Eftersök
Vattenarbetet, som känts som den största svårigheten i eftersöksarbetet, börjar nu kännas mycket bättre!
Det är inte fråga om att jag känner att han skulle kunna få något toppbetyg, men i alla fall så känns det nu så pass bra att det, om bara Milito gör som han brukar, med största sannolikhet bör kunna bli ett BETYG i alla fall.
Det är så mycket som kan strula och gå fel, jag märker tex att han emellanåt tappar markeringen, han är numera en smula ivrig att få hämta, vilket gör att stadgan inte alltid är exemplarisk då han rycker till och lyfter baken en smula. Någon enstaka gång så har han också lagt ner dummyn i strandlinjen för att skaka av sig. Med något lite stödkommando så har i alla fall alltid dummyn/fågeln bringats in, så förhoppningsvis så ska själva uppgiften kunna lösas, det blir bara en fråga om hur bra det lyckas.
Vi övar ju även delmomenten markering, apportering och stadga på land, och här har det även lagts till skott vid stadgeträningen. Jag har vi ett tillfälle även testat att lägga till skott vid kastet i vatten (blev en smula svårt med simultanförmågan när det skulle kastas, skjutas OCH hållas koll på hunden, det var nog det sämsta kastet på hela säsongen!). Intressant nog så visade det sig att ett SKOTT gör att igången blir ÄNNU mer bestämt, så det är möjligen bara en fördel att det ska vara skott på provet. Så länge stadgan fungerar förstås...
Spårarbetet lämnar dock för stunden oerhört mycket mer att önska. Det såg så lovande ut tidigare i våras/somras, men nu verkar det som att minsta lilla sväng i spåret gör att han tappar. Jag har backat tillbaka till korta spår på gräsmattan nu, för att fokusera just på svängarna. Igår spårade vi i alla fall upp 5 korvbitar (de springer ju inte så långt!) samt som avslutning en duva som jag dragit mer "ordinärt" ute i skogen.
Träna mera!
Det är inte fråga om att jag känner att han skulle kunna få något toppbetyg, men i alla fall så känns det nu så pass bra att det, om bara Milito gör som han brukar, med största sannolikhet bör kunna bli ett BETYG i alla fall.
Det är så mycket som kan strula och gå fel, jag märker tex att han emellanåt tappar markeringen, han är numera en smula ivrig att få hämta, vilket gör att stadgan inte alltid är exemplarisk då han rycker till och lyfter baken en smula. Någon enstaka gång så har han också lagt ner dummyn i strandlinjen för att skaka av sig. Med något lite stödkommando så har i alla fall alltid dummyn/fågeln bringats in, så förhoppningsvis så ska själva uppgiften kunna lösas, det blir bara en fråga om hur bra det lyckas.
Vi övar ju även delmomenten markering, apportering och stadga på land, och här har det även lagts till skott vid stadgeträningen. Jag har vi ett tillfälle även testat att lägga till skott vid kastet i vatten (blev en smula svårt med simultanförmågan när det skulle kastas, skjutas OCH hållas koll på hunden, det var nog det sämsta kastet på hela säsongen!). Intressant nog så visade det sig att ett SKOTT gör att igången blir ÄNNU mer bestämt, så det är möjligen bara en fördel att det ska vara skott på provet. Så länge stadgan fungerar förstås...
Spårarbetet lämnar dock för stunden oerhört mycket mer att önska. Det såg så lovande ut tidigare i våras/somras, men nu verkar det som att minsta lilla sväng i spåret gör att han tappar. Jag har backat tillbaka till korta spår på gräsmattan nu, för att fokusera just på svängarna. Igår spårade vi i alla fall upp 5 korvbitar (de springer ju inte så långt!) samt som avslutning en duva som jag dragit mer "ordinärt" ute i skogen.
Träna mera!
Spårträningen
Tja inte så att jag själv tycker att det var några speciellt bra förutsättningar för att dra spår under slutet av helgen precis.
Strax före helgen så lyckades Milito göra ett par ganska skapliga spårarbeten på några halvkorta spår (kanske 100 meter max) med bukter (typ några 45 graders kurvor) i medvind. Jag lyckades släppa honom vid sista bukten och få fågeln inbringad.
Under söndagens stormande så hittade vi ändå ett par ställen där vinden kändes konstant och inte så kraftig inne i skogen. Det var nästan som att Milito lämnat nosen hemma och istället laddat upp med någon energi-gel. Han verkade hitta och följa spåret med lina/sele men så snart jag släppte honom så bar det av rakt fram i något obestämt sökande (inte spårande).
Jag som var mest oroligt för vattenmomentet under eftersöksprovet måste nog nu omvärdera min uppfattning. Efter de senaste dagarnas vattenarbete så börjar det faktiskt kännas som att vattenmomentet nog ska kunna gå klara av. Säkerligen inte med något toppbetyg, men om han inte tappar markeringen helt så bör det i alla fall kunna bli godkänt på vattenmomentet. Spårdelen känns just nu väldigt avlägsen. Det är bara att fortsätta med vårt dagliga spår och hoppas att det ska börja falla på plats också. Vattnet som kändes så omöjligt har ju börjat göra det!
Strax före helgen så lyckades Milito göra ett par ganska skapliga spårarbeten på några halvkorta spår (kanske 100 meter max) med bukter (typ några 45 graders kurvor) i medvind. Jag lyckades släppa honom vid sista bukten och få fågeln inbringad.
