tänkta både till jakt och övning, men även dessa var i behov av rengöring. Efter några vändor i tumlaren så var dock samtliga hylsor betydligt renare.
Dock fastnar en del damm på dem i processen och det måste torkas bort. Klart lämpligt pyssel framför TV:n nu när det är friidrotts-VM (vad säger man om Usain Bolts 9.58 på 100 meter?). 6.5-hylsorna har bara torkats av och borstats ur för att sedan sorteras igenom och delas upp efter fabrikat. Jag har bara sparat på Norma, Lapua och Sako, inga Scandium, S&B, ryska hylsor, gamla militärhylsor (feltändhatt) göre sig besvär! Helkalibrering får avvakta tills det blir behov av att använda hylsorna.
6 Norma BR-hylsorna däremot gicks igenom mer noggrannt. Dessa är sedan tidigare vägda och indelade i mindre grupper med likartad vikt. Nu har dessutom (på de grupper som rengjorts) tändhattsläget brotschats och tändhålet likaså. Här återstår fortfarande 4 grupper med hylsor, men det ska väl regna någon mer dag...
Skjutning i helgen
Jag kände mig ganska nere och sliten i fredags. Såg då verkligen fram emot att få skjuta lite laddstegar i helgen för att kunna klura vidare på den alternativa rävladdningen för säsongen. Denna gång var tanken att skjuta över kronograf för att se om det skulle skilja något mellan de tre olika krutsorterna (två laddningar med ett krut och en laddning vardera med de andra krutsorterna).
Väderleksprognosen såg dock lite tveksam ut för helgen, och när det mojnade helt sent på fredagskvällen så rengjorde jag bössan och beslöt jag mig för att trots allt åka till skjutbanan i Bureå (betongbänk!) och testa om kronografen skulle klara av det begränsade ljuset.
Satt upp utrustningen (vem är det som kommit på idén att gräva en stor grop FRAMFÖR skjutvallen?) och började med ett läskskott (en försiktig laddning med Hornady FMJ 80 grain). Ingen registrering i kronografen, men jag misstänkte att jag eventuellt skjutit något för långt ovanför sensorerna. Flyttade upp kronografen något och försökte igen. 914 m/s. Ett tredje läskskott visade på 912 m/s. Utmärkt! Avvaktade några minuter för att låta pipan svalna lite innan jag började med det första skottet i den ena laddningen med VV N135. Ingen registrering. Nästa skott var från den andra N135:laddningen. Err2, dvs den första sensorn har registrerat skottet, men inte den andra. Första skottet med Varget - samma sak. Bara ena sensorn såg skottet. När sedan första skottet med Norma 202 inte registrerats alls så avbröt jag experimentet. Onödigt att slösa med skott/pipslitage när det ändå inte fungerar med ljuset.
Lite bättre kändes det dock när jag kom fram för att hämta tavelstället och såg följande lilla grupp med de tre läskskotten.
Kulhålen är 6 mm i diameter och den största "spridningen" är vertikalt, knappt 5 mm. Inte så tråkigt med en kall, rengjord, och torrdragen pipa. Tur räknas alltid, men jag ska ta och titta efter hur jag laddade de där "läskskotten". Kan vara bra att veta till toppfågeljakten. Dessutom intressant information att två av skotten låg på 914/912 meter. Kan ju vara intressant att försöka ladda för den hastigheten under kallare väderlek...
Väderleksprognosen såg dock lite tveksam ut för helgen, och när det mojnade helt sent på fredagskvällen så rengjorde jag bössan och beslöt jag mig för att trots allt åka till skjutbanan i Bureå (betongbänk!) och testa om kronografen skulle klara av det begränsade ljuset.
Satt upp utrustningen (vem är det som kommit på idén att gräva en stor grop FRAMFÖR skjutvallen?) och började med ett läskskott (en försiktig laddning med Hornady FMJ 80 grain). Ingen registrering i kronografen, men jag misstänkte att jag eventuellt skjutit något för långt ovanför sensorerna. Flyttade upp kronografen något och försökte igen. 914 m/s. Ett tredje läskskott visade på 912 m/s. Utmärkt! Avvaktade några minuter för att låta pipan svalna lite innan jag började med det första skottet i den ena laddningen med VV N135. Ingen registrering. Nästa skott var från den andra N135:laddningen. Err2, dvs den första sensorn har registrerat skottet, men inte den andra. Första skottet med Varget - samma sak. Bara ena sensorn såg skottet. När sedan första skottet med Norma 202 inte registrerats alls så avbröt jag experimentet. Onödigt att slösa med skott/pipslitage när det ändå inte fungerar med ljuset.
