Snarorna uppe
Tja, lördagens töväder (+5) satte, då det efterföljdes av kallväder under söndagen, i alla fall tills vidare stopp för rävsnarningen. I söndags morse var det såpass bra "bär" i snön att skogsskidorna emellanåt gick helt ovanpå snön. Då det dessutom inte synts till några färska rävspår på hela veckan bedömde jag det som tämligen dödfött att fortsätta att nöta på med snarorna, och lyfta upp samtliga ur snön.
Jag kommer att fortsätta patrullera slingan även framöver, men det blir dock inte dagligen, och definitivt inte vid 5-tiden på morgnarna.
Under söndagseftermiddagen passade jag också på att besiktiga en av mina rävfällor, och tur var väl det, för den sista tidens myckna snöande hade blivit lite för mycket för fällan. Vikten av snön på fällans tak hade lett till att fällan satt sig något, och blivit så pass skev att luckorna knappast skulle kunna slå igen. Jag gjorde en räd och skottade bort snön, samt strävade om fällan så att den numera står i det närmaste i lod. Jag har dessutom testat att utlösa fällan ett par gånger, och luckorna slår garanterat igen ända ner i botten!
Av någon anledning så hade snubbeltråden (en 1.5 mm stålwire) blivit väldigt tilltrasslad och skavd, så jag passade på att byta denna när jag ändå trampade på vid fällan.
Nu är fäll-skrället i alla fall i skick som ny, och redo för eventuella besök.
Jag kommer att fortsätta patrullera slingan även framöver, men det blir dock inte dagligen, och definitivt inte vid 5-tiden på morgnarna.
Under söndagseftermiddagen passade jag också på att besiktiga en av mina rävfällor, och tur var väl det, för den sista tidens myckna snöande hade blivit lite för mycket för fällan. Vikten av snön på fällans tak hade lett till att fällan satt sig något, och blivit så pass skev att luckorna knappast skulle kunna slå igen. Jag gjorde en räd och skottade bort snön, samt strävade om fällan så att den numera står i det närmaste i lod. Jag har dessutom testat att utlösa fällan ett par gånger, och luckorna slår garanterat igen ända ner i botten!
Av någon anledning så hade snubbeltråden (en 1.5 mm stålwire) blivit väldigt tilltrasslad och skavd, så jag passade på att byta denna när jag ändå trampade på vid fällan.
Nu är fäll-skrället i alla fall i skick som ny, och redo för eventuella besök.
Lugnt i skogen
Inte ett färskt spår i morse heller, men ett ruskigt bra före!
Såg väderleksprognosen, och nu stundar eventuellt mildväder. I såfall kanske denna omgång av rävsnarning går mot sitt slut, vi får se.
Såg väderleksprognosen, och nu stundar eventuellt mildväder. I såfall kanske denna omgång av rävsnarning går mot sitt slut, vi får se.
Inga nyheter från rävslingan
I morse var det lugnt och stilla ute i skogen. Inga färska spår alls, vare sig från räv eller från andra djur.
Tack och lov så var det någon grad kallare än i går morse, så i morse fanns det återigen ett litet glid under skidorna, vilket gjorde skidturen klart mycket mer njutbar.
Tack och lov så var det någon grad kallare än i går morse, så i morse fanns det återigen ett litet glid under skidorna, vilket gjorde skidturen klart mycket mer njutbar.
Vilket dyngföre
Morgonens patrullering av slingan blev en enda plåga. Det frös/klabbade under skidorna redan från första sekunden. Det var som att gå med snöskor. Det fanns inte en millimeter glid att tillgå.
Inga färska rävspår dock, och de snaror som ligger ut är tämligen väl översnöad, så nu blir det i princip en nystart ännu en gång. I alla fall så är själva skidspåret uppkört, så bara det slutar snöa snart så kanske Mickel vågar sig ut igen.
Inga färska rävspår dock, och de snaror som ligger ut är tämligen väl översnöad, så nu blir det i princip en nystart ännu en gång. I alla fall så är själva skidspåret uppkört, så bara det slutar snöa snart så kanske Mickel vågar sig ut igen.
Fler rävspår
Tja, inte var rävtiken den enda räven i markerna. Redan i morse (dagen efter) så hade jag en färsk passage över skidspåret igen.