Under söndagens stormande så hittade vi ändå ett par ställen där vinden kändes konstant och inte så kraftig inne i skogen. Det var nästan som att Milito lämnat nosen hemma och istället laddat upp med någon energi-gel. Han verkade hitta och följa spåret med lina/sele men så snart jag släppte honom så bar det av rakt fram i något obestämt sökande (inte spårande).
Jag som var mest oroligt för vattenmomentet under eftersöksprovet måste nog nu omvärdera min uppfattning. Efter de senaste dagarnas vattenarbete så börjar det faktiskt kännas som att vattenmomentet nog ska kunna gå klara av. Säkerligen inte med något toppbetyg, men om han inte tappar markeringen helt så bör det i alla fall kunna bli godkänt på vattenmomentet. Spårdelen känns just nu väldigt avlägsen. Det är bara att fortsätta med vårt dagliga spår och hoppas att det ska börja falla på plats också. Vattnet som kändes så omöjligt har ju börjat göra det!
Vattenträningen
Fortskrider - så skulle man nog kunna sammanfatta det hela. Detta moment som jag varit mest oroligt för känns nu allt bättre. Igångarna har de senaste dagarna börjat se mycket bättre ut. För stunden så är velandet på stranden borta och istället så går Milito i princip rakt ut direkt. Riktigt roligt att se.
Under gårdagen så åkte jag en sväng förbi det vatten där jag om några veckor ska vara provledare för eftersöksprovet. Ville dels se hur vattnet såg ut nu (vassen börjar komma så sakteliga) och dels testa en igång med Milito.
Det var dock en ganska blåsig dag och jag kände INTE för att bada i den smet (med flytvass och sunkbotten) som hundarna ska simma i. Det blev därför ett ganska kort kast på bara 20 meter. Milito satt ganska stilla kvar under kastet och kikade efter dummyn. I det läget tror jag att jag åstadkom en förarmiss ännu en gång, jag gav kommandot - "Milito - Apport!", vilket ledde till att Milito tittade mot mig innan han gick i vattnet. Givetvis hann dummyn driva undan en liten smula och han förlorade markeringen. Det blev en del simmande (under tiden som dummyn drev längre och längre åt sidan) men istället för att komma in direkt så simmade han på där ute. Till sist, efter en kombination av lite dirigering åt sidan, lite misslyckad dirigering utåt men ett lyckat kast med en skiva formfranska i kombination med ytterligare ut-kommando, så bärgades dummyn.
I andra försöket så gick det mer planenligt. Kast-stadga-kommando-igång-bärgning-avlämning. Fortfarande kort kast, men ändå. Han gick i vattnet utan att vela!
På vägen hemöver stannade vi till hos några kompisar i en grannby. De bor oerhört vackert vid en sjö och vi har fått lov att använda deras strand om vi vill. Passade på att gå ner där, sätta Milito en bit ut på en liten jordpir, kasta ut dummyn ett 20-tal meter så att den hamnade utanför vassruggen i lite flytvass och skicka ut honom. Även denna gång gick han rakt i, utan att springa längre ut på piren och testa. Mycket skönt att se.
Även här så gick det riktigt bra på andra försöket också.
Under gårdagen så åkte jag en sväng förbi det vatten där jag om några veckor ska vara provledare för eftersöksprovet. Ville dels se hur vattnet såg ut nu (vassen börjar komma så sakteliga) och dels testa en igång med Milito.
Det var dock en ganska blåsig dag och jag kände INTE för att bada i den smet (med flytvass och sunkbotten) som hundarna ska simma i. Det blev därför ett ganska kort kast på bara 20 meter. Milito satt ganska stilla kvar under kastet och kikade efter dummyn. I det läget tror jag att jag åstadkom en förarmiss ännu en gång, jag gav kommandot - "Milito - Apport!", vilket ledde till att Milito tittade mot mig innan han gick i vattnet. Givetvis hann dummyn driva undan en liten smula och han förlorade markeringen. Det blev en del simmande (under tiden som dummyn drev längre och längre åt sidan) men istället för att komma in direkt så simmade han på där ute. Till sist, efter en kombination av lite dirigering åt sidan, lite misslyckad dirigering utåt men ett lyckat kast med en skiva formfranska i kombination med ytterligare ut-kommando, så bärgades dummyn.
I andra försöket så gick det mer planenligt. Kast-stadga-kommando-igång-bärgning-avlämning. Fortfarande kort kast, men ändå. Han gick i vattnet utan att vela!
På vägen hemöver stannade vi till hos några kompisar i en grannby. De bor oerhört vackert vid en sjö och vi har fått lov att använda deras strand om vi vill. Passade på att gå ner där, sätta Milito en bit ut på en liten jordpir, kasta ut dummyn ett 20-tal meter så att den hamnade utanför vassruggen i lite flytvass och skicka ut honom. Även denna gång gick han rakt i, utan att springa längre ut på piren och testa. Mycket skönt att se.
Även här så gick det riktigt bra på andra försöket också.
Fladderdummy
Vi jobbar ju vidare på markeringar, stadga och dirigering samtidigt med vattenapportering och spår. För att öka störningen vid kast/stadga men också för att öka fokus vid markeringar så tillverkade jag några "fladderdummies" enligt känd modell, tejpa fast plastremsor.
Det verkade i alla fall dra Militos uppmärksamhet till sig. Vid första försöket så var han oerhört fokuserad på de kastade dummisarna. Kul med omväxling om inte annat.
Det verkade i alla fall dra Militos uppmärksamhet till sig. Vid första försöket så var han oerhört fokuserad på de kastade dummisarna. Kul med omväxling om inte annat.
