Hairfoot - En bloggande Burträskare

Ibland lönar det sig att vara lite trött på morgonen! I morse (efter ett trevligt besök av en kompis, hans son och dennes flickvän) gick det lite extra segt, men tack vara vintertidsomställningen så kom jag i alla fall till jobbet i vanlig tid. Dock var det nu ljust på morgonen istället för det normala höstmörkret.

Bonusen blev då att jag efter att ha åkt och kollat en rävfälla nere vid sjön blev varse en älg rakt nedanför mitt eget hus, på min egen åker. Jag dömde det som en kviga/ko på grund av de otroligt vita bakbenen (som var vad jag först upptäckte på håll). Kunde dock inte ens med kikare se några kalvar, eller hur pass stor hon var (stod med baken rakt emot mig i skogskanten). Trevlig observation!

Vad kan jag göra annat än att rikta ett enormt stort tack till Roland, som gjort ett jättejobb med min älgkrona på kort tid. Den är givetvis inte helt torr ännu, men dock klar att hängas på vägg!



Roland bifogade även en krok att skruva in i väggen. Snacka om "nyckelklart"!

Helgen 10--12/10 fortsatte vi årets älgjakt. Dock markant svårare att hitta älgarna efter brunstuppehållet än före. Ett upptag direkt första morgonen, men ingen som såg vad det var. Därefter inget mer den dagen.

Riktigt i slutet av andra dagen så jagade vi i brist på bättre alternativ om den såte där vi hade upptaget morgonen innan. Blev ett upptag igen. Efter en snabb förflyttning så lyckades jag komma i närheten av gångståndet. Det visade sig vara en ko och kalv. Kom så pass till att jag stod på knä med osäkrad bössa och letade efter en lucka i riset för att få skottchans på kalven när de blev störda av något och avlägsnade sig inåt såten. Efter ytterligare en omförflyttning in på en gammal nedlagd kraftledningsgata tillsammans med ytterligare en passkytt så kom gångståndet återigen emot mig. Denna gången vek det av på långt håll, men kom rätt mot den andra passkytten, som efter en del äventyrligheter fick omkull både kalven och kon. Han sköt kalven först, och hade tänkt nöja sig med det, men när han vände tillbaka blicken efter att ha konstaterat att kalven gått i backen så stod kon på bakbenen två meter framför honom och sparkade efter honom. Blev till att skjuta ett skott på mycket kort håll i självförsvar.

Lite bökigt innan vi fått ut båda djuren ur skogen, men till sist kom vi oss iväg.




Tredje dagen började precis lika svagt som andra dagen, och även här beslöt vi oss i slutet av dagen för att ta en sista liten såte bara för att fylla ut dagen lite. Visade sig mot alla odds finnas en älgko kvar här, och hon fick till sist bita i gräset även hon.

I fredags följde jag en kompis upp till fjälls för att flytta en husvagn. Hotet om snö, samt risken att vagnen stod stadigt på sin mångåriga uppställningsplats gjorde att vi valde att ta min furhjulsdrivna kärra. Passade dessutom på att skifta till vinterhjul tidigt på fredagsmorgonen.

Sent på eftermiddagen begav vi oss sedan iväg. Vi passade på att stanna till i Malå och köpa några mackor, lite dricka och en påse blandade nötter. Skulle senare visa sig vara ett stort misstag! Kom fram till Grönfjäll (vagnen stod i Kittelfjäll) och kunde checka in i stugan i ganska hygglig tid på kvällen.

Vaknade dock till vid 01:30-tiden och kände mig illamående. Magsjuka eller matförgiftning? Vid 04:30-tiden var det i alla fall kört. Skönt med varm stuga och toalett när man känner sig dålig. Kan meddela att det som kom upp smakade nötter...