Lite bättre kändes det dock när jag kom fram för att hämta tavelstället och såg följande lilla grupp med de tre läskskotten.
Kulhålen är 6 mm i diameter och den största "spridningen" är vertikalt, knappt 5 mm. Inte så tråkigt med en kall, rengjord, och torrdragen pipa. Tur räknas alltid, men jag ska ta och titta efter hur jag laddade de där "läskskotten". Kan vara bra att veta till toppfågeljakten. Dessutom intressant information att två av skotten låg på 914/912 meter. Kan ju vara intressant att försöka ladda för den hastigheten under kallare väderlek...
Helgens andra skjutning
Hade ju förberett en stege med Vihtavuori N135 som skulle skjutas också. När vinden avtog på söndagskvällen så kändes det perfekt att klara av även detta.
Efter leveransen av kråkfällorna så passade jag på att runda förbi långbanan i Bureå. Har aldrig varit där och skjutit tidigare (bara lerduvor, men det är en annan bana i närheten) så det blev en trevlig överraskning att hitta --- en skjutbänk i BETONG! Gissa om det är en dröm, för det är stadigt så det förslår. Lite knepig utformning bara, ganska ont om plats för bössan på den smala kanten eftersom bordet är utgröpt så att skytten ska sitta i mitten (istället för ett avsmalnande bord där skytten sitter på sidan av bordet). Bordet står på högerkanten av skjutvallen, och efter att jag flyttat mitt tavelställ längst till vänster på vallen så blev det bättre.
Började pluppa iväg skotten ett efter ett (med några minuters mellanrum). Var lite stressad över att solnedgången så sakterliga närmade sig och en lätt dimma smög in på banan allt närmare mig.
Mot slutet så fick jag till och med dra igång belysningen i kikaren för att vara lättare kunna se var jag siktade, men sammantaget så gick det ganska skapligt ändå.
Sammantaget på helgens skjutningar så är det väl inga exceptionella grupper som presterats, men dock är allt skjutet under dåliga ljusförhållanden, med kikarbelysning igång.
Finns några intressanta "noder" att labba vidare på, såväl med Norma 202 som med Vihtavuori (och även Varget).
Ska ta en liten funderare innan jag testar vidare. Norma är lättast att få tag på, ger enligt laddtabellerna högsta farten (bra i en varmintladdning) men smutsar ner mest i pipan i mitt tycke.
Vihtavuori skjuter ganska jämnt med många laddvikter, är lite svårare att få tag på än Norma (och man hittar det inte i de lokala butikerna, utan måste upp till Piteå), men smutsar ner minst i pipan.
Varget anses vara mindre känsligt för temperaturförändringar (bra om man vill ha samma laddning både under sommar, höst och vinter). Lite knepigt att få tag på, men finns oftast uppe i Piteå.
Efter leveransen av kråkfällorna så passade jag på att runda förbi långbanan i Bureå. Har aldrig varit där och skjutit tidigare (bara lerduvor, men det är en annan bana i närheten) så det blev en trevlig överraskning att hitta --- en skjutbänk i BETONG! Gissa om det är en dröm, för det är stadigt så det förslår. Lite knepig utformning bara, ganska ont om plats för bössan på den smala kanten eftersom bordet är utgröpt så att skytten ska sitta i mitten (istället för ett avsmalnande bord där skytten sitter på sidan av bordet). Bordet står på högerkanten av skjutvallen, och efter att jag flyttat mitt tavelställ längst till vänster på vallen så blev det bättre.
Började pluppa iväg skotten ett efter ett (med några minuters mellanrum). Var lite stressad över att solnedgången så sakterliga närmade sig och en lätt dimma smög in på banan allt närmare mig.
Mot slutet så fick jag till och med dra igång belysningen i kikaren för att vara lättare kunna se var jag siktade, men sammantaget så gick det ganska skapligt ändå.
Sammantaget på helgens skjutningar så är det väl inga exceptionella grupper som presterats, men dock är allt skjutet under dåliga ljusförhållanden, med kikarbelysning igång.