Dessutom så hade en räv (möjligen samma) varit fram och vänt på motsatta sidan mot där tiken gick fast i snaran. Hade det legat en snara dryg en meter ut från spåret på andra sidan så hade det kanske varit summa summarum två rävar snarade nu. I och med att jag inte har någon åtel igång, utan försöker nyttja spontana passager så känns det dock som en bättre strategi att lägga en snara per spår istället för två på vissa spår och lämna andra helt "obevakade".
Vi får se om det biter mig därbak eller om även denna räv återanvänder något gammalt spår.
Dessutom så hade en räv (möjligen samma) varit fram och vänt på motsatta sidan mot där tiken gick fast i snaran. Hade det legat en snara dryg en meter ut från spåret på andra sidan så hade det kanske varit summa summarum två rävar snarade nu. I och med att jag inte har någon åtel igång, utan försöker nyttja spontana passager så känns det dock som en bättre strategi att lägga en snara per spår istället för två på vissa spår och lämna andra helt "obevakade".
Vi får se om det biter mig därbak eller om även denna räv återanvänder något gammalt spår.
Tursam rävjägare!
Jaha, i går morse var det inte räven som hade turen på sin sida, utan rävjägaren!
I en av de två snaror som jag först lade ut efter det sista snöovädret, när rävarna väl vant sig vid det omdragna skidspåret, så hade det gått fast en räv.
Det hade varit klart häftigt att ha pulsmätaren inkopplad när jag kom skidande. Tempot är ju klart lugnt, men när jag såg
följande där det tidigare legat en snara, så torde pulsen ha hoppat till.
Det hade burit ivägen en bit mellan träden och över en kraftledning, men till sist så hade ankaret fastnat bland några björkstammar. Räven låg och tryckte under en angränsande gran.
Jag tog av mig skidorna, gick runt granen lite för att få rent skottfält, och avfångade den med ett skott från min .22 Hornet. Det visade sig vara en rävtik, inte alltför lastgammal, som vid hemkomsten visade sig väga 5.5 kilo.
I en av de två snaror som jag först lade ut efter det sista snöovädret, när rävarna väl vant sig vid det omdragna skidspåret, så hade det gått fast en räv.
Det hade varit klart häftigt att ha pulsmätaren inkopplad när jag kom skidande. Tempot är ju klart lugnt, men när jag såg
följande där det tidigare legat en snara, så torde pulsen ha hoppat till.
Det hade burit ivägen en bit mellan träden och över en kraftledning, men till sist så hade ankaret fastnat bland några björkstammar. Räven låg och tryckte under en angränsande gran.
Jag tog av mig skidorna, gick runt granen lite för att få rent skottfält, och avfångade den med ett skott från min .22 Hornet. Det visade sig vara en rävtik, inte alltför lastgammal, som vid hemkomsten visade sig väga 5.5 kilo.
Tursam räv!
Jag hade ju lämnat kvar ett par översnöade snaror bara för att behålla lite spänning vid patrullerandet. Nåväl, i morse så hade jag två färska passager över skidspåret. En av dessa gick RÄTT över en av de översnöade snarorna, och mitt på trampplattan (så gott som). Dock så visade sig att den drevsnö som hamnat i spårstämpeln bar för räven, så den märkte aldrig av snaran!
Jag lade i alla fall om snaran i samma spår, och hoppas nu på uppehåll några dagar!
Jag lade i alla fall om snaran i samma spår, och hoppas nu på uppehåll några dagar!
Ingen räv ute i natt
I alla fall inte vid den slinga som jag patrullerar. Det fanns inga som helst tecken på att någon räv varit ute och trampat i de gamla spåren. Däremot så hade en hare varit ute och skuttat runt lite i början av slingan. Kul att se att även de finns och frodas.
I natt verkar räven ha vant sig vid skidspåret
Natten till igår så betedde räven sig som en ping-pong-boll, och vände vid tre tillfällen bara en halv meter från skidspåret. Under natten mot idag så har skidspåret däremot korsats vid två tillfällen, antagligen från och till lyan, som jag misstänker ligger en knapp kilometer från slingan.
Jag lade ut en snara vid varje passage, och nu blir det ju genast lite mer spännande att patrullera slingan på mornarna. Hoppas, hoppas...