Sent om sider var det i alla fall dags för uppstigning (inte så att jag lyckats sova precis, men ändå). Kände mig fortfarande ganska illamående och vågade inte riskera att käka frukost. Satt och sörplade på en liten och svag kopp snabbkaffe bara för att få i mig något varmt. Drog sedan ut på fjället, där det visade sig blåsa kraftigt och snöa försiktigt. Kan meddela att det, trots att jag hade på mig mer kläder än jag brukar, var rejält kallt. Hittade dock inga fåglar, men väl mängder med ren. Vi beslutade att vika av för att undvika dem, och delade upp oss på två täter efter lunchfikat (pressade i mig en kopp varm choklad och en hårdmacka och hoppades att det skulle stanna kvar, vilket det gjorde). Tack och lov (!) kunde vi ju inte hålla på och jaga hela dagen då vi ju faktiskt framförallt var uppe för att flytta husvagnen.

Till sist fick jag i alla fall upp värmen i framförallt händerna. Upptäckte dock snart därefter skylten som meddelar "Grönfjäll - Kiosk" och pekar ner efter leden till stugbyn. Var bara ett litet stycke från stugan då, men skönt att i alla fall till sist återfå känseln i händerna.

Efter ytterligare fika samt en gemensam power nap började kroppen kännas bättre. Vi packade ihop, städade ur stugan och checkade ut för att sedan bege oss till husvagnen.

När husvagnen väl var tömt på sådant som skulle lämnas kvar i ett förråd (den som tidigare ägt en andel i husvagnen ska tydligen bygga en stuga i Kittelfjäll) körde vi upp hela lasset till det förråd som skulle få lånas för ändamålet. Innehavaren av förrådet (och den snart färdigbyggda stugan invid) bjöd in oss på kaffe och hembakat fika. Underbart att sitta och vara social en stund i godan ro (och godan värme från braskassetten). I och med att jaktlyckan varit helt obefintlig så kände vi ju ingen som helst press att jaga något dagen efter (då vi ju ändå skulle ställa upp husvagnen och köra hemöver).

Efter någon timme återvände vi ner till husvagnen för att koppla den och försöka få den från sin plats. Efter att till sist ha lokaliserat nyckeln till elstolpen så att vi kunde koppla lös vagnens elkabel så flöt allt på och vi kunde till sist dra ut vagnen (som dock kändes något framtung) på en grusplan för inspektion.

De som hade vagnen intill kom förbi och hälsade på. Visade sig att de skulle dra ner sin vagn till skroten då de misslyckats med att sälja den och nu skulle flytta ner till Stockholm. Vi insåg snart att de skulle ha problem att få lös sin vagn med den lilla framhjulsdrivna bil de kommit med då vagnen hade punktering på ett hjul och stödbenen knappt gick veva upp och den dessutom stod tämligen nersjunken i marken. Jag erbjöd mig att försöka med opeln medan Jonas ändå justerade viktfördelningen i den andra vagnen.

Det var en kamp, men till sist fick jag upp även denna vagn, som stod REJÄLT på plats. Fick till sist gunga igång den med låg-fyrhjulsdriften och diffspärren inkopplad innan jag ryckte till lite. Då small det till lite i bromsarna och den kom upp ur sitt hål. Till sist (efter en kort färd med mycket skrap i marken) stod även denna vagn ute på grusplanen.

När vi sedermera kopplat om till den andra vagnen begav vi oss mot destinationen utanför Klimpfjäll, dit vi kom strax före 22 på kvällen i ett uruselt väder (snöstorm och regn om vartannat). Till sist hade vi dessutom pressat ner vagnen på sin tänkta plats och kunde krypa till kojs.

Morgonen efter stormade det vidare, men i alla fall utan snö. Vindskivan på stugan hade under natten blåst lös, och vi ägnade en god stund åt att försöka få en ny på plats.



Därefter pysslade vi någon timme med att få husvagnen att stå bra innan vi packade ur stugan och begav oss hemöver.



Hemfärden blev i alla fall helt utan överraskningar, vilket ju kändes skönt. Dessutom skönt att komma hem i hygglig tid på afton/kväll istället för sent på natten.

