Den som inga fåglar har...
...han får jaga det som finns kvar. Nåja skämt åsido, nog finns det förstås fåglar ute i markerna. Det är inte precis några lysande fågelmarker vi har, men dock.
Var igår afton ute med Milito för att försöka hitta igen någon av dessa fåglar. Denna gång på ett markavsnitt som vi inte tidigare jagat under hösten. Torrare och skarpare mark än tidigare, och delvis uppför en bergssida.
Helt plötsligt kommer det en hare skuttandes från det område där Milito befinner sig på sitt sök och haren är på väg rätt uppför bergssluttningen. Oturligt nog för den så försöker den passera ganska nära framför mig och dessutom delvis i vinterpäls. Ingen bra kombination på barmark.
Om haren hade försökt samma sak idag istället så är det fullt möjligt att den lyckats med sin föresats, för i skrivande stund har vi gått från barmark till knappt 5 centimeter blötsnö.
Jag måste dock se till att testa var hagelsvärmen träffar. Jag upplevde att det tog oväntat högt. Som Leif nog skulle tycka - det är dags att skjuta lite mot plåten.
Fåglarna då? Jo vi hittade faktiskt en orre till sist.
Lillen har ju som tidigare nämnts en benägenhet att stå för det mesta, oavsett om fågeln finns kvar eller ej (en av anledningarna att vi är ute mest varje afton är att ge honom mer erfarenhet så att han kan börja med lite utskiljning). Jag har därför börjat "nonschalera" honom lite mer, dvs när han står så fortsätter jag traska på i sakta mak. Förhoppningen är att det ska få honom att succesivt bli mer säker på när det verkligen ÄR fågel kvar. Dock är ju risken att det verkligen ligger fågel framför honom och att jag missar någon chans, men heller det.
Mot slutet av området så stod han mot en liten tätning med tall/gran. Till och med när jag passerat längre ner i sluttningen så stod han kvar, vilket han inte gjort tidigare. Läge att försöka ta sig tillbaka med andra ord. När jag börjar komma i läge och manar på Milito så går det mycket riktigt en orre, fast inte från marken utan från en av tallarna. Tyvärr ingen skottchans.
Var igår afton ute med Milito för att försöka hitta igen någon av dessa fåglar. Denna gång på ett markavsnitt som vi inte tidigare jagat under hösten. Torrare och skarpare mark än tidigare, och delvis uppför en bergssida.
Helt plötsligt kommer det en hare skuttandes från det område där Milito befinner sig på sitt sök och haren är på väg rätt uppför bergssluttningen. Oturligt nog för den så försöker den passera ganska nära framför mig och dessutom delvis i vinterpäls. Ingen bra kombination på barmark.
Om haren hade försökt samma sak idag istället så är det fullt möjligt att den lyckats med sin föresats, för i skrivande stund har vi gått från barmark till knappt 5 centimeter blötsnö.
Jag måste dock se till att testa var hagelsvärmen träffar. Jag upplevde att det tog oväntat högt. Som Leif nog skulle tycka - det är dags att skjuta lite mot plåten.
Fåglarna då? Jo vi hittade faktiskt en orre till sist.
Lillen har ju som tidigare nämnts en benägenhet att stå för det mesta, oavsett om fågeln finns kvar eller ej (en av anledningarna att vi är ute mest varje afton är att ge honom mer erfarenhet så att han kan börja med lite utskiljning). Jag har därför börjat "nonschalera" honom lite mer, dvs när han står så fortsätter jag traska på i sakta mak. Förhoppningen är att det ska få honom att succesivt bli mer säker på när det verkligen ÄR fågel kvar. Dock är ju risken att det verkligen ligger fågel framför honom och att jag missar någon chans, men heller det.
Mot slutet av området så stod han mot en liten tätning med tall/gran. Till och med när jag passerat längre ner i sluttningen så stod han kvar, vilket han inte gjort tidigare. Läge att försöka ta sig tillbaka med andra ord. När jag börjar komma i läge och manar på Milito så går det mycket riktigt en orre, fast inte från marken utan från en av tallarna. Tyvärr ingen skottchans.
Kommentarer
Trackback
