Hairfoot - En bloggande Burträskare

DÅ snöslungan ändå var losskopplad beslöt jag mig för att ge den en allmän översyn/service och samtidigt försöka hinna genomföra några mindre förbättringar när den ändå är inne i garaget. Fick hjälp av Stefan med "bubbubben" och dess lastpik att lyfta in slungan i garaget och upp på några låga träbockar så att arbetshäjden blir dräglig.

Jag ska göra en rundsmörjning, svetsa en spricka på ena sidan och dessutom försöka hinna svetsa fast två dragöglor i bakkant (så att det blir lättare att dra den bakåt när man måste koppla lös den från en traktor som inte går flytta). Dessutom kom Stefan med det eminenta förslaget att försöka tillverka någon slags fast anordning att hänga upp kraftuttagsaxeln i när man kopplat lös slunga. Vi resonerade lite om möjliga varianter på detta och det ska nog kunna bli något bara tiden räcker till.

Viserligen är det ju trevligt när det inte är så förbaskat kallt hela tiden, men nackdelen med töväder är att det rasar en del blötsnö från taken och att vägarna blir slaskiga (vilket innebär att de blir spåriga när det väl blir kallt igen). Tillbringade därför större delen av gårdagskvällen med att skotta slask runt om i byn. Blev några gårdsplaner samt två vägsträckor och tre vägkorsningar, men nu tror jag att det ska vara någotsånär farbart även när det fryser till igen.

Häromkvällen fick jag en begäran om hjälp av en granne. Han hade haft lite oflyt ute i skogen och kört emot ett träd i en sådan vinkel att själva däcket på ena framhjulet tryckts till så mycket att dess tryck mot fälgen släppt och all luft pyst ut. Punka på en traktor 3 km ut i skogen. Ingen höjdare.

Vi skottade fram bilsläpet och drog till skogs med diverse utrustning. På tämligen kort tid hade vi lyckats palla upp traktorn med en domkraft och lossa hjulet, som därefter lastades på släpet.

Under gårdagen fick han hjulet lagat (behövde bara rensas på skräp och sättas rätt på fälgen igen. Därefter fylldes luft på igen och hjulet var som nytt. Monteringen hade tydligen gått bra också, för när jag kom hem på eftermiddagen så var traktorn parkerad på sin vanliga plats igen. Skönt att det löste sig!

Till sist så fick jag och grannen (Sven-Olov) ihop vår planering och kunde avnjuta en jaktfilm angående rävlockning. Vi har försökt få till detta under ett antal veckor, men har det inte varit jakt eller snöröjning så har det varit jobb, middagar och annat som kommit i vägen.

Det blev inte oväntat en mycket trevlig stund framför TV:n, och jag hoppas vi får möjlighet att upprepa det vid något tillfälle snart, det finns ju ytterligare en lockfilm att se och dessutom en björnfilm om andan faller på.

...är ju att när det stormat klart så finns det en massa snö att skotta! Denna gång dessutom tämligen kram snö, vilket alltid är dåliga nyheter när man kör med vår traktorslunga. Denna gång påbörjades svängen en stund före 9 på morgonen och var klar strax efter 13. Tur det var lördag! Dessutom hade jag denna gång turen att det faktiskt fanns en lämplig fart som gjorde att snön kunde pressa sig in i slungan, men utan att klabba ihop sig. Lite för låg fart så tog sig inte snön in i slungan och lite för hög fart så klabbade den ihop sig och kom inte ända in i slungan.

Därför gick det denna gång faktiskt ändå riktigt bra att slunga de flesta partierna. Dock gick det inte att dra med sig någon snö med slungan och sedan få igång själva slungningen igen. Då var det bara att skotta undan den snöhögen och försöka igen med "färsk" snö.

Svårfotograferat med mobilen. Väggen är trots allt ljusgrön, inte kritvit som på bilden, men hursomhelst, jag har satt upp en liten väggdekoration i form av några svarta siluettbilder i plywood. Köpte dem i Pajala för några år sedan, men hade lyckats "gömma" dem i en låda ända tills nu.

Det är ju inte utan att man börjat ledsna lite på att det är så förbaskat mörkt hela tiden. Jag har inte så många lampor på jobbet, och kopplade därför in tre fönsterlampor för att få lite ljus och mys. Blev inte helt tokigt.



Tror nog dessutom att det ser ännu mysigare ut från utsidan än från insidan!

Ahhh! Igår var det äntligen dags för det efterlängtade besöket hos Gerd, som faktiskt var överraskad över hur oerhört mycket bättre min rygg/höft var denna gång. Fanns i princip inget att justera, så det blev mest en fråga om att mjuka upp muskulaturen. Skönt var det i allafall både under och efter behandlingen.

