Hairfoot - En bloggande Burträskare

Saxat ur Magasin Åre, 3/2008, sidan 22:

Svidknott
(Ceratopogonidae)
Osynligt små blodtörstiga mördare som anfaller i grupp. Sticker värre än myggan och bettet kliar längre. Kan i sällsynta fall ta död på älgar och även nötkreatur. Är du större än en älg har du dock inget att frukta.

Knott
(Simuliidae)
Finns i 35 varianter i Sverige varav 29 kan hittas i myggrillen vid Åre Golfbana. Anfaller liksom Svidknottet i flock men går åtminstone att se med blotta ögat vilket på något konstigt sätt gör eländet lättare att uthärda.

Stickmygga
(Culex pipiens)
Då hanmyggan softar med ett glas växtsaft i näven jagar den blodtörstiga honan lättklädda semesterfirare - precis som Åredalens kvinnliga befolkning i övrigt. Downhillcykling, forspaddling eller ölhävning kan hålla myggen på avstånd men har motsatt effekt på lokalt kvinnfolk.

Handölsmygga
(Culex steatite)
Kan bli mer än tre gånger så stor som Stickmyggan. Ett experiment med tätmaskiga viltstängsel på går just nu längst E14 och när varningssignal ljuder måste lokalbefolkningen ikläda sig skyddsdräkter av täljsten.

Renbroms
(Tabanus tarandinus)
Insekternas motsvarighet till Boeing B-17. Ett tungt bepansrat flygfä som biter loss hela köttstycken från sitt olyckliga offer. Håll koll på spädbarn och små hundar då Renbromsen tros ligga bakom flera ouppklarade försvinnanden i trakten.

Fästing
(Ixodida)
Tack vare JRA (Jämtlands Republikanska Arme) som patrullerar länsgränsen med förstoringsglas och pincett har den fruktade parasiten hittills stoppats. I sommar kan vägspärrar förekomma där stockholmare tvingas klä av sig nakna för fästingkontroll.

27/7 blev naturligvis lite mindre spännande än de två föregående dagarna. Inledde med en kort joggingrunda innan frukost, och därefter blev det packning/städning innan lunch och avresa.

Kom hemramlandes till Bergviken igen strax före 22 på kvällen och skulle upp och börja jobba (supportjour) direkt på måndag morgon mycket tidigt, så det var helt klart läge att packa upp och dra igång tvättmaskiner direkt på kvällen. Stupade i säng vid 01:30 ungefär, bara för att stiga upp igen och vara på plats vid 06:30.

Jag inledde den andra mässdagen (26/7) på samma sätt som den första. Smög upp på morgonen och drog på mig träningskläderna för en liten joggingrunda. Passade på att jogga hela vägen förbi den fjällsjö där vi badat dagen innan och bort till Fröå gruva, varefter jag sedan tog landsvägen tillbaka. Tämligen varma redan där vid 8-tiden på morgonen. Bådade verkligen inte gott inför dagens mässbesök, men denna gång tog jag med en vattenflaska direkt på morgonen.

Dagens plan var att genomföra en del inköp (behövde ju ganska mycket nya jaktkläder tack vara min viktminskning) samt se lite på de olika aktiviteterna men också att få tid till en del hagelskytte.

Hittade till sist allt jag avsett att köpa (samt en del som jag inte planerat från början också). Hade allt detta klart tills det var dags för lunch. Därefter drog jag och Peter upp till skjutfältet och började leka på riktigt. Vi körde först ett par serier Compact där den första inte gick speciellt bra för någon av oss (sköt en serie dagen innan som gick mycket bättre). Därefter var det som att vi fick upp värmen (var ju bara drygt 32 grader ute) och den andra serien gick hyggligt för oss båda. Bytte därefter till dubbeltrap för att testa det (hade skjutit en serie där dagen innan). Det visade sig dock vara ett misstag. Det strulade enormt nere på dubbeltrapen, dels med den ena kastaren som hakade upp sig, dels med diverse skyttar (som inte riktigt hade koll, men fick hjälp, vilket givetvis tog lite extra tid), dels med ett av lånevapnen som inte kunde avfyra andra skottet (möjligt handhavandefel) och dels med vinden, som valde att blåsa bort alla skjutprotokollen så att skjutordningen nog kastades om något.