Ibland kan det vara otroligt njutbart att jaga älg i september. Under lördageftermiddagen (20/9) hamnade jag under den sista såten i en myrkant där det var rent otroligt soligt och varmt. Hade ju på mig dels en fiberjacka och dels en ytterjacka över denna. Båda stängda, vilket var ett misstag då det blev ofantligt varmt efterhand. Ville dock inte sitta och slita i dragkedjorna (och föra oväsen) så jag fick härda värmen istället.



Ganska skönt på passen ibland:

Dagen efter (minst sagt) inleddes även den i spänningens tecken. Lyckades även denna gång bli lottad längst ut på ena kanten. Efter någon timme blev det ett upptag en bit in i såten och efter några minuter så passerade en älgko med kalv inne i riset ett 50-tal meter framför mig. Blev så nära skott att jag faktiskt osäkrade, men det var tyvärr alltför risigt denna gång, så de fick springa. Kunde dock konstatera att pulsen hunnit bli rejält hög denna gång. Otroligt spännande.

Till sist fick vi oss dock ett par kalvar även denna dag, så jakten måste sägas vara lyckad.

Den tredje dagen hade vi ett par observationer, men inga skott.

Inom Bergviken VVO inleddes älgjakten fredagen den 19:e. Vi träffades på morgonen, språkade ihop oss lite angående vilken såt vi skulle börja med, lottade passen och drog sedan till skogs. Jag hamnade som tredje sista passkytt längst bak på markerna. Hundföraren skulle börja allra längst bak, bortom mig. Kom ut på passet strax efter sju på morgonen och tänkte att om det händer något så händer det nog direkt eftersom hundföraren går in bara 200 meter bort. När denne passerade hände dock inte mer än att det knäppte till i en kvist, därefter blev det tyst.

Efter cirka 30 minuter blev det dock upptag en bit in i såten, därefter fast stånd. Satt och väntade på skott alternativt rapport om läget när det helt plötsligt gick lös och kom i riktning mot mig. Efter några minuter hörde jag hur det började braka och bryta i den motsatta hyggeskanten till där jag satt. Ut kom en riktig oxe (inte bara en "vanlig" älgtjur alltså utan en OXE). Han vinklade av och sprang (en snabb löpälg på banan är en sölkorv i jämförelse) inne i riset på efter motsatta hyggeskanten. Efter några tiotal meter började han vinkla över hygget i riktning mellan mig och nästa passkytt. Min tanke var bara att han springer så fort att det inte går skjuta, och då kommer han att springa ut ur såten mellan oss. Nästa tanke blev att försöka få honom att sakta in/stanna alternativt vända om in i såten, så jag testade att vissla till lite skarpt och kort (kom först senare att tänka på att det kanske skulle ha varit ännu bättre att först testa att ge ett kort lockrop istället). Dock saktade han in så pass att han blev som en "normal" löpälg. Svingade och sköt, men såg ingen reaktion, och det kändes klart vingligt (aningen upphetsad, eller???) så jag repeterade in ett nytt skott och svingade igen, fick en lucka mellan småbuskarna och tryckte av. Direkt stannade oxen till, så jag förstod att jag fått en träff. Visade sig vara ett skott genom båda lungorna ett par decimeter bakom bogarna.

Började resa mig upp för att eventuellt ge en tredje smäll vid behov, men då kastade han sig iväg över krönet ner mot nästa passkytt (cirka 50 -- 70 meter) där han stannade av och fick ett skott genom mulen rätt in i bringan. Kastade igen och fick tydligen ytterligare ett skott, men stöp därefter mellan en gran och en bärtuva.

Var ett tämligen präktigt exemplar. Kanske inte så otroligt stor i kroppen när man väl kom nära (ser lite konstig ut på bilden, men han ligger bakom en stor tuva), men kronan visade sig vara riktigt fin.