Tog en riktig myskväll för att låta ryggen vila lite. Hade ju faktiskt planerat det tämligen väl tycker jag. Ved inburen till kaminen, eldat och klart ute i pannrummet, snön skottad och dessutom färdiglagad mat. Behövde mao inte lyfta ett finger på hela kvällen utan kunde verkligen sitta och koppla av.

Passade på att justera sladdlängden på tre fönsterlampor som jag skulle ta med till jobbet dock, men det gick ju göra sittande framför kaminen!

Vilken morgon! Snöade lite så där lagom igår kväll, så jag avstod från att köra snösvängen tidigt (dvs att börja mellan 04 och 05 någon gång). Istället drog jag igång den vid 6:30 istället, för att "bara köra den snabbt och sedan dra till jobbet vid 8-tiden". Jaja, det hade kanske fungerat om inte en liten 6-centimeters slangstump spruckit under traktorn.

Visade sig vara returslangen från styrningen in mot oljefiltret. Inget speciellt högt tryck tydligen, men det är tämligen hypotetiskt, för tryck finns ju helt klart. Märkte först bara att det liksom ryckte till lite i ratten, men när jag sedan skulle vända uppe vid landsvägen så märktes att något var "obra" med styrningen. Kunde snabbt konstatera att traktorn läckte hydraulolja i hög hastighet, vilket på en John Deere innebär att i princip allt utom motorn slutar fungera inom kort.

Lyckades rulla utför backen och hem. Insåg därefter att det var läge att försöka byta slangstumpen så snart som möjligt då traktorn ju var varmkörd, och både slang och olja därför var något trevligare att jobba med. Pep iväg och skaffade en ny slangstump, samt en del (40 liter) hydraulolja! Slangens placering kunde väl vara sämre, men inte just mycket. Mitt innanför höger bakdäck, och med monterade bukplåtar under traktorn så kommer man inte åt annat än från framsidan av bakdäcket.



Det är den lilla slangstumpen precis till vänster om remmen som spruckit. Notera hydrauloljan i bukplåten! Eländet sitter ungefär en armlängd in med mina armar, så det var på gränsen att det skulle gå, men till sist hade jag fått lös båda slangklämmorna (tack och lov att det inte var något koppel som skulle dras/skruvas isär) och lyckats lossa slangstumpen. Kapade till en ny och trädde på den på rörändarna. Den ena sidan gick mycket bra, men däremot var det problematiskt med den andra dels på grund av att slangen stelnat i kylan, och dels på grund av att det var så svårt att nå.



Tog en snabbkonsultation med grannen (och fick en kopp nykokt kaffe med hembakt pepparkaka) för att höra hur mycket man vågar värma en dylik slang i en så oljig miljö. Därefter var det bara att dra fram varmluftspistolen och inom kort satt den nya slangen på plats! Passade också på att bocka till det ena röret så att skarven skulle bli så rak som möjligt.

Gick dit en del olja. Tydligen tar min traktor ungefär 40 liter hydraulolja vid ett fullständigt byte (inklusive filter). Jag fick in en hel 20-liters dunk, samt resterna från en dunk som jag redan hade hemma. Uppskattningsvis en 25--30 liter ungefär... Den som konstruerat dessa traktorer verkar aldrig ha tänkt tanken att man ska behöva fylla i några större mängder hydraulolja på en gång. Påfyllningshålet sitter verkligen trassligt till. Måste använda kanna (och det går en och annan kanna på 30 liter kan jag meddela). Tror det kan vara läge att försöka hitta någon slags pump som går att köra direkt från fatet istället.

Inget ont som inte har något gott med sig i alla fall. Dels fick jag ju mig en kopp kaffe med hembakt pepparkaka, dels hann jag byta några ord i lugn och ro med Maria från grannhuset (i normala fall hinner vi bara hälsa kort på varandra på grund av arbetstider) och dels lyckades jag ligga på huk bredvid traktorn precis när fläkthjulet i vedpannan började skava (första gången på två år tror jag) vilket gjorde att jag direkt kunde montera lös den och skaka ut de ask/kolbitar som fastnat.

Igår fick jag göra ett studiebesök i en modern mjölkladugård. Klart häftigt att se mjölkroboten och hur ladugården planerats för att fungera bra med möjligheter att automatisera mjölkning, utfodring och utgödsling.

Gullighetsfaktorn är ju förstås lite större hos småkalvarna än hos mjölkkorna själva.