Spårträning
Det blev ett halvlångt spår igår, kanske 150 meter, med två "vinklar", dock inte tvära och i 90 grader. De sista 30 metrarna fick Milito hantera själv, och det gick ganska skapligt. Duvan lokaliserades, plockades upp och inbringades till mig.
Bara att träna vidare!
Bara att träna vidare!
Ökade krav vid vattenträningen?!
Efter gårdagens vattenträning, då Milito vid ett par tillfällen faktiskt helt enkelt HOPPADE från en låg brygga och dessutom vid flera tillfällen simmade ganska mycket, så har jag börjat fundera på om det inte är läge att börja öka kraven på utförandet av själva apporteringen. Han (MIlito) kan ju bevisligen simma hur bra som helst, och tror sig EGENTLIGEN om att gå i även på rejält knepiga ställen.
Milito har ju en tendens att vid dagens första apport inte gå rakt ut i vattnet på anvisad plats, utan istället vela åt och fram i strandlinjen, kanske testa på en 3--4 olika ställen innan han till sist simmar ut och hämtar apporten.
Idag blev det istället till att börja med husse tätt inpå, blockerandes sidan där det varit mest frestande att springa efter stranden och sedan med samma riktningsanvisning som vid apport på land hämta apporten. Han försökte även idag några gånger att gå åt sidan, men då blev han direkt korrigerad med ett bestämt NEJ! och återförd till den anvisade platsen. Väl han sedan gick rakt ut så blev berömmet å andra sidan klart översvallande.
Jag tror jag ska ta och slå en signal till mina instruktörer för att ventilera lite, men hoppas förstås att jag inte tänker helt fel i detta.
Milito har ju en tendens att vid dagens första apport inte gå rakt ut i vattnet på anvisad plats, utan istället vela åt och fram i strandlinjen, kanske testa på en 3--4 olika ställen innan han till sist simmar ut och hämtar apporten.
Idag blev det istället till att börja med husse tätt inpå, blockerandes sidan där det varit mest frestande att springa efter stranden och sedan med samma riktningsanvisning som vid apport på land hämta apporten. Han försökte även idag några gånger att gå åt sidan, men då blev han direkt korrigerad med ett bestämt NEJ! och återförd till den anvisade platsen. Väl han sedan gick rakt ut så blev berömmet å andra sidan klart översvallande.
Jag tror jag ska ta och slå en signal till mina instruktörer för att ventilera lite, men hoppas förstås att jag inte tänker helt fel i detta.
Spårträning
Det är bara att erkänna det - spårträningen har fått stå tillbaka något på grund av problemen med vattenapporteringen. Ett och annat spår har dragits, dock inte dagligen som vattenträningen. Nu är det dags att skärpa till sig!
Under gårdagskvällen drogs dock ett försiktigt spår igen. Dryga 100 meter (så lite kort med provstandard sett), inga tvära krökar (så enkelt med provstandard), men helt i medvind.
Milito börjar visa klar arbetsiver när spårselen och linan tas med, vilket är riktigt roligt att se.
Själva spårarbetet gick i mitt tycke ganska bra. Denna gång testade jag att släppa linan under de sista 20-talet meter så att han själv fick springa fram till fågeln och hämta den. Gick riktigt bra!
Ska köra vidare på det konceptet ett tag till, men succesivt öka på den distans som han springer själv i slutet (samt spårets distans/svårighet). Dock verkar det nu som att han börjat förstå att om man hittar något efter spåret så ska det plockas upp och inbringas till husse. Under några av de tidiga spåren så fortsatte han glatt förbi fågeln i mitt eget spår, så han spårade nog hellre mig än fågeln. Ska försöka få tag på någon alternativ spårdragare emellanåt också.
Funderingar kring vattenapportering
Jag och Milito har precis återkommit efter ett lunchpass i vattnet (Milito alltså, husse stod torrt till hela tiden).
Man har under gårdagskvällen lagt ut en brygga där vi tränat senaste tiden. Jag tänkte mig inte riktigt för utan hivade ut dummyn snett ut i vassen när Milito satt på stranden. Insåg efteråt att det var ett klart förarfel från min sida. Det gav honom för många alternativa ställen för igången, så han tassade lite åt och fram efter stranden och ut på bryggan. Klart tveksamt, men till sist simmade han ut från stranden. Dock hade dummyn då hunnit flyta undan något, så han förlorade markeringen och simmade istället mot en boj där en sugslag till en vattenpump sitter. Efter lite simmande så lyckades han simma åt rätt håll, och då påkallade jag lite uppmärksamhet genom att kasta ut en lite bit kuvertbröd invid dummyn, och då upptäckte han dummyn också!
Testade några gånger till, men med lite mer fokus på var vi startade och då blev igångarna också mindre veliga (dessutom var han ju redan blöt).
Vi hann dessutom testa ett par gånger att ha igången från den låga bryggan. Första gången gled han ner, men andra och tredje gången så formligen kastade han sig ut någon meter i vattnet, så det sitter inte i att han inte KAN få till igångarna. Kan han kasta sig från en brygga så BÖR han ju också kunna gå i lite bestämt utan att tveka och hålla på när det sker från land. Övning, övning!
Blir till att fortsätta öva markeringarna hemmavid också, det visade tydligt dagens pass.
