Räv... eller kanske bil... förlåt ÄLGjakt?!
Helgen har till största delen tillbringats med älgjakt.
Det har dock varit lite ojämnt med älgarna. Fredagen var helt utan älgobservationer, vilket alltid innebär en trist jaktdag. Denna gång med torsdagens snöfall som tillbringade hela helgen med att ramla ner ur träden, vilket gjort det ganska besvärligt att kunna höra något. Många gånger låter hårda snöklimpar förvånande likt en avtrampad kvist när de landar i riset.
Fredagens jakt kryddades dock av att jag på väg ut till det första passet upptäckte följande parkerat mitt ute på ett gigantiskt hygge. Så långt ut att jag aldrig skulle överväga att försöka köra dit med min fyrhjulsdrivna bil ens. Jag brukar dock emellanåt få bege mig hit för att hämta älg, och då brukar precis detta surhål alltid innebära funderingar angående bärighet. Det med en traktor som ju oftast tar sig fram. En Volvo 360 GL får väl sägas vara en smula olämplig som terrängfordon...
Efter ett händelselöst pass så studerades bilen något närmare och bilägaren spårades upp mha bilregistrets SMS-tjänst och 118118 nummerupplysning. Lugnt kan sägas att bilen föranledde en hel del spekulationer under fikarasterna!
På aftonen kontaktade jag ägaren som hördes vara en yngre man. Han var ytterst sammarbetsvillig och förstod att bilen stod i vägen. Jag bad om en snabb hämtning, och erbjöd traktorhjälp för att komma till närmaste riktigt farbara bilväg. Efter ungefär 90 minuter ringde ägaren tillbaka och undrade om jag hade tid samma kväll, och ungefär en timme senare var bilen bogserad ut från hygget och fram till den skogsbilsväg där det går bra att köra vanligtvis. Skönt att det löste sig!
Jamen räven då?
Jodå, dagens sista pass (innan jag ringde bilägaren) tillbringades i ett älgtorn med ryggen mot ett riktigt risigt hygge. Massor av snö som ramlade ner. Tyckte dock efter ett tag att jag ändå VERKLIGEN hörde något som tassade fram sakta och mycket, mycket nära.
Till sist hördes ljudet alldeles intill och strax bakom mig. Jag började vrida på huvudet försiktigt, och fick då se en räv komma smygande i riset, med riktning ner mot älgtornet och vägen framför detta.
Till sist blev dock räven en smula fundersam, antingen över min lukt från vägen där jag gått, eller för vägen i sig. Den satte sig då ner fyra steg (jag kollade efteråt) från älgtornet och spanade i flera minuter. Sedan kom postbilen och skrämde räven så att den satte sig 5--10 meter bakom älgtornet istället. Då blev det så jobbigt att sitta vriden i tornet att jag bröt lös en snöklimp och lobbade mot räven, som mycket riktigt försvann ganska raskt.
Det har dock varit lite ojämnt med älgarna. Fredagen var helt utan älgobservationer, vilket alltid innebär en trist jaktdag. Denna gång med torsdagens snöfall som tillbringade hela helgen med att ramla ner ur träden, vilket gjort det ganska besvärligt att kunna höra något. Många gånger låter hårda snöklimpar förvånande likt en avtrampad kvist när de landar i riset.
Fredagens jakt kryddades dock av att jag på väg ut till det första passet upptäckte följande parkerat mitt ute på ett gigantiskt hygge. Så långt ut att jag aldrig skulle överväga att försöka köra dit med min fyrhjulsdrivna bil ens. Jag brukar dock emellanåt få bege mig hit för att hämta älg, och då brukar precis detta surhål alltid innebära funderingar angående bärighet. Det med en traktor som ju oftast tar sig fram. En Volvo 360 GL får väl sägas vara en smula olämplig som terrängfordon...
Efter ett händelselöst pass så studerades bilen något närmare och bilägaren spårades upp mha bilregistrets SMS-tjänst och 118118 nummerupplysning. Lugnt kan sägas att bilen föranledde en hel del spekulationer under fikarasterna!
På aftonen kontaktade jag ägaren som hördes vara en yngre man. Han var ytterst sammarbetsvillig och förstod att bilen stod i vägen. Jag bad om en snabb hämtning, och erbjöd traktorhjälp för att komma till närmaste riktigt farbara bilväg. Efter ungefär 90 minuter ringde ägaren tillbaka och undrade om jag hade tid samma kväll, och ungefär en timme senare var bilen bogserad ut från hygget och fram till den skogsbilsväg där det går bra att köra vanligtvis. Skönt att det löste sig!
Jamen räven då?
Jodå, dagens sista pass (innan jag ringde bilägaren) tillbringades i ett älgtorn med ryggen mot ett riktigt risigt hygge. Massor av snö som ramlade ner. Tyckte dock efter ett tag att jag ändå VERKLIGEN hörde något som tassade fram sakta och mycket, mycket nära.
Till sist hördes ljudet alldeles intill och strax bakom mig. Jag började vrida på huvudet försiktigt, och fick då se en räv komma smygande i riset, med riktning ner mot älgtornet och vägen framför detta.
Till sist blev dock räven en smula fundersam, antingen över min lukt från vägen där jag gått, eller för vägen i sig. Den satte sig då ner fyra steg (jag kollade efteråt) från älgtornet och spanade i flera minuter. Sedan kom postbilen och skrämde räven så att den satte sig 5--10 meter bakom älgtornet istället. Då blev det så jobbigt att sitta vriden i tornet att jag bröt lös en snöklimp och lobbade mot räven, som mycket riktigt försvann ganska raskt.
Kommentarer
Trackback
