Lite rapphönsträning
Sista vecken inför Burträskprovet så testade jag Milito lite med rapphönsen. Skamligt nog så var det första gången på hela sommaren, trots att vi har dem på hemmaplan.
Det blev en och annan situation, mestadels bra hanterade. Jag har dock märkt att han fått en tendens att "gå i skottet", men hittills har jag lyckats få stopp på honom.
Släppte ut en rapphöna som vi sedan lyckades hitta igen några gånger. Första gången i högt gräs bakom logen (dit den konstig nog sökte sig när jag lobbade iväg den). Därefter flög den upp mot huset och valde att trycka i en liten grästuva på den oklippta gräsmattan.
Det är såhär man vill se hunden ute i markerna. Stramt stånd, och helt säker på sin sak!
Tyvärr har Milito ännu så länge en lite för "blöt" nos, dvs han står för allt som luktar fågel/hare utan utskillning, men det ska förhoppningsvis bli bättre med tiden.
Fick dock rådet av en provdomare att inte träna så mycket med rapphöns framöver heller - för han behöver inte bli MER försiktig precis.
En inte så lite kul sak som möjligen kommit till tack vare voljären och rapphönsen är dock att det går ganska bra att kalla av Milito från ett stånd (tex vid voljären) och när han sedan sitter framför mig fråga "Var är pippin?". Då återvänder han till voljären och ställer igen - dvs "rapporterar".
Jag har under skarpa förhållanden två gånger testat detta i skogen också. Ena gången hade jag honom borta i nästan 15 minuter och kunde verkligen inte hitta honom. Kallade då inom honom (visade sig att han stått i ett skogsdike bara 40 meter från mig inne under några granar) och frågade var pippin var. Han återvände i samma riktning och frös till igen. När jag kommit fram och började avancera honom så lyfte det en orre inne bland granarna.
Vid ett annat tillfälle så stod han för något inne bland en massa smågranar, så jag kunde den gången skymta honom även om han inte såg mig. Tänkte att det skulle vara kul att testa att kalla av honom från ståndet och gjorde så. Frågade mer av vana var pippin var och även denna gång återvände han till samma ställe. När jag kom fram så lyfte en orrtupp inne bland granarna. Tänk om det blivit en skottchans, då hade det varit riktigt klockrent!
Det blev en och annan situation, mestadels bra hanterade. Jag har dock märkt att han fått en tendens att "gå i skottet", men hittills har jag lyckats få stopp på honom.
Släppte ut en rapphöna som vi sedan lyckades hitta igen några gånger. Första gången i högt gräs bakom logen (dit den konstig nog sökte sig när jag lobbade iväg den). Därefter flög den upp mot huset och valde att trycka i en liten grästuva på den oklippta gräsmattan.
Det är såhär man vill se hunden ute i markerna. Stramt stånd, och helt säker på sin sak!
Tyvärr har Milito ännu så länge en lite för "blöt" nos, dvs han står för allt som luktar fågel/hare utan utskillning, men det ska förhoppningsvis bli bättre med tiden.
Fick dock rådet av en provdomare att inte träna så mycket med rapphöns framöver heller - för han behöver inte bli MER försiktig precis.
En inte så lite kul sak som möjligen kommit till tack vare voljären och rapphönsen är dock att det går ganska bra att kalla av Milito från ett stånd (tex vid voljären) och när han sedan sitter framför mig fråga "Var är pippin?". Då återvänder han till voljären och ställer igen - dvs "rapporterar".
Jag har under skarpa förhållanden två gånger testat detta i skogen också. Ena gången hade jag honom borta i nästan 15 minuter och kunde verkligen inte hitta honom. Kallade då inom honom (visade sig att han stått i ett skogsdike bara 40 meter från mig inne under några granar) och frågade var pippin var. Han återvände i samma riktning och frös till igen. När jag kommit fram och började avancera honom så lyfte det en orre inne bland granarna.
Vid ett annat tillfälle så stod han för något inne bland en massa smågranar, så jag kunde den gången skymta honom även om han inte såg mig. Tänkte att det skulle vara kul att testa att kalla av honom från ståndet och gjorde så. Frågade mer av vana var pippin var och även denna gång återvände han till samma ställe. När jag kom fram så lyfte en orrtupp inne bland granarna. Tänk om det blivit en skottchans, då hade det varit riktigt klockrent!
Kommentarer
Postat av: syss
Han är så klok lillen :-)
Trackback