Jag lade ut en snara vid varje passage, och nu blir det ju genast lite mer spännande att patrullera slingan på mornarna. Hoppas, hoppas...
Är det en räv eller en ping-pong-boll?
Ibland kan man faktiskt börja undra. Häromdagen, innan det senaste snöfallet, så gick rävskrället vid två tillfällen RAKT över skidspåret och avtrycken efter trugorna.
Klart lovande när man ska försöka fånga den med hjälp av snaror. Det är ju liksom en förutsättning att det finns något spår att lägga dem i.
I morse däremot så var det snarast en ping-pong-boll som hade varit ute och traskat. Vid inte mindre än TRE tillfällen så hade rävskrället närmat sig skidspåret men vänt en knapp meter innan. Då är det minsann inte lätt att få något bra spår att lägga snaror i.
Min förhoppning är att det beror på att jag flyttade in spåret några tiotal meter in i skogen istället för att som tidigare ha det några meter ute på ett hygge, där det visserligen är betydligt lättare att åka skidor, men spåren snöar/driver å andra sidan igen mycket fortare. I natt var första gången som räven var ute sedan jag drog om slingan, och förhoppningsvis så behöver den bara någon natt för att bekanta sig med slingan innan den tror sig om att passera över den igen.
Kan ju tilläggas att för att komma mot den nya slingan tre gånger, så har rävskrället traskat rakt över den gamla slingan varje gång... Hoppas verkligen att den väjde för att den den upptäckte något nytt i skogen (som den vänjer sig vid framöver) och inte för att den är mer försiktig 20 meter in i skogen än vad den är 5 meter ut på hygget, för i så fall blir det till att flytta tillbaka slingan igen. Det visar sig...
Klart lovande när man ska försöka fånga den med hjälp av snaror. Det är ju liksom en förutsättning att det finns något spår att lägga dem i.
I morse däremot så var det snarast en ping-pong-boll som hade varit ute och traskat. Vid inte mindre än TRE tillfällen så hade rävskrället närmat sig skidspåret men vänt en knapp meter innan. Då är det minsann inte lätt att få något bra spår att lägga snaror i.
Min förhoppning är att det beror på att jag flyttade in spåret några tiotal meter in i skogen istället för att som tidigare ha det några meter ute på ett hygge, där det visserligen är betydligt lättare att åka skidor, men spåren snöar/driver å andra sidan igen mycket fortare. I natt var första gången som räven var ute sedan jag drog om slingan, och förhoppningsvis så behöver den bara någon natt för att bekanta sig med slingan innan den tror sig om att passera över den igen.
Kan ju tilläggas att för att komma mot den nya slingan tre gånger, så har rävskrället traskat rakt över den gamla slingan varje gång... Hoppas verkligen att den väjde för att den den upptäckte något nytt i skogen (som den vänjer sig vid framöver) och inte för att den är mer försiktig 20 meter in i skogen än vad den är 5 meter ut på hygget, för i så fall blir det till att flytta tillbaka slingan igen. Det visar sig...
Inga nya rävspår
Räven ligger i lyan och avvaktar verkar det som. Alternativt så har den bytt sökområde ett tag. Det var i alla fall inga nya spår i snön i morse.
Jag lät de översnöade snarorna ligga kvar. En av dem har en svag antydan till spår kvar, men två har det inte (i alla fall inte i dagsljus, men dock i lampsken). Det är ANINGEN optimistiskt, men gör att det blir lite mer spännande att patrullera på mornarna.
När det ändå var så mycket nysnö så passade jag på att ändra sträckningen på slingan något. Jag har ju följt en hyggeskant tidigare, men bevisligen så snöar det mer där än en bit in i skogen, så i morse bet jag i det sura äpplet och drog om slingan några tiotal meter in i skogen istället. Förhoppningsvis så ska det ge en aning marginal när det blåser eller snöar härnäst.
Jag lät de översnöade snarorna ligga kvar. En av dem har en svag antydan till spår kvar, men två har det inte (i alla fall inte i dagsljus, men dock i lampsken). Det är ANINGEN optimistiskt, men gör att det blir lite mer spännande att patrullera på mornarna.