Två nöjda passkyttar



Kronan var som sagt riktigt fin:

Hittills har fällfångsten gått över förväntan. I skrivande stund har det fångats en grävling, tre rävar och dessutom en igelkott (som fick krypa ut).

Första räven var en ungräv på cirka 3.5 kilo. Andra räven var även den en ungräv, cirka 4.5 kilo:


Tredje räven (vuxen räv, 5.6 kilo):


Den tredje räven blev dessutom spontant en hundleksak:

Den 24:e drog jag och Jonas iväg till hans stuga utanför Klimpfjäll för att försöka jaga lite ripa. Huvudmålet med resan var att ge de två unghundarna Milito (min 9 månader gamla vorsteh) och Kungen (Jonas vorsteh) några chanser på fågel och att förhoppningsvis väcka jaktlusten. Rapporterna från inventeringarna talade dock ett dystert språk, men då vi ju inte skulle på någon "köttjakt" utan främst såg det hela som en hundövning så beslöt vi oss för att åka ändå.

Första dagen jagade vi öster om stugan i ett strålande väder. Hittade ingen fågel till lunch. Utöver eftermiddagen hittade Kungen igen en fågel som gick upp. Då skickade vi istället dit min gammelhund Milos, som hittade igen (och ställde) ytterligare en fågel. Gick fram med Milito i koppel. När jag strök kopplet så kastade han sig iväg, och kopplet trasslade in sig i signalvästen. När jag skrek åt honom att stanna (ville ju inte att han skulle trassla fast sig i något ris och associera det med eventuell fågel eller sökarbete) gick fågeln upp... Lät lillen söka runt i olika slag där fågeln slagit, men lyckades inte hitta den först. Jonas dirigerade oss och när lillen då slog ner i vind i en vänstersväng så gick fågeln upp ner i vind från mig. Fick den till sist, även om det inte var någon klockren situation. Hursomhelst kul med den första fågeln för lillen.



Vi passade på att stanna och rasta lite i något som i det närmaste är en perfekt kopia av mitt "mentala rum", som jag fokuserat min mentala/fysiska träning på det senaste halvåret.



Jonas och hundarna passade också på att ta igen sig en aning.



Andra dagen jagade vi ett område väster om Klimpfjäll i vidrigt väder. Iskallt, slagregn och hård vind. Ingen höjdare! Hittade dock fågel även här. Kungen ställde efter lunchrasten några fåglar. En av dem (på läsidan) gick upp och han drog iväg efter den en bit. När han kom tillbaka drog det ytterligare två fåglar. Dock slog samtliga i ett ris ovanför en näraliggande kant. Vi passade på att gå runt lite för att få bättre vind. Skickade på Milito för att se om han skulle kunna tänka sig att gå in i riset och söka. Var inte helt villig, så då släppte jag gammel-Milos som ju inte väjer för ris precis. Milito hängde då på in i riset, och började leka känguru. Ut kom de tre riporna, och en klart taggad unghund. Riporna drog ner till ett lägre ris, och då skickade vi istället dit Kungen och Milos. Riset var så högt och tätt att vi, trots att vi stod högt ovanför, inte kunde se hundarna. Kom ut fyra ripor, som vi inte lyckades lokalisera igen. På vägen tillbaka över fjället gik det därefter upp två ripor ner i vind om mig och Jonas. När Kungen intresserade sig för dem stötte Milito upp ytterligare 2 ner i vind. Dessa seglade dock ner över kanten och slog. Kungen hittade igen den ena, men sedan var det slut fågel den dagen. Vidrigt väder dock!