Man har under gårdagskvällen lagt ut en brygga där vi tränat senaste tiden. Jag tänkte mig inte riktigt för utan hivade ut dummyn snett ut i vassen när Milito satt på stranden. Insåg efteråt att det var ett klart förarfel från min sida. Det gav honom för många alternativa ställen för igången, så han tassade lite åt och fram efter stranden och ut på bryggan. Klart tveksamt, men till sist simmade han ut från stranden. Dock hade dummyn då hunnit flyta undan något, så han förlorade markeringen och simmade istället mot en boj där en sugslag till en vattenpump sitter. Efter lite simmande så lyckades han simma åt rätt håll, och då påkallade jag lite uppmärksamhet genom att kasta ut en lite bit kuvertbröd invid dummyn, och då upptäckte han dummyn också!
Testade några gånger till, men med lite mer fokus på var vi startade och då blev igångarna också mindre veliga (dessutom var han ju redan blöt).
Vi hann dessutom testa ett par gånger att ha igången från den låga bryggan. Första gången gled han ner, men andra och tredje gången så formligen kastade han sig ut någon meter i vattnet, så det sitter inte i att han inte KAN få till igångarna. Kan han kasta sig från en brygga så BÖR han ju också kunna gå i lite bestämt utan att tveka och hålla på när det sker från land. Övning, övning!
Blir till att fortsätta öva markeringarna hemmavid också, det visade tydligt dagens pass.
Vattenapportering
Regn gör ju mindre när hunden ändå ska blötas ner. Det blev ett ganska OK pass på lördagen (fredagens blev som sagt lite "speciellt" tack vare lågvatten och långgrunt).
Vi var åter på den stora badstranden, där det nu tack och lov börjar sticka upp några stackars vasstrån till sist. Denna gång tänkte jag försöka testa lite längre distans, så istället för det lilla lätta pip-benet så blev det ett par rejäla orange dummys. De går kasta betydligt längre.
Första igången blev även nu lite tveksam (ser verkligen inte bra ut när han tvekar ute i vattnet, men i alla fall så tar han sig till sist ut efter lite uppmuntran).
Distansen, den glesa vassen, och några näckrosblad, vållade i alla fall inga som helst problem, så efterhand började jag dessutom dra mig längre och längre upp på stranden för att träna även detta moment.
Det kommer så sakerliga.
Vi var åter på den stora badstranden, där det nu tack och lov börjar sticka upp några stackars vasstrån till sist. Denna gång tänkte jag försöka testa lite längre distans, så istället för det lilla lätta pip-benet så blev det ett par rejäla orange dummys. De går kasta betydligt längre.
Första igången blev även nu lite tveksam (ser verkligen inte bra ut när han tvekar ute i vattnet, men i alla fall så tar han sig till sist ut efter lite uppmuntran).
Distansen, den glesa vassen, och några näckrosblad, vållade i alla fall inga som helst problem, så efterhand började jag dessutom dra mig längre och längre upp på stranden för att träna även detta moment.
Det kommer så sakerliga.
Dessa trastungar!
De verkar ha en förkärlek för att hoppa ur boet i förtid, så man får hålla lite extra koll på hundarna vid denna tid på året. Dock kan det blir lite spontan fågelträning.
Trastungen ligger riktigt nära och trycker, kanske tre "huvudlängder" framför nosen på Milito. Tämligen väl dold, även om den "bara" är grå i det gröna gräset...
Det blev faktiskt en "fågeltagning" av detta, dvs att jag själv tog upp trastungen med händerna och bar iväg den en bit från huset.
Trastungen ligger riktigt nära och trycker, kanske tre "huvudlängder" framför nosen på Milito. Tämligen väl dold, även om den "bara" är grå i det gröna gräset...
Det blev faktiskt en "fågeltagning" av detta, dvs att jag själv tog upp trastungen med händerna och bar iväg den en bit från huset.
Vilken sjö man bor vid
Av naturliga skäl handlar det mesta i tillvaron just nu om hundträning i allmänhet och vattenträning i synnerhet.
Jag hittade ju under gårdagen ett ställe nära jobbet där det är möjligt att köra "lunchpass". Skapligt vattendjup, men "tyvärr" begränsat med vass.
Under kvällen så letade jag olika alternativ på "hemmasidan" av sjön. Det är tragiskt långgrunt! Det ena stället, som dock hade en lovande vassrugg visade sig vara så långgrunt att när jag (vid andra kastet) vadad ut så långt stövlarna räckte och kastat allt jag orkat (vilket räckte till ytterst i vassruggen) så kunde Milito FORTFARANDE plaskande springa ut och hämta.
Det andra var väl en smula bättre, men fortfarande inte riktigt simdjupt.
Lyckades däremot därefter komma sällsynt vältimad till en kompis som precis behövde lite hjälp att få en stor brunnsring samt lock på plats. Jag som bara skulle fråga om det var möjligt att få träna på deras ställe, där det finns VIDRIGT mycket vass och också är simdjupt...
I övrigt hanns vi med lite övrig träning, ett släpspår, lite markeringar (i högt gräs), lite stadga (kast och skott) samt lite ut-dirigeringar (oj så bra det skulle vara att ha i bakfickan att kunna skicka Milito längre bort under en apportering).
Jo just det, gräsmattan fick sig en putsning också. Denna gång bara en "normal", så det blev ingen höskörd, som det blev förra gången..
Jag hittade ju under gårdagen ett ställe nära jobbet där det är möjligt att köra "lunchpass". Skapligt vattendjup, men "tyvärr" begränsat med vass.