När det ändå var så mycket nysnö så passade jag på att ändra sträckningen på slingan något. Jag har ju följt en hyggeskant tidigare, men bevisligen så snöar det mer där än en bit in i skogen, så i morse bet jag i det sura äpplet och drog om slingan några tiotal meter in i skogen istället. Förhoppningsvis så ska det ge en aning marginal när det blåser eller snöar härnäst.
Tips för snarning samt ett nytt uttryck
Jag besäkte igår morse ett internetforum för handladdning och jakt (med mera) för att söka efter eventuell information kring rävsnarning. Alltid kul att försöka hitta nya tips och tekniker.
Hittade ett tips som kan vara väl värt att testa vid tillfälle.
En person som skrev om snarning använde sig av en liten träsked (liksom jag) för att tillverka det nya spåravtrycket. En annan använde istället en pinne, som var lite grövre än en rävtass.
Denna pinne användes dels för att trycka bort botten på det gamla spåravtrycket (och göra gropen under trampplattan) och sedan, när snaran låg på plats, så sattes kortänden på pinnen försiktigt mot trampplattan medan lössnö ströddes runt pinnen. Därefter (beroende på utseendet på spårstämplarna) så vickades pinnen i sidled, alternativt även lite i cirklar, för att få det nya avtrycket att se ut som de andra.
Ganska bra tips faktiskt. När jag lade ut mina snaror igår kväll (samt i morse), så använde jag mig av en del av denna teknik. När jag ska ta bort botten på den gamla spårstämpeln så brukar jag normalt dra bort den i riktning mot snaran med hjälp av träskeden. Nackdelen är att det ofta följer med en stor klump, vilket leder till ett stort hål där trampplattan ska ligga. När man sedan tillverkar det nya spåravtrycket så rinner det ofta ner snö under trampplattan och fryser till, vilket riskerar att leda till att snaran inte löser ut. Denna gång så använde jag istället spaden/bakfjölen för att skära ut två snitt i kanterna av spårstämpeln och sedan använde jag ankarkäppens kortände för att stöta ner spårbotten i snön. Sedan använde jag samma ankarpinna för att liksom "trampa" till en liten fördjupning där plattan skulle vila. Det blev betydligt lättare att tillverka den nya spårstämpeln då kan jag meddela. Jag satte dessutom ner toppen på dammvippan och ringlade dit lite lössnö innan jag vickade lös dammvippan. Ganska snabbt tillverkad spårstämpel!
Det nya uttrycket som jag hittade då?
Jo, i ett av svaren på forumet så var det någon som frågade om den pinne som användes var en specialpinne, eller en "skogspinne".
Hittade ett tips som kan vara väl värt att testa vid tillfälle.
En person som skrev om snarning använde sig av en liten träsked (liksom jag) för att tillverka det nya spåravtrycket. En annan använde istället en pinne, som var lite grövre än en rävtass.
Denna pinne användes dels för att trycka bort botten på det gamla spåravtrycket (och göra gropen under trampplattan) och sedan, när snaran låg på plats, så sattes kortänden på pinnen försiktigt mot trampplattan medan lössnö ströddes runt pinnen. Därefter (beroende på utseendet på spårstämplarna) så vickades pinnen i sidled, alternativt även lite i cirklar, för att få det nya avtrycket att se ut som de andra.
Ganska bra tips faktiskt. När jag lade ut mina snaror igår kväll (samt i morse), så använde jag mig av en del av denna teknik. När jag ska ta bort botten på den gamla spårstämpeln så brukar jag normalt dra bort den i riktning mot snaran med hjälp av träskeden. Nackdelen är att det ofta följer med en stor klump, vilket leder till ett stort hål där trampplattan ska ligga. När man sedan tillverkar det nya spåravtrycket så rinner det ofta ner snö under trampplattan och fryser till, vilket riskerar att leda till att snaran inte löser ut. Denna gång så använde jag istället spaden/bakfjölen för att skära ut två snitt i kanterna av spårstämpeln och sedan använde jag ankarkäppens kortände för att stöta ner spårbotten i snön. Sedan använde jag samma ankarpinna för att liksom "trampa" till en liten fördjupning där plattan skulle vila. Det blev betydligt lättare att tillverka den nya spårstämpeln då kan jag meddela. Jag satte dessutom ner toppen på dammvippan och ringlade dit lite lössnö innan jag vickade lös dammvippan. Ganska snabbt tillverkad spårstämpel!
