Minnesstenen till rabatten
Igår kväll passade jag till sist på att förbereda den minnessten som jag avser att placera i den nya rabatten invid bron. Redan i lördags hade jag tagit tillfället i akt och kapat till stenen något, så att den skulle reduceras till hanterlig storlek. Dessutom blev den mer symetrisk när det nu är ungefär lika mycket "betong" både före och efter namnteckningarna. Tyvärr hade "stenen" spruckit sedan tidigare, och i samband med att jag kapade till den så lossnade ytterligare en bit längst ut i ena kanten (låg en stor sten inne i cementen, strax under ytan). Har i brist på alternativ limmat ihop stenen med vanligt PL400, och nu sitter den ihop såpass bra att man kan lyfta den i ett stycke igen!
Jag började med att fylla i namnteckningarna med en blyertspenna för att lättare kunna se var jag skulle arbeta. Därefter använde jag en lånad minislipmaskin (typ Dremel) för att slipa/putsa lite i spåren så att de skulle bli något tydligare. Till sist fyllde jag i med tre lager grafitgrå färg för hussocklar. Resultatet blev riktigt hyggligt.
Återstår bara att placera stenen i rabatten på avsedd plats. Ville dock avvakta med detta tills färgen säkert torkat då jag lade på tämligen flödiga lager.
Jag började med att fylla i namnteckningarna med en blyertspenna för att lättare kunna se var jag skulle arbeta. Därefter använde jag en lånad minislipmaskin (typ Dremel) för att slipa/putsa lite i spåren så att de skulle bli något tydligare. Till sist fyllde jag i med tre lager grafitgrå färg för hussocklar. Resultatet blev riktigt hyggligt.
Återstår bara att placera stenen i rabatten på avsedd plats. Ville dock avvakta med detta tills färgen säkert torkat då jag lade på tämligen flödiga lager.
Nyckelskåp!
Jag har under någon tid försökt hitta ett passande nyckelskåp. Det tillgängliga utrymmet ute i entrén krävde dock ett tämligen långsmalt skåp, vilket jag sett bland annat hemma hos min moster och morbror. Dock har jag hittills aldrig lyckats hitta något liknande på någon marknad eller i någon affär. Under helgens marknad i Skellefteå Bondstad (Kyrkhelgen) passade jag i slutet av marknadsdagen (lördag) på att miljöträna Milito något, och tog därför en prommenad rund det tämligen begränsade marknadsområdet. Snacka om tur när jag i ett av marknadsstånden där man sålde hemslöjd hittade ett helt perfekt nyckelskåp.
Jag slog till direkt, och monterade det samma kväll.
Jag slog till direkt, och monterade det samma kväll.
Bonnstadsmarknad
I fredags var det dags för den årliga uppmonteringen av marknadsstånden i Skellefteå Bondstad inför marknaden under Kyrkhelgen. Skellefteortens Biodlarförening monterar upp samtliga marknadsstånd på fredag kväll samt sätter upp björkar vid samtliga. På söndag kväll monteras allt ner igen. I utbyte får föreningen ställa upp ett eget marknadsstånd kostnadsfritt, och de biodlare som hjälpt till har förtur att få dela på den tillgängliga tiden i marknadsståndet för att sälja honung.
I år hade vi kanontur med vädret. Efter nästan tre veckors oavbrutet kallväder och regnskurar så blev det under fredag eftermiddag äntligen något som kan kallas sommarväder. Det höll dessutom i sig under helg helgen. Snacka om timing! Jag (och Rickard) hade blivit tilldelade lördagen (tillsammans med ytterligare en biodlare, från Byske). Förra året stod jag tillsammans med en annan biodlare under söndagen.
Stundvis var det så hektiskt att det inte fanns ens ett ögonblick över för bilder eller småprat. Efter någon timme bedarrade den värsta stormen, och jag passade på att ta en bild.
I år hade vi kanontur med vädret. Efter nästan tre veckors oavbrutet kallväder och regnskurar så blev det under fredag eftermiddag äntligen något som kan kallas sommarväder. Det höll dessutom i sig under helg helgen. Snacka om timing! Jag (och Rickard) hade blivit tilldelade lördagen (tillsammans med ytterligare en biodlare, från Byske). Förra året stod jag tillsammans med en annan biodlare under söndagen.
Stundvis var det så hektiskt att det inte fanns ens ett ögonblick över för bilder eller småprat. Efter någon timme bedarrade den värsta stormen, och jag passade på att ta en bild.
Jämnviktsvecka #5 - h-vets j-a sug!
Detta har helt klart varit den vidrigaste veckan hittills, utan undantag, i hela programmet.
Har ju som tidigare nämnts haft mer och mer problem med att jag ständigt känner mig hungrig/sugen, trots att jag ökat på portionsstorlekarna REJÄLT allt eftersom (låg på cirka 3 hekto fisk/kött/proteinvara per måltid + grönsaker/kolhydrater i mängd). Jag blir ändå hungrig/sugen bara en kort stund efter mat/mellanmål. Under den senaste veckan har jag därför följt hälsokonsulentens tips att testa att öka energiintaget YTTERLIGARE (mer proteinvara/kolhydrat och i det närmaste fördubblade mellanmål/kvällsmål) eftersom jag ju tränar ganska mycket.
Gjorde en ungefärlig kontroll av gårdagens energiintag och fördelningen mellan kolhydrater/protein/fett såg helt OK ut. Hamnade på dryga 3000 kcal (säkert ännu mer då jag ju inte väger mina livsmedel och följdaktligen fick chansa lite i kalkylatorn). Resultatet var ju dock inte precis det önskade. Har varit i det närmaste lika sugen/hungrig hela denna vecka också, och dessutom ökat 2.4 kilo i vikt!
Det blev en rejäl funderare på Friskvårdskompaniet före, under och efter dagens gruppmöte. Den teori som ska testas nu under kommande veckor (det är 7 veckor till nästa gruppträff och knappt 5 tills nästa möjlighet att kunna väga sig) är att se om vad kroppen egentligen skriker efter kanske är snabbare energi (har varit riktigt duktig på att äta lågt GI/GB) vid vissa tillfällen. Har därför försetts med två kostkomplement. Det ena ska tas direkt efter träning (i princip medan jag sitter och eftersvettas i omklädningsrummet) och den andra som en förstärkning av de normala mellanmålen (som jag istället ska reducera till "normal" storlek). Detta ska förhoppningsvis ge den extra/snabba energi som kroppen möjligen skriker efter. Blir helt klart spännande att testa.
Suget efter mer energi (eller vad det nu är) är ju just nu i princip det enda som känns besvärligt. Träningen flyter på (trots en överbelastningsskada i höftmuskulaturen). Matlagningen går riktigt bra, och att äta den lagade maten är absolut inget problem, trots de stora mängderna grönsaker.
Det är dessutom möjligt att jag kommer att testa att öka antalet mattillfällen under dygnet. I nuläget äter jag ju ungefär var tredje timme, men jag överväger att testa käka något varannan timme istället. Skulle dock vilja bli av med de kilon som hälsade på nu i veckan också. Det kanske löser sig efterhand, men lite plufsig och svullen känns kroppen trots allt just nu.
Ska iväg nu och handla lite mjölk (som det rekommendas att det ena komplementet blandas ut med för att smaka ätl
Har ju som tidigare nämnts haft mer och mer problem med att jag ständigt känner mig hungrig/sugen, trots att jag ökat på portionsstorlekarna REJÄLT allt eftersom (låg på cirka 3 hekto fisk/kött/proteinvara per måltid + grönsaker/kolhydrater i mängd). Jag blir ändå hungrig/sugen bara en kort stund efter mat/mellanmål. Under den senaste veckan har jag därför följt hälsokonsulentens tips att testa att öka energiintaget YTTERLIGARE (mer proteinvara/kolhydrat och i det närmaste fördubblade mellanmål/kvällsmål) eftersom jag ju tränar ganska mycket.
Gjorde en ungefärlig kontroll av gårdagens energiintag och fördelningen mellan kolhydrater/protein/fett såg helt OK ut. Hamnade på dryga 3000 kcal (säkert ännu mer då jag ju inte väger mina livsmedel och följdaktligen fick chansa lite i kalkylatorn). Resultatet var ju dock inte precis det önskade. Har varit i det närmaste lika sugen/hungrig hela denna vecka också, och dessutom ökat 2.4 kilo i vikt!
Det blev en rejäl funderare på Friskvårdskompaniet före, under och efter dagens gruppmöte. Den teori som ska testas nu under kommande veckor (det är 7 veckor till nästa gruppträff och knappt 5 tills nästa möjlighet att kunna väga sig) är att se om vad kroppen egentligen skriker efter kanske är snabbare energi (har varit riktigt duktig på att äta lågt GI/GB) vid vissa tillfällen. Har därför försetts med två kostkomplement. Det ena ska tas direkt efter träning (i princip medan jag sitter och eftersvettas i omklädningsrummet) och den andra som en förstärkning av de normala mellanmålen (som jag istället ska reducera till "normal" storlek). Detta ska förhoppningsvis ge den extra/snabba energi som kroppen möjligen skriker efter. Blir helt klart spännande att testa.
Suget efter mer energi (eller vad det nu är) är ju just nu i princip det enda som känns besvärligt. Träningen flyter på (trots en överbelastningsskada i höftmuskulaturen). Matlagningen går riktigt bra, och att äta den lagade maten är absolut inget problem, trots de stora mängderna grönsaker.
Det är dessutom möjligt att jag kommer att testa att öka antalet mattillfällen under dygnet. I nuläget äter jag ju ungefär var tredje timme, men jag överväger att testa käka något varannan timme istället. Skulle dock vilja bli av med de kilon som hälsade på nu i veckan också. Det kanske löser sig efterhand, men lite plufsig och svullen känns kroppen trots allt just nu.
Ska iväg nu och handla lite mjölk (som det rekommendas att det ena komplementet blandas ut med för att smaka ätl
Vattenapportering och släpspår
Igår kväll var det sista träffen för den veckokvällskurs som jag kom med på i samband med en helgkurs i Drängsmark, Många var intresserade av att träna vattenapportering samt mer släpspår, och då blev det en extra träff just för detta. Vi samlades vid badplatsen i Gumark. Dock var förutsättningarna helt enkelt vidriga rent vädermässigt.
Efter en förevisning av ungefär hur en vattenapportering kan tänkas se ut i unghundsklassen på ett eftersöksprov så fick de som ville låta sina hundar pröva på vattnet. Då Milito knappt varit i vattnet ännu (har bara testat att plaska lite någon gång, men aldrig badat ännu då jag bedömt vattnet som alltför kallt) så avstod vi. Istället tog vi det hela som passivitetsträning.
Efter en stunds övande blev det fika (i vindskyddet) och samtal angående hundträning/apportering/vatten. Därefter blev det aktuellt med en förflyttning till ett lämpligt ställe för övning av släpspår. Dock var jag och Milito tvugna att avbryta då jag dessutom skulle åka och hämta upp ett antal marknadsstånd inför helgens marknad i Bondstaden i Skellefteå.
Hämtat marknadsstånd
Igår kväll passade jag på (efter hundkursen) att hämta 16 marknadsstånd till Kyrkhelgens marknad i Bondstaden. Blev ett ganska skapligt lass (tur att jag också fick låna en rejält stor släp).
Ett riktigt hat-/surdegsprojekt påbörjat
De som känner mig hyggligt väl vet nog också att städning tillhör en av de aktiviteter som jag verkligen inte gillar att hålla på med. Tyvärr är jag också alltför bra på att ta fram saker och sedan inte lägga tillbaka dem, utan lagrar dem "tillfälligt" varhelst det finns plats; köksbordet, arbetsbänkarna, ovanpå hundburen, hallen, entrén och så vidare.
Det svenska sommarvädret den senaste tiden har dock gjort det lite svårt att vara ute och stöka på med alla andra projekt, så i ett par små omgångar så har jag nu i alla fall lyckats befria köksbordet samt diskbänken och arbetsbänken vid spisen från allt onödigt material. Ska ge mig på arbetsbänken vid kylskåpet härnäst, och sedan kökssoffan. Håller geisten bara i sig (inte helt givet dock) så hoppas jag också kunna ge mig i kast med hallen, entrén och toaletten.
Skulle ju onekligen vara ganska skönt att ha så pass städat hemma att det återigen börjar kännas hemtrevligt. Då kanske man också skulle våga bjuda hem gäster igen. Vore ju helt klart trevligt!
Det svenska sommarvädret den senaste tiden har dock gjort det lite svårt att vara ute och stöka på med alla andra projekt, så i ett par små omgångar så har jag nu i alla fall lyckats befria köksbordet samt diskbänken och arbetsbänken vid spisen från allt onödigt material. Ska ge mig på arbetsbänken vid kylskåpet härnäst, och sedan kökssoffan. Håller geisten bara i sig (inte helt givet dock) så hoppas jag också kunna ge mig i kast med hallen, entrén och toaletten.
Skulle ju onekligen vara ganska skönt att ha så pass städat hemma att det återigen börjar kännas hemtrevligt. Då kanske man också skulle våga bjuda hem gäster igen. Vore ju helt klart trevligt!
Lättpass med nya skorna
Nu har jag testat de nya skorna i hyggligt skarpt läge för första gången. Körde ett mycket lätt och kort pass nu på lunchen. Joggade knappa 3 km runt Burträsk samhälle i behagligt tempo bara för att känna på den krånglande höften och skorna. Masade mig runt i den behagliga temperaturen (cirka 17 grader) och lyckades till och med rädda min T-shirt från att bli svettig genom att ta av den innan jag började strecha. Det är ju då det brukar komma lite eftersvettningar även om passet varit lugnt. Inte en fläck på T-shirten! Kollade pulsklockan - låg på 142 i slutet (blev en lite rush) och efter knappa 20 sekunder (17 enligt klockan) så var den nere på 76 slag i minuten. Lättpass med andra ord!
Avläggare
Egentligen så skulle jag försöka leta rätt på vilket samhälle som den upphittade drottningen (i en parningskasett) hör hemma i. Men på grund av vädret så satt ju givetvis samtliga bin inne i kupan, vilket gör det i det närmaste omöjligt att med säkerhet säga om drottningen saknas. Det är helt enkelt alltför många bin, så man kan inte vara säker på om drottningen verkligen saknas, eller om man bara inte sett henne. Gjorde ändå ett försök, men väl ute i bigården började det dessutom regna igen och blev tämligen mulet, och då blir det svårt (i det svaga ljuset och under alla bin) se om det lagts några nya ägg eller inte.
Jag passade istället på att göra fyra avläggare, dvs minisamhällen, som ska växa till sig och bli fullstora framöver. Tack vare regnandet så satt bina mycket lugnt på ramarna, så just avläggarbildningen var mycket enkel.
Nu har jag (av de tidigare tre kandidaterna) en huvudmisstänkt där jag tror att drottningen hör hemma, men jag måste avvakta tills vädret är så bra att jag kan gå in och undersöka äggläggningen innan jag kan vara helt säker. Blir också till att hålla koll på avläggarna givetvis så att de utvecklas som tänkt.
Jag passade istället på att göra fyra avläggare, dvs minisamhällen, som ska växa till sig och bli fullstora framöver. Tack vare regnandet så satt bina mycket lugnt på ramarna, så just avläggarbildningen var mycket enkel.
Nu har jag (av de tidigare tre kandidaterna) en huvudmisstänkt där jag tror att drottningen hör hemma, men jag måste avvakta tills vädret är så bra att jag kan gå in och undersöka äggläggningen innan jag kan vara helt säker. Blir också till att hålla koll på avläggarna givetvis så att de utvecklas som tänkt.
Klar med inventeringen av älgpassen
Igår kväll (mellan åskvädren och regnskurarna) passade jag på att promenera ut till de sista passen som jag ännu inte hade besökt.
Har under helgen totalt besökt 87 älgpass och besiktat dem. Jag har också kontrollerat 9 befintliga saltstenar, samt satt ut en helt ny saltsten. 5 av de befintliga saltstenarna har fått pinnen åtgärdad och ny saltsleke. Har kvar två stenar som ska ut till min viltåker, samt till en pinne längst bak i markerna (dit traskar jag när jag ändå besöker viltåkern nästa gång).
Känns skönt att få en överblick på statusen på passen. Nu går det ju lite bättre att planera vad som eventuellt behövs göras på passen under sommaren. Det tog några timmar att genomföra, men jag fick ju i alla fall röra på benen, och Milito fick springa i skogen ett tag (han var tämligen lugn på lördag kväll efter dryga sex timmar i skogen).
Har under helgen totalt besökt 87 älgpass och besiktat dem. Jag har också kontrollerat 9 befintliga saltstenar, samt satt ut en helt ny saltsten. 5 av de befintliga saltstenarna har fått pinnen åtgärdad och ny saltsleke. Har kvar två stenar som ska ut till min viltåker, samt till en pinne längst bak i markerna (dit traskar jag när jag ändå besöker viltåkern nästa gång).
Känns skönt att få en överblick på statusen på passen. Nu går det ju lite bättre att planera vad som eventuellt behövs göras på passen under sommaren. Det tog några timmar att genomföra, men jag fick ju i alla fall röra på benen, och Milito fick springa i skogen ett tag (han var tämligen lugn på lördag kväll efter dryga sex timmar i skogen).
Mer växter i rabatten
Idag fick jag, av min underbara moster och kusin, mer växter till min rabatt invid bron. Dels några daggkåpor, men även en vitsippa samt några sommarblommor (för att fylla ut där det ska ner fler daggkåpor framöver) som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på just nu.
Ska blir klart spännande att se rabatten när den börjar växa upp och blomma! Måste dessutom försöka ordna till den minnessten som jag ska placera i rabatten. Då blir verkligen allt klart.
Ska blir klart spännande att se rabatten när den börjar växa upp och blomma! Måste dessutom försöka ordna till den minnessten som jag ska placera i rabatten. Då blir verkligen allt klart.
Inventering av älgpass
Jag håller sedan ett par dagar på att inventera älgpassen inom viltvårdsområdet. Det ger mig samtidigt möjligheten att miljöträna lillhunden samtidigt som jag kan se vilka pass som behöver åtgärdas inför hösten. Får dessutom möjlighet att röra lite på benen utan att ta i alltför mycket.
Har i skrivande stund inventerat 53 pass, och har kvar området kring Burlinsvägen, Berget/Mastvägen samt Stenänget/Heden. Det blir ett par prommenader till, men sedan är det gjort!
Jo, just det - jag passar ju förstås också på att inventera tillståndet hos de saltstenar som finns utplacerade. Hittills har jag kollat till sex stycken (av sju som jag känner till), och samtliga har varit helt slut. Hämtade i förmiddags upp fem nya och har placerat ut två. Kommer att hämta upp en till på vägen hemöver så att jag kan sätta nya på samtliga stolpar (har den sjunde liggande hemma sedan tidigare).
Turlig bilfärd
Då min höft krånglar, och jag inte får springa så häftigt, passar jag på att prommenera lite extra med unghunden i skogen. Har de senaste gångerna försöka förena nytta med nytta och börjat inventera tillståndet på älgpassen inom viltvårdsområdet. Skulle häromdagen inventera några pass ligger i angränsning till min egen mark. Traskade då över den gamla träbron över Golackbäcken och såg att någon (som inte orkat traska) varit bra nära att parkera sin bil permanent i bäcken. Det var gott om slirspår, men tydligen så hade personen i fråga fått upp bilen. Möjligen samma person som körs efter odlingsvägen efter de senaste dagarnas regnande, och gjort 10--20 cm djupa spår i vägen under en knapp kilometer... Inte helt genomtänkt skulle jag vilja säga (speciellt som jag själv lyckats köra tur och retur med traktor (och redskap) tre gånger samma sträcka utan att lämna några större märken efter mig).
Första bisticket på tre år
Kom ju på att jag ite bloggat om min biodling tidigare. Har ju igång ett antal samhällen, och kommer i år, för andra säsongen, att tillsammans med en kollega satsa ganska seriöst på drottningodling (vilket ju verkligen är biodling, annars kan det nog mest kallas biägande/-skötsel och inte "odling").
Har tidigare under våren gått igenom mina samhällen (stod i slutet av april i knädjup snö, men i +19 grader), och i tisdags befolkade jag 21 parningskupor där de blivande drottningarna ska bo i väntan på att de ska bli parade och börja lägga ägg. Därefter kommer de att skickas kors och tvärt i Sverige (i en liten plastbur i ett vanligt brev faktiskt).
Fick dock i onsdags veta att det råkat följa med en drottning in i en av kasetterna, så ett av mina samhällen är just nu drottninglöst. Drog därför igår på mig overallen och slöjan för att försöka hitta igen det samhälle som saknade drottning. Dock var förstås kvällningen inte den mest lämpliga tiden att göra detta på eftersom ju samtliga bin då är inne i kupan. Har dock lyckats reducerat omfånget till i nuläget tre samhällen. Tyvärr så ingår två av de allra största "köttsamhällena" bland dessa tre. Det är rent enormt mycket bin i dessa två samhällen, vilket gör det mycket svårt att se om det verkligen finns en drottning eller ej. Lyckades dessutom (med det första samhället som jag gick igenom) bli stucken i höger överarm. Det är första bisticket på tre säsonger, men det tog i alla fall någonstans mjukt denna gång (det är inte kul när det tar tex i huvudet, där det inte kan svälla inåt, utan bara utåt. Man ser ut som elefantmannen då...). Råkade klämma ett bi mellan kroppen och överarmen, precis där slöjan smiter åt kring armen, dvs att overalltyget ligger ända inpå kroppen.
Blir till att börja ha en tunn fleece eller liknande under overallen framöver. Verkligen skönt i sommarvärmen...
Har tidigare under våren gått igenom mina samhällen (stod i slutet av april i knädjup snö, men i +19 grader), och i tisdags befolkade jag 21 parningskupor där de blivande drottningarna ska bo i väntan på att de ska bli parade och börja lägga ägg. Därefter kommer de att skickas kors och tvärt i Sverige (i en liten plastbur i ett vanligt brev faktiskt).
Fick dock i onsdags veta att det råkat följa med en drottning in i en av kasetterna, så ett av mina samhällen är just nu drottninglöst. Drog därför igår på mig overallen och slöjan för att försöka hitta igen det samhälle som saknade drottning. Dock var förstås kvällningen inte den mest lämpliga tiden att göra detta på eftersom ju samtliga bin då är inne i kupan. Har dock lyckats reducerat omfånget till i nuläget tre samhällen. Tyvärr så ingår två av de allra största "köttsamhällena" bland dessa tre. Det är rent enormt mycket bin i dessa två samhällen, vilket gör det mycket svårt att se om det verkligen finns en drottning eller ej. Lyckades dessutom (med det första samhället som jag gick igenom) bli stucken i höger överarm. Det är första bisticket på tre säsonger, men det tog i alla fall någonstans mjukt denna gång (det är inte kul när det tar tex i huvudet, där det inte kan svälla inåt, utan bara utåt. Man ser ut som elefantmannen då...). Råkade klämma ett bi mellan kroppen och överarmen, precis där slöjan smiter åt kring armen, dvs att overalltyget ligger ända inpå kroppen.
Blir till att börja ha en tunn fleece eller liknande under overallen framöver. Verkligen skönt i sommarvärmen...
Jämnviktsvecka #4
Jag har varit hungrigare än någonsin, och ätit mer än tidigare under våren. Det har slunkit ner en och annan extra bar, samt både dubbla och tredubbla mellan-/kvällsmål. Hade därför inte speciellt stora förhoppningar på vågen igår.
Men minsann, tror ni inte att Friskvårdskompaniets våg visade -0.4 kilo. Står alltså fortfarande stilla (74.4 kilo igår). Passade ju dessutom bra i och med att jag beslutat mig för att köpa de löparskor som jag skulle kosta på mig i jämnviktsmål #1 (1 månad) oavsett resultatet igår eftersom jag verkligen behövde dem.
Resonerade en del med min konsulent angående det konstanta sug som jag känner, och hennes råd är helt enkelt att äta ännu mer. Så jag kommer att öka på proteinandelen ytterligare (blir nu 300 gram till lunch/middag), samt dessutom öka mellanmålen. Dock inte minska på kolhydraterna (även om jag själv misstänker att de bidrar till att öka på mina sug) Ska köra så kommande vecka så får vi se hur det går.
Inledde redan igår till lunch med nästan 400 gram Quorn till mina grönsaker. Blev ganska mätt av det faktiskt. Käkade några bigarråer samt några små sesamkex och två sharonfrukter i bilen. Köpte sedan ut några nutrilett-bars när jag kom till Konsum i Burträsk (efter att ha handlat skorna i Umeå). Tog dem till kvällsmål (förutom min kesella med bär som jag förstärkt med fiberhavregryn).
Noterade förresten tidigare i veckan att om jag grundar skålen med tinade bär, strör över rejält med fiberhavregryn och sedan häller över en burk Kesella Vanilj och låter det stå en stund, då får jag nästan en ogräddad "smulpaj". Inte alls illa som kvällsmål.
Ska också testa i veckan att inte köra på Kesella 1% utan istället Kesella Vanilj, vanlig Kesella (10%) samt Turkisk Youghurt (som ju går att köra på lite större förpackning än Kesella).
Men minsann, tror ni inte att Friskvårdskompaniets våg visade -0.4 kilo. Står alltså fortfarande stilla (74.4 kilo igår). Passade ju dessutom bra i och med att jag beslutat mig för att köpa de löparskor som jag skulle kosta på mig i jämnviktsmål #1 (1 månad) oavsett resultatet igår eftersom jag verkligen behövde dem.
Resonerade en del med min konsulent angående det konstanta sug som jag känner, och hennes råd är helt enkelt att äta ännu mer. Så jag kommer att öka på proteinandelen ytterligare (blir nu 300 gram till lunch/middag), samt dessutom öka mellanmålen. Dock inte minska på kolhydraterna (även om jag själv misstänker att de bidrar till att öka på mina sug) Ska köra så kommande vecka så får vi se hur det går.
Inledde redan igår till lunch med nästan 400 gram Quorn till mina grönsaker. Blev ganska mätt av det faktiskt. Käkade några bigarråer samt några små sesamkex och två sharonfrukter i bilen. Köpte sedan ut några nutrilett-bars när jag kom till Konsum i Burträsk (efter att ha handlat skorna i Umeå). Tog dem till kvällsmål (förutom min kesella med bär som jag förstärkt med fiberhavregryn).
Noterade förresten tidigare i veckan att om jag grundar skålen med tinade bär, strör över rejält med fiberhavregryn och sedan häller över en burk Kesella Vanilj och låter det stå en stund, då får jag nästan en ogräddad "smulpaj". Inte alls illa som kvällsmål.
Ska också testa i veckan att inte köra på Kesella 1% utan istället Kesella Vanilj, vanlig Kesella (10%) samt Turkisk Youghurt (som ju går att köra på lite större förpackning än Kesella).
Nya löparskor
Var till sjukgymnasten igår förmiddags. Hon diagnostiserade problemet till Gluteus Miniums. Den ligger innanför Gluteus Maximus (skinkmuskeln) och bakom den långa sena/muskel som orsakar löparknä. Dock är den oerhört svår att lyckas stretcha. Har fått ett par alternativa övningar, men tydligen så är det nog mest en fråga om att smörja Voltaren Gel och att träna försiktigt.
Jag nämnde också att jag avsåg att byta löparskor tämligen snart, då de gamla började bli just gamla. De har säkerligen ett par år på sig, och det börjar vara alltför mycket för ett par löparskor. Efter jobbet igår åkte jag därför ner till Umeå för att få hjälp att pröva ut ett par lämpliga skor på Gå- och Löpkliniken. Oerhört enkelt att hitta dit, och skuggig parkering fanns för hundarna.
Fick först stå på en spegellåda för att undersöka fotställningen, som tydligen såg tämligen normal ut. Därefter fick jag springa på ett löpband med ett par "neutrala" skor, som vare sig lutar foten extra inåt eller utåt. Steget fotograferades med videokamera, och det visade sig att jag springer på utsidan av vänsterfoten, men på insidan av högerfoten. Därför skulle det inte vara något bra idé att använda skor som korrigerar pronering (likt de gamla paret som jag fick utprövade på Team Sportia i Skellefteå för ett par år sedan). Om skorna korrigerar tex högerfotens problem genom att stöda insidan extra mycket så leder det istället till att vänsterfoten tippar ännu mera utåt, och tvärtom utifall att man skulle välja att korrigera vänsterfoten, då tippar högerfoten mer inåt. Lösningen blev därför ett par neutrala skor.
Testade tre olika modeller, ett par Nike Air i herrmodell, samt motsvarande i dammodell (smiter åt bättre kring hälen för mig) samt ett par Mizuno i herrmodell. Nikes herrmodell passade inte till min fot alls, fick en tryckande känsla under ytterkanten av foten (mitt för hålfoten) som kändes mycket konstigt. Dammodellen däremot satt som formgjuten på min fot. Dock så var min fot en aning bredare än innersulan så det uppstod en "nypande" känsla i varje steg. Kanske inte något stort problem, men dock en viss reservation mot den. Mizunoskon kändes som en formgjuten socka bara. Dock lite glapp i hälpassningen. Bytte ner en halv storlek, och då blev det genast bättre. Samma känsla i passningen som dammodellen. Vänsterskon sitter helt perfekt, men högerskon tjippar en liten, liten aning i hälen, men det gör även Nikes dammodell. Beslutet blev till sist att köra på Mizuno-skon. Ska ut under helgen och testa dem praktiskt under något lugnt pass.
Jag nämnde också att jag avsåg att byta löparskor tämligen snart, då de gamla började bli just gamla. De har säkerligen ett par år på sig, och det börjar vara alltför mycket för ett par löparskor. Efter jobbet igår åkte jag därför ner till Umeå för att få hjälp att pröva ut ett par lämpliga skor på Gå- och Löpkliniken. Oerhört enkelt att hitta dit, och skuggig parkering fanns för hundarna.
Fick först stå på en spegellåda för att undersöka fotställningen, som tydligen såg tämligen normal ut. Därefter fick jag springa på ett löpband med ett par "neutrala" skor, som vare sig lutar foten extra inåt eller utåt. Steget fotograferades med videokamera, och det visade sig att jag springer på utsidan av vänsterfoten, men på insidan av högerfoten. Därför skulle det inte vara något bra idé att använda skor som korrigerar pronering (likt de gamla paret som jag fick utprövade på Team Sportia i Skellefteå för ett par år sedan). Om skorna korrigerar tex högerfotens problem genom att stöda insidan extra mycket så leder det istället till att vänsterfoten tippar ännu mera utåt, och tvärtom utifall att man skulle välja att korrigera vänsterfoten, då tippar högerfoten mer inåt. Lösningen blev därför ett par neutrala skor.
Testade tre olika modeller, ett par Nike Air i herrmodell, samt motsvarande i dammodell (smiter åt bättre kring hälen för mig) samt ett par Mizuno i herrmodell. Nikes herrmodell passade inte till min fot alls, fick en tryckande känsla under ytterkanten av foten (mitt för hålfoten) som kändes mycket konstigt. Dammodellen däremot satt som formgjuten på min fot. Dock så var min fot en aning bredare än innersulan så det uppstod en "nypande" känsla i varje steg. Kanske inte något stort problem, men dock en viss reservation mot den. Mizunoskon kändes som en formgjuten socka bara. Dock lite glapp i hälpassningen. Bytte ner en halv storlek, och då blev det genast bättre. Samma känsla i passningen som dammodellen. Vänsterskon sitter helt perfekt, men högerskon tjippar en liten, liten aning i hälen, men det gör även Nikes dammodell. Beslutet blev till sist att köra på Mizuno-skon. Ska ut under helgen och testa dem praktiskt under något lugnt pass.
Omlagd orrkull?
Var igår (eftersom jag just nu har tränings- och stretchingförbud) ute och promenerade med Milito. Passade på att inspektera en del älgpass för att se om det behövs någon arbetsinsats under sommaren. När vi förflyttade oss mellan två av passen, längst en kraftledning så lyfte en orrhöna ur sitt rede. Hon låg på fyra ägg, vilket dels känns som något få ägg, men framförallt som en tämligen sen äggläggning. Omlagd kull?
Deppigt
Har börjat känna av framförallt vänster höft. Någon slags muskulärt problem verkar det som. Trots att jag trappat upp träningen gradvis och varit noga med att stretcha alla muskler i ben/höft som jag vet hur man stretchar så började det i början av föregående vecka uppstå en triggerpunkt i mitten av vänster skinka, ut mot lårbenet.
Trodde ett tag att det var Gluteus Maximus (själva skinkan) som var problemet, men icke så fallet. Den smärtar inte det minsta vis stretching. Detsamma för lårets framsida och baksida samt utsidan av låret (den klassiska senan som ger löparknä). Har även testat olika övningar för att stretcha M. Piriformus, dvs rotationsmusklerna för benet. På den vänstra sidan är de betydligt kortare än på den högra, men de reagerar inte med någon smärta alls.
Hade igår en tid hos Granlunds Kriopraktik i Bureå (tur att den var så nära inpå). Massören hittade mängder med muskelknutar (som gjorde rejält ont). Har nu fått totalt träningsförbud (får möjligen promenera lite) samt dessutom förbud att stretcha under de närmaste dagarna (kan tydligen få musklerna att reagera genom att de drar ihop sig).
Dessutom har jag lyckats boka in en tid hos en sjukgymnast (i Burträsk) i morgon bitti vid 09:20. Hoppas hon kan ge några bra tips.
Känns jobbigt dock när träningen flöt på så bra. Dock känner jag mig hungrigare än någonsin nu, så det blir spännande att se hur vågen reagerar på torsdag!
Trodde ett tag att det var Gluteus Maximus (själva skinkan) som var problemet, men icke så fallet. Den smärtar inte det minsta vis stretching. Detsamma för lårets framsida och baksida samt utsidan av låret (den klassiska senan som ger löparknä). Har även testat olika övningar för att stretcha M. Piriformus, dvs rotationsmusklerna för benet. På den vänstra sidan är de betydligt kortare än på den högra, men de reagerar inte med någon smärta alls.
Hade igår en tid hos Granlunds Kriopraktik i Bureå (tur att den var så nära inpå). Massören hittade mängder med muskelknutar (som gjorde rejält ont). Har nu fått totalt träningsförbud (får möjligen promenera lite) samt dessutom förbud att stretcha under de närmaste dagarna (kan tydligen få musklerna att reagera genom att de drar ihop sig).
Dessutom har jag lyckats boka in en tid hos en sjukgymnast (i Burträsk) i morgon bitti vid 09:20. Hoppas hon kan ge några bra tips.
Känns jobbigt dock när träningen flöt på så bra. Dock känner jag mig hungrigare än någonsin nu, så det blir spännande att se hur vågen reagerar på torsdag!
Första utställningen
Igår (söndag) åkte jag och Milito ner till Vännäs för att delta i Västerbottens Kennelklubbs internationella utställning i valpklasen får korthårsvorsteh. Var en lite klass, Milito fick gå upp mot sin bror Rally (som bor i Skellefteå-trakten).
I informtionen för utställningen stod att man kunde räkna med lång kö till inpasseringen och veterinärbesiktningen, så vi var på plats redan vi 8-tiden på morgonen (efter att ha jagat mygg fram till 01:30-tiden på morgonen, så tämligen seg kände jag mig). Inpasseringen gick dock på typ 30 sekunder, så vi fick mycket tid över då bedömningen i ringen startade först vid 9-tiden.
Vi beräknades bli bedömda efter 1--2 timmar (vi var anmälda som hund #31 i ringen och domaren bedömer uppskattningsvis 20--25 hundar per timme). Utnyttjade tillfället till att strosa runt lite (för att ge Milito chansen att befinna sig bland massor med andra hundar (totalt 925 anmälda till denna utställningsdag)). Vi satt även vid "vår" ring och tittade på för att få grepp på vad som skulle ske, och vad föraren får/bör göra med hunden.
Milito var tämligen uppspelt hela tiden och ville inte sitta/ligga kvar, utan försökte hela tiden stå och titta på någon av de andra hundarna. Tror det var en mycket nyttig erfarenhet för honom. Jag kommer att försöka hitta andra tillfällen där mycket hundar samlas och låta honom vara där, men helt passiv, så att han förhoppningsvis till bryr sig mindre om andra hundar. Skulle ju vara praktiskt rent jaktligt också, så att man kan släppa honom på sök utan att han hela tiden ska busa med någon annan hund.
Nåväl, bedömningen då? In i ringen och sedan jogga runt ett vänstervarv och försöka få Milito att trava snyggt (vilket han gör hemavid) utan att hoppa eller springa med nosen i marken hela tiden. Inte helt lätt... Därefter bedömdes Rally, och sedan blev det vår tur. Passade på att fråga domaren angående vad jag som förare får/bör göra med hunden, varvid han sa att det hela (valpklassen) bara var ett träningstillfälle, och så länge jag inte gick till rena handgripligheter mot honom (domaren alltså) så fick jag göra i princip vadsomhelst. Han gav några tips om hur jag gärna skulle göra med Milito (gå ner på knä och hålla honom i ett lätt grepp under huvudet) i samband med att domaren känner på hunden, så att hunden känner att föraren finns med, och blir trygg. Därefter fick vi jogga ett varv på egen hand. Dock så studsade han alltför mycket, så domaren tyckte vi kunde ta ytterligare ett varv, vilket gick bättre. Stod uppställda (men inte helt still dock) en liten stund medan domaren förmedlade sin bedömning till ringsekreterearen.
Därefter blev det en plats-/särbedömning mellan de två bröderna (vilket jag tolkar som att de håller ungefär samma klass). Rally dömdes som 1:a i klassen (grattis till BIR-valpen!) och Milito som 2:a. Inte alls illa tycker jag.
Omdömet lyder:
"Välskuret huvud bra stomme & propotioner lite framskjuten i sin skuldra bra bröstk. för åldern välv. bakställ lite kort brant kors Rör sig lite bundet & underställt bak Bra päls färg utm. temp"
Så vitt jag kan förstå (och som det även kommenterades) så är det tydligen ett ganska hyggligt omdöme, med undantag för korset, men han växer ju fortfarande, så vi får väl se hur det utvecklar sig. Med mer träning, dels av själva ringmomenten och dels för att få honom lugn med andra hundar, så blir det nog enklare att ställa ut andra gånger. Nu har vi dock gjort det första försöket, så nu vet vi båda lite mer vad som gäller.
I informtionen för utställningen stod att man kunde räkna med lång kö till inpasseringen och veterinärbesiktningen, så vi var på plats redan vi 8-tiden på morgonen (efter att ha jagat mygg fram till 01:30-tiden på morgonen, så tämligen seg kände jag mig). Inpasseringen gick dock på typ 30 sekunder, så vi fick mycket tid över då bedömningen i ringen startade först vid 9-tiden.
Vi beräknades bli bedömda efter 1--2 timmar (vi var anmälda som hund #31 i ringen och domaren bedömer uppskattningsvis 20--25 hundar per timme). Utnyttjade tillfället till att strosa runt lite (för att ge Milito chansen att befinna sig bland massor med andra hundar (totalt 925 anmälda till denna utställningsdag)). Vi satt även vid "vår" ring och tittade på för att få grepp på vad som skulle ske, och vad föraren får/bör göra med hunden.
Milito var tämligen uppspelt hela tiden och ville inte sitta/ligga kvar, utan försökte hela tiden stå och titta på någon av de andra hundarna. Tror det var en mycket nyttig erfarenhet för honom. Jag kommer att försöka hitta andra tillfällen där mycket hundar samlas och låta honom vara där, men helt passiv, så att han förhoppningsvis till bryr sig mindre om andra hundar. Skulle ju vara praktiskt rent jaktligt också, så att man kan släppa honom på sök utan att han hela tiden ska busa med någon annan hund.
Nåväl, bedömningen då? In i ringen och sedan jogga runt ett vänstervarv och försöka få Milito att trava snyggt (vilket han gör hemavid) utan att hoppa eller springa med nosen i marken hela tiden. Inte helt lätt... Därefter bedömdes Rally, och sedan blev det vår tur. Passade på att fråga domaren angående vad jag som förare får/bör göra med hunden, varvid han sa att det hela (valpklassen) bara var ett träningstillfälle, och så länge jag inte gick till rena handgripligheter mot honom (domaren alltså) så fick jag göra i princip vadsomhelst. Han gav några tips om hur jag gärna skulle göra med Milito (gå ner på knä och hålla honom i ett lätt grepp under huvudet) i samband med att domaren känner på hunden, så att hunden känner att föraren finns med, och blir trygg. Därefter fick vi jogga ett varv på egen hand. Dock så studsade han alltför mycket, så domaren tyckte vi kunde ta ytterligare ett varv, vilket gick bättre. Stod uppställda (men inte helt still dock) en liten stund medan domaren förmedlade sin bedömning till ringsekreterearen.
Därefter blev det en plats-/särbedömning mellan de två bröderna (vilket jag tolkar som att de håller ungefär samma klass). Rally dömdes som 1:a i klassen (grattis till BIR-valpen!) och Milito som 2:a. Inte alls illa tycker jag.
Omdömet lyder:
"Välskuret huvud bra stomme & propotioner lite framskjuten i sin skuldra bra bröstk. för åldern välv. bakställ lite kort brant kors Rör sig lite bundet & underställt bak Bra päls färg utm. temp"
Så vitt jag kan förstå (och som det även kommenterades) så är det tydligen ett ganska hyggligt omdöme, med undantag för korset, men han växer ju fortfarande, så vi får väl se hur det utvecklar sig. Med mer träning, dels av själva ringmomenten och dels för att få honom lugn med andra hundar, så blir det nog enklare att ställa ut andra gånger. Nu har vi dock gjort det första försöket, så nu vet vi båda lite mer vad som gäller.
Jämnviktsbelöning
I syfte att sporra mig själv under fasen med viktnedgång så satte jag ju upp olika delmål på vägen till målvikten. Jag satte dessutom upp olika belöningar (olika saker som jag gärna ville skaffa mig) för de olika målen. Nu under jämnviktsfasen så saknar jag dessa mål (som ju faktiskt sporrar en del), och har därför beslutat mig för att sätta upp delmål även för denna fas. Tänkte mig initialt att till exempel ett par nya löparskor (de nuvarande börjar ha några år på nacken) kanske kunde vara lämpligt när jag hållit vikten en månad (dvs nästa vecka om allt går vägen)!
Har även satt upp nya målbilder, och mitt stora "slutmål" är bibehålla vikten til nyåret 2009/2010. När väl det är avklarat så är jag övertygad om att det som jag numera gör medvetet och med eftertanke förhoppningsvis istället ska ha blivit i det närmaste en omedveten vana. När så är fallet så är man ju verkligen i mål!
Har även satt upp nya målbilder, och mitt stora "slutmål" är bibehålla vikten til nyåret 2009/2010. När väl det är avklarat så är jag övertygad om att det som jag numera gör medvetet och med eftertanke förhoppningsvis istället ska ha blivit i det närmaste en omedveten vana. När så är fallet så är man ju verkligen i mål!
Jämnviktsvecka #3
Mycket spännande vägning idag eftersom jag känt mig så vansinnigt hungrig under den gångna veckan, framförallt på kvällarna. Kunde strax före helgen inte stå emot de alltför goda XtraBar:erna, och åt för många under alltför kort tid. Har ju i tillägg till detta dessutom ätit som vanligt, och dessutom med något extra mellanmål efter de mer ansträngande träningspassen.
Hade därför helt klart förväntat mig en reaktion (och inte åt rätt håll heller) från vågen. Den uteblev helt. Vågskrället stod stilla på precis samma vikt som föregående vecka (74.8 kilo). Inte ett värde hade ändrats. Måste säga att det känns lite kluvet. Skönt att vikten stod stilla, men oväntat konstigt att det gjorde det. Tror ju faktiskt inte att jag skulle komma undan med att göra samma sak vecka efter vecka.
Har insett att i och med att bioimpedansvågen mäter enbart genom fötterna så torde den ström som skickas gå från fot till fot genom höfterna/underlivet. Den som har sitt fett lokaliserat till denna region torde få ett tämligen korrekt värde. I mitt fall så verkar (när jag nyper tag i hudveck) benen tämligen "magra", men däremot sitter det en hel del "löst hull" i midjehöjd. Är faktiskt inte helt säker att en mätning enbart genom fötterna får med detta på ett rättvisande sätt. Jag skulle gärna se att vikten låg stilla, men att andelen muskelmassa ökade lite (så att fettmängden istället minskade något). Vet dock inte riktigt hur jag ska åstadkomma detta. Käkar ju så rätt som jag kan, och träning både kondition och styrka efter bästa förmåga. Får ta mig en funderare och se om jag kommer på något. Hälsokonsulenterna säger inte speciellt mycket mer än att "kroppen nog behöver den energi du gett den under veckan".
Hade därför helt klart förväntat mig en reaktion (och inte åt rätt håll heller) från vågen. Den uteblev helt. Vågskrället stod stilla på precis samma vikt som föregående vecka (74.8 kilo). Inte ett värde hade ändrats. Måste säga att det känns lite kluvet. Skönt att vikten stod stilla, men oväntat konstigt att det gjorde det. Tror ju faktiskt inte att jag skulle komma undan med att göra samma sak vecka efter vecka.
Har insett att i och med att bioimpedansvågen mäter enbart genom fötterna så torde den ström som skickas gå från fot till fot genom höfterna/underlivet. Den som har sitt fett lokaliserat till denna region torde få ett tämligen korrekt värde. I mitt fall så verkar (när jag nyper tag i hudveck) benen tämligen "magra", men däremot sitter det en hel del "löst hull" i midjehöjd. Är faktiskt inte helt säker att en mätning enbart genom fötterna får med detta på ett rättvisande sätt. Jag skulle gärna se att vikten låg stilla, men att andelen muskelmassa ökade lite (så att fettmängden istället minskade något). Vet dock inte riktigt hur jag ska åstadkomma detta. Käkar ju så rätt som jag kan, och träning både kondition och styrka efter bästa förmåga. Får ta mig en funderare och se om jag kommer på något. Hälsokonsulenterna säger inte speciellt mycket mer än att "kroppen nog behöver den energi du gett den under veckan".
Nytt snabbdistanspass - lustig känsla efteråt
Körde mitt andra snabbdistanspass idag. I kallt väder och en del regn kan tilläggas. Dock ingen vind att prata om. Blött och lite halkigt på sträckan (obelagd cykel-/prommenadväg invid Skellefteå älv), men det gick tämligen bra. Hade tänkt försöka ligga mellan 4:35 och 4:50 i dryga 5 km ungefär, dvs något snabbare tempo än föregående gång (nu har ju kroppen fått känna på tempot en gång, så det torde rent psykiskt gå plåga sig lite mer utan att för den skull egentligen vara bättre tränad).
Värmde upp med en lätt jogg från Friskvårdskompaniet ner till älvsbrinken invid Viktoriabron och drog sedan upp tempot något. Märkte rätt snabbt att det gick ganska bra att ligga mellan 4:30 och 4:35, så jag tänkte som så att jag lika gärna kunde köra 5K i det tempot om det nu kändes bra. Kom upp till Mobackendammen vid cirka 5K, och det kändes lite tungt, men ändå ganska kontrollerat, så jag beslöt mig för att köra på ytterligare någon kilometer så länge jag klarade av tempot. När jag till sist började närma mig 9K (och skulle uppför älvsbrinken) började benen kännas ganska mjuka, men jag tyckte att det var lika bra att köra jämnt 10K när det bara var en knapp kilometer kvar dit.
Knäppte av klockan vid 9.99K (lite för dålig timing) trodde jag, och joggade därefter lugnt tillbaka till Friskvårdskompaniet. När jag sedan kollade klockan så visade det sig att jag kollat på den totala löpsträckan och inte den för själva snabbdistansdelen, dvs snabbdistanspasset blev 9.29K istället för 9.99 då det var 700 meter från Friskvårdskompaniet ner till älvsbrinken. Jädra klantskalle, kändes inte bra att klåpa till sträckan så illa när det var så nära att det blivit jämnt 10K.
Dock blev jag glad när jag såg vilket tempo som snittats under passet - 4:32! Hade jag kört på de sista 700 metrarna också så hade jag nog alltså landat någonstans mellan 45:15 och 45:20, dvs MYCKET nära mitt nästa prestationsmål
Insåg snabbt, att med lite mer träning, skapliga förutsättningar, och eventuellt lite draghjälp så torde 45 minuter/10K kunna ryka inom en inte alltför avlägsen framtid. Passade därför på att efter passet ringa min kusin (som nyss gjorde Stockholm Marathon i 4:00-tempo) för att höra om han (om någon vecka) ska köra ett (för honom) lite kortare och inte så snabbt pass, dvs 11--12K i 4:25--4:30-tempo. Verkade finnas goda möjligheter till det, så där får jag nog all draghjälp jag behöver!
Värmde upp med en lätt jogg från Friskvårdskompaniet ner till älvsbrinken invid Viktoriabron och drog sedan upp tempot något. Märkte rätt snabbt att det gick ganska bra att ligga mellan 4:30 och 4:35, så jag tänkte som så att jag lika gärna kunde köra 5K i det tempot om det nu kändes bra. Kom upp till Mobackendammen vid cirka 5K, och det kändes lite tungt, men ändå ganska kontrollerat, så jag beslöt mig för att köra på ytterligare någon kilometer så länge jag klarade av tempot. När jag till sist började närma mig 9K (och skulle uppför älvsbrinken) började benen kännas ganska mjuka, men jag tyckte att det var lika bra att köra jämnt 10K när det bara var en knapp kilometer kvar dit.
Knäppte av klockan vid 9.99K (lite för dålig timing) trodde jag, och joggade därefter lugnt tillbaka till Friskvårdskompaniet. När jag sedan kollade klockan så visade det sig att jag kollat på den totala löpsträckan och inte den för själva snabbdistansdelen, dvs snabbdistanspasset blev 9.29K istället för 9.99 då det var 700 meter från Friskvårdskompaniet ner till älvsbrinken. Jädra klantskalle, kändes inte bra att klåpa till sträckan så illa när det var så nära att det blivit jämnt 10K.
Dock blev jag glad när jag såg vilket tempo som snittats under passet - 4:32! Hade jag kört på de sista 700 metrarna också så hade jag nog alltså landat någonstans mellan 45:15 och 45:20, dvs MYCKET nära mitt nästa prestationsmål
Insåg snabbt, att med lite mer träning, skapliga förutsättningar, och eventuellt lite draghjälp så torde 45 minuter/10K kunna ryka inom en inte alltför avlägsen framtid. Passade därför på att efter passet ringa min kusin (som nyss gjorde Stockholm Marathon i 4:00-tempo) för att höra om han (om någon vecka) ska köra ett (för honom) lite kortare och inte så snabbt pass, dvs 11--12K i 4:25--4:30-tempo. Verkade finnas goda möjligheter till det, så där får jag nog all draghjälp jag behöver!
Första spåret!
På hundkursen igår kväll skulle det köras spårträning, något som Milito aldrig testat tidigare då vi för stunden håller på med grundmomenten i apporteringen (som jag vill få på plats innan vi börjar köra spår/apport). Instruktören tyckte dock att det kunde vara läge att testa ett enkelt spår. Sagt och gjort, en tjäderhöna drogs iväg i skogen, och Milito var klart tänt (snarast övertänd skulle jag vilja säga). Han ville knappt sitta stilla på startplatsen. När jag skickade iväg honom så drog han iväg som ett streck efter spåret. Jag följde med fram och hann se att han sprang förbi hönan först, tog en snabb ringning (förbi spårdragaren och dennes hund) och hittade sedan igen hönan. Jag berömde honom rejält och då greppade han tjäderhönan och började bära den tillbaka till mot startplatsen. Jag hängde på (och berömde rejält hela tiden). Lyckades (till sist) med någon slags avlämning, även om den inte var speciellt snygg och ordnad.
Med tanke på att vi precis håller på att träna apportmomentet "Håll!" så var det enormt glädjande att se att han spontant både spårade (han har ju trots allt en nos) och hämtade. Intressant att notera är dock att han verkar otroligt viltsugen. Med dummies går det inte alls lika bra, de verkar alldeles för ointressanta. Jag ska ta och testa att tejpa fast några vingar på vår träningsdummie. Det kanske ökar intresset något.
Med tanke på att vi precis håller på att träna apportmomentet "Håll!" så var det enormt glädjande att se att han spontant både spårade (han har ju trots allt en nos) och hämtade. Intressant att notera är dock att han verkar otroligt viltsugen. Med dummies går det inte alls lika bra, de verkar alldeles för ointressanta. Jag ska ta och testa att tejpa fast några vingar på vår träningsdummie. Det kanske ökar intresset något.
Bisamhällen flyttade
Förutom att plöja viltåker så passade jag också på (när det ändå regnade) att flytta de två bisamhällen jag hade uppe på backen ovanför huset. Vädret förenklade ju den operationen kraftfullt eftersom alla bin ändå satt inne i kupan i lugn och ro. Nu ska de få sitta instängda (med god ventilation dock) på nya stället ett par dagar så att de förhoppningsvis orienterar om sig när de ska ut och flyga nästa gång (annars kommer de ju att flyga tillbaka till gamla uppställningsplatsen istället för den nya). Inga bilder på händelsen dock, bioverallen och handskarna är alltför kladdiga för att hantera någon kamera.
Ska ta och gå igenom samtliga samhällen (byta bottnar, och utöka utrymmet) under senare delen av veckan. Passar då på att släppa ut de inspärrade samhällena också.
Viltåkern på G
Passade på att nyttja det skitväder (småregn och bara 5 -- 6 grader) som vi hade igår till att plöja upp min viltåker. Hann hela under kvällen (knappt 1 hektar blev det). Nu är det bara att avvakta ett par dagar tills mer tid finns, och sedan blir det harvning, följt av (i mån av bra väder) sådd!
Långpass på förmiddagen
I går förmiddags (i väntan på att morgonrutinen skulle avklaras för de som jag behövde hjälp av, och för att utnyttja de svalare vädret) passade jag på att köra ett lugnt långpass. Hade enligt planen tänkt köra det under helgen, nu blev det söndag förmiddag. Jag tänkte ligga max i pulszon #3 (vilket för mig är 143 -- 158 slag), och förhoppningsvid kunna hålla cirka 5:30 i tempo ungefär.
Efter någon kilometer märkte jag att det inte riktigt blev som tänkt. Jag låg istället kvar i pulszon #2 (snittade 139 slag/minut under hela rundan, strax under gränsen till #3) och körde 5:10 -- 5:20. Joggade i som jag tyckte lugnt tempo ut till Ljusrotet, där jag vände. Passade under returen på att ta lite mellantider (för att få delsträckor inför kommande rundor). Gick lite tyngre på vägen tillbaka då det är en del längre motlut istället för de korta backarna som blir när man springer ut.
Kände mig ändå oförskämt fräsch när jag efter knappt 55 minuter kom tillbaka till byn. Hade snittat 5:20 istället för drygt 5:30, och ändå kändes det så lugnt!
Efter någon kilometer märkte jag att det inte riktigt blev som tänkt. Jag låg istället kvar i pulszon #2 (snittade 139 slag/minut under hela rundan, strax under gränsen till #3) och körde 5:10 -- 5:20. Joggade i som jag tyckte lugnt tempo ut till Ljusrotet, där jag vände. Passade under returen på att ta lite mellantider (för att få delsträckor inför kommande rundor). Gick lite tyngre på vägen tillbaka då det är en del längre motlut istället för de korta backarna som blir när man springer ut.
Kände mig ändå oförskämt fräsch när jag efter knappt 55 minuter kom tillbaka till byn. Hade snittat 5:20 istället för drygt 5:30, och ändå kändes det så lugnt!
Mer mat!
Allt eftersom jag nu under jämnviktfasen har fått/kunnat äta mer så verkar det som att kroppen/knoppen bara skriker efter ytterligare mer mat. Det är just nu otroligt besvärligt, speciellt på kvällarna. De där förbaskade barerna är dessutom alltför goda, jag har inte klarat av att stå emot, så det har slunkit ner fler än det borde. Jag ska därför göra ett försök att istället för dem äta något annat som mellanmål. Till exempel så funkar det ju med kesella/bär/frukt, eller varför inte hårdmacka med makrill i tomatsås (faktiskt riktigt gott numera). Hoppas det går bättre, jag börjar få inte så lite panik!
I går tag jag ett långt och lugnt löppass på förmiddagen. Passade därför på att käka en XtraAktiv portion till lunch. I tillägg till de 150 gram proteinvara, den 1/4 tallrik med grova grönsaker och 1/2 tallrik med ovanjordsgrönsaker så skulle det dessutom ätas 150 gram kolydratvaror (i mitt fall blev det fullkornspasta på dinkelmjöl). Av bilden framgår det faktiskt inte riktigt hur stor portionen egentligen är. Ovanjordsgrönsakerna hade fyllt en dryg halv tallrik på egen hand, och de övriga delarna på tallriken hade helt klart fyllt den ursprungliga tallriken själv. Men är man snål om disken så... Pastan landade överst i lasset.
En helg i planteringens tecken!
Jag började känna ett behov att få ner allt som ska planteras/sås i jorden där det hör hemma. Hade planerat att under helgen få klart rabatten invid bron, grönsakslanden och jordgubbslandet. Dessutom hade jag en vag plan att dessutom försöka komma igång med viltåkern. Samtliga de tre förstnämnda projekten kom i hamn. Viltåkern hanns (som väntat) inte med. Ska börja bryta på med den nu under den kommande veckan/helgen.
På fredagen stökade jag klart i grönsakslanden och fick ihop högbädden för jordgubbarna. Blev dessutom inbjuden till en födelsedagskalas (5-årigt kusinbarn) i efte timmen (även i verklighenten, fick samtalet vid 23-tiden kvällen före). Dock var (förutom markduk i jordgubbslandet) allt klart för plantering/sådd.
På lördag förmiddag grävde jag ett stuprörsavlopp genom den blivande rabatten, och vid lunchtid fick jag besök av en annan kusin, samt min moster. Båda mycket odlingskunniga. Jag hade bett dem om råd/hjälp vid planeringen av rabatten, vilket de glatt ställde upp på, vilket jag är mycket tacksam för. Vi mätte lite och åkte sedan ut till Nymyrans gård (Eva Johansson) där det finns enormt mycket växter att se och köpa. Med hjälp av Eva fick vi ihop ett billass med diverse plantor, och dessutom en markduk till jordgubbarna.
Efter lite jordförbättring började vi stoppa ner de nyköpta plantorna i backen enligt den uppgjorda planen. Slutresultatet (så långt, det saknas en del marktäckare, möjligen Daggkåpa) ser riktigt bra ut:
Vad som planterades? Längst in till vänster i hörnet står en Plymspirea. Till höger om den (närmas trappan) står tre Hosta ('Minuteman'). Längst grussträngen (innifrån och ut) står en grönbladig Gullstav, följt av tre rödbladiga dito. Längst hitåt (vid grussträngen) står tre stycken Rams. I mitten, mellan Plymspirea och Hosta står tre Kinesisk Smörboll. I mitten, längst hitåt på bilden står tre Nejlikrot. I hörnet på plattsättningen står en Förgätmigej ('Jack Frost').
Jag funderar dessutom på att försöka få med en bit betong med farmor och farfars byggsignaturer (när de byggde den gamla bron 1938) invid Förgätmigej. Hoppas det går lösa, jag måste jobba lite på betongbiten först.
När rabatten väl var klar blev det så dags att försöka få markduken på plats i jordgubbslandet. Dock lättare skrivet än gjort, då duken är på 15 kvadratmeter och det blåste en del. Till sist låg den dock där den skulle, och på söndagen monterades dessutom nock och stöd för bärnätet med hjälp av min farbror. Därefter planterade jag de jordgubbsplantor jag sparat från gamla landet.
Med hjälp av min granne (som ska ha del i skörden) så såddes även grönsaksbäddarna med diverse fröer. Även de plantor som jag förodlat stoppades ner. Vi får nu se hur väderleken urartar sig, och hur plantorna/bäddarna fungerar. Dock är allt i jorden nu.
Återstår viltåkern, samt att få lite styrsel på bisamhällena. Jag ska försöka hinna med att flytta två ikväll, och därefter ska samtliga gås igenom och få lite mer utrymme inför sommaren och drottningodlingen.
På fredagen stökade jag klart i grönsakslanden och fick ihop högbädden för jordgubbarna. Blev dessutom inbjuden till en födelsedagskalas (5-årigt kusinbarn) i efte timmen (även i verklighenten, fick samtalet vid 23-tiden kvällen före). Dock var (förutom markduk i jordgubbslandet) allt klart för plantering/sådd.
På lördag förmiddag grävde jag ett stuprörsavlopp genom den blivande rabatten, och vid lunchtid fick jag besök av en annan kusin, samt min moster. Båda mycket odlingskunniga. Jag hade bett dem om råd/hjälp vid planeringen av rabatten, vilket de glatt ställde upp på, vilket jag är mycket tacksam för. Vi mätte lite och åkte sedan ut till Nymyrans gård (Eva Johansson) där det finns enormt mycket växter att se och köpa. Med hjälp av Eva fick vi ihop ett billass med diverse plantor, och dessutom en markduk till jordgubbarna.
Efter lite jordförbättring började vi stoppa ner de nyköpta plantorna i backen enligt den uppgjorda planen. Slutresultatet (så långt, det saknas en del marktäckare, möjligen Daggkåpa) ser riktigt bra ut:
Vad som planterades? Längst in till vänster i hörnet står en Plymspirea. Till höger om den (närmas trappan) står tre Hosta ('Minuteman'). Längst grussträngen (innifrån och ut) står en grönbladig Gullstav, följt av tre rödbladiga dito. Längst hitåt (vid grussträngen) står tre stycken Rams. I mitten, mellan Plymspirea och Hosta står tre Kinesisk Smörboll. I mitten, längst hitåt på bilden står tre Nejlikrot. I hörnet på plattsättningen står en Förgätmigej ('Jack Frost').
Jag funderar dessutom på att försöka få med en bit betong med farmor och farfars byggsignaturer (när de byggde den gamla bron 1938) invid Förgätmigej. Hoppas det går lösa, jag måste jobba lite på betongbiten först.
När rabatten väl var klar blev det så dags att försöka få markduken på plats i jordgubbslandet. Dock lättare skrivet än gjort, då duken är på 15 kvadratmeter och det blåste en del. Till sist låg den dock där den skulle, och på söndagen monterades dessutom nock och stöd för bärnätet med hjälp av min farbror. Därefter planterade jag de jordgubbsplantor jag sparat från gamla landet.
Med hjälp av min granne (som ska ha del i skörden) så såddes även grönsaksbäddarna med diverse fröer. Även de plantor som jag förodlat stoppades ner. Vi får nu se hur väderleken urartar sig, och hur plantorna/bäddarna fungerar. Dock är allt i jorden nu.
Återstår viltåkern, samt att få lite styrsel på bisamhällena. Jag ska försöka hinna med att flytta två ikväll, och därefter ska samtliga gås igenom och få lite mer utrymme inför sommaren och drottningodlingen.
Jämnviktsvecka #2
Spännande med vägdag när det är så enormt vamt ute (26 -- 27 grader i skuggan idag). Blir ju naturligvis så att man dricker en hel massa vatten (och pinkar motsvarande också). Därför var jag ganska osäker på hur vågen skulle slå. Har kört XtraJämn-portioner hela veckan, men någon extra XtraBar har det blivit emellanåt, speciellt på kvällarna efter hård träning. Har också börjat lägga till ett extra mellanmål (bar, frukt eller "mellis") efter mina löppass, då de känns så pass ansträngande.
Min vanliga konsulent var hemma och VAB:ade idag, men jag fick ändå hjälp att väga mig. Vågen stannade på 74.8, vilket faktiskt är EXAKT samma vikt som föregående vecka. Otroligt men sant. Förväntar mig minsann INTE att kunna pricka samma vikt vecka efter vecka. Räknar istället med att den ska pendla +/- ett kilo eller så. Jag kommer att fortsätta med mina XtraJämn-portioner (och extra bar efter träning) tills vidare. Börjar vägdagarna visa att något oönskat/oväntat händer i kroppen så blir det förståss till att anpassa portionerna, men hittills flyter allt på.
Svettig efter 48:26 på 10K snabbdistans!
Vilken dag! Strålande väder (nästan FÖR strålande för att träna), med 26--27 grader i SKUGGAN. Hade planerat att köra ett snabbdistanspass idag, och beslutade mig trots vädret för att göra ett försöka på 10K (dvs en mil) genom att springa från upp till Mobackendammen och tillbaks till "staan".
Programmerade klockan med en uppvärmningssträcka, en snabbdistanssträcka (tempo 4:20 -- 5:00), och en avslutande nervarvningssträcka. Joggade ner till strandprommenaden och inledde snabbdistansen. Låg tämligen långa perioder kring 4:40 -- 4:50, men redan efter några kilometer började värmen göra sig påmind. Blev ganska kämpigt att bibehålla tempot på södra sidan av älven under returdelen av rundan. Dock lyckades jag slinka in på 48:26/10K, så nu har även prestationsmål #2 (under 50 minuter/10K) klarats av!
Glad men enormt svettig återvände jag till Friskvårdskompaniet efter en rejäl stunds stretching.
Programmerade klockan med en uppvärmningssträcka, en snabbdistanssträcka (tempo 4:20 -- 5:00), och en avslutande nervarvningssträcka. Joggade ner till strandprommenaden och inledde snabbdistansen. Låg tämligen långa perioder kring 4:40 -- 4:50, men redan efter några kilometer började värmen göra sig påmind. Blev ganska kämpigt att bibehålla tempot på södra sidan av älven under returdelen av rundan. Dock lyckades jag slinka in på 48:26/10K, så nu har även prestationsmål #2 (under 50 minuter/10K) klarats av!
Glad men enormt svettig återvände jag till Friskvårdskompaniet efter en rejäl stunds stretching.
Detta gör mig ganska förbannad!
Noterade en artikel i gårdagens Aftonbladet angående Josef Fritzl (den österrikiske incestpappan som spärrade in sin dotter och sina incestbarn i källaren).
Här snackar vi en man, som själv borde spärras in för resten av livet (eller om Österrike har dödsstraff så vore det förstås också ett alternativ, även om det i detta fall faktiskt skulle vara tämligen barmhärtigt).
Tror ni dock inte att det ändå tydligen finns kvinnor i denna värld som tydligen är övertygade om att han är "missförstådd med ett bra hjärta". I artikeln anges att han visserligen tydligen fått 5000 hatbrev (undrar varför?), men även över 200 brev där han erbjudits "kärlek, ömhet och förbön"!
Här sitter jag själv, en hygglig normal svensk, snubbe som har problem att ta kontakt med andra människor (specielt av det motsatta könet) och undrar hur mitt sociala liv ska urarta sig i framtiden. Där sitter en 73-årig dåre till incestpappa och det väller in kärleksbrev! Hur vanvettig är inte världen?!
Kopierat från Aftonbladet.se, 2008-06-04:
Josef Fritzl har beundrare.
Här snackar vi en man, som själv borde spärras in för resten av livet (eller om Österrike har dödsstraff så vore det förstås också ett alternativ, även om det i detta fall faktiskt skulle vara tämligen barmhärtigt).
Tror ni dock inte att det ändå tydligen finns kvinnor i denna värld som tydligen är övertygade om att han är "missförstådd med ett bra hjärta". I artikeln anges att han visserligen tydligen fått 5000 hatbrev (undrar varför?), men även över 200 brev där han erbjudits "kärlek, ömhet och förbön"!
Här sitter jag själv, en hygglig normal svensk, snubbe som har problem att ta kontakt med andra människor (specielt av det motsatta könet) och undrar hur mitt sociala liv ska urarta sig i framtiden. Där sitter en 73-årig dåre till incestpappa och det väller in kärleksbrev! Hur vanvettig är inte världen?!
Kopierat från Aftonbladet.se, 2008-06-04:
"Kärleksbreven väller in till Fritzl
Josef Fritzl har beundrare.
Den österrikiske incestpappan Josef Fritzl är "missförstådd med ett bra hjärta".
Det hävdar nu kvinnor världen över som skickar beundrarbrev till 73-åringen.
Enligt personal på fängelset har det hittills kommit över 200 brev där Josef Fritzl erbjuds kärlek, ömhet och förbön, skriver London Paper.
Brevskrivarna uppger enligt uppgifter i många fall att de tror på Fritzls förklaring att han försökte skydda sin dotter från droger och alkoholmissbruk. De tror också att han skaffade barn med sin dotter för att visa henne glädjen i att bli mamma, rapporterar The Sun.
- Brevskrivare tror ofta att de kan hjälpa eller förändra fångarna, vanligtvis utan framgång. Det finns en risk att brevskrivaren blir lurad eller känslomässigt sårad av fången, säger psykologen Mike Berry till tidningen Daily Star.
Fängelsepersonalen tillägger att Josef Fritzl även har fått över 5 000 hatbrev."
Första intervallpasset!
Så har man då känt blodsmaken för första gången med den nya träningsregimen! Eller i alla fall en hel del mjölksyra. Jag hade beslutat att försöka köra några 1000-metersintervaller i ett tempo av 4:00 -- 4:15 ungefär. Siktade på 4x1000 med 2 minuters vila mellan. Dessutom lite jogging som uppvärmning och nervarvning.
Joggade över från Friskvårdskompaniet (efter att ha tränat i gymet) till Karlsgård på södra sidan av älven, och körde sedan mina intervaller bort mot Sunnanåkiosken. Gick möjligen ut lite väl hårt i början av det första intervallet (öppnade på 3:45 ungefär), vilket givetvis inte var någon hit. Fick kämpa rejält för att lyckas hålla intervallet ut, och de följande intervallerna var inte roliga. Däremot var det en oerhört skön känsla att efter 4 genomförda intervaller jogga bort mot Skeria/Viktoriabron i lugnt tempo.
Ska försöka bita ihop en tid framöver och se till att träningen verkligen blir varierad som jag tänkt. Förhoppningsvis (i och med att jag precis börjat träna) så kommer kroppen att ge någon slags gensvar tämligen snart. Då får jag utvärdera hur jag ska lägga upp träningen framöver.
Joggade över från Friskvårdskompaniet (efter att ha tränat i gymet) till Karlsgård på södra sidan av älven, och körde sedan mina intervaller bort mot Sunnanåkiosken. Gick möjligen ut lite väl hårt i början av det första intervallet (öppnade på 3:45 ungefär), vilket givetvis inte var någon hit. Fick kämpa rejält för att lyckas hålla intervallet ut, och de följande intervallerna var inte roliga. Däremot var det en oerhört skön känsla att efter 4 genomförda intervaller jogga bort mot Skeria/Viktoriabron i lugnt tempo.
Ska försöka bita ihop en tid framöver och se till att träningen verkligen blir varierad som jag tänkt. Förhoppningsvis (i och med att jag precis börjat träna) så kommer kroppen att ge någon slags gensvar tämligen snart. Då får jag utvärdera hur jag ska lägga upp träningen framöver.
Nyvaken unghund - 080603
Jag passade på att knäppa några bilder i samband med morgonrastningen i morse (vid 5:30-tiden tror jag det var) när Milito ändå stod och såg stilig ut.
I lördags (för tre dagar sedan alltså) så visade vågen på cirka 27 kilo. Tumstocken indikerade vid samma tillfälle cirka 60 centimeter över manken.
I lördags (för tre dagar sedan alltså) så visade vågen på cirka 27 kilo. Tumstocken indikerade vid samma tillfälle cirka 60 centimeter över manken.
Hagelskytte i Drängsmark
Vilken osannolikt trevlig kväll det blev. Efter en lång och stressfylld arbetsdag så lastades bilen med lerduvor, patroner, hagelbössa, lerduvekastare och unghund. Iväg till Drängsmark för en skyttekväll med "gänget". Vi är några som träffats på olika vägar, men som i de flesta fall dessutom sammanstrålat i samband med skyttekurser hos Leif i Drängsmark. Sedan dess brukar vi försöka träffas någon eller några gånger per vår/sommar för att dels "avrosta" oss lite, och även få tillfälle till lite trevligt umgänge och en del skytteträning.
Det går ju alltid bättre att variera och blanda övningarna om man är några personer, så att man kan köra med olika kastare och positioner. Så även igår kväll!
Vi körde en del utgående duvor i olika varianter, med och utan doublé, och med doublé från både handkastare och olika kastare. Går variera i det oändliga.
Efter någon timmes skjutande tog vi en (som vanligt) efterlängtad och trevlig fikarast.
Sedan blev det en övning som nog närmast kan liknas vid "hela havet stormar". Vi körde med två doublékastare och en handkastare samtidigt. 2 -- 4 skyttar (emellanåt med någon halvautomat dessutom). I och med att det är kastaroperatörerna som bestämmer när och hur duvorna kastas så måste skyttarna vara koncentrerade. I och med att det kan komma ända upp till 5 duvor på en och samma gång så gäller det dessutom att (precis som när en ripkull går upp på fjället och man är mer än en skytt) att välja ut vilken duva man verkligen ska skjuta på och sedan fokusera på den. Det gäller ju dessutom att välja "rätt" duva så att man i möjligaste mån inte skjuter på samma duva som någon annan (blir ju inte mycket till matvilt annars). Otroligt roligt i alla fall, och många skott blev det bara under denna övning. En välbehövlig uppstädning avslutade skyttepasset.
Unghunden då? Jodå, han låg i bilen och sov. Det är bara tredje gången han är med när det smäller, men redan första gången (för ungefär en månad sedan) så visade han sig mycket lugn. Den gången började vi 400 meter från skytten (i samband med rastning) och jobbade oss succesivt närmare och närmare tills vi befann oss bara 30 meter från skytten utan att hunden reagerade på smällarna. Igår låg han lugnt och sov i bilen på uppskattningsvis 40 meters håll - otroligt skönt att se.
Det går ju alltid bättre att variera och blanda övningarna om man är några personer, så att man kan köra med olika kastare och positioner. Så även igår kväll!
Vi körde en del utgående duvor i olika varianter, med och utan doublé, och med doublé från både handkastare och olika kastare. Går variera i det oändliga.
Efter någon timmes skjutande tog vi en (som vanligt) efterlängtad och trevlig fikarast.
Sedan blev det en övning som nog närmast kan liknas vid "hela havet stormar". Vi körde med två doublékastare och en handkastare samtidigt. 2 -- 4 skyttar (emellanåt med någon halvautomat dessutom). I och med att det är kastaroperatörerna som bestämmer när och hur duvorna kastas så måste skyttarna vara koncentrerade. I och med att det kan komma ända upp till 5 duvor på en och samma gång så gäller det dessutom att (precis som när en ripkull går upp på fjället och man är mer än en skytt) att välja ut vilken duva man verkligen ska skjuta på och sedan fokusera på den. Det gäller ju dessutom att välja "rätt" duva så att man i möjligaste mån inte skjuter på samma duva som någon annan (blir ju inte mycket till matvilt annars). Otroligt roligt i alla fall, och många skott blev det bara under denna övning. En välbehövlig uppstädning avslutade skyttepasset.
Unghunden då? Jodå, han låg i bilen och sov. Det är bara tredje gången han är med när det smäller, men redan första gången (för ungefär en månad sedan) så visade han sig mycket lugn. Den gången började vi 400 meter från skytten (i samband med rastning) och jobbade oss succesivt närmare och närmare tills vi befann oss bara 30 meter från skytten utan att hunden reagerade på smällarna. Igår låg han lugnt och sov i bilen på uppskattningsvis 40 meters håll - otroligt skönt att se.
Första passet med nya regimen
Beslutade mig ju, efter torsdagens konditionstest, att börja variera träningen mer, dvs att istället för att bara "fara ut och springa" försöka träna med lite eftertanke och kvalitet.
Hittills har jag ju bara sprungit på, vilket ju allt som oftast medför att man (dvs jag) hela tiden försöker springa lite snabbare eller längre. När man inte har någon kapacitet att tala om så är ju i princip alla pass tämligen jobbiga, men när en viss kapacitet börjar infinna sig så tror jag att det istället kan vara en nackdel att träna så eftersom det torde slita på kroppen att hela tiden ligga på gränsen av vad som är möjligt.
Beslutade mig därför för att försöka variera träningen lite mer medvetet, dvs all blanda in något längre pass som går medvetet långsamt (dvs begynnande LSD-pass (Long Slow Distance för den som inte är bekant med den löparrelaterade termen)) men även kortare/snabbare pass också (dvs gryende intervallträning och snabbdistans). Eventuellt, i det fall jag beslutar mig för att utöka träningen med en fjärde träningsdag framöver, så kanske jag även lägger in ett lite kortare/långsamt pass för "återhämtning".
I lördags körde jag första LSD-passet. Tog tillfället i akt och lufsade iväg (med en Camel-back full av vatten) inöver byns utskiften, och vidare in på Kyrkstigen, som jag följde norrut till grannbyn (Renbergsvattnet). Fortsatte till byasågen, och tog därefter landsvägen hemöver. Total blev det en sväng på knappt 12 km, och jag lyckades faktiskt hålla nere tempot för en gångs skull, så turen tog tämligen behagliga 65 minuter.
Hittills har jag ju bara sprungit på, vilket ju allt som oftast medför att man (dvs jag) hela tiden försöker springa lite snabbare eller längre. När man inte har någon kapacitet att tala om så är ju i princip alla pass tämligen jobbiga, men när en viss kapacitet börjar infinna sig så tror jag att det istället kan vara en nackdel att träna så eftersom det torde slita på kroppen att hela tiden ligga på gränsen av vad som är möjligt.
Beslutade mig därför för att försöka variera träningen lite mer medvetet, dvs all blanda in något längre pass som går medvetet långsamt (dvs begynnande LSD-pass (Long Slow Distance för den som inte är bekant med den löparrelaterade termen)) men även kortare/snabbare pass också (dvs gryende intervallträning och snabbdistans). Eventuellt, i det fall jag beslutar mig för att utöka träningen med en fjärde träningsdag framöver, så kanske jag även lägger in ett lite kortare/långsamt pass för "återhämtning".
I lördags körde jag första LSD-passet. Tog tillfället i akt och lufsade iväg (med en Camel-back full av vatten) inöver byns utskiften, och vidare in på Kyrkstigen, som jag följde norrut till grannbyn (Renbergsvattnet). Fortsatte till byasågen, och tog därefter landsvägen hemöver. Total blev det en sväng på knappt 12 km, och jag lyckades faktiskt hålla nere tempot för en gångs skull, så turen tog tämligen behagliga 65 minuter.
Hundkurs i Drängsmark 31/5 -- 1/6
Nu har vi varit på den första hundkursen någonsin (för oss båda). Nedan en bild på en del av deltagarna, från den andra kursdagen:
Det var helt klart en häftig upplevelse. För min egen del så fick jag mycket information angående olika övningar, vad som är lämpligt att öva, hur man övar med precision i momenten, hur man ska öka kraven stegvis, med mera, med mera. Efter varje dag så har jag haft svårt att veta om det varit jag eller Milito som varit mest slut i huvudet. Själv har jag fått koncentrera mig hela tiden, både på Milito och på momenten/informationen. Milito har haft fullt upp med allt som hänt.
Första dagen delades vi in i två grupper. Den grupp som jag och Milito hamnade i fick börja med att öva stadga, dvs att hunden ska sitta/stanna kvar på stället under succesivt mer och mer störning. Från en början med hunden i koppel och att man gick ifrån bara ett steg och sedan gick tillbaka ganska omgående så testade vi efterhand att vandra runt, tjoa, kasta dummies, fladdra med skynken och låta andra hundar passera. Finns oerhört mycket man kan göra under dessa övningar.
Vi prövade också på stopp-kommandot i lite olika stegringar. Milito har inte kommit riktigt så långt här ännu. Han stannar visserligen av, men endast när han är i min omedelbara närhet. Här blir det till att stegra svårigheterna/avståndet succesivt. Finns givetvis även här en oerhört mängd variation att hålla på med. När hunden väl börjar stanna en bit ut så kan man till exempel börja med att kasta dummies bakåt (över min egen axel) när hunden är på väg mot mig (då befinner jag mig mellan hunden och dummien) och stegra detta genom att göra det med hunden på längre och längre avstånd för att sedan börja kasta dummien mellan mig och hunden osv osv.
Fick också en hel del tips angående övning av inkallning på håll, till exempel genom att låta hunden vara lös och snoka på med sitt, men att då utnyttja hundens naturliga kontakttagande (när han tittar på mig) till att ge inkallningskommando (och dessutom "göra sig rolig" så att han kommer extra gärna). Precisionen i inkallningen övas på mycket kort håll med koppel, och på lite längre håll med godisbitar så att hunden lär sig att komma rakt in mot mig och sedan sätta sig i vald position (jag kör nog på att han får sitta mitt framför mig, vänd mot mig, men mycket nära).
Fritt följ är inte helt fel att nöta. Oerhört mycket skönare än att hålla på och slita i kopplet hela tiden (ett bra koppelfölj börjar finnas nu efter helgen).
Har sett en hel del olika apporteringsövningar, men här har vi ännu inte börjat träna, så vi fick tips om hur vi ska öva precisionen i momenten Hålla/Bära/Gripa/Hämta (i nämnd ordning dessutom), för att sedan kunna sätta ihop det till ett Apport eller Sök/Apport. Möjligt är ju att öva lite spår/sök med en dragen fågelvinge (kanske med en korvbit bredvid som belöning) för att låta nosen jobba lite. Dock kan ju de flesta hundarna spåra "by nature", så det torde inte vara något stort moment, i alla fall inte med de korta inledande spåren.
Vi träffade också Militos syster Marta (från Umeå, precis som den stjärna hon är döpt efter):
Marta verkar vara en mycket trevlig liten tjej, som redan kommit RIKTIGT långt. Hon verkar oerhört följsam och lydig. Jag är klart imponerad!
Lika givande som övningspassen var rasterna, då det diskuterades detaljer, utrustning, finesser, moment med mera. Som helt oerfaren nybörjare försöker jag suga i mig så mycket som det bara är möjligt. Dock känns det ofta ganska överväldigande att man ska hinna med/klara av att lära Milito så oerhört mycket. Misstänker att det gäller att öva så smart som möjligt och att dessutom kanske inte tänka alltför mycket på sådant som vi ska öva senare, utan fokusera på det som vi övar just nu (dvs fritt följ, stadga, hålla/bära/gripa/hämta, miljö, stanna och inkallning). Vi ska även köra mer med miljöträning, både i skogen, på fält, men även börja bekanta oss med vatten.
