Hairfoot - En bloggande Burträskare

Första steget i troféberedningen - flåningen - är nu gjort. Direkt därefter utfördes steg 2 - grovsågning - med en motorsåg. Kvällen avslutades med att det tredje steget - kokningen - inleddes.



Kokningen verkar ta en rejäl stund. Höll på ett par timmar igår och har fått bort ganska mycket. Över natten har den fått ligga i blöt i en back med kallt vatten, och ikväll ska jag se hur mycket ytterligare som lossnar. Eventuellt läge för lite kompletterande kokning väl det värsta har lossnat.

Värmekällan? En liten kokplatta med två plattor. Som kokkärl används en gammal långpanna. Går inte så mycket vatten på det viset, och man slipper vänta på att få upp temperaturen. Dock kokar vattnet bort på en halvtimme så det gäller att passa så det inte kokar torrt.

Årets älgjakt har överlag varit lyckad. Vi har sett tämligen bra med älg. Dessutom en riktigt blandad population med både kor & kalvar, pinntjurar, kvigor, mellantjurar och några rejäla oxar. Vi har hittills även klarat oss helt utan eftersök, vilket alltid är skönt. Dock är ju skillnaden mellan framgång och fiasko ibland hårfin, och tur har många gånger givetvis en stor betydelse.

Exempelvis i lördags morse, när vi inledde med en liten såte nere vid sjön. 5 djur var observerade (bla ko med kalv) när vi postade ut. Precis som hundföraren skulle börja traska in i området så kom en pinntjur springandes mot honom. Eftersom han fortfarande höll fast i hundkopplet så vågade han inte skjuta då hunden kunde rycka till och förstöra skottet. Mycket mer än så hann han inte tänka innan han i princip var översprungen av älgen som lämnade såten. Då vi hade fler djur i såten beslutades att fortsätta med den ursprungliga såten. Efter ytterligare någon tid så kom en ensam älgko upp mot en passkytt som dock visligen avstod från att skjuta då vi ju sett ko OCH kalv tidigare.

Under mitten på dagen rev vi av en annan såte med den andra älghunden, som fick till ett upptag som dock drog iväg REJÄLT ut ur markerna. Efter att såten var manuellt genomtraskad så avvek hundföraren och jaktledaren för att försöka få fatt i hunden igen. Visade sig blir lättare sagt än gjort, för inte förrän efter klockan 8 på kvällen (dvs 9 -- 10 timmar senare) lyckades det projektet.

Resten av jaktlaget beslutade sig för att fördriva tiden med att jaga igenom ytterligare en såte med den första älghunden. När vi postade ut detta område så observerades en pinntjur som försökte smyga ut över en skogsväg men ändrade sig och backade tillbaka in i såten. När hundföraren efter en stund var redo att inleda så försökte samtidigt pinntjuren smyga ut ur såten igen, men i och med att den följde med vinden så kom den rakt på en passkytt som då fick lägga ner sin första älg någonsin. Grattis Thomas!

När hundföraren omsider traskat runt/genom området och nästan var framme skulle han bara vänta in hunden. Jag satt samtidigt mitt i solgasset och hann precis tänka tanken - Nu kan man snart passa på att blunda ett ögonblick och njuta av solen. Då hördes ett kort men kraftigt knakande. Jag vred försiktigt över huvudet åt det hållet och blev varse en stor mörk skugga ett hundratal meter bort i riset på de gamla igenvuxna inägorna.