Finns några intressanta "noder" att labba vidare på, såväl med Norma 202 som med Vihtavuori (och även Varget).
Ska ta en liten funderare innan jag testar vidare. Norma är lättast att få tag på, ger enligt laddtabellerna högsta farten (bra i en varmintladdning) men smutsar ner mest i pipan i mitt tycke.
Vihtavuori skjuter ganska jämnt med många laddvikter, är lite svårare att få tag på än Norma (och man hittar det inte i de lokala butikerna, utan måste upp till Piteå), men smutsar ner minst i pipan.
Varget anses vara mindre känsligt för temperaturförändringar (bra om man vill ha samma laddning både under sommar, höst och vinter). Lite knepigt att få tag på, men finns oftast uppe i Piteå.
Helgens första skjutning
Inför rävjakten kände jag suget att försöka pyssla fram en alternativ rävladdning. Hade förberett två laddstegar med olika krut (ska testa tre totalt) och efter allt klyvande av virke på fredagskvällen så kände jag mig "värd" att få skjuta lite.
Drog upp till skjutbanan på "Rislandet" framemot skymningen (mulet med ett lätt duggregn hängande i luften).
Bra vindförutsättningar, men succesivt ganska svagt ljus. Lyckades i alla fall trotsa myggen och få till två OCW-serier med de olika kruten (skönt att få skjuta båda i samma vind). Samma kula, kulisättningsdjup och tändhatt i samtliga laddningar.
Sköt först en stege med Hodgdon Varget som gick sisådär.
Fortsatte därefter med Norma 202. Såg något bättre ut än med Varget. Det var ganska trevligt att komma fram till tavlan i duggregnet och se följande (speciellt #4, längst upp till höger):
En mer detaljerad bild:
Väl hemkommen förberedde jag raskt (?) en omgång med det tredje krutet som ska testas (Vihtavuori N135). Sedan till sängs...
Drog upp till skjutbanan på "Rislandet" framemot skymningen (mulet med ett lätt duggregn hängande i luften).
Bra vindförutsättningar, men succesivt ganska svagt ljus. Lyckades i alla fall trotsa myggen och få till två OCW-serier med de olika kruten (skönt att få skjuta båda i samma vind). Samma kula, kulisättningsdjup och tändhatt i samtliga laddningar.
Sköt först en stege med Hodgdon Varget som gick sisådär.
Fortsatte därefter med Norma 202. Såg något bättre ut än med Varget. Det var ganska trevligt att komma fram till tavlan i duggregnet och se följande (speciellt #4, längst upp till höger):
En mer detaljerad bild:
Väl hemkommen förberedde jag raskt (?) en omgång med det tredje krutet som ska testas (Vihtavuori N135). Sedan till sängs...
Rävammo till 222 Remington
Bland det sista som gjordes igår kväll var att ladda upp lite ammo till 222 Remington. Jag laddade en stege om 5x3 skott med Norma 200 och Nosler Ballistic Tip 40 grain (2.6 gram). Sedan fanns det fyra hylsor över, och då laddade jag några "jaktmatch" med minladdning av Norma 200 samt Norma 50 grain (3.2 gram) helmantel.
De där Nosler BT ser ganska "arga" ut.
De är laddade enligt Normas laddtabell, och längden är angiven till COL 54.0 millimeter där. Dock skulle patronen blir snyggare om det gick sätta kulan en aning grundare, men räven lär knappast bry sig.
Enligt tabellen så gör "jaktmatchen" någonstans kring 940 -- 950 meter/sekund och stegen med Nosler BT ska enligt dito tabell ligga i trakterna av 990 -- 1060 meter/sekund. Det ska bli ruskigt spännande att se hur pass väl laddningarna med Nosler BT skjuter, förhoppningsvis finns det något läge i stegen som är användbart rent precisionsmässigt. Farten räcker till oavsett var i stegen precisionen ser bra ut.
De där Nosler BT ser ganska "arga" ut.
De är laddade enligt Normas laddtabell, och längden är angiven till COL 54.0 millimeter där. Dock skulle patronen blir snyggare om det gick sätta kulan en aning grundare, men räven lär knappast bry sig.
Enligt tabellen så gör "jaktmatchen" någonstans kring 940 -- 950 meter/sekund och stegen med Nosler BT ska enligt dito tabell ligga i trakterna av 990 -- 1060 meter/sekund. Det ska bli ruskigt spännande att se hur pass väl laddningarna med Nosler BT skjuter, förhoppningsvis finns det något läge i stegen som är användbart rent precisionsmässigt. Farten räcker till oavsett var i stegen precisionen ser bra ut.
Hylsor förberedda till .222 Remington
Tillbringade sista timmarna under gårdagskvällen med att förbereda ett antal hylsor till en .222 Remington. Hylsorna ska användas för att ladda en stege med Nosler Ballistic Tip 40 grain (2.6 gram för den som föredrar den enheten). Tanken är att hitta något lämpligt till räv- och kråkjakten.
Trots att hylsorna var från ett par olika askar Sako-ammunition ursprungligen så visade de sig håller riktigt jämna vikter efter att de var rengjorda, helkalibrerade, nersvarvade i längd (6 av hylsorna var för långa), fått halsen brotschad efter svarvningen, samt fått tändhattsläge och tändhål brotschade.
Hylsorna landade i spannet 94.3 -- 95.5 grain, och då var det som synes en hylsa som var lite lättare än alla andra. Inklusive den hylsan så är snittet 95.03 grain. Exklusive den hylsan så ligger alltså resterande hylsor med ett snitt på 95.07 grain +0.43/-0.47 grain. Riktigt skapligt!
Trots att hylsorna var från ett par olika askar Sako-ammunition ursprungligen så visade de sig håller riktigt jämna vikter efter att de var rengjorda, helkalibrerade, nersvarvade i längd (6 av hylsorna var för långa), fått halsen brotschad efter svarvningen, samt fått tändhattsläge och tändhål brotschade.
Hylsorna landade i spannet 94.3 -- 95.5 grain, och då var det som synes en hylsa som var lite lättare än alla andra. Inklusive den hylsan så är snittet 95.03 grain. Exklusive den hylsan så ligger alltså resterande hylsor med ett snitt på 95.07 grain +0.43/-0.47 grain. Riktigt skapligt!
Tre stegar laddade!
Efter att ha grovstädat lite i morse (min syster kommer förbi på middag ikväll) så gick jag ner i källaren (det är ändå ett regnigt och trist väder där ute) och laddade upp tre olika stegar, två till 6 BR och en till 6.5x55.
Anledningen till att jag laddade två stegar till 6:an istället för en är att jag vill passa på att testa två olika krut. För 6.5:an har jag just nu bara ett alternativ, så det är lite enklare.
Till 6:an testar jag denna gång både Hodgdon Varget och Norma 202. Varget ger (enligt tabellerna i alla fall) snäppet lägre hastigheter, men däremot bättre fyllnadsgrad i hylsan än 202, som enligt tabell ska kunna ge ungefär 30 meter extra vid mynningen.
Rent teoretiskt sett så är skillnaden mellan 1020 och 1050 m/s naturligtvis tämligen teoretisk, men skillnaden i brinnhastighet och fyllnadsgrad kanske kan ge skillnad i precision. Som tredje alternativ finns ju också Vihtavuori N135, som ligger tämligen nära Varget i tabellhastighet, men med något sämre fyllnadsgrad.
Ska bli kul att se hur laddningarna skjuter, och vilka hastigheter som de kommer upp i.
Anledningen till att jag laddade två stegar till 6:an istället för en är att jag vill passa på att testa två olika krut. För 6.5:an har jag just nu bara ett alternativ, så det är lite enklare.
Till 6:an testar jag denna gång både Hodgdon Varget och Norma 202. Varget ger (enligt tabellerna i alla fall) snäppet lägre hastigheter, men däremot bättre fyllnadsgrad i hylsan än 202, som enligt tabell ska kunna ge ungefär 30 meter extra vid mynningen.
Rent teoretiskt sett så är skillnaden mellan 1020 och 1050 m/s naturligtvis tämligen teoretisk, men skillnaden i brinnhastighet och fyllnadsgrad kanske kan ge skillnad i precision. Som tredje alternativ finns ju också Vihtavuori N135, som ligger tämligen nära Varget i tabellhastighet, men med något sämre fyllnadsgrad.
Ska bli kul att se hur laddningarna skjuter, och vilka hastigheter som de kommer upp i.
