Testat Milito som eftersökshund
Igår fick Milito ett oväntat träningstillfälle. En kompis hade skjutit på ett rådjur, och den inbokade eftersökshunden hade fått förhinder.
Skottet hade känts lågt, mycket lågt, och varken skytten eller en passgranne hade observerat någon reaktion som tydde på träff. Inget blod eller hår återfanns heller på skottplatsen (behöver ju förstås inte innebära något).
Nåväl det började bli sent på kvällen så när vi blev tillfrågade så ställde vi givetvis upp. Att Milito kan spåra (och dessutom tycker det är riktigt kul) har ju visat sig under sommarens träning (tack och lov även på blodspår). Dock har han ju aldrig tränat på rådjur "på riktigt". I brist på andra alternativ så kändes det dock vara värt ett försök.
Utrustad med sele och lina så sökte vi igen skjutplatsen, hittade sedan skottplatsen som var föredömligt markerad. Milito fick gå med långlina i en båge runt skottplatsen (för att försöka komma tvärs över flyktspåret och hitta det på egen hand utan att husse skulle styra i någon riktning) och verkade hitta ett intressant spår som han började följa. Klockrent efter flyktriktningen enligt skytten fick jag höra.
Det bar iväg bort över fältet, över ett stort dike och sedan in i det angränsande skogsområdet. Milito kändes inte det minsta tveksam, men till sist så började vi ha spårat så långt att det följda djuret kändes oskadat. Vi hade dessutom inte kunnat se några som helst spår av blod eller hår efter spåret.
Återvände därefter ut på fältet och gjorde ett ytterligare försök för att se om det var något annat spår som verkade intressant, men det bar även denna gång åt samma håll.
Vi passade då på att med hjälp av Milito söka av hela fältet för att vara säkra på att det ändå inte låg något rådjur kvar där, men inget hittades.
Lill-gubben gjorde ett riktigt fint spårarbete och verkade tycka att det var rejält roligt. Då vi varken hittade blodspår eller ett liggande djur så är det ju naturligtvis inte möjligt att säkert säga VAD han egentligen spårade, men spårriktningen som stämde så väl med flyktriktningen och den säkerhet med vilken han följde spåret gör att det kändes som att han verkligen spårade rådjuret.
Det här får vi se till att träna på mer. Klart användbar egenskap!!!
Skottet hade känts lågt, mycket lågt, och varken skytten eller en passgranne hade observerat någon reaktion som tydde på träff. Inget blod eller hår återfanns heller på skottplatsen (behöver ju förstås inte innebära något).
Nåväl det började bli sent på kvällen så när vi blev tillfrågade så ställde vi givetvis upp. Att Milito kan spåra (och dessutom tycker det är riktigt kul) har ju visat sig under sommarens träning (tack och lov även på blodspår). Dock har han ju aldrig tränat på rådjur "på riktigt". I brist på andra alternativ så kändes det dock vara värt ett försök.
Utrustad med sele och lina så sökte vi igen skjutplatsen, hittade sedan skottplatsen som var föredömligt markerad. Milito fick gå med långlina i en båge runt skottplatsen (för att försöka komma tvärs över flyktspåret och hitta det på egen hand utan att husse skulle styra i någon riktning) och verkade hitta ett intressant spår som han började följa. Klockrent efter flyktriktningen enligt skytten fick jag höra.
Det bar iväg bort över fältet, över ett stort dike och sedan in i det angränsande skogsområdet. Milito kändes inte det minsta tveksam, men till sist så började vi ha spårat så långt att det följda djuret kändes oskadat. Vi hade dessutom inte kunnat se några som helst spår av blod eller hår efter spåret.
Återvände därefter ut på fältet och gjorde ett ytterligare försök för att se om det var något annat spår som verkade intressant, men det bar även denna gång åt samma håll.
Vi passade då på att med hjälp av Milito söka av hela fältet för att vara säkra på att det ändå inte låg något rådjur kvar där, men inget hittades.
Lill-gubben gjorde ett riktigt fint spårarbete och verkade tycka att det var rejält roligt. Då vi varken hittade blodspår eller ett liggande djur så är det ju naturligtvis inte möjligt att säkert säga VAD han egentligen spårade, men spårriktningen som stämde så väl med flyktriktningen och den säkerhet med vilken han följde spåret gör att det kändes som att han verkligen spårade rådjuret.
Det här får vi se till att träna på mer. Klart användbar egenskap!!!
Kommentarer
Trackback