Jag insåg att jag hade bra hjälp av vinden om älgen bara fortsatte framåt (dvs mot mig), och så länge den inte blev skrämd av något ljud, eller någon oförsiktig rörelse från mig så kanske jag skulle kunna få en chans i någon av öppningarna i riset lite närmare älgstolen. Efter en stund började älgen smyga vidare snett förbi mig, och när den doldes helt av ett tätt risbuskage passade jag på att försiktigt smyga upp bössan på kanten av stolen. Jag hittade en smal öppning i snåren och höll tummarna att älgen skulle fortsätta i samma riktning, för då skulle den passera där. Otroligt nog så blev det precis så, och när älgen försiktigt gick ut i öppningenn så skickade jag ett skott mot bogen. Reaktionen blev fullt språng framåt 20-30 meter, in i nästa helt täta buskage, där jag förlorade älgen ut sikte. Dock kom den inte ut igen, och det började knaka betänkligt i riset som vajade ganska mycket. Efter bara några 10-tal sekunder så var det ånyo helt stilla, och det kändes som att allt gått vägen, vilket jag då rapporterade på radion till jaktledaren.

Efter ytterligare ett par minuters lugn så bad jag jaktledaren om att få gå fram och kontrollera så att allt gått bra. När jag lämnade passet sprang det iväg en kgiva/ko tillbaka in i såten. Jag hade aldrig observerat den under hela situationen. Jag smög mig runt snåren utan att hitta älgen, men insåg då snabbt att jag faktiskt kunde se själva älgstolen som jag suttit i. Med andra ord var jag inne i fel snår och letade. Bytte raskt snår och hittade då älgen direkt.



Väl hemma, efter avtvättning, så ser kronan ut såhär.



9 (eller möjligen 10 med en del god vilja) + 10 taggar. I kväll börjar så pysslet med att ta hand om trofén.

Inse dock ånyo så liten marginal det kan vara mellan framgång och fiasko. Om hundföraren inte hållit i hunden så hade han säkerligen fällt pinntjuren, och om den ko som visade upp sig för en passkytt varit en kviga så hade sannolikt den fällts. Hade något av detta hänt (alternativt om den älgko som kastade innan jag hann skjuta under jakten i september hade stått kvar ett ögonblick längre) så hade jag inte kunnat skjuta denna oxe, för det blev det sjätte och sista vuxna djuret på vår tilldelning för året. Alternativt om oxen kommit springande istället för att gå, då hade det aldrig gått skjuta i den smala gluggen. Små marginaler...

I lördags morse sett det ånyo en räv i fällan nere vid sjön. Denna gång en fin liten rävtik på cirka 3 kilo.

Vid lunch idag så hamnade min nya rävfälla på sin avsedda plats i grannbyn. Hoppas på god fångst på sikt. Till hjälp att bära in den i skogskanten hade jag en harjägare som uppskattar att rävarna hålls efter. Stort tack för hjälpen Olle!



Jag har nu också passat på att ordna en musåtel under samtliga fyra rävfällor, och dessutom i den rishög som syns invid L95:an. Förhoppningsvis ska det kunna bidra till fångst också.

Tredje dagen blev snabbt spännande. Samma hund som första dagen, och upptag utanför själva såten, men bakom ryggen på mig. Mitt i hetluften efter knappt 5 minuter. Ko med två kalvar. Hon ställde dock bort den ena efter någon timme, så vi fokuserade enbart på den kvarvarande kalven. Blev en utdragen historia med ett flertal förflyttningar (man fick upp värmen rejält) som dock slutligen framgångsrikt avslutades på en åkerkant på mitt eget utskifte.

Som bästa alternativ ville jag givetvis få skottchansen själv, som andra alternativ stod det mellan min granne (som enbart kan jaga i begränsad omfattning på grund av hälsoskäl) och vår nye jägare, som ännu inte fått möjlighet att fälla någon älg. Blev till sist grannen som fick chansen och förvaltade den väl.

Intensiteten och upplevelsen med älgjakten kan verklign variera. Under gårdagen (första dagen vi jagade) så hamnade jag efter en förflyttning mitt i vägen för ett ekipage bestående av ko och kalv. De passerade först framför mig en bra bit in i såten i i riktning från höger till vänster. Därefter vek de av rakt in mot mig, genom ett stort granbuskage, men bedömde tydligen sista biten (över ett hygge) som alltför exponerat, vek av tillbaka åt höger parallellt med landsvägen, men bara 5 meter in i granbuskaget. Till sist vek de av ut på vägen och stannade till, med kalven precis mitt framför kon. Gissa om pulsen var hög, när jag med osäkrat vapen siktade på kalven och försökte hitta ett läge. Förgäves, för strax kastade hela ekipaget (och hunden som följt med) över vägen, och upp på berget.

Efter ytterligare en förflyttning (ganska svettig var man nu) stod jag ånyo och lyssnade på ett klingande ståndskall. När en passgranne skjutit kalven så kom kon förbi mitt nya pass. Knästående kom jag så långt som till att osäkra och lägga fingret på avtryckaren innan kon blev misstänksam och kastade sig bort från den lilla lucka i riset där jag haft en skottchans någon sekund senare.

Under dagen idag så har vi hela dagen suttit på olika pass och väntat på att hundföraren och hunden ska beta av såte efter såte. Möjligen en älg som passerat utanför området, bakom en av passkyttarna, men annars helt lugnt (och tråkigt) hela dagen. Tänk så det kan svänga. Hade dock kanonläge på en orrtupp som "älghunden" fick för sig att stöta upp ur bärriset. Knappa 30 meter och dessutom lite förvarning, hade nog varit fullt möjligt med hagelbössan.

Inför morgondagens älgjakt känns det ju lite extra spännande att ha hittat detta mitt inne i jaktområdet. Månne en bärplockare som förätit sig på lingon, eller någon med brun päls som försöker göda upp sig inför vintern???



Sista budet är just nu att det visserligen hör till en pälsklädd varelse, men en betydligt mindre och mer rödfärgad...

En liten pulshöjare för "gubbarna" misstänker jag att det kan bli i alla fall...

En liten hanräv på cirka 3 kilo hade smugit sig in i en av fällorna nu under natten.

Brutalt tidig väckning i morse! Solen skulle enligt information gå upp vid 04:41, så det var lovligt att jaga råbock från 03:41. Hann ut i tid även om det sedan stundvis kändes lite tröttsamt. Inget syntes dock till, och efter ett par timmar avslutade jag med att försöka locka lite räv, men även detta utan resultat.

Det lär visa sig, men i tisdags (innan skytteövningen) så fick jag idén att försöka torka lite fisk för att använda som bete i bland annat tunnelfällorna under den varmare delen av fångstsäsongen (torde ju knappast hinna torka så fort att det blir användbart i år, men till nästa säsong kanske...).

Min farbror hade varit ute och fiskat och hade en del skräpfisk som han donerade. Gjorde mig av med huvudet och "gegget" för att sedan helt enkelt dela dem på längden (men lät dem sitta ihop i stjärtänden). Har riggat en "torklina" inne i stallet, som insektssäkrats.

Nu blir det till att avvakta, så får vi se om det var ett genidrag, eller bara en dåraktig idé...

Jag körde ett kvällspass med vakjakt på råbock (samt räv) igår. Inga observationer, annat än att det blev tämligen kallt mot slutet.

Bröt mig upp ganska tidigt i morse (brutalt kort natt som resultat) och smög iväg bort över åkrarna. På vägen ut stötte jag en älg, uppskattningsvis en fjoling/kviga, men svårt att se i skumrasket och dimman.

Precis när jag nådde det traktorägg där jag planerat att sitta såg jag något röra sig allra längst bort i synfältet. En råget eller ett smaldjur av vad jag kunde se. Alltför långt håll hursomhelst, närmare 300 meter, även om det varit en bock.

När jag suttit någon timme började jag höra ett slammrande ljud från en skogskant, inte alls som en älg som bryter sig fram genom ris, utan hellre som om man skulle slå ihop ett par käppar om och om igen. Det höll på under ett 10-tal minuter, men inget visade sig ute på fältet i alla fall.

Väderprognosen såg ju inte speciellt lovande ut, regn, regn och åter regn. Men är det bockpremiär så är det. Väckaren ställdes BRUTALT tidigt, och efter en kort natt så lyckades jag i alla fall ta mig upp ur sängen och fram till ett fönster. Underbart, uppehåll och riktigt lovande väder.

Börja med att försöka få på mig jaktkläderna. Dessa hade tack och lov lagts fram kvällen innan, och tur var det, för vad som normalt brukar gå i ett nafs blev denna gång en seg process!

Smög mig ut till det utvalda passet och började vänta. En underbar soluppgång blev det, fåglarna började vakna till liv och det kändes riktigt trevligt (förutom träsmaken i baken då förstås...). Efter någon timme så mulnade det dock på, och den tidigare svaga brisen började succesivt tillta allt mer. Sedan började det duggregna försiktigt för att efter en knapp halvtimme börja tillta. Allt eftersom övergick dugget i mer och mer rejält regn.

När det sedan formligen började smattra i den angränsande skogen, och det redan rann vatten utefter ryggen så fann jag det bäst att faktiskt vika ner sig och dra hemöver igen. Förhoppningsvis så har även råbockarna så pass mycket vett att de undviker att gå ut på ett fält i detta väder ändå. På vägen tillbaka så tilltog regnet så pass rejält att sikten minskade avsevärt. Klart skönt att komma hem och få på sig torra/varma kläder och sitta och mysa en stund med hundarna och en kopp varmt kaffe!

Jag insåg att hushållet saknar ett torkskåp, tror jag ska ta och titta till blocket.se under dagen, och mäta lite i källaren för att se vad som får plats.

Under kvällen blåste det fortfarande rejält kraftigt, och duggade en aning. Jaktlusten var dock så pass stor att jag ändå smög ut en gång till, men denna gång på ett annat stället där det finns en älgstol med tak på. Satt någon timme, men inget visade sig. Avslutade med att locka på räv en halvtimme, men även det var resultatlöst.

Nu är den andra (och krångligaste) långsidan klar. Dörr och allt. Det tog en bra stund igår kväll innan allt var på plats. Under helgen ska jag montera ihop själva botten på buren så att jag sedan kan börja på de två taksektionerna, som förutom själva ingångsstegen är vad som saknas.

Det kommer någon bild på den senare, bara för att ge en antydan till hur brutalt stor en Norsk Kråkfälla verkligen är.

Sådärja, nu är den nya L95:an klar för utplacering. Behövdes ju bara monteras en signal och en namnskylt så var det gjort.

Den rävfälla som hämtades hem för omplacering/renovering i helgen är numera också klar att tas i bruk. Där har luckspärrarna bytts från två små läkt till ett par rejäla pinnar som sticks in genom hål i sidan på fällan. Vore ju lite synd att bli fast i fällan själv när man agnar... Dessutom har signalen justerats, en namnskylt monterats, nya anslagslister (denna gång rejäla saker i trekantskluven 45x45 istället för några fjösiga läkt) monterats och gillret justerats så att trampplattan står horisontellt inne i fällan när den gillrats.



Behövde bara flytta efter den del som är fastskruvad på bilden 7 mm visade det sig, sedan blev det bättre. Ser på bilden att det kanske skulle vara bra att sänka den någon enstaka millimeter också, så att den ligger bättre emot den del som går in i själva fällan, och fäster under trampplattan. Jag har också flyttat efter upphängsningsöglan för den ena luckan cirka 10 mm för att den inte ska slå igen av sig själv lika lätt.

Nu är det bara att städa ur och placera ut fällorna.

Ena långsidan på stora kråkfällan är nu också klar. Blev till att klyva fram ytterligare en del virke. Resterna efter de små kråkfällorna tog slut...

Igår fick jag min nya rävfälla, en L95 Söderholm, levererad. Kusin Anders och jag hade beställt varsin fälla från Lycksele, och igår kväll så passade han på att hämta upp båda två.

Den ser riktigt präktig ut. En intressant konstruktion med både tramp- och betesgiller, samt förberedd för nederbörd.



Den är nästan möjlig att bära för två personer. Dock inte några längre sträckor, och inte i ojämn terräng. Nu gäller det att övertyga markägaren där jag vill placera den, men sedan ska det blir riktigt spännande att se vad den kan prestera.

...men lite sakta just nu, det är lite andra aktiviteter som kommit emellan. Hundträning, skytteträning med mera.

Jag fick mig en rävfälla för ett tag sedan. Har ju skött den på den tidigare uppställningsplatsen två vintrar redan, men platsen är i mitt tycke något illa vald. Den stod bakom en loge, väldigt nära husen, och bara 300 meter från en annan fälla som jag sköter om redan. Kändes lite onödigt med två fällor så nära varandra, och när denna fälla kändes lättare att transportera, och dessutom inte bidragit i någon nämnvärd omfattning till fångsten (annat än någon nötskrika, en gråhund, några katter och ett par igelkottar) så passade jag igår på att transportera hem den.



Jag har några alternativa uppställningsplatser (men även ytterligare en rävfälla på ingång) så nu ska jag passa på att gå igenom fällan så att den är i bra skick innan jag placerar ut den igen. I princip är det inte mycket som behöver göra på den, jag ska justera gilleranordningen en aning, och sedan handlar det nog bara om att se till att det inte är något virke som är ruttet.

Gillret bytte jag till förra säsongen då det ursprungliga gillret var alltför svårt att utlösa. Det har fungerat bra (i och med att det klarat av att utlösa även för nötskrika), men när fällan är gillrad så ligger inte trampplattan helt vågrätt, och det ska alltså justeras nu. I övrigt är jag som sagt nöjd med gillret som fungerar genom att trampplattan sitter fast på den nedre, U-formade, stången.



När trampplattan vrids, så vrids också detta U. I och med att U:et bara är omkring en decimeter högt och trampplattan ungefär 5--6 decimeter så blir det en rejäl hävstångskraft (även om det inte behövs). När U:et viks undan så kan den vinkelformade stången (som sitter löst i en rörstump) vika sig uppåt, och då släpper den wire som håller luckorna. Känsligheten går enkelt att justera genom att skjuta in eller dra ut U:et. På bilden är gillret blockerat med en ståltråd, vilken jag använder för att enklare kunna gillra fällan.

Igår fick jag hjälp av en jaktkompis att ställa upp en älgstol jag tagit hem för renovering. Dock hade det stormat så hårt att den blåst omkull på gårdsplanen. Tur att den ändå skulle renoveras! Nu står den dock lite mer vindskyddat i avvaktan på transport ut i skogen.

Lite sent ute i år, men till sist så är i alla fall två av mina rävfällor iordningställda för fångstsäsongen, betade och uppgillrade. Nu börjar vittjningscirkusen igen - 1 -- 2 gånger dagligen fram tills säsongen slutar nästa år...

Blev en del smärre justeringar att göra på fällorna då det visade sig att den gångna säsongens stora snöfall åstadkommit en del skador på båda fällorna. Den ena hade satt sig lite och blivit skev, den andra hade en regel under takplåten brustit på. Snabbt ordnat dock.

Jag har inte riktigt haft så mycket tid över till detta projekt under helgen, men den andra gaveln är i alla fall klar nu, och första långsidan påbörjad. Långsidorna ska ju kapas ner i höjd så att de motsvarar gavlarna (för att allt ska bli enklare att flytta och lagra). Sedan ska de tidigare utfällbara taksektionerna göras om till fasta delar som man lyfter på när taket behövs.

Det är i nuläget ganska stora bitar de där långsidorna...



De två gavlarna som står närmast släpen är drygt 1.5 meter höga och 2.70 långa... Den lilla biten som står ytterst är en av de tidigare utfällbara taksektionerna som ska göras om till fasta delar senare.