Äntligen har den förbaskade blötsnön som kom tidigare i veckan (och som åtföljdes av regn!) frusit ihop så mycket att den var möjlig att slunga. Har varit ute på eftermiddagen och skottat gårdsplaner, samt de övre vägarna/infarterna till byn. Mycket skönt att få gjort, bland annat så kommer ju sopbilen den vägen!

Sådärja! Igår kväll vinterrustades även min traktor. Nu är snökedjorna monterade. Det är helt klart ett jobb för två personer. Kedjorna väger i trakten av 70--70 kilo per hjul, så redan där är det trevligt att vara mer än en person. Jag tror att om man monterar dem själv så får man hålla på en bra stund, även om det är möjligt. När man är två så går det ganska smidigt. Vi lyckades tämligen bra med sträckningen, men som vanligt får vi väl se hur sträckningen håller när man kört en liten bit. Ibland räcker det med att bara rulla fram och tillbaka över gårdsplanen för att kedjorna ska skifta plats tillräckligt för att man ska kunna sträcka ytterligare en länk, men inte igår.

Igår kväll, mitt i snögloppet, och efter en helvetes-snöröjning (körde med diffspärren inkopplad hela vägen från landsvägen ända längst in i byn, snacka om smetigt) så passade vi på att montera snökedjorna på Stefans 218. Så nu är i alla fall den ena traktorn rustad för kommande extrem-snöskottning.

Vi tar den gröna faran vid tillfälle. Kedjorna behövs allra mest när det blir lika kletigt och smetigt som igår. Dock aningen frustrerande med denna förbaskade blötsnö i kombination med byns snöslunga. Det funkar inte alls. Snön bara klumpar sig och slungas inte alls. Speciellt som man allt som oftast tvingas slå av slungan och dra med sig snö för att undvika diverse byggnader. En snöfräs eller möjligen ett rejält plogblad (och lite fart) skulle säkerligen fungera bättre. Till sist blev det en fråga om att skotta vissa delar av byavägen för att få bort snön.

Igår kväll var det födelsedagsfika för min älskade lillasyster. Hon fyllde egentligen år i förrgår, men fikat blev igår istället. Som alltid var det hennes 29-årsdag...

;-)

Kom till jobbet och upptäckte att det var något som inte fungerade med vårt interna kommunikationsprogram. Efter några timmar (när det blev "normal" kontorstid) så kom till sist ett e-mail från en av våra avdelningschefer att det berodde på namnbytet.

Tydligen så har TietoEnator under helgen bytt namn till bara Tieto. Detta har man genomfört utan att informera de anställda, så alla har tydligen suttit och svurit nu på morgonen (tja, kanske inte de som börjar senare på förmiddagen).

På intranätet (som man för övrigt just nu inte kommer åt) så finns på en ny förstasida ett brev från CEO angående detta. Brevet gick dock inte komma åt. Rubriken på intranätet var något i stil med att starta veckan med en positiv överraskning...

Mycket positivt att 16000 anställda riskerat att sitta och undra vad som hänt när intern-communicatorn inte funkade och att man inte kom åt intranätet. Skulle vara kul att höra hur supporten i Ostrava upplevt morgonens e-mailskörd.

Igår var det dags för den traditionsenliga adventsmarknaden på Burträsk Naturbruksgymnasium i Åbyn. Jag sålde honung som vanligt (dock mest smaksatt denna gång) samt en del rökt fläsk (från Rickard i Lappvattnet).

Fläsket tog slut tämligen fort, men honungen fick jag som vanligt kämpa på med lite mer, men till sist hade jag fått slut även på den!

I lördags, efter en trevlig middag med Anders och Agneta, bar det iväg till Lövångers Kyrka för Adventsvesper, något som jag aldrig tidigare besökt.

Det var en mycket trevlig tillställning med tre körer och oerhört mycket sång.

Hade en kallelse för blodgivning nu på morgonen. Är ju en liten bit att köra fram och tillbaka till Skellefteå, men det är ju en god gärning att ge blod, så det gör jag mer än gärna om det bara finns tid över i kalendern. ANINGEN pissigt före nu på morgonen dock, men det gick vägen.

Skönt att få lägga sig på britsen och vila en stund, dels för blodtryckstagningen som man gör från 40 års ålder, och dels för själva tappningen.

Kunde glädjande nog se att blodtrycket sjunkit ner till riktigt fina nivåer (för att vara jag) sedan min viktminskning. Från att tidigare ha legat på 140--145/85--90 ungefär så låg jag idag på 124/72. Synd bara att vilopulsen blivit så mycket högre nu när jag inte kunnat träna på grund av knäet. Låg på ungefär 55 istället för de vanliga 40--45, men det ska förhoppningsvis bli till sig bara jag får ordning på knäet och kan komma igång med träningen på allvar igen!