Under kvällen så letade jag olika alternativ på "hemmasidan" av sjön. Det är tragiskt långgrunt! Det ena stället, som dock hade en lovande vassrugg visade sig vara så långgrunt att när jag (vid andra kastet) vadad ut så långt stövlarna räckte och kastat allt jag orkat (vilket räckte till ytterst i vassruggen) så kunde Milito FORTFARANDE plaskande springa ut och hämta.
Det andra var väl en smula bättre, men fortfarande inte riktigt simdjupt.
Lyckades däremot därefter komma sällsynt vältimad till en kompis som precis behövde lite hjälp att få en stor brunnsring samt lock på plats. Jag som bara skulle fråga om det var möjligt att få träna på deras ställe, där det finns VIDRIGT mycket vass och också är simdjupt...
I övrigt hanns vi med lite övrig träning, ett släpspår, lite markeringar (i högt gräs), lite stadga (kast och skott) samt lite ut-dirigeringar (oj så bra det skulle vara att ha i bakfickan att kunna skicka Milito längre bort under en apportering).
Jo just det, gräsmattan fick sig en putsning också. Denna gång bara en "normal", så det blev ingen höskörd, som det blev förra gången..
Vatten, vatten, mera vatten!
På grund av det vatten som föll som regn så beslöts att avvakta med båttransporten för att inte riskera att köra sönder den lilla skogsvägen där vi måste fram.
Istället blev det lite hundträning. Började med ett släpspår i sele, som gick lite sisådär. Tycker att spårningen gick ganska OK, men när jag testade att släppa honom de sista 10 -- 15 metrarna in mot truten så var det som att han inte riktigt kunde hitta den och komma på vad han skulle göra. Vi kör nya tag med en torr och fin duva nästa gång tror jag (istället för den slabbiga trut som tjänat som vattenapport ganska länge nu).
Sedan blev det lite mer vattenträning för Milito. Denna gång nere vid byns båtplats, där det i och för sig är rejält långgrunt, men istället en hel del sten och vass/gräs i strandkanten, och ganska geggig botten. Det blev till att öva igångar i de mest skilda varianter. Stundvis en del tvekan, speciellt när det gick från grunt till stenkant (i vattenlinjen) till simdjupt på bara 2 meter. Men minsann, han simmade och hämtade allt.
Det räckte med lite berömmande uppmuntran, jag slapp i alla fall ta mig utanför och locka med korv, utan kunde stå kvar på grundare vatten med korven.
Efteråt körde vi lite korta markeringar i tjockt gräs (med kast) samt några rejält långa markeringar in mot gårdsrönnen. Lite distraktion på sista rejält långa markeringen när grannens katt kom och lade sig strax bakom och kikade på. Milito blev en smula ofokuserad... UT-kommandot ledde honom på rätt väg, men sedan stannade han till efter 5--10 meter för att titta tillbaka på katten, men då räckte det med ett NEJ! följt av ett UT! för att han skulle komma ihåg vad han höll på med, så dummyn kom i alla fall in.
Istället blev det lite hundträning. Började med ett släpspår i sele, som gick lite sisådär. Tycker att spårningen gick ganska OK, men när jag testade att släppa honom de sista 10 -- 15 metrarna in mot truten så var det som att han inte riktigt kunde hitta den och komma på vad han skulle göra. Vi kör nya tag med en torr och fin duva nästa gång tror jag (istället för den slabbiga trut som tjänat som vattenapport ganska länge nu).
Sedan blev det lite mer vattenträning för Milito. Denna gång nere vid byns båtplats, där det i och för sig är rejält långgrunt, men istället en hel del sten och vass/gräs i strandkanten, och ganska geggig botten. Det blev till att öva igångar i de mest skilda varianter. Stundvis en del tvekan, speciellt när det gick från grunt till stenkant (i vattenlinjen) till simdjupt på bara 2 meter. Men minsann, han simmade och hämtade allt.
Det räckte med lite berömmande uppmuntran, jag slapp i alla fall ta mig utanför och locka med korv, utan kunde stå kvar på grundare vatten med korven.
Efteråt körde vi lite korta markeringar i tjockt gräs (med kast) samt några rejält långa markeringar in mot gårdsrönnen. Lite distraktion på sista rejält långa markeringen när grannens katt kom och lade sig strax bakom och kikade på. Milito blev en smula ofokuserad... UT-kommandot ledde honom på rätt väg, men sedan stannade han till efter 5--10 meter för att titta tillbaka på katten, men då räckte det med ett NEJ! följt av ett UT! för att han skulle komma ihåg vad han höll på med, så dummyn kom i alla fall in.
Vattenträningen
Under gårdagskvällen hann vi också genomföra ett litet vattenpass innan vägsladden drogs igång. Nu bytte vi från den fina sandstrand där vi hittills hållits till en annan (fortfarande sand dock) där det i alla fall bitvis finns en antydan till lite vass. Det finns också lite sunkigare botten.
Den första igången skedde även nu med lite tvekande i vattenbrynet, men ingen ytterligare uppmuntran behövdes innan truten var bärgad. Därefter testade vi lite igångar med sunkig botten, gräs, vass och annat. Det testades också att kasta ut truten UTANFÖR en liten gräs-/vassdunge. Inga som helst problem på kort håll i alla fall.
Eftersökskurs
Vi har ju simmat och tränat i vatten en hel del den senaste tiden. Förhoppningen var att det skulle märkas i söndags när vi hade vår andra träff med kursen för eftersök.
Vi samlades på ny mark, mellan Varuträsk och Boliden. Fanns både åkermark, diverse vatten och diverse spårmarker i närheten. Bra träningsmöjligheter alltså.
Först blev det lite stadge-/markeringsövning. Detta måste vi öva mycket mer på. Milito är för sigen på att busa, husse har lite för lång stubin, och det är bevisligen inte helt enkelt för en hund att avgöra var en dummy landar i högt gräs (det märktes på samtliga hundar).
Sedan blev det vattenövning. Militos träning har ju hittills bedrivits på i princip en och samma sandstrand, med behaglig igång, samma kastade objekt från gång till gång, ingen vass. Tämligen perfekta förhållanden med andra ord. I söndags blev det istället geggig strand, vass/gräs i strandlinjen, tvärdjupt och möjligen också några vasstrån i vattnet. En smula sämre än vad han tränat...
En trut (?) lobbades i från båten, bara ett tiotal meter ut och efter att ha trampat lite åt och fram efter stranden och tvekat en par tre gånger så simmade Milito faktiskt ut och hämtade den till husses jubel. Ett andra kast av med samma trut gick ännu bätte, då blev det ingen tvekan alls i strandlinjen, utan Milto tog sig i princip rakt ut och hämtade den! Momentet kändes tämligen väl genomfört!
När truten väl skulle hämtas av roddarna för nästa deltagare så passade Milito till och med på att ta en liten simtur bredvid båten!
Succe!
Efter lunch blev det så dags för ett släpspår med en trut. Detta klarades av utan större incidenter.
Som avslutning blev det ett par övningar med dels linjetagning och längre markeringar. Själva utdelen och linjen är ett mindre problem för Milito än att markera/hitta dummyn i gräset. Måste över mer på markeringar!
De längre markeringarna, mot samma ställe, men med ökande avstånd, blev en riktigt rolig övning. Efter lite problem och funderande under de två/tre första markeringarna så började det sedan gå riktigt bra. Husse tjattrade förstås alldeles för mycket som vanligt, men Milito verkade i alla fall tycka att det var riktigt roligt att sträcka ut.
Vi samlades på ny mark, mellan Varuträsk och Boliden. Fanns både åkermark, diverse vatten och diverse spårmarker i närheten. Bra träningsmöjligheter alltså.
Först blev det lite stadge-/markeringsövning. Detta måste vi öva mycket mer på. Milito är för sigen på att busa, husse har lite för lång stubin, och det är bevisligen inte helt enkelt för en hund att avgöra var en dummy landar i högt gräs (det märktes på samtliga hundar).
Sedan blev det vattenövning. Militos träning har ju hittills bedrivits på i princip en och samma sandstrand, med behaglig igång, samma kastade objekt från gång till gång, ingen vass. Tämligen perfekta förhållanden med andra ord. I söndags blev det istället geggig strand, vass/gräs i strandlinjen, tvärdjupt och möjligen också några vasstrån i vattnet. En smula sämre än vad han tränat...
En trut (?) lobbades i från båten, bara ett tiotal meter ut och efter att ha trampat lite åt och fram efter stranden och tvekat en par tre gånger så simmade Milito faktiskt ut och hämtade den till husses jubel. Ett andra kast av med samma trut gick ännu bätte, då blev det ingen tvekan alls i strandlinjen, utan Milto tog sig i princip rakt ut och hämtade den! Momentet kändes tämligen väl genomfört!
När truten väl skulle hämtas av roddarna för nästa deltagare så passade Milito till och med på att ta en liten simtur bredvid båten!
Succe!
Efter lunch blev det så dags för ett släpspår med en trut. Detta klarades av utan större incidenter.
Som avslutning blev det ett par övningar med dels linjetagning och längre markeringar. Själva utdelen och linjen är ett mindre problem för Milito än att markera/hitta dummyn i gräset. Måste över mer på markeringar!
De längre markeringarna, mot samma ställe, men med ökande avstånd, blev en riktigt rolig övning. Efter lite problem och funderande under de två/tre första markeringarna så började det sedan gå riktigt bra. Husse tjattrade förstås alldeles för mycket som vanligt, men Milito verkade i alla fall tycka att det var riktigt roligt att sträcka ut.
Första igången i vatten för Milito
Hittills har det varit en konstant fråga om tvekande, lockande och pockande för att få ut Milito i simdjupt vatten. En bit upp efter benen har gått bra, men sedan har han återvänt till stranden. Detta har sedan upprepats någon gång, tills han blivit lite blöt, sedan verkar simmandet just nu fungera ganska OK.
Tänkte ju igår försöka få det än mer lockande att gå i på direkten, så jag kryddade objekten med tre fåglar också. Igår gick det ganska bra, men idag, när jag skulle hiva ut den andra eller tredje fågeln (kommer inte riktigt ihåg nu) så märkte jag att han liksom "var på väg", dvs egentligen dålig stadga i kast. Jag passade på att dra i med ett "JAPP!" och minsann, fick jag inte ut honom på en gång. Han stannade till en 4--5 meter ut, precis innan det blir simdjupt, men ett litet "Ja, kom igen Milito!", eller något liknande, fick honom då att sikta in sig på en av fåglarna som flöt ett 20-tal meter ut.
Det blev ganska bra med utdelning på korv- och berömfronten när han kom in till stranden med fågeln.
Resterande fåglar och pip-ben var sedan en smal sak att hämta, väl han var blöt. Farten i själva igången blev möjligen ytterligare något mer bestämd efter hand.
Det var förstås ingen perfekt uppvisning, men med mina husse-ögon så skulle det nog ha räckt till godkänt i unghundsklass i alla fall. Synd bara att han går i Öppen Klass, då det ska ingå vass och stadga i skott också. Skottet tror jag nog går, men vassen...
;-)
Nåja, nu har andra steget så smått börjat uppnås, så nu siktar jag på att försöka upprepa och befästa detta innan jag ökar svårighetsgraden med saker som sämre igång, och vass. Lyckligtvis är det andra träffen på eftersökskursen på söndag, så det blir perfekt timing att få höra vad Jaana och Peter har för råd.
Vi börjar dock ha klarat av den hemläxa som vi fick efter förra träffen - "Tills nästa gång SKA han kunna simma!". Den biten VET jag nu att han kan, det är själva igången och passionen som vi behöver jobba vidare på.
Nu blir det lite fredagsmys i soffan med en glass. Det är ju bra för halsen - husse är nämligen rejält förkyld, men om jag så ska bli liggande pall i sängen så ska jag ändå så långt möjligt genomföra vattenträningen!
Tänkte ju igår försöka få det än mer lockande att gå i på direkten, så jag kryddade objekten med tre fåglar också. Igår gick det ganska bra, men idag, när jag skulle hiva ut den andra eller tredje fågeln (kommer inte riktigt ihåg nu) så märkte jag att han liksom "var på väg", dvs egentligen dålig stadga i kast. Jag passade på att dra i med ett "JAPP!" och minsann, fick jag inte ut honom på en gång. Han stannade till en 4--5 meter ut, precis innan det blir simdjupt, men ett litet "Ja, kom igen Milito!", eller något liknande, fick honom då att sikta in sig på en av fåglarna som flöt ett 20-tal meter ut.
Det blev ganska bra med utdelning på korv- och berömfronten när han kom in till stranden med fågeln.
Resterande fåglar och pip-ben var sedan en smal sak att hämta, väl han var blöt. Farten i själva igången blev möjligen ytterligare något mer bestämd efter hand.
Det var förstås ingen perfekt uppvisning, men med mina husse-ögon så skulle det nog ha räckt till godkänt i unghundsklass i alla fall. Synd bara att han går i Öppen Klass, då det ska ingå vass och stadga i skott också. Skottet tror jag nog går, men vassen...
;-)
Nåja, nu har andra steget så smått börjat uppnås, så nu siktar jag på att försöka upprepa och befästa detta innan jag ökar svårighetsgraden med saker som sämre igång, och vass. Lyckligtvis är det andra träffen på eftersökskursen på söndag, så det blir perfekt timing att få höra vad Jaana och Peter har för råd.
Vi börjar dock ha klarat av den hemläxa som vi fick efter förra träffen - "Tills nästa gång SKA han kunna simma!". Den biten VET jag nu att han kan, det är själva igången och passionen som vi behöver jobba vidare på.
Nu blir det lite fredagsmys i soffan med en glass. Det är ju bra för halsen - husse är nämligen rejält förkyld, men om jag så ska bli liggande pall i sängen så ska jag ändå så långt möjligt genomföra vattenträningen!
Mer vattenträning
Förkyld eller inte, vattenträningen SKA genomföras ändå, så länge jag inte är helt sängliggande. Det blev ett lite kortare pass (undrar varför?!) igår kväll också.
Nu kan han ju bevisligen i alla fall simma, så den stora saken att få till just nu är ju igång/simning på första försöket när han är torr/varm.
Jag har funderat en hel del på hur att åstadkomma detta, och ännu så länge inte kommit fram till något bättre än att vänta med kraven, och leka/busa och försöka göra det som ska hämtas in så attraktivt som möjligt.
Igår tinades därför en trut och två måsar. Väl nere på stranden (vi kör dessutom med samma jättefina sandstrand gång på gång för att öka tryggheten), efter en del busande och lekande, så kastades först pip-benet och sedan alla tre fåglarna ut omkring 15--20 meter.
Med ett glatt "Japp!" skickades Milito ut, men verkade tveka en smula ett par meter ut, precis innan det blir riktigt bröstdjupt för honom. Jag kastade mig ut bredvid, och försökte locka samt truga med ett par korvbitar. Denna gång lyckades jag tilll sist få honom vidare ut (istället för att han återvänder till stranden som tidigare). Efter att ha skuttat runt i en liten cirkel ute i vattnet så siktade han in sig på en av fåglarna och paddlade ut och hämtade den! Skyndade mig själv in till stranden under tiden som jag berömde honom. Blev till och med en ganska skaplig avlämning, även om det inte precis är något fokus för övningarna i vatten just nu (det fokuserar vi på vid övningarna på land).
Därefter var det inga problem förstås, för nu var han ju blöt. Resterande fåglar och pip-benet hämtades glatt och levererades under beröm med ganska acceptabel avlämning.
Som avslutning kastade jag ut bara två fåglar. Den första hämtades raskt och avlämnades mycket bra, och denna gång ett par meter upp på stranden till och med. Därmed kände jag mig ganska nöjd, och vadade själv ut för att hämta den sista fågeln. Trodde jag i alla fall. Blev omsimmad av Milito som tydligen tyckte den skulle hämtas själv. Jag hann i alla fall in till stranden för att ta emot den!
Nu kan han ju bevisligen i alla fall simma, så den stora saken att få till just nu är ju igång/simning på första försöket när han är torr/varm.
Jag har funderat en hel del på hur att åstadkomma detta, och ännu så länge inte kommit fram till något bättre än att vänta med kraven, och leka/busa och försöka göra det som ska hämtas in så attraktivt som möjligt.
Igår tinades därför en trut och två måsar. Väl nere på stranden (vi kör dessutom med samma jättefina sandstrand gång på gång för att öka tryggheten), efter en del busande och lekande, så kastades först pip-benet och sedan alla tre fåglarna ut omkring 15--20 meter.