Tredje dagen körde vi samma område som dagen innan. Denna gång dock från östra sidan, och i betydligt bättre väder. Mulet med möjligheter till regn, men varmare och inte alls lika blåsigt. Hittade en prospekteringsväg som tog oss uppför fjällsidan. På vägen upp (tyvärr utanför jaktområdet) såg vi fyra duvor samt en riktigt rejäl gammal tjädertupp. Vandrade ut på fjället, men hittade inga fåglar före lunchrasten. Efter lunchrasten ställde Milos vid några tillfällen och jag gick fram med lillen. Dock var det bara tomma löpor. Efter fikarasten beslöt vi oss för att gå på två täter en stund. Milos ställde en tom löpa till innan det blev napp i fjärde försöket. Lillen lyckade få upp en ripa på vingarna och jag fick ner den framför honom. Jonas hade igång tre ripor på sin kant och när vi skulle sammanstråla fick jag tag på en kull med sex fåglar. På vägen tillbaka mot bilen hittade vi dessutom ytterligare en singelfågel som tyvärr gick i förtid. Dock några fåglar i bagen, och flera situationer med lillen, som verkligen börjat ta för sig mer av marken. Första dagen sprang han mest och busade och "sökte" under bössan, dvs inom nära skotthåll. Efter någon fågelkontakt så utökades sökområdet till något som i alla fall börjar likna ett riktigt sök. Dessutom har han gått från buskrädd till att bli en riktig buskröjare! Enormt kul att se. Dessutom klarar han numera av att springa och söka utan försöka springa över till Kungen för att försöka busa. Några försök i den riktningen har han givetvis gjort, speciellt när han varit en bit bort, men då har han avbrutit och kommit in när jag kallat på honom, vilket ju är glädjande även det.

Den fjärde dagen vaknade vi till hällregn. Då vi hade börjat prata om ett ta en vilodag så nyttjade vi vädret som ursäkt för detta. Vi passade istället på att ta oss varsitt löppass i stället. Jonas drog ut i terrängen, men jag vek ner mig och körde ett landsvägspass istället. Följdes av dusch och bastu när vi åkte till Saxnäs för att lösa nya jaktkort.

Sista dagen jagade vi rejält väster om Klimpfjäll i en enormt fin biotop. Dock saknades fåglarna. Såg bara några stycken, men fick inte till någon situation med Milito. Blev en lite kortare dag då vi ju dessutom skulle köra hem. Lillen kom underfund med att det inte var några problem att vada över succesivt djupare och djupare jokkar. Det näst sista vadet gick nästan upp till mitten på mina benfickor, men han plaskade/simmade över helt utan peppning. Han tog sig dessutom över en rejält hög och gles bro innan jag själv tagit mig över. Verkar som att han mognad till sig lite under veckan.

Det ska bli rejält kul att börja jaga mer på riktigt (dvs med bössa) hemmavid under kommande veckor. Misstänker att det blir någon sväng på morgon/kväll och sedan diverse projektpyssel kring huset på dagarna

Fick jaktårets första räv i fällan bortom Risnäs. Lite häftigt nästan att det kröp in en grävling i fällan hemavid ena dagen och en räv i nästa fälla dagen efter. Känns som en liten revanch att få ta denna i fällan efter att ha kammat mittbena på en likadan ett drygt dygn innan. Satt på en åkerkant och vakade efter en råbock när jag blev varse en ungräv som försvann ner i diket till vänster om mig. Vred om bössan och visslade till. Minsann om det inte dök upp en rävskalle längre ner efter dikeskanten. Svingade och sköt, men bommade. Denna kom dock inte undan!

Knep en grävling i fällan närmast hem den 23:e.

Nu känns det alltmer som att jag hittade den rådjursammo som ska användas under hösten. Har testat Hornady 87 grain SP (blyspets) framför diverse krut, men fastnat för Vihtavouri N135 i måttlig mängd. Har fått ett antal fina grupper, trots lite bristande insats från skytten. Bland annat följande treskottsgrupp (uppförstorad) på 100 meter, där spridningen mellan skottens mittpunkter ligger på ungefär 9.5 mm!



När jag sedan skulle skottställa kikaren med kall pipa och sköt två skott direkt efter varandra så kunde jag bara hitta ett enda hål i papperet. Dock en liten aning ovalt. Inte så svårt att räkna ut var den genomsnittliga träffpunkten låg i den gruppen...

Så var då råbockarna äntligen lovliga. Har varit ute några gånger hittills, senast i morse innan jobbet. Dock helt utan resultat ännu. Inte helt oväntat kanske då vi ju inte precis har någon stor stam att tala som, och det dessutom är fråga om tämligen skygga skogsbockar som ogärna exponerar sig på öppna ytor. Trägen vinner förhoppningsvis i slutänden.

Igår passade jag (då det tydligen ska vara bra vädet några dagar framöver) att åka in till viltåkern och harva den. Förhoppningsvis ska den kunna torka upp så pass under de kommande dagarna att det blir möjligt att så den under helgen. Känns inte som något stort problem att den inte gick så in vid den tidpunkt jag egentligen tänkt. Det har ju regnat i princip varje dag under de senaste tre veckorna, så antagligen hade utsädet mer eller mindre ruttnat bort på plats. Blir det nu hyggligt väder framöver så torde chansen öka för att utsädet gror bra.

Jag nyttjade också tillfället att sätta ut en ny saltsten ivid viltåkern, samt även på en stolpe längst bak på jaktmarkerna, när jag ändå körde traktor ditåt. Har också snitslat ut en lämplig väg till det pass som ligger invid den bakersta saltstenen. Allt för att undvika problem och minimera tidsspillan under jakten!

Igår kväll (mellan åskvädren och regnskurarna) passade jag på att promenera ut till de sista passen som jag ännu inte hade besökt.

Har under helgen totalt besökt 87 älgpass och besiktat dem. Jag har också kontrollerat 9 befintliga saltstenar, samt satt ut en helt ny saltsten. 5 av de befintliga saltstenarna har fått pinnen åtgärdad och ny saltsleke. Har kvar två stenar som ska ut till min viltåker, samt till en pinne längst bak i markerna (dit traskar jag när jag ändå besöker viltåkern nästa gång).

Känns skönt att få en överblick på statusen på passen. Nu går det ju lite bättre att planera vad som eventuellt behövs göras på passen under sommaren. Det tog några timmar att genomföra, men jag fick ju i alla fall röra på benen, och Milito fick springa i skogen ett tag (han var tämligen lugn på lördag kväll efter dryga sex timmar i skogen).

Då min höft krånglar, och jag inte får springa så häftigt, passar jag på att prommenera lite extra med unghunden i skogen. Har de senaste gångerna försöka förena nytta med nytta och börjat inventera tillståndet på älgpassen inom viltvårdsområdet. Skulle häromdagen inventera några pass ligger i angränsning till min egen mark. Traskade då över den gamla träbron över Golackbäcken och såg att någon (som inte orkat traska) varit bra nära att parkera sin bil permanent i bäcken. Det var gott om slirspår, men tydligen så hade personen i fråga fått upp bilen. Möjligen samma person som körs efter odlingsvägen efter de senaste dagarnas regnande, och gjort 10--20 cm djupa spår i vägen under en knapp kilometer... Inte helt genomtänkt skulle jag vilja säga (speciellt som jag själv lyckats köra tur och retur med traktor (och redskap) tre gånger samma sträcka utan att lämna några större märken efter mig).

Var igår (eftersom jag just nu har tränings- och stretchingförbud) ute och promenerade med Milito. Passade på att inspektera en del älgpass för att se om det behövs någon arbetsinsats under sommaren. När vi förflyttade oss mellan två av passen, längst en kraftledning så lyfte en orrhöna ur sitt rede. Hon låg på fyra ägg, vilket dels känns som något få ägg, men framförallt som en tämligen sen äggläggning. Omlagd kull?

Passade på att nyttja det skitväder (småregn och bara 5 -- 6 grader) som vi hade igår till att plöja upp min viltåker. Hann hela under kvällen (knappt 1 hektar blev det). Nu är det bara att avvakta ett par dagar tills mer tid finns, och sedan blir det harvning, följt av (i mån av bra väder) sådd!