När vi så till sist fått skjuta en serie beslöt vi oss för att lägga vår återstående insats på Compact, vilket skedde. VI fick till ett par hyggliga serier, speciellt Peter som dunkade in en med 12 träff av 16 möjliga. Själv fick jag nöja mig med max 10 av 16.

Klart trevlig dag även denna, med en utsökt lunch även denna dag. Middagen blev inte sämre den, och samkvämet höll även denna gång på längre än jag orkade. Törnade in någon gång på småtimmarna.

Den 25/7 var det så dags för första dagens besök på Fäviken Game Fair. Vi inledde morgonen med ett lugnt och fint löppass på knappa 6 km innan frukost och drog sedan över till Fäviken dit vi anlände strax före 10 på förmiddagen.

Entré och en del uthus


Jag hade vikt första dagen till att i huvudsak gå runt och titta på de olika uppvisningarna och marknadsstånden. Möjligen lite skytte också om tiden kändes räcka till.

Inne på området fanns en uppsjö av aktiviteter och uppvisningar. På skyttefältet tittade jag på:

Compact Sporting
Här står man på fyra olika stationer, och duvorna kastas som skottdoublé (dvs den andra duvan i paret kastas när skytten skjuter sitt första skott) i varierande kombinationer från sammanlagt åtta olika kastare. Kastarna har bokstaverats från A till H, och på varje station står två kombinationer noterade på en skylt, till exempel G-A och E-C. I det fallet så kom skyttens första par från en hög mast till höger (skymtar i högerkanten på någon bild) och därefter från en motsvarande mast till vänster. Båda duvorna kvarterade inåt fältet, den högra sjunkande och den vänstra stigande. Paret E-C var också ganska intressant. E var en hög rabbit och C en teal som stack iväg spikrakt uppåt.

Kanske ska dra duvorna i bokstavsordning för enkelhets skull. A alltså en hög mast till vänster (kvarterande inåt och stigande). B är vanliga skeet-tornet. C alltså en teal placerad vid B. D kom inseglande snett framifrån (kvarterade alltså utåt mot B/C) och blev inte synlig förrän den kom upp över en kant. Riktigt blinkskyttde då den landade kort därefter så man hade endast en bråkdels sekund på sig att agera. E var rabbiten (placerad vid skeet-lådan) som kastades in mot mittstolpen. F vanliga skeet-lådan. G masten till höger (kvarterande inåt och sjunkande). H satt rakt bakom stationerna och gick rakt utåt/stigande.




Dubbeltrap
Samma princip som vanlig jägartrap förutom att det skickas två duvor exakt samtidigt. Kastarna vobblar dock vare sig uppåt eller i sidled (annat än vad glapp i kastarna åstadkommer). Gäller att vara snabb som en kobra för att hinna skjuta båda duvorna i paret.


Morkulleskytte
Tre "bås" inne i konstruktionen i bildens vänsterkant. Kanske ett tjugotal meter därifrån till skogskanten i bildens mitt. Kastaren monterad uppe i ett jättetorn bakom träden strax där innanför (man kunde knappt skymta kastarhuset). Duvorna kastas som skottdoublé rakt mot skytten men ovanför träden. Kastaren vobblar i sidled. Här finns inga som helst utrymmen för tveksamheter/funderingar eller att följa duvan med pipan. Gällde att vara oerhört fokuserad och klippa den direkt.


Trickskytte
Jocke Smålänning samt en norsk kollega (beklagar, jag kommer inte ihåg namnet) höll en uppskattad uppvisning om vad man kan göra med några hagelbössor om man tränar tillräckligt mycket.


Jag besökte också hundfältet och tittade på:

Björnhundstest
En uppstoppad björn hade monterats på en radiostyrd permobil. Det var riktigt roligt att se hur olika hundarna reagerade på denna. Ofta gick det ganska bra när "björnen" tittade bortåt och stod stilla, men så snart den började röra på sig och titta mot hunden så blev det oftast alltför spännande.


Fäviksapporten
Trevlig lite tävling som anordnas inne på området. Ekipaget skulle utgå från den gröna mattan på bilden nedan. Föraren fick aldrig lämna den under tävlingen. All avlämning av apport skulle ske med samtliga fötter och tassar inne på mattan. Först sköts ett skott och en dummy kastade ut i den lilla dammen. Föraren skickade hunden på denna. När den var avlämnad så vände ekipaget sig om, varvid en trut kastades in i ett avgränsat område där det redan fanns en massa annat vilt utplacerat. Hunden skickades att bringa in ett vilt (efter att alltså ha sett kastet) och när detta avlämnats dirigerades hunden ut för att hämta ytterligare ett vilt. Man fick maximalt 3 minuter på sig, och tidsavdrag för olika svårapporterade vilt. Tidstillägg för diverse felmanövrar.




Grythundsträning
Tittade en stund även på detta. I plåttrumman till vänster stoppade man in ett grävlingsskinn (eller en levande grävling om man hade tillgång). I någon av ingångtunnlarna skickades hunden i och därefter var det vara att öppna/stänga allt eftersom man ville testa hur hunden agerade.


Vallhundsuppvisning
Under den andra mässdagen, som jag stod och fyllde på vatten, så hörde jag en massa bräkande får bakom ryggen. Då passerade denna flock mitt genom hela mässområdet ut på kanten av hundfältet för att hålla en vallhundsuppvisning!


Kan tilläggas att vi hade planerat att laga egen mat (efter att föregående år testat att stå i kö med alla andra när det blev matdags). Vilken kanonidé att ta med en murikka med gasolbrännare. Vi käkade kungligt båda mässdagarna (samt till lunch under hemresedagen)

Efter mässdagen (otroligt varmt) passade vi på att stanna vid en fjällsjö (där vi sprungit förbi på morgonen) och bada. Pga min nyligen överståndna förkylning valde jag dock att agera badkruka.

På kvällen blev det en underbar middag, samt en del öl, wiskey och småprat framåt småtimmarna. Till sist i säng dock!

23/7 finns det nog inte så mycket att säga om. Blev en hel del förberedelser inför morgondagens resa. Hämtade diverse bildelar, gjorde vapenvård (mycket välbehövligt) och packade diverse inför resan. Passade även på att byta olja/filer i bilen.

Den 22/7 tillät vädret äntligen den sista attacken på garagets ribbor. Fick till sist upp de sista ribborna på bakväggen. Nu återstår bara att trimma av dem i nederkant (i skrivande stund är de uppmärkta med ett horisontellt streck inför kapningen) samt att måla (har erbjudits hjälp, vilket man inte tackar nej till).

Blev i övrigt en städdag, då jag passade på att rensa bort diverse skrot som ansamlats de senaste dagarna. Passade även på att köra bort det skrot som genererats under gårdagens röjning i ladugårdsporten.

På kvällen blev det dock riktigt roligt igen. Då var det dags för en skjutövning med kompisgänget. En rapport om detta finns redan noterad i ett tidigare inlägg.

Så oväntat att det skulle regna även den 21/7! Hade gett mig tusan på att hinna ribba klart garaget (endast bakväggen kvar), men det blev tämligen svårt med alla skurar som passerade.

Passade dock på att städa inne i ladugårdsporten (mycket välbehövligt) och att stoppa in de sista DVD-filmerna i den nya lådan. Otroligt att det tog en sån tid att göra klart, men det är ganska många filmer att hantera. Nu återