Den som inga fåglar har...
...han får jaga det som finns kvar. Nåja skämt åsido, nog finns det förstås fåglar ute i markerna. Det är inte precis några lysande fågelmarker vi har, men dock.
Var igår afton ute med Milito för att försöka hitta igen någon av dessa fåglar. Denna gång på ett markavsnitt som vi inte tidigare jagat under hösten. Torrare och skarpare mark än tidigare, och delvis uppför en bergssida.
Helt plötsligt kommer det en hare skuttandes från det område där Milito befinner sig på sitt sök och haren är på väg rätt uppför bergssluttningen. Oturligt nog för den så försöker den passera ganska nära framför mig och dessutom delvis i vinterpäls. Ingen bra kombination på barmark.
Om haren hade försökt samma sak idag istället så är det fullt möjligt att den lyckats med sin föresats, för i skrivande stund har vi gått från barmark till knappt 5 centimeter blötsnö.
Jag måste dock se till att testa var hagelsvärmen träffar. Jag upplevde att det tog oväntat högt. Som Leif nog skulle tycka - det är dags att skjuta lite mot plåten.
Fåglarna då? Jo vi hittade faktiskt en orre till sist.
Lillen har ju som tidigare nämnts en benägenhet att stå för det mesta, oavsett om fågeln finns kvar eller ej (en av anledningarna att vi är ute mest varje afton är att ge honom mer erfarenhet så att han kan börja med lite utskiljning). Jag har därför börjat "nonschalera" honom lite mer, dvs när han står så fortsätter jag traska på i sakta mak. Förhoppningen är att det ska få honom att succesivt bli mer säker på när det verkligen ÄR fågel kvar. Dock är ju risken att det verkligen ligger fågel framför honom och att jag missar någon chans, men heller det.
Mot slutet av området så stod han mot en liten tätning med tall/gran. Till och med när jag passerat längre ner i sluttningen så stod han kvar, vilket han inte gjort tidigare. Läge att försöka ta sig tillbaka med andra ord. När jag börjar komma i läge och manar på Milito så går det mycket riktigt en orre, fast inte från marken utan från en av tallarna. Tyvärr ingen skottchans.
Var igår afton ute med Milito för att försöka hitta igen någon av dessa fåglar. Denna gång på ett markavsnitt som vi inte tidigare jagat under hösten. Torrare och skarpare mark än tidigare, och delvis uppför en bergssida.
Helt plötsligt kommer det en hare skuttandes från det område där Milito befinner sig på sitt sök och haren är på väg rätt uppför bergssluttningen. Oturligt nog för den så försöker den passera ganska nära framför mig och dessutom delvis i vinterpäls. Ingen bra kombination på barmark.
Om haren hade försökt samma sak idag istället så är det fullt möjligt att den lyckats med sin föresats, för i skrivande stund har vi gått från barmark till knappt 5 centimeter blötsnö.
Jag måste dock se till att testa var hagelsvärmen träffar. Jag upplevde att det tog oväntat högt. Som Leif nog skulle tycka - det är dags att skjuta lite mot plåten.
Fåglarna då? Jo vi hittade faktiskt en orre till sist.
Lillen har ju som tidigare nämnts en benägenhet att stå för det mesta, oavsett om fågeln finns kvar eller ej (en av anledningarna att vi är ute mest varje afton är att ge honom mer erfarenhet så att han kan börja med lite utskiljning). Jag har därför börjat "nonschalera" honom lite mer, dvs när han står så fortsätter jag traska på i sakta mak. Förhoppningen är att det ska få honom att succesivt bli mer säker på när det verkligen ÄR fågel kvar. Dock är ju risken att det verkligen ligger fågel framför honom och att jag missar någon chans, men heller det.
Mot slutet av området så stod han mot en liten tätning med tall/gran. Till och med när jag passerat längre ner i sluttningen så stod han kvar, vilket han inte gjort tidigare. Läge att försöka ta sig tillbaka med andra ord. När jag börjar komma i läge och manar på Milito så går det mycket riktigt en orre, fast inte från marken utan från en av tallarna. Tyvärr ingen skottchans.
Fångstsäsongen hittills
Med tanke på den sena starten (gillrade inte upp rävfällorna förrän efter mitten av augusti) och placerade inte ut de två sista fällorna förrän riktigt i slutet av augusti) så har fällfångandet gått över förväntan.
Hittills har det fångats: 3 rävar, 2 grävlingar, 2 hundar och 3 katter (samtliga husdjur har förstås släppts ut).
Noterbart är nog att Daniel och Josefine just nu inte har ett enda husdjur som jag inte lyckats fånga!
Den kaxigaste räven någonsin fångades mindre än 16 timmar efter att fällan ställts ut och betats. Den fällan har sedan lyckats inbringa båda hundarna också.
Roligt att notera är att samtliga fyra fällor har bidragit med "riktigt" vilt. 1 räv i en, 2 rävar i en annan, och en grävling var för de två kvarvarande. Känns ju en smula mer spännande att vittja när det känns som att alla fällor står på bra ställen.
Hittills har det fångats: 3 rävar, 2 grävlingar, 2 hundar och 3 katter (samtliga husdjur har förstås släppts ut).
Noterbart är nog att Daniel och Josefine just nu inte har ett enda husdjur som jag inte lyckats fånga!
Den kaxigaste räven någonsin fångades mindre än 16 timmar efter att fällan ställts ut och betats. Den fällan har sedan lyckats inbringa båda hundarna också.
Roligt att notera är att samtliga fyra fällor har bidragit med "riktigt" vilt. 1 räv i en, 2 rävar i en annan, och en grävling var för de två kvarvarande. Känns ju en smula mer spännande att vittja när det känns som att alla fällor står på bra ställen.
Skillnaden mellan jakt i skog och på fjäll??
Frågan har ställs till mig några gånger.
Tja förutom att skogsjakten mer handlar om gråfågel, dvs tjäder/orre (och emellanåt ripa/järpe) och fjälljakten är mer renodlat inriktad på ripa så är nog den största skillnaden själva biotopen och de svårigheter som skogen medför
Skogen kan emellenåt vara ganska trång, och gör det då svårt att se såväl hund/fågel som att skjuta:
Jodå, Milito är med på bilden (mitt i mitten), och har faktiskt hittat fågel! I skogsjakt är det inte helt dumt att hunden har ett regelbundet sök med "tillräcklig" vidd utifrån terrängen och håller god kontakt med föraren.
När man väl lyckas med hela paktetet så blir å andra sidan lyckan stor.
Fjälljakten å andra sidan erbjuder många gånger enorma vidder och en storslagen utsikt. Man får dock traska på för att hitta sina fåglar, men hunden är många gånger tämligen lätt att hålla koll på.
Under sådana här förutsättningar så är det en fördel om hunden "öppnar upp" söket så att det blir vidare. Fjällsluttningarna är rätt stora, så det gäller att få med sig mer mark här.
Tja förutom att skogsjakten mer handlar om gråfågel, dvs tjäder/orre (och emellanåt ripa/järpe) och fjälljakten är mer renodlat inriktad på ripa så är nog den största skillnaden själva biotopen och de svårigheter som skogen medför
Skogen kan emellenåt vara ganska trång, och gör det då svårt att se såväl hund/fågel som att skjuta:
Jodå, Milito är med på bilden (mitt i mitten), och har faktiskt hittat fågel! I skogsjakt är det inte helt dumt att hunden har ett regelbundet sök med "tillräcklig" vidd utifrån terrängen och håller god kontakt med föraren.
När man väl lyckas med hela paktetet så blir å andra sidan lyckan stor.
Fjälljakten å andra sidan erbjuder många gånger enorma vidder och en storslagen utsikt. Man får dock traska på för att hitta sina fåglar, men hunden är många gånger tämligen lätt att hålla koll på.
Under sådana här förutsättningar så är det en fördel om hunden "öppnar upp" söket så att det blir vidare. Fjällsluttningarna är rätt stora, så det gäller att få med sig mer mark här.
Bäverjakt
Med några få dagar kvar på bäversäsongen fick jag återigen följa med min jaktkompis till de marker där han har tillgång till bäverjakt.
Även denna gång fick vi se bäver flera gånger. Jag hade den första bävern inom knappt 10--15 meter bakom en björkstam i en stund innan den slutligen dök, simmade förbi oss på kanske 3 meters håll och kom upp ett 20-tal meter bakom oss, inne i ett björksnår. Kändes lite surt att återigen ha blivit lurade.
Skam den som ger sig. Vi satt kvar en stund och fick då höra ett antal bävrar dyka innifrån hyddan. Såg dock aldrig till dem.
Efter någon stund ytterligare beslöt vi oss för att byta plats något. Hade suttit bara en kort stund där när en bäver visar huvudet precis invid vår första plats för att då givetvis ana oråd och börja simma därifrån och upp efter den bäckfåra vi nu satt vid. Hade bara nosen att hålla på innan den dök, återigen bakom en björkstam (elände att jag inte övervägde att ställa mig upp, då hade jag kanske kunnat skjuta över björken). Den dök sedan upp ett stycke längre upp efter bäckfåran, så vi smög iväg efter den. Till sist var vi inte lång ifrån, men då dök den och simmade nedströms igen.
En snabb förflyttning resulterade i att jag till sist fick en skottchans när den stannade till i vattenbrynet precis invid hyddan.
Visade sig vara en liten 9-kilos bäver, som sjönk ihop på stället när skottet gick.
Mer förflyttningar
Jag fick ju lov att ställa en rävfälla nere vid sjön i grannbyn förra sommaren. Dock har platsen under det gångna året visat sig besitta vissa brister. Dels är det lite svårt att se fällan, trots att den står rakt nedanför husen, på grund av ett antal präktiga gårdsbjörkar (jag trodde inte att det skulle vara något problem under vintern, men tji fick jag), dels verkar det som att rävarna inte är så sugna på att traska längst strandkanten, och dels (framförallt) så verkar det driva och lägga av tämligen mycket mer snö just där nere där fällan ställdes. Jag hade därför beslutat mig för att hitta en alternativ uppställningsplats i närheten och försöka flytta fällan innan snön försvinner.
När snöhögen hemma på gården flyttats på lördagen så ägnades en god stund åt att skida runt i skogs- och åkerkanterna i närheten av fällan. Till sist hade ett lämpligt område lokaliserats. Problemet blev därefter förstås en fråga om transportlogistiken. Skoterföret har ju försvunnit, och enda vägen till grannbyn går via sjön. Nackdelen med skotertransport (förutom risken att köra fast i allt vatten som samlats ovanpå isen) insåg jag skulle bli att lyfta upp den ganska tunga fällan på kälken. Kälken torde ju stå kvar ovanpå skaren, men när man försöker lyfta så torde man sjunka ända ner till marken. Ett tämligen högt lyft alltså, trots den ganska låga skoterkälken.
Snötäckets djup gjorde det dock ganska lockande att göra ett försöka med traktorn och pallgafflarna istället. Under förutsättning att det var möjligt att köra upp ett spår till den nya uppställningsplatsen och sedan ner till fällan så skulle ju själva flytten bara bli en enkel fråga om att vrida till fällan så att traktorn kom åt att lyfta den, och sedan hasa efter den ett par meter på den nya platsen.
Sagt och gjort, på söndagsförmiddagen puttrade jag försiktigt ner på åkern för att testa snödjupet. Det visade sig få över förväntan, och inom kort så stod fällan på sin nya plats!
Väl den sista snön har tinat bort så är det bara att traska dit och se till att fällan står bra innan den öppnas och inåtlingen inför kommande säsong påbörjas.
Stort tack till Daniel och Rickard som ställde upp med handkraften för att hasa efter fällan!
När snöhögen hemma på gården flyttats på lördagen så ägnades en god stund åt att skida runt i skogs- och åkerkanterna i närheten av fällan. Till sist hade ett lämpligt område lokaliserats. Problemet blev därefter förstås en fråga om transportlogistiken. Skoterföret har ju försvunnit, och enda vägen till grannbyn går via sjön. Nackdelen med skotertransport (förutom risken att köra fast i allt vatten som samlats ovanpå isen) insåg jag skulle bli att lyfta upp den ganska tunga fällan på kälken. Kälken torde ju stå kvar ovanpå skaren, men när man försöker lyfta så torde man sjunka ända ner till marken. Ett tämligen högt lyft alltså, trots den ganska låga skoterkälken.
Snötäckets djup gjorde det dock ganska lockande att göra ett försöka med traktorn och pallgafflarna istället. Under förutsättning att det var möjligt att köra upp ett spår till den nya uppställningsplatsen och sedan ner till fällan så skulle ju själva flytten bara bli en enkel fråga om att vrida till fällan så att traktorn kom åt att lyfta den, och sedan hasa efter den ett par meter på den nya platsen.
Sagt och gjort, på söndagsförmiddagen puttrade jag försiktigt ner på åkern för att testa snödjupet. Det visade sig få över förväntan, och inom kort så stod fällan på sin nya plats!
Väl den sista snön har tinat bort så är det bara att traska dit och se till att fällan står bra innan den öppnas och inåtlingen inför kommande säsong påbörjas.
Stort tack till Daniel och Rickard som ställde upp med handkraften för att hasa efter fällan!
Lite rockad på rådjurens foderbord
Skellefteå Kraft har varit i trakterna och bytt ut flera trästolpar (man har också tagit bort vissa linjesträckor helt). Till följd av denna aktivitet så har det uppstått flera små områden där det är barmark. Rådjuren verkar ha börjat söka sig ditåt för att försöka hitta sig något att äta.
För att underlätta deras strävan så nyttjade jag gårdagens skoterföre (till sist bär det även för min skruttskoter!) till att flytta de två foderbord som jag satte upp för ett par säsonger sedan. Nu står de inte längre i grupp i en skogskant utan utspridda på en lång och gles linje (som följer rådjurens uppenbara födosök, för det är rejält travat åt och fram där). En sattes vid en utbytt stolpe.
Det syns knappt längst nere på stolpen, men det är faktiskt ett rejält stort bord, där behållaren rymmer nästan två säckar pelletterat foder/kross vid behov (mobilkameran har inte någon lysande zoom precis).
Ett annat bord hamnade innanför det sista huset i byn, där rådjuren tydligen sökt sig genom en gallrad aspdunge ett flertal gånger.
Det tredje bordet är av mer stationär modell, och kvarstår på den ursprungliga platsen.
Kände mig riktigt nöjd med denna konstruktion under gårdagskvällen. Kanske inte de allra lättaste borden att bära omkring på, men då taket i alla fall går att fälla ihop så ryms ju mellan 2 och 4 på skoterkälken beroende på hur tät terräng man ska igenom, och hur väl man binder. De är ju i alla fall transportabla, och ruskigt lätta att ställa upp, bara att luta mot ett träd eller en stolpe, och sedan slå ett band runtom benen där de sticker upp ovanför foderbehållaren. Inte dumt om man känner för att göra sådana här rockader!
För att underlätta deras strävan så nyttjade jag gårdagens skoterföre (till sist bär det även för min skruttskoter!) till att flytta de två foderbord som jag satte upp för ett par säsonger sedan. Nu står de inte längre i grupp i en skogskant utan utspridda på en lång och gles linje (som följer rådjurens uppenbara födosök, för det är rejält travat åt och fram där). En sattes vid en utbytt stolpe.
Det syns knappt längst nere på stolpen, men det är faktiskt ett rejält stort bord, där behållaren rymmer nästan två säckar pelletterat foder/kross vid behov (mobilkameran har inte någon lysande zoom precis).
Ett annat bord hamnade innanför det sista huset i byn, där rådjuren tydligen sökt sig genom en gallrad aspdunge ett flertal gånger.
Det tredje bordet är av mer stationär modell, och kvarstår på den ursprungliga platsen.
Kände mig riktigt nöjd med denna konstruktion under gårdagskvällen. Kanske inte de allra lättaste borden att bära omkring på, men då taket i alla fall går att fälla ihop så ryms ju mellan 2 och 4 på skoterkälken beroende på hur tät terräng man ska igenom, och hur väl man binder. De är ju i alla fall transportabla, och ruskigt lätta att ställa upp, bara att luta mot ett träd eller en stolpe, och sedan slå ett band runtom benen där de sticker upp ovanför foderbehållaren. Inte dumt om man känner för att göra sådana här rockader!
Mårdfällorna ute
Med tämligen stela ben efter lördagens löprunda så beslöt jag mig för att INTE bedriva någon toppfågeljakt på söndagen! Första jaktfria lediga dagen sedan en vecka före jul (med undantag för ett par dagar som tillbringades i traktorn röjandes snö!)...
Tja, helt jaktfritt blev det förstås inte, och inte helt utan skidor heller. Jag passade på att nyttja dagsljuset till att i lugn och ro sätta ut de sista av de mårdfällor jag färdigställt, så nu är min lilla "trap-line" klar.
Totalt är den på ungefär 2.5K, så det blir en trevlig liten skidtur att göra lite då och då. Jag har för enkelhets skull satt upp fällorna i träd med en liten slana lutad upp mot fällan. Fällorna har dessutom monterats med bagageremmar för att inte behöva spika i träden.
Lite granris fastbundet ovanpå och en kvist hängande ner framför ingångshålet så att småfåglarna förhoppningsvis drar sig för att besöka den. Vi får se hur det går...
Fällorna har satts upp invid diverse mårdspår som jag hittat under toppfågeljakten, och jag har försökt hitta lite lämpliga tätningar, helst med gran, som ju skyddar fällorna mot nederbörd. Jag har även försökt sprida ut fällorna lite eftersom mården verkar ha sökt av ett tämligen stort område. Istället för att sätta alla fem fällorna nere vid en bäck där den passerat 5--6 gånger så har jag bara satt två fällor i det området och istället kompletterat med tre som sitter på andra sidor av såten. Mården har ju passerat även där, så den borde ju kunna passera igen. Troligen torde väl inget speciellt hända i vinter, men det är i alla fall spännande att pröva lite.
De väger en 3--4 kilo per styck de där fällorna med både trälåda och metallgiller, och med en påse bete och några verktyg så blev det ett tämligen rejält lass med tre fällor fast hängda på ryggsäcken. Tur att skidföret är så pass bra just nu!
Det skulle helt klart vara ett vinnande koncept om man hade en ryggsäcksmes liknande den som jag såg användas i början av 80-talet när jag planterade skog under sommarloven. Det var i princip bara två långa metallstänger där en kortare sektion böljts i 90 grader längst ner. Förmannen hängde upp en hop plantkassetter på diverse krokar i denna ställning och traskade sedan ut på hygget gång på gång för att hålla oss med plantor. Det kanske går hitta något liknande forfarande, men annars för man väl försöka få till någon egen konstruktion.
Tja, helt jaktfritt blev det förstås inte, och inte helt utan skidor heller. Jag passade på att nyttja dagsljuset till att i lugn och ro sätta ut de sista av de mårdfällor jag färdigställt, så nu är min lilla "trap-line" klar.
Totalt är den på ungefär 2.5K, så det blir en trevlig liten skidtur att göra lite då och då. Jag har för enkelhets skull satt upp fällorna i träd med en liten slana lutad upp mot fällan. Fällorna har dessutom monterats med bagageremmar för att inte behöva spika i träden.
Lite granris fastbundet ovanpå och en kvist hängande ner framför ingångshålet så att småfåglarna förhoppningsvis drar sig för att besöka den. Vi får se hur det går...
Fällorna har satts upp invid diverse mårdspår som jag hittat under toppfågeljakten, och jag har försökt hitta lite lämpliga tätningar, helst med gran, som ju skyddar fällorna mot nederbörd. Jag har även försökt sprida ut fällorna lite eftersom mården verkar ha sökt av ett tämligen stort område. Istället för att sätta alla fem fällorna nere vid en bäck där den passerat 5--6 gånger så har jag bara satt två fällor i det området och istället kompletterat med tre som sitter på andra sidor av såten. Mården har ju passerat även där, så den borde ju kunna passera igen. Troligen torde väl inget speciellt hända i vinter, men det är i alla fall spännande att pröva lite.
De väger en 3--4 kilo per styck de där fällorna med både trälåda och metallgiller, och med en påse bete och några verktyg så blev det ett tämligen rejält lass med tre fällor fast hängda på ryggsäcken. Tur att skidföret är så pass bra just nu!
Det skulle helt klart vara ett vinnande koncept om man hade en ryggsäcksmes liknande den som jag såg användas i början av 80-talet när jag planterade skog under sommarloven. Det var i princip bara två långa metallstänger där en kortare sektion böljts i 90 grader längst ner. Förmannen hängde upp en hop plantkassetter på diverse krokar i denna ställning och traskade sedan ut på hygget gång på gång för att hålla oss med plantor. Det kanske går hitta något liknande forfarande, men annars för man väl försöka få till någon egen konstruktion.
Snopen toppfågeljakt
Lördagen hade inte helt oväntat prioriterats till jakt (bara en vecka kvar av toppfågeljakten nu). Tanken var att ta en runda i fågelskogarna direkt i gryningen, och sedan göra klart mårdfällorna och få ut dem i skogen innan skymningen. Vad tid som sedan skulle vara kvar till middag/läggdags tänkte jag nyttja till en liten löprunda (som om det egentligen skulle behövas efter en dag på skogsskidorna...).
Första delen av schemat gick som väntat. Efter några timmar på skidorna så hade de tänkta såtarna sökts av utan annat resultat än att jag blivit svettig.
Tänkte då fortsätta enligt planen, så jag begav mig hemöver för att färdigställa fällorna. Precis när jag kommer hem så ringer dock en bekant från grannbyn och meddelar att det sitter en flock orrar - ute på sjön!
Av alla möjliga och omöjliga ställen att hitta fågel på så tar nog detta priset. Det är ju inte precis lättsmuget ute på sjöisen, vilket säkerligen var precis hur orrarna tänkt det. Jag lyckade i allafall till sist skida in bakom en sommarstuga rakt innan för där fåglarna satt. Svårt att bedöma avståndet rätt ut på isen, men det känndes dock ruskigt långt, så det var bara att försöka krypa ner mot sjöstranden i skydd av några stora björkar.
När jag kom dit och försiktigt stack fram huvudet så hade dock fåglarna redan dragit vidare, så sannolikt hade de god koll på vad jag höll på med. Dock passade jag på att skida ut till platsen de suttit på bara för att räkna groparna och mäta avståndet in till land. Det visade sig vara 18 gropar i snön och ungefär 240 meter in till sommarstugan där jag befunnit mig.
Trots ytterligare någon timmes skidande runt i såten återfann jag aldrig fåglarna.
Lördagsschemat? Tja en aning kantstött vid detta laget. Jag hann dock i alla fall färdigställa taken på de nya fällorna och få ut ett par i skogen, men det började då bli så pass märkt att det aldrig var möjligt att få ut de sista, så det fick anstå till senare.
Första delen av schemat gick som väntat. Efter några timmar på skidorna så hade de tänkta såtarna sökts av utan annat resultat än att jag blivit svettig.
Tänkte då fortsätta enligt planen, så jag begav mig hemöver för att färdigställa fällorna. Precis när jag kommer hem så ringer dock en bekant från grannbyn och meddelar att det sitter en flock orrar - ute på sjön!
Av alla möjliga och omöjliga ställen att hitta fågel på så tar nog detta priset. Det är ju inte precis lättsmuget ute på sjöisen, vilket säkerligen var precis hur orrarna tänkt det. Jag lyckade i allafall till sist skida in bakom en sommarstuga rakt innan för där fåglarna satt. Svårt att bedöma avståndet rätt ut på isen, men det känndes dock ruskigt långt, så det var bara att försöka krypa ner mot sjöstranden i skydd av några stora björkar.
När jag kom dit och försiktigt stack fram huvudet så hade dock fåglarna redan dragit vidare, så sannolikt hade de god koll på vad jag höll på med. Dock passade jag på att skida ut till platsen de suttit på bara för att räkna groparna och mäta avståndet in till land. Det visade sig vara 18 gropar i snön och ungefär 240 meter in till sommarstugan där jag befunnit mig.
Trots ytterligare någon timmes skidande runt i såten återfann jag aldrig fåglarna.
Lördagsschemat? Tja en aning kantstött vid detta laget. Jag hann dock i alla fall färdigställa taken på de nya fällorna och få ut ett par i skogen, men det började då bli så pass märkt att det aldrig var möjligt att få ut de sista, så det fick anstå till senare.
Tight passform!
Det är ganska trångt i lådan när man ställt ner gillret. Det får vara max 5 millimeter mellan trampplattans kant och väggen (i bildens högra kant). Tror jag fick till det ganska bra, det är cirka 3 millimeters mellanrum kvar...
Tre lådor nästan klara
Förutom taken så är de tre lådorna för mård till Trapper-gillren klara. Ska leta fram lite plywood i morgon.
Gillren på rad
Här står alla fällor och giller. 6 stycken Trapper-giller (går använda både till mård och mink), en styck IHJÄL Mård och styck MangsTrap Mård. Just nu ska hälften av Trapper-gillren få lådor för mård. Resten där avvakta. Eventuellt blir det minkfällor på sikt. Fördelen med dessa giller är ju att man kan lämna lådorna i naturen och ta hem eller flytta gillren efter behov, så man är inte låst till ett vilt.
Mårdfällor på G!
Mårdfällorna är på G! Virket är hyvlat, kapat och klart för borrning och montering.
Köpt mårdfälla
Har jag gjort, och den kom igår. Jag tänkte testa en S49:a, dvs MangsTrap från minken.se. Fällan verkar imponerande liten och kompakt, så den torde vara lätt att få ut i skogen. Behövs bara en liten spik för att hänga upp den, nästan som en tavla, sedan finns ett snabbfäste på själva fällan för att stabilisera den på stammen.
Ska bli spännande att se om det ger resultat.
Ska bli spännande att se om det ger resultat.
Tung och svettig jakt
Helgen har i huvudsak tillbringats uppe i trakterna av Åsträsk. Då det inte blivit några fågelobservationer att tala om hemmavid så beslöt jag mig för att vika ett par dagar till att kika lite på en kortmark där jag och Milito varit någon vecka under hösten.
Vi hade då vid ett par tillfällen kontakt med tjäder, och det ska också finnas ripa i området. Ett par orrar observerades också under premiärveckan.
På lördagen skidade jag runt (efter att ha löst jaktkort för några dagar) till någon timme efter lunch, men det kändes precis som hemma, helt fågeltomt. Då oddsen torde vara bättre att hitta igen några orrar så försökte jag komma ihåg var jag sett områden med björk, och sökte mig till dessa. Ute på ett gigantiskt myrområde med diken fullkomligt igenvuxna med björk så hittade jag till sist några gropar efter fågel, men dock markbetande, vilket sammantaget med storleken på gropar/spår onekligen leder tankarna till de där riporna.
I övrigt var dagen helt resultatlös, och mycket svettig. Sista dryga timmen var jag tvungen att åka utan mössa för att slippa torka av glasögonen var 20:e meter, vilket blir rätt irriterande efterhand.
Väl tillbaka vid bilen på eftermiddagen så var det lilla hår som finns kvar en enda stor isklump, och frosten hade spritt sig ända ner på axlarna! Vitare än vanligt på tinningarna!
Söndagen blev mer av samma, med skillnaden att jag började åka skidor ännu tidigare eftersom jag ju redan löst jaktkortet. Testade först en helt ny såte invid en sjö, där det fanns ganska bra med ris och även en del ensamma träd på hyggen/myrar. Inga observationer.
Bytte då tillbaka till samma såte som jag kört dagen innan, men beslutade mig för att köra lite mer i östra/norra delen. Inledde med att skida runt på några inägor invid en ödegård, men helt tomt där. Följde sedan en sjökant i nordvästlig riktning och fick då se en gigantiskt, brunaktig, rovfågel segla runt vid sjöns andra ände. Den gjorde några försiktiga dykningar ner mot isen innan den tycktes bestämma sig och gjorde en brant dykning ner bakom en udde. Jag smög ut i strandkanten för att försöka se vad fågeln hittat, och trodde först att den slagit något och satt på isen. När jag sedan fick upp kikaren så visade det sig istället vara - en räv.
Fågeln var på grund av storleken gissningsvis en örn (vilket tydligen inte är helt ovanligt i trakterna enligt jaktkompisar). Hållet var dock brutalt långt. Räven satt och titta lite bort mot mig, och så snart jag försökte skida närmare i strandriset så begav den sig iväg, bara för att sedan stanna till så snart jag stannade.
Hittade till sist igen spåren efter där räven suttit och spanat, var ungefär 450--480 glidande skidsteg från den "udde" där jag stått.
Räven hade suttit i bildens hitre kant, ungefär i den ögla som jag gjort med skidorna. Själv befann jag mig två uddar längre bort, vid pilen.
Spännande att dels få se stor rovfågel, och dels räv mitt på dagen!
Vi hade då vid ett par tillfällen kontakt med tjäder, och det ska också finnas ripa i området. Ett par orrar observerades också under premiärveckan.
På lördagen skidade jag runt (efter att ha löst jaktkort för några dagar) till någon timme efter lunch, men det kändes precis som hemma, helt fågeltomt. Då oddsen torde vara bättre att hitta igen några orrar så försökte jag komma ihåg var jag sett områden med björk, och sökte mig till dessa. Ute på ett gigantiskt myrområde med diken fullkomligt igenvuxna med björk så hittade jag till sist några gropar efter fågel, men dock markbetande, vilket sammantaget med storleken på gropar/spår onekligen leder tankarna till de där riporna.
I övrigt var dagen helt resultatlös, och mycket svettig. Sista dryga timmen var jag tvungen att åka utan mössa för att slippa torka av glasögonen var 20:e meter, vilket blir rätt irriterande efterhand.
Väl tillbaka vid bilen på eftermiddagen så var det lilla hår som finns kvar en enda stor isklump, och frosten hade spritt sig ända ner på axlarna! Vitare än vanligt på tinningarna!
Söndagen blev mer av samma, med skillnaden att jag började åka skidor ännu tidigare eftersom jag ju redan löst jaktkortet. Testade först en helt ny såte invid en sjö, där det fanns ganska bra med ris och även en del ensamma träd på hyggen/myrar. Inga observationer.
Bytte då tillbaka till samma såte som jag kört dagen innan, men beslutade mig för att köra lite mer i östra/norra delen. Inledde med att skida runt på några inägor invid en ödegård, men helt tomt där. Följde sedan en sjökant i nordvästlig riktning och fick då se en gigantiskt, brunaktig, rovfågel segla runt vid sjöns andra ände. Den gjorde några försiktiga dykningar ner mot isen innan den tycktes bestämma sig och gjorde en brant dykning ner bakom en udde. Jag smög ut i strandkanten för att försöka se vad fågeln hittat, och trodde först att den slagit något och satt på isen. När jag sedan fick upp kikaren så visade det sig istället vara - en räv.
Fågeln var på grund av storleken gissningsvis en örn (vilket tydligen inte är helt ovanligt i trakterna enligt jaktkompisar). Hållet var dock brutalt långt. Räven satt och titta lite bort mot mig, och så snart jag försökte skida närmare i strandriset så begav den sig iväg, bara för att sedan stanna till så snart jag stannade.
Hittade till sist igen spåren efter där räven suttit och spanat, var ungefär 450--480 glidande skidsteg från den "udde" där jag stått.
Räven hade suttit i bildens hitre kant, ungefär i den ögla som jag gjort med skidorna. Själv befann jag mig två uddar längre bort, vid pilen.
Spännande att dels få se stor rovfågel, och dels räv mitt på dagen!
Trevlig liten jaktrunda med sällskap
Igår morse hade jag förmånen att ha blivit ombedd att följa med på en lite jaktrunda tillsammans med en älgjaktskompis.
Det blev en riktigt trevlig liten morgontur på ungefär 1.5 timme, sakta smygandes med skidor runt i "hans" marker. Bara för att se hur ansträngande det skulle vara så hade jag tagit med min lilla tränings-GPS, utan något större hopp om att den skulle klara av den stundvis täta skog där vi smög fram. Gick dock över förväntan att hålla koll på vart vi smugit omkring.
En tämligen kort runda eftersom vi båda skulle hinna jobba under dagen också. Terrängen är inte riktigt lika skogsklädd som kartan antyder, tex är den stora myren längst i söder mycket öppen.
Typiskt nog så såg vi förstås inte till några fåglar, vilket jaktkompisen sade var första gången någonsin, men så är det att jaga med mig...
Mårdspår
Hittade en lite oväntad "bonus" under söndagens fågeljakt. Jag stötte då på ett spår som jag aldrig tidigare sett. Tänkte först inte så mycket på det, men när jag kommit hem så blev jag mer och mer fundersam. Insåg att det nog kunde vara fråga om mård, vilket jag som sagt aldrig tidigare stött på.
Kolla lite med en jaktkompis som bedrivit mårdfångst tidigare, och han bekräftade att det sannolikt rörde sig om mårdspår utifrån min beskrivning.
Insåg under gårdagen att det tack vara den stigande temperaturen nog snart skulle bli svårt att följa spåret tack vare all snö som börjat falla ner ur träden. Passade därför på att ta en långlunch idag och begav mig ut på en skidtur.
Efter en stund hade jag lyckats lokalisera spåret där det ringlade sig fram genom skogen. På vissa ställen var det tämligen tydligt.
Parvist något snedställda tassavtryck, cirka 40 cm mellan spårparen. Jag skidade på i cirka 2.5 timmar och fick stundvis ringa gång på gång där spåret försvunnit. Hade till sist lyckats följa spåret någon kilometer genom diverse grandungar, tallgallringar, runt ytterkanten på ett hygge, ner i en sursvacka invid en bäck och sedan in i ett stort område med tät granskog invid samma bäck. Hittade inte mindre än fem ställen där mården passerat en traktorväg mellan granskogen och bäcken, så där verkar det vara ett lovande ställa att placera någon fälla i framtiden. Ska ta och inventera fällförrådet lite...
Kolla lite med en jaktkompis som bedrivit mårdfångst tidigare, och han bekräftade att det sannolikt rörde sig om mårdspår utifrån min beskrivning.
Insåg under gårdagen att det tack vara den stigande temperaturen nog snart skulle bli svårt att följa spåret tack vare all snö som börjat falla ner ur träden. Passade därför på att ta en långlunch idag och begav mig ut på en skidtur.
Efter en stund hade jag lyckats lokalisera spåret där det ringlade sig fram genom skogen. På vissa ställen var det tämligen tydligt.
Parvist något snedställda tassavtryck, cirka 40 cm mellan spårparen. Jag skidade på i cirka 2.5 timmar och fick stundvis ringa gång på gång där spåret försvunnit. Hade till sist lyckats följa spåret någon kilometer genom diverse grandungar, tallgallringar, runt ytterkanten på ett hygge, ner i en sursvacka invid en bäck och sedan in i ett stort område med tät granskog invid samma bäck. Hittade inte mindre än fem ställen där mården passerat en traktorväg mellan granskogen och bäcken, så där verkar det vara ett lovande ställa att placera någon fälla i framtiden. Ska ta och inventera fällförrådet lite...
Inga bortförklaringar var det...
...som gällde efter den tidigare inskjutningen inför toppfågeljakten. Minsann om jag inte lyckades missa ändå. Jag har inga som helst tekniska förklaringar, utan får skylla på skit bakom kolven.
Har under lunchen idag varit ute på en liten skidtur för att försöka reda ut ett mårdspår (?) som jag stött på. Då passade jag först på att ställa ut en papptjäder (A4) och gav den ett par smällar från dryga 150 meter liggande på en odlingsväg med bössan tvärs över ryggsäcken.
Just över en centimeter mellan hålen, så hade det tagit där på en riktig tjäder eller orre hade den nog kommit ramlandes ner efter stammen.
Har under lunchen idag varit ute på en liten skidtur för att försöka reda ut ett mårdspår (?) som jag stött på. Då passade jag först på att ställa ut en papptjäder (A4) och gav den ett par smällar från dryga 150 meter liggande på en odlingsväg med bössan tvärs över ryggsäcken.
Just över en centimeter mellan hålen, så hade det tagit där på en riktig tjäder eller orre hade den nog kommit ramlandes ner efter stammen.
Nice recovery av Tegsnäs
Jag har ju varit grymt besviken på mina stavar från Tegsnäs. Har köpt sammanlagt två par stavar de senaste två säsongerna, och sedermera lyckats bryta av tre av stavarna och samtliga fyra trugor.
Jag konverterade under fjolårssäsongen trugorna till en mer hållbar konstruktion och har hittills inte haft något mer problem med dem. Dock bröt jag under mellandagarna den tredje staven. Jag lyckades då hitta igen ett par gamla bambustavar av lagom längd, och kunde flytta över trugorna till dem istället.
Blev dock så pass irriterad på Tegsnässtavarna att jag kontaktade Tegsnäs via e-mail, och fick oväntat bra respons. Efter endast någon timme så kom svar där de beklagade vad som inträffat. De ifrågasatte visserligen hur jag använt stavarna, men medgav att det förekommit ett stort problem med trugorna. Efter ett par dagar så kom följande med Bussgods:
Detta är vad jag kallar ett MYCKET bra kundbemötande. Jag är fortfarande lite skeptisk till glasfiberstavar i skogen (Tegsnäs har tydligen ett par metallstavar under utveckling, men de är TIDIGAST klara till nästa säsong), men nu har jag ju dels ett par i reserv, och som sista reserv mina hemmapulade bambukäppar.
Jag konverterade under fjolårssäsongen trugorna till en mer hållbar konstruktion och har hittills inte haft något mer problem med dem. Dock bröt jag under mellandagarna den tredje staven. Jag lyckades då hitta igen ett par gamla bambustavar av lagom längd, och kunde flytta över trugorna till dem istället.
Blev dock så pass irriterad på Tegsnässtavarna att jag kontaktade Tegsnäs via e-mail, och fick oväntat bra respons. Efter endast någon timme så kom svar där de beklagade vad som inträffat. De ifrågasatte visserligen hur jag använt stavarna, men medgav att det förekommit ett stort problem med trugorna. Efter ett par dagar så kom följande med Bussgods:
Detta är vad jag kallar ett MYCKET bra kundbemötande. Jag är fortfarande lite skeptisk till glasfiberstavar i skogen (Tegsnäs har tydligen ett par metallstavar under utveckling, men de är TIDIGAST klara till nästa säsong), men nu har jag ju dels ett par i reserv, och som sista reserv mina hemmapulade bambukäppar.
Extremt svårt var ordet
Efter ytterligare nötande ute i skogarna, kors och tvärs genom markerna på både längden och bredden så fortsätter toppfågeljakten att visa sig från sin besvärligaste sida. Har haft en enda kontakt till med fågel, och även denna gång tjäder i samma område som förra gången. Även nu mycket överraskande, tuppen låg (kunde jag sedan konstatera) i snön under en liten granbusken, och lyfte när jag kom inom ungefär 30 meter. Lyckades efter en dryg timmes skidande nog hitta igen den ytterligare en gång, för jag hörde en stor fågel lyfta ur veden vid ett tillfälle, men såg aldrig till den igen, trots ytterligare någon timmes skidande i flygriktningen.
Inskjutning - "på riktigt"
Jag har ju givetvis skjutit in toppfågelbössan redan tidigare under hösten, men blev erbjuden att följa med en släkting på en eventuell toppfågeljakt nu i dagarna. Passade under gårdagskvällen på att ladda upp några nya skott med en laddning som jag testat fram under hösten.
För att vara HELT säker på att bössan verkligen skjuter dit jag vill så har jag nu under dagen passat på att sätta upp ett par tavlor och sedan skjuta riktigt jägarmässigt, dvs liggande i snön, över ryggsäcken, hyggligt snabbt siktat och MED PULS (rask prommenad fram och åter till tavlan mellan skotten)!
Visade sig att jag låg skapligt i höjd, men med ett litet vänsterläge, vilket var snabbt korrigerat. Hade sedan kvar ett par skott i asken, så jag bytte till fågelfigur och testade att skjuta på något som inte har en riktpunkt i mitten. Tjäderfiguren skulle helt klart ha trillat ur den hypotetiska talltoppen, så nu är bössan inskjuten på cirka 150--160 meter i alla fall.
Då har man tyvärr en ursäkt mindre när man missar, men det skulle onekligen vara försmädligt att missa för att först SEDAN upptäcka att bössan inte var rätt riktad. Har hänt förr, och kommer säkert att hända igen!
För att vara HELT säker på att bössan verkligen skjuter dit jag vill så har jag nu under dagen passat på att sätta upp ett par tavlor och sedan skjuta riktigt jägarmässigt, dvs liggande i snön, över ryggsäcken, hyggligt snabbt siktat och MED PULS (rask prommenad fram och åter till tavlan mellan skotten)!
Visade sig att jag låg skapligt i höjd, men med ett litet vänsterläge, vilket var snabbt korrigerat. Hade sedan kvar ett par skott i asken, så jag bytte till fågelfigur och testade att skjuta på något som inte har en riktpunkt i mitten. Tjäderfiguren skulle helt klart ha trillat ur den hypotetiska talltoppen, så nu är bössan inskjuten på cirka 150--160 meter i alla fall.
Då har man tyvärr en ursäkt mindre när man missar, men det skulle onekligen vara försmädligt att missa för att först SEDAN upptäcka att bössan inte var rätt riktad. Har hänt förr, och kommer säkert att hända igen!
