Älgjakt på riktigt
Så det kan svänga från en dag till en annan. Fredag, inte en älg i sikte. Lördag, älgar "överallt". Eller nästan i alla fall.
Vi hade en observation av en bybo från kvällen innan och på morgonen hade vi dessutom ett färskt spår in i samma såte.
Hundföraren skulle gå på spåret, men innan han hunnit ut observerade en passkytt en älg 150 meter ute på ett stort hygge. Gissa vem som fick ett av de närmaste passen?! Jodå, spännande från start minsann. Tanken var nog mest som observation och "spärr" i och med att älgen tydligen redan försökt ta sig upp till vägen en gång och sedan försvunnit ur sikte i riset längre ner på hygget.
Jag hade i alla fall en ridå med höga tallplantor åt den sidan som älgen befann sig, så jag kunde inte se den. Efter kanske 15--30 minuter hördes dock ett rejält knak åt älgens håll så min puls höjdes markant. Ingen älg i sikte dock. Efter några minuter rapporterade skytten i grannpasset att han återigen såg älgen, på väg mot mig!
Smög av mig tjockhandskarna för att vara redo, men insåg att det inte var läge att höja bössan då det lätt kunde ta en god stund till innan älgen eventuellt visade sig. Inte läge att vara trött i armen då minsann.
Några minuter senare skymtade jag en älgskalle bakom tallbuskaget. Den gick och betade bland de små tallplantorna, sakta på väg snett upp mot vägen där jag satt och en skoterled som går rakt ner över hygget. När den stod med huvudet ner och betade passade jag på att smyga upp armbåden på räcket till tornet för att få lite bättre stöd. Sedan var det läge att lägga an och osäkra. Hela tiden var jag noga att bara röra mig försiktigt precis när älgen stod med huvudet ner och betade.
Steg för steg kom den mer och mer ut mot skoterleden. Fanns en del björkris i kanten på denna, och jag hade så gott jag kunnat försökt leta efter de grövre stammarna för att försöka bedöma var det fanns luckor.
Efter att ha suttit redo en bra stund, med pulsen bultande i öronen så att jag trodde jag skulle få näsblod, så tog älgen till sist ett par avgörande steg framåt mot nästa planta och då blev bogen helt fri. Skottet gick och älgen travade iväg bakom tallbuskaget till synes oberörd. Man hinner tänka många konstiga saker och fula ord på kort tid i det läget. Jag blev väldigt fundersam på om jag kanske hade träffat något ris ändå.
Genom en ytterst liten öppning såg jag dock att älgen var kraftigt påverkat och passgrannen rapporterade att den lade sig ner ganska omgående. Skönt!
Samtidigt som detta händer blir det upptag med älghunden i nederkant av samma hygge. Resultatet av detta blev efter en kort stund en älgko (utan kalv!). Även denna lades ner utan problem.
Sedan var det dags för undertecknad att gå fram och försäkra sig om att den påskjutna älgen verkligen var död. Då den försvunnit bakom tallbuskaget hade jag bara en vag aning om var den låg, men passgrannen lyckades dirigera mig ner över hygget. Dock såg jag ingen älg ligga. Fula ord igen!!! Hade till sist kommit ungefär så långt bort som jag tyckt mig se den gå när jag kom på att det ju faktiskt går ett dike precis där. Mycket riktigt låg älgen längst ner i botten på diket.
Efter att vi transporterat hem båda älgarna och flått dem visade sig mitt skott ha träffat precis där jag avsett, så det var ett direkt dödande skott i alla fall. Skönt.
Eftermiddagen bjöd på ett hejdundrandes ståndskall. Det blev upptag och sedan skallade det i säkert en timme innan hundföraren från ungefär 15 meters håll kunde fälla en älgkalv. Hunden och kon fortsatte in i nästa såte där kon sedan fälldes.
Summa för dagen: 4 älgar