Med ett glatt "Japp!" skickades Milito ut, men verkade tveka en smula ett par meter ut, precis innan det blir riktigt bröstdjupt för honom. Jag kastade mig ut bredvid, och försökte locka samt truga med ett par korvbitar. Denna gång lyckades jag tilll sist få honom vidare ut (istället för att han återvänder till stranden som tidigare). Efter att ha skuttat runt i en liten cirkel ute i vattnet så siktade han in sig på en av fåglarna och paddlade ut och hämtade den! Skyndade mig själv in till stranden under tiden som jag berömde honom. Blev till och med en ganska skaplig avlämning, även om det inte precis är något fokus för övningarna i vatten just nu (det fokuserar vi på vid övningarna på land).
Därefter var det inga problem förstås, för nu var han ju blöt. Resterande fåglar och pip-benet hämtades glatt och levererades under beröm med ganska acceptabel avlämning.
Som avslutning kastade jag ut bara två fåglar. Den första hämtades raskt och avlämnades mycket bra, och denna gång ett par meter upp på stranden till och med. Därmed kände jag mig ganska nöjd, och vadade själv ut för att hämta den sista fågeln. Trodde jag i alla fall. Blev omsimmad av Milito som tydligen tyckte den skulle hämtas själv. Jag hann i alla fall in till stranden för att ta emot den!
Hundgårdens tak klart!
Nu vete tusan om det är något kvar att göra på hundgårdstaket (förutom stupröret förstås, men det får som sagt vänta tills det blir dags att sätta hängränna på ladugården).
Hängrännan, med förstärkningsband, fotplåt och vindskiveplåt är nu på plats till sista skruven. Det har varit så mycket annat stök att det vissa kvällar bara hunnits med en eller ett par skruvar, så det har tagit tid!
Hängrännan, med förstärkningsband, fotplåt och vindskiveplåt är nu på plats till sista skruven. Det har varit så mycket annat stök att det vissa kvällar bara hunnits med en eller ett par skruvar, så det har tagit tid!
Snabbpyssel
Helgens stora begivenhet var ju förstås min kusins bröllop nere i Vännäs på lördagsaftonen. Jag ville dock försöka få något gjort på hemmafronten också, så det blev en snabb insats på lördag morgon med att byta ut "rampen" i hundgården mot en trapp.
Nu kommer sig till och med gammel-Milos upp på plattformen helt själv!
Jag började också på jobbet att sätta nät på sidorna på de takstolar som jag förberett till rapphönsvoljären.
Nu kommer sig till och med gammel-Milos upp på plattformen helt själv!
Jag började också på jobbet att sätta nät på sidorna på de takstolar som jag förberett till rapphönsvoljären.
Man KAN inte styra vädret
Stormandet under eftermiddag/kväll igår ledde till att jag drog ett nytt blodspår istället för att åka iväg och simträna med Milito.
Trodde jag i alla fall.
Visade sig ju börja komma upprepade regnskurar hela tiden. Blev till att försöka nyttja DET vädret till det bästa i alla fall, så jag passade på att stödfodra mina stackars bisamhällen (de blev illa åtgångna i samband med maskingallring av det skogsområde som de står i).
Väl hemma efter detta så insåg jag att förutsättningarna att spåra nog var bortregnade. Dock låg ju spåret ändå, så lika bra att nyttja resterna. Tog med Milito och gjorde ett försök. Inledningsvis gick det ganska bra, men lite längre fram blev han mer fundersam. Hade denna gång lagt in en sväng i mitten på spåret, men till sist hittade han fortsättningen och avslutningsvis även vår hare-dummy. Det blev faktiskt så spännande att han ställde dummyn. Klar skottchans!
Frågan är bara om jag styrde honom. Sade förstås ingenting när han började tappa spåret utan stod bara kvar och lät honom snoka runt, berömde när han satte ner nosen i marken igen i linje med snitslarna. Tokmycket beröm i slutet när han hittade dummyn, och sedan språngmarch (kanonskönt för mina knän!) tillbaka genom skogen till bilen, med dummyn i ett riktigt bra grepp.
Väl tillbaka, lite varm och svettig, så kom jag att tänka på att när det regnar så brukar det ju kännas ganska skönt och varmt att bada, så vi åkte direkt iväg till en näraliggande strand för att busa och simma lite.
Initialt var han lite fundersam mot att bege sig ut på djupare vatten, men efter något ytterligare försöka så var simningen igång, precis som gången innan.
Undrar hur mycket som är rädsla för vatten, ovana att simma eller ovilja att blöta ner sig?! Vi ska i alla fall bada undan så ofta vi kan.
Mer simträning
Igår lyckades jag hitta igen en gammal hundleksak, ett rött pipande plastben. Med hjälp av det, massor med korv och bus så blev det ytterligare ett träningstillfälle med en del simning.
Mot slutet testade jag att lobba ut plastbenet knappt 20 meter och tro det eller ej, men Milito skuttade ner i vattnet, simmade ut och hämtade det. Husse kunde stå kvar i vattenbrynet!
Kändes läge att bryta där, men det kändes otroligt skönt att se.
Mot slutet testade jag att lobba ut plastbenet knappt 20 meter och tro det eller ej, men Milito skuttade ner i vattnet, simmade ut och hämtade det. Husse kunde stå kvar i vattenbrynet!
Kändes läge att bryta där, men det kändes otroligt skönt att se.