Det nya uttrycket som jag hittade då?
Jo, i ett av svaren på forumet så var det någon som frågade om den pinne som användes var en specialpinne, eller en "skogspinne".
Vittjat snarorna för första gången
I morse var det dags för första vittjningen av de snaror som lades ut igår. Det är riktigt spännande, och ungefär som att skrapa trisslotter. Om det inte blir vinst på första lotten så skrapar man nästa och nästa och nästa... Samma sak är det med snarorna. Om det inte sitter en räv i första snaran, så kanske det sitter en i nästa, eller nästa eller...
Hoppet är det sista som överger dåren!
;-)
Chansen att det skulle ha gått fast en räv redan första natten, eller för all del att det över huvudtaget går fast en räv när jag nu för första gången testar att snara bara med hjälp av skidor (och inte från skoter som tidigare), är ganska liten. Dock är det ju alltid kul att försöka.
Ingen räv fanns heller i snarorna i morse, men glädjande nog så fanns det faktiskt ett färskt rävspår precis i det område där jag valde att lägga några snaror. Det nya spåret är (liksom de där jag redan lagt) rakt (till skillnad från sökspåren som ringlar och snirklar till leda), och korsar mitt skidspår mitt emellen två andra spår (där jag alltså redan har lagt snaror). Ungefär 100 meter mellan de tre spåren nu. Det nya spåret går rätt över märkena efter stavtrugorna, så lite märken utefter skidspåret verkar inte oroa.
Efter att ha varit hem och käkat frukost, samt tittat lite på skidskytte så åkte jag tillbaka till skogs och lade ut ytterligare en snara, nu i det färska spåret, utifall att Mickel återanvänder det nya spåret...
Hoppet är det sista som överger dåren!
;-)
Chansen att det skulle ha gått fast en räv redan första natten, eller för all del att det över huvudtaget går fast en räv när jag nu för första gången testar att snara bara med hjälp av skidor (och inte från skoter som tidigare), är ganska liten. Dock är det ju alltid kul att försöka.
Ingen räv fanns heller i snarorna i morse, men glädjande nog så fanns det faktiskt ett färskt rävspår precis i det område där jag valde att lägga några snaror. Det nya spåret är (liksom de där jag redan lagt) rakt (till skillnad från sökspåren som ringlar och snirklar till leda), och korsar mitt skidspår mitt emellen två andra spår (där jag alltså redan har lagt snaror). Ungefär 100 meter mellan de tre spåren nu. Det nya spåret går rätt över märkena efter stavtrugorna, så lite märken utefter skidspåret verkar inte oroa.
Efter att ha varit hem och käkat frukost, samt tittat lite på skidskytte så åkte jag tillbaka till skogs och lade ut ytterligare en snara, nu i det färska spåret, utifall att Mickel återanvänder det nya spåret...
Snarorna på plats
Vid första patrulleringen av den uppdragna slingan så beslutade jag mig för att trots allt ta med ett antal snaror, och lägga dem i de mest lovande spåren som jag såg när jag trampade upp slingan.
Det är ju en grym chansning att lägga snarorna innan man sett var räven eventuellt återanvänder sina spår, men tur räknas ju alltid, och dessutom gör det ju att de kommande patrulleringarna blir lite mer spännande.
Jag har dessutom hört en väderprognos som hotar med snö under natten mot måndag, och då kanske snarorna snöar över hursomhelst, så nu blir det i alla fall möjligt att nyttja dem en extra natt.
Tyvärr så kom jag inte ut i skogen förrän det redan mörknat igår kväll, så det blev inga bilder från själva utläggningen. Det var beckmörkt, och efter ungefär 1.5 timme så började dessutom pannlampan tycka att det hela drog ut väl länge på tiden. Det medföljer reservbatterier nu på morgonen!
Det är ju en grym chansning att lägga snarorna innan man sett var räven eventuellt återanvänder sina spår, men tur räknas ju alltid, och dessutom gör det ju att de kommande patrulleringarna blir lite mer spännande.
Jag har dessutom hört en väderprognos som hotar med snö under natten mot måndag, och då kanske snarorna snöar över hursomhelst, så nu blir det i alla fall möjligt att nyttja dem en extra natt.
Tyvärr så kom jag inte ut i skogen förrän det redan mörknat igår kväll, så det blev inga bilder från själva utläggningen. Det var beckmörkt, och efter ungefär 1.5 timme så började dessutom pannlampan tycka att det hela drog ut väl länge på tiden. Det medföljer reservbatterier nu på morgonen!
Slinga dragen inför eventuell rävsnarning
Förutsättningarna för att kunna snara räv torde ju inte kunna bli speciellt mycket bättre än de är nu. Kallt, och djup lös snö (som dock börjat sätta sig lite).
Jag passade i söndags på att dra en slinga på cirka 2.5 km med skogsskidorna. Tanken är att inledningsvis patrullera den var eller varannan dag för att se om eventuella rävar stör sig på skidspåret, och om inte så är fallet så ska jag förhoppningsvis kunna sätta ut några snaror framöver.
Jag passade i söndags på att dra en slinga på cirka 2.5 km med skogsskidorna. Tanken är att inledningsvis patrullera den var eller varannan dag för att se om eventuella rävar stör sig på skidspåret, och om inte så är fallet så ska jag förhoppningsvis kunna sätta ut några snaror framöver.
Säsongens sista toppfågeljakt
Körse en kortare sväng i lördags, innan jag drog till bröllopsfesten, men det var helt resultatlöst. Såg inte en enda fågel, men dock ett rådjur. Efteråt kom en lite strävhårstax...
Kort jakt(o)tur
Igår skulle det inte bli mycket tid till jakt. Hade lovat att ställa upp som tidtagare vid helgens deltävling i Tour De Dog i Skellefteå. Vid 11-tiden skulle jag vara där, så jag insåg att det gällde att börja i gryningen om det skulle bli någon jakt alls.
Började med en kort rekognosering på utskiftet, men där var det tomt. Under förflyttningen mot det ställe där jag dagen innan sett den stora flocken så fick jag se några fåglar på ett ställe där jag inte sett fågel på hela hösten/vintern. Jag testade en ansmygning, och när jag kom fram i kanten av riset och till sist fick klart skottfält så var det en enda fågel kvar. När jag siktade på den så visade det sig dock vara en höna, så den fick vara. Tog istället fram avståndsmätaren -- 110 meter bara. Nästan ett kärnskott.
Ute i Skarviken var det dock fågeltomt, så jag fick återvända tomhänt hem.
Började med en kort rekognosering på utskiftet, men där var det tomt. Under förflyttningen mot det ställe där jag dagen innan sett den stora flocken så fick jag se några fåglar på ett ställe där jag inte sett fågel på hela hösten/vintern. Jag testade en ansmygning, och när jag kom fram i kanten av riset och till sist fick klart skottfält så var det en enda fågel kvar. När jag siktade på den så visade det sig dock vara en höna, så den fick vara. Tog istället fram avståndsmätaren -- 110 meter bara. Nästan ett kärnskott.
Ute i Skarviken var det dock fågeltomt, så jag fick återvända tomhänt hem.
Fågeljakt i vanvettigt före (igen)
Jag fattar inte vad det är med snön just nu. Lyckades ta mig upp ur slafen i tid i lördags, och plockade ihop alla pryttlar för fågeljakten. Drog med bilen in mot utskiftet och parkerade där. Lämnade sedan skidorna i bilen och tog en prommenad in på utskiftet, men där var det fågeltomt. Återvände då till bilen för att ta på skidorna och inleda den "egentliga" jakten. Hade planerat att köra en sväng uppe på berget.
Inledningsvis var det ett kanonföre. Bar ganska hyggligt, och gled riktigt bra, så det var tämligen behagligt. Kom sedan ut på den kraftledning jag beslutat att följa upp genom skogen på berget. Här slutade bäret, och det började bli lite mer kämpigt. Antagligen på grund av att det dels var mer snö, och dels var ganska mycket ris nere i snön. När jag började närma mig berget så kom någon slags regnig nederbörd. Inte riktigt snö, och inte riktigt regn. Detta trots -5 grader. Det glid som funnits försvann direkt. På vägen uppför berget gjorde det kanske inte så mycket, men väl jag var uppe så blev det genast mycket tungt att "åka" skidor. Kan tänka mig att det i det närmaste var som att gå med stighudar. Inget glid, men riktigt bra fäste. Som att gå med snöskor...
Efter några timmars turande uppe på berget så insåg jag dels att det inte var speciellt gott om fågel, och dels att jag knappast skulle orka med att köra hela baksidan också. Beslöt mig därför för att åka ner mot grannbyn och kika lite kring åkrarna där (där jag tidigare sett en del fågel). Till och med på väg nerför berget var glidet obefintligt och jag fick gå steg för steg. Jag bestämde mig då för att åka en plogad väg sista biten ner mot sjön, men tro't eller ej, men inte ens där gled det något speciellt. Dock ville jag inte köra ända fram till det hus som vägen ledde ner till så jag vek av utöver ett hygge en bit före. HÄR fanns det glid så att det räckte och blev över. Vilken känsla! När jag kom närmare sjön och stannade för att spana utefter min tänkta rutt (skulle försöka en kringående manöver mot det ställe där jag tidigare sett fåglarna) upptäckte jag flocken på ett helt annat ställe, en knapp kilometer bort. Insåg att jag trots allt skulle behöva åka över gården för att kunna komma mig runt det enorma åkerskifte som låg mellan mig och fåglarna.
Hade till sist lyckats manövrera mig bort förbi åkrarna och utefter en skogskant där jag skulle vara dold för fåglarna, men när jag till sist kom fram till en liten kraftledningsgata där jag skulle kunna skymta fåglarna så hade de redan flugit. Trist, för det var en rejäl flock på drygt 20 fåglar.
Jag skidade runt i området ytterligare en bra stund, men hittade aldrig igen dem, så till sist återvände jag hemåt utefter sjöstranden.
Inledningsvis var det ett kanonföre. Bar ganska hyggligt, och gled riktigt bra, så det var tämligen behagligt. Kom sedan ut på den kraftledning jag beslutat att följa upp genom skogen på berget. Här slutade bäret, och det började bli lite mer kämpigt. Antagligen på grund av att det dels var mer snö, och dels var ganska mycket ris nere i snön. När jag började närma mig berget så kom någon slags regnig nederbörd. Inte riktigt snö, och inte riktigt regn. Detta trots -5 grader. Det glid som funnits försvann direkt. På vägen uppför berget gjorde det kanske inte så mycket, men väl jag var uppe så blev det genast mycket tungt att "åka" skidor. Kan tänka mig att det i det närmaste var som att gå med stighudar. Inget glid, men riktigt bra fäste. Som att gå med snöskor...
Efter några timmars turande uppe på berget så insåg jag dels att det inte var speciellt gott om fågel, och dels att jag knappast skulle orka med att köra hela baksidan också. Beslöt mig därför för att åka ner mot grannbyn och kika lite kring åkrarna där (där jag tidigare sett en del fågel). Till och med på väg nerför berget var glidet obefintligt och jag fick gå steg för steg. Jag bestämde mig då för att åka en plogad väg sista biten ner mot sjön, men tro't eller ej, men inte ens där gled det något speciellt. Dock ville jag inte köra ända fram till det hus som vägen ledde ner till så jag vek av utöver ett hygge en bit före. HÄR fanns det glid så att det räckte och blev över. Vilken känsla! När jag kom närmare sjön och stannade för att spana utefter min tänkta rutt (skulle försöka en kringående manöver mot det ställe där jag tidigare sett fåglarna) upptäckte jag flocken på ett helt annat ställe, en knapp kilometer bort. Insåg att jag trots allt skulle behöva åka över gården för att kunna komma mig runt det enorma åkerskifte som låg mellan mig och fåglarna.
Hade till sist lyckats manövrera mig bort förbi åkrarna och utefter en skogskant där jag skulle vara dold för fåglarna, men när jag till sist kom fram till en liten kraftledningsgata där jag skulle kunna skymta fåglarna så hade de redan flugit. Trist, för det var en rejäl flock på drygt 20 fåglar.
Jag skidade runt i området ytterligare en bra stund, men hittade aldrig igen dem, så till sist återvände jag hemåt utefter sjöstranden.
Toppfågeljakt i blandat väder
Det blev två svängar även i helgen. På lördagen kom Jonas på besök och vi tog oss en liten tur, trots det blåsiga vädret, som vi förstod skulle sabba fågeltillgången. Så långt stämde allt, vi såg inga fåglar. Dock blev det en trevlig tur, och efteråt en trevlig middag och en stund i soffan för lite skidskyttetittande.
På söndag förmiddag tog jag mig en till sväng, denna gång österut i markerna. Även denna gång blåste det ganska kraftigt, men dock med annan riktning. Jag skidade ner genom en gles tallgallring mot ett område med björk där jag tidigare observerat orrar. Denna gång fick jag syn på två eller tre stycken från långt håll, men när jag kom in på just under trehundra meters avstånd så drog hela flocken iväg. Den var ganska stor, så det var riktigt imponerande att se. Jag beslöt mig för att skida ner mot där de suttit för att förvissa mig om hurvida det var inom jaktområdet eller inte. Innan jag hunnit fram så kom ytterligare två orrar flygande från berget till. Även dessa sökte sig till samma ställe som de övriga flugit till. Dock låg detta ställe strax utanför jaktområdet. Jag skidade fram efter en skogs-/åkerkant ända till rågången, och hade då alla orrarna klart synliga på andra sidan en stor åker. Jag räknade dem flera gånger och det visade sig vara 22 stycken, varav 7 hönor. På avståndsmätaren kunde jag avläsa 168 -- 175 meter, så i princip skotthåll. Intressant att de först drog på närmare 300 meters håll, och i nästa läge satt tämligen tryggt i flera minuter på nästan halva avståndet. Då de satt utom jaktområdet blev det ju naturligtvis inget skott. Trist! Dock kul att se att det faktiskt finns några fåglar i rörelse.
Under returen till bilen så stötte jag sedan två järpar.
Otroligt jobbigt före under söndagen dock. Inte blött och klibbigt, men drevsnön var osannolikt kärv. Glidet uteblev helt, så det var nog i det närmaste som att gå med stighudar!
På söndag förmiddag tog jag mig en till sväng, denna gång österut i markerna. Även denna gång blåste det ganska kraftigt, men dock med annan riktning. Jag skidade ner genom en gles tallgallring mot ett område med björk där jag tidigare observerat orrar. Denna gång fick jag syn på två eller tre stycken från långt håll, men när jag kom in på just under trehundra meters avstånd så drog hela flocken iväg. Den var ganska stor, så det var riktigt imponerande att se. Jag beslöt mig för att skida ner mot där de suttit för att förvissa mig om hurvida det var inom jaktområdet eller inte. Innan jag hunnit fram så kom ytterligare två orrar flygande från berget till. Även dessa sökte sig till samma ställe som de övriga flugit till. Dock låg detta ställe strax utanför jaktområdet. Jag skidade fram efter en skogs-/åkerkant ända till rågången, och hade då alla orrarna klart synliga på andra sidan en stor åker. Jag räknade dem flera gånger och det visade sig vara 22 stycken, varav 7 hönor. På avståndsmätaren kunde jag avläsa 168 -- 175 meter, så i princip skotthåll. Intressant att de först drog på närmare 300 meters håll, och i nästa läge satt tämligen tryggt i flera minuter på nästan halva avståndet. Då de satt utom jaktområdet blev det ju naturligtvis inget skott. Trist! Dock kul att se att det faktiskt finns några fåglar i rörelse.
Under returen till bilen så stötte jag sedan två järpar.
Otroligt jobbigt före under söndagen dock. Inte blött och klibbigt, men drevsnön var osannolikt kärv. Glidet uteblev helt, så det var nog i det närmaste som att gå med stighudar!
Pipskydd till bössan
Jag har för mig att jag nämnt att jag skulle sy ett nytt pipskydd till min 6BR. Detta har också gjorts för några dagar sedan, men nedan finns ett par bilder på hur mina pipskydd egentligen ser ut. Det är en liten tygholk som man trär över pipan, och knyter fast (med ett resårband) i främre rembygeln. När man sedan ska skjuta så drar man fram holken lite och liksom viker ner toppen så att pipan tittar fram. Jag tycker själv att det funkar riktigt bra, och i och med att den dessutom är sydd i lakansväv så är den ju också kamoflerad för vinterbruk.
Så här ser det ut när man ska skjuta:
Så här ser det ut när man ska skjuta:
