Kyrkstigsloppet
Sprang sedan tillbaka till starten för att hämta bilen och åka in till Burträsk och handla (kom ju hem från fjällen natten innan och kylskåpet gapade tomt).
Till middag samlades vi till surströmmingsfest på Natrubruksgymnasiet och därefter till pub nere i byastugan. Mycket trevligt!
Ripjakt i Klimpfjäll 080825 -- 080829
Första dagen jagade vi öster om stugan i ett strålande väder. Hittade ingen fågel till lunch. Utöver eftermiddagen hittade Kungen igen en fågel som gick upp. Då skickade vi istället dit min gammelhund Milos, som hittade igen (och ställde) ytterligare en fågel. Gick fram med Milito i koppel. När jag strök kopplet så kastade han sig iväg, och kopplet trasslade in sig i signalvästen. När jag skrek åt honom att stanna (ville ju inte att han skulle trassla fast sig i något ris och associera det med eventuell fågel eller sökarbete) gick fågeln upp... Lät lillen söka runt i olika slag där fågeln slagit, men lyckades inte hitta den först. Jonas dirigerade oss och när lillen då slog ner i vind i en vänstersväng så gick fågeln upp ner i vind från mig. Fick den till sist, även om det inte var någon klockren situation. Hursomhelst kul med den första fågeln för lillen.
Vi passade på att stanna och rasta lite i något som i det närmaste är en perfekt kopia av mitt "mentala rum", som jag fokuserat min mentala/fysiska träning på det senaste halvåret.
Jonas och hundarna passade också på att ta igen sig en aning.
Andra dagen jagade vi ett område väster om Klimpfjäll i vidrigt väder. Iskallt, slagregn och hård vind. Ingen höjdare! Hittade dock fågel även här. Kungen ställde efter lunchrasten några fåglar. En av dem (på läsidan) gick upp och han drog iväg efter den en bit. När han kom tillbaka drog det ytterligare två fåglar. Dock slog samtliga i ett ris ovanför en näraliggande kant. Vi passade på att gå runt lite för att få bättre vind. Skickade på Milito för att se om han skulle kunna tänka sig att gå in i riset och söka. Var inte helt villig, så då släppte jag gammel-Milos som ju inte väjer för ris precis. Milito hängde då på in i riset, och började leka känguru. Ut kom de tre riporna, och en klart taggad unghund. Riporna drog ner till ett lägre ris, och då skickade vi istället dit Kungen och Milos. Riset var så högt och tätt att vi, trots att vi stod högt ovanför, inte kunde se hundarna. Kom ut fyra ripor, som vi inte lyckades lokalisera igen. På vägen tillbaka över fjället gik det därefter upp två ripor ner i vind om mig och Jonas. När Kungen intresserade sig för dem stötte Milito upp ytterligare 2 ner i vind. Dessa seglade dock ner över kanten och slog. Kungen hittade igen den ena, men sedan var det slut fågel den dagen. Vidrigt väder dock!
Tredje dagen körde vi samma område som dagen innan. Denna gång dock från östra sidan, och i betydligt bättre väder. Mulet med möjligheter till regn, men varmare och inte alls lika blåsigt. Hittade en prospekteringsväg som tog oss uppför fjällsidan. På vägen upp (tyvärr utanför jaktområdet) såg vi fyra duvor samt en riktigt rejäl gammal tjädertupp. Vandrade ut på fjället, men hittade inga fåglar före lunchrasten. Efter lunchrasten ställde Milos vid några tillfällen och jag gick fram med lillen. Dock var det bara tomma löpor. Efter fikarasten beslöt vi oss för att gå på två täter en stund. Milos ställde en tom löpa till innan det blev napp i fjärde försöket. Lillen lyckade få upp en ripa på vingarna och jag fick ner den framför honom. Jonas hade igång tre ripor på sin kant och när vi skulle sammanstråla fick jag tag på en kull med sex fåglar. På vägen tillbaka mot bilen hittade vi dessutom ytterligare en singelfågel som tyvärr gick i förtid. Dock några fåglar i bagen, och flera situationer med lillen, som verkligen börjat ta för sig mer av marken. Första dagen sprang han mest och busade och "sökte" under bössan, dvs inom nära skotthåll. Efter någon fågelkontakt så utökades sökområdet till något som i alla fall börjar likna ett riktigt sök. Dessutom har han gått från buskrädd till att bli en riktig buskröjare! Enormt kul att se. Dessutom klarar han numera av att springa och söka utan försöka springa över till Kungen för att försöka busa. Några försök i den riktningen har han givetvis gjort, speciellt när han varit en bit bort, men då har han avbrutit och kommit in när jag kallat på honom, vilket ju är glädjande även det.
Den fjärde dagen vaknade vi till hällregn. Då vi hade börjat prata om ett ta en vilodag så nyttjade vi vädret som ursäkt för detta. Vi passade istället på att ta oss varsitt löppass i stället. Jonas drog ut i terrängen, men jag vek ner mig och körde ett landsvägspass istället. Följdes av dusch och bastu när vi åkte till Saxnäs för att lösa nya jaktkort.
Sista dagen jagade vi rejält väster om Klimpfjäll i en enormt fin biotop. Dock saknades fåglarna. Såg bara några stycken, men fick inte till någon situation med Milito. Blev en lite kortare dag då vi ju dessutom skulle köra hem. Lillen kom underfund med att det inte var några problem att vada över succesivt djupare och djupare jokkar. Det näst sista vadet gick nästan upp till mitten på mina benfickor, men han plaskade/simmade över helt utan peppning. Han tog sig dessutom över en rejält hög och gles bro innan jag själv tagit mig över. Verkar som att han mognad till sig lite under veckan.
Det ska bli rejält kul att börja jaga mer på riktigt (dvs med bössa) hemmavid under kommande veckor. Misstänker att det blir någon sväng på morgon/kväll och sedan diverse projektpyssel kring huset på dagarna
Jaktårets första räv
Årets första grävling
Årets beting klart på Rickards ladugård
Passade på att dunka iväg en bild innan det blev alltför mörkt, det tog några timmar till innan vi var framme vid den gavel som finns bakom min rygg.
Skattning och invintring
Avläggarna kommer att få sin nästa "boll" när jag kommit hem från fjällen, och de stora samhällena får slutgivan någon gång i mitten på september när kvarvarande yngel hunnit krypa ut så att det finns mer plats i samhället för fodret.
Vanvettigt imponerande leverans
Behärskat löppass
Långpass förut i veckan
I måndags passade jag på efter jobbet (när det nästan var uppehåll) att testlöpa banan för Kyrkstigsloppet som ska hållas klockan 10:00 lördagen den 30/8. Vi behövde få veta om den beräknad banlängden stämde. Visade sig vara så. Tämligen exakt 6.5 kilometer från start till mål. Starten ligger vid Bönhuset i Nedre Åbyn och målet där Kyrkstigen kommer ut på landsvägen i Renbergsvattnet.
Glädjande var också att någon vänlig själ varit ute och huggit bort de snöbrott/vindfällen som tidigare legat tvärs över stigen på några samhällen. På den negativa sidan var förstås vädret - som gör att stigen är tämligen blöt. På vissa ställen är det lite översvämning, så ska man vara säkert torrskodd får man nog se till att ta stövlar och regnbyxor (bärriset går stundvis ända upp över knäna). Den som springer kan räkna med att det kommer att kippa lite i skorna. Vissa av spängerna kan säkerligen vara lite hala i vätan (speciellt när det ligger löv och/eller fräken på dem dessutom), men det gick i alla fall riktigt bra att jogga efter hela stigen.
I tisdags, när jag ändå skulle in och träna, passade jag på att köra ett lugnt (trodde jag) långpass på löpbandet. Lyckades hålla mig till planen i 45 minuter (max 140 i puls, vilket är duktigt lågt för mig). Höll kring 5:20-tempo ungefär. Beslutade mig av någon anledning för att höja tempot succesivt och driva upp pulsen något. Gick dock inte så bra att få upp den rackaren så de sista 4 minuterna låg jag på 4:00-tempo, följt av 3:55-tempo sista minuten. Kom till sist upp just över 170 i alla fall, men så skönt det kändes att ta ut sig lite för en gångs skull!
Sista hagelövningen i Bureå
Fick därefter med mig mina medskyttar (samt banfunktionären) på en runda skeet istället. Här började det istället gå bra, riktigt bra. Vi körde därefter ytterligare en runda skeet (som även den gick bra) följt av en avslutande runda trap (fick spräcka en ny låda för att hitta en fjärde ask ammo). Denna traprunda gick dock tämligen bra - inte i nivå med fjolårets bästa serier, men i alla fall i nivå med det bästa jag presterat under denna sommar. Får duga!
Sammantaget för sommaren så känns trap gå sämre än förut av någon anledning. Speciellt de duvor som går tämligen rakt ut, speciellt om de inte stiger så mycket, är besvärliga. Glädjande är att skeet just nu känns något enklare än trap (faktiskt!) och resultatet från de senaste rundorna ligger minst på samma nivå som fjolårets bästa. Klart glädjande!
Kanontrevlig hagelskjutning - igen!
I tisdags träffades vi, några skjutglada entusiaster, på Bureå trap-/skeetbana för att hålla sommarens sista gemensamma skjutträning i ett tveksamt väder. Egentligen hade vi ju avsett att träffas uppe i Drängsmark som vanligt, men då risken var stor att det skulle bedrivas älgskytte samtidigt på samma ställe så bokades istället banan i Bureå för att få en bra plats att vara på. En bonus med Bureåbanan var att vi dessutom fick tillgång till samtliga automatkastare (både skeetkastarna och trapkastaren), och i kombination med alla medföljande kastare så fanns goda möjligheter till varierat skytte.
Samtliga var mest intresserade av att se hur trapskyttet fungerade så vi drog igång med några vändor trap (både med och utan vertikal spridning). Över lag så skjuts det klart bra - så mycket stod klart ganska snabbt. Trots en del duggande och några mer kraftfulla droppar från ovan så krossades det duvor i stora lass.
Efter några vändor trap så frågade jag om någon var sugen att testa lite mer vinklat skytte - skeet, vilket samtliga hoppade på genast. Vi körde i grund och botten en omgång nationell skeet, men eftersom vi ju bara träningssköt i ett kompisgäng så fanns det ju hela tiden möjlighet för den som ville att repetera valfri duva. Även här fungerade skyttet överlag riktigt bra. Betänk att kastarna för skeet är vanvettigt hårt ställda och slänger duvorna ruskigt fort.
Sammantaget så laddade vi i efterhand kastarna med tämligen exakt tre lådor (= 600 duvor) när vi var klara. Då var i och för sig endast den ena skeetkastaren fylld på förhand. Den andra skeetkastaren, samt trapkastaren kollade vi aldrig innan vi började skjuta. Dock gick det en och annan duva (samt patron) under kvällen. Kanonroligt! Synd bara att det dröjer ända till våren innan det är dags för nästa tillfälle!
Rådjursammo!
När jag sedan skulle skottställa kikaren med kall pipa och sköt två skott direkt efter varandra så kunde jag bara hitta ett enda hål i papperet. Dock en liten aning ovalt. Inte så svårt att räkna ut var den genomsnittliga träffpunkten låg i den gruppen...
Bankat och skjutit lite med älgbössan
Hade ju endast två fabriksladdade Norma Oryx kvar till min 6.5:a och hade beslutat att testa med handladdad Lapua Mega istället nu till hösten. Labbade för någon vecka sedan fram en gångbar laddning med Norma MRP och en 156 grain tung Lapua Mega.
Började dock läsa lite mer i laddmanualerna och insåg att jag visserligen laddat ungefär så pass bra som jag kunde med det krut jag hade hemma. Dock så fanns ju möjligheten att få ytterligare lite hastighet (vilket knappast skadar i en så pass klen kaliber som 6.5x55 SE) genom att byta från MRP-krut till MRP 2 istället. Hittade till sist en burk och laddade ett gäng patroner med lite olika krutmängder för att testa. Passade då dessutom på att ta med kronografen för att skjuta den ursprungliga laddningen (MRP) också och kunna jämföra och se om det blev någon skillnad.
Fyra skott med MRP-krut snittade ungefär 750 m/s tre meter ut från pipan. De tre laddningarna med MRP 2 höll i snitt; 765, 770 respektive 780 m/s. Jag siktade inte speciellt noga då jag ju främst var intresserad av att se en eventuell skillnad i hastighet, och hade varit nöjd med en hygglig gruppering. Gissa om jag blev glad när jag gick fram till tavlan och såg följande resultat på 100 meter efter de två sista grupperna (4 skott vardera).
Den stora svarta fyrkanten är 2" och den inre vita fyrkanten är 1". Båda grupperna hade nog helt klart varit mer än väl användbara till jakt på toppfågel! Hade dessutom varit klart intressant att se hur pass liten den högra gruppen hade blivit om jag studerat vinden lite och tänkt lite mer på att försöka trä skotten i samma hål. Alla skotten i den gruppen ligger ju inom 1.5 kulhål i höjd, så det hade kunnat bli något rejält vackert.
Rent praktiskt, om jag jämför i Normas ballistik-kalkylator, så är skillnaden i 30 m/s vid mynningen värd ungefär 200 Joule extra på 100 meter, vilket innebär 8.4% extra knuff i älgen. Dessutom så har laddningen faktiskt en liten aning mer kraft i knuffen än Normas fabriksladdade Oryx har i deras eget testvapen. Dock har min bössa inte kommit upp i 780 m/s (som Norma anger på asken, kollade igår, än mindre i 800 m/s som de anger på webben) vid mynningen med fabriks-Oryx utan endast i mer måttliga 760, och då blir ju skillnaden ännu större! Kul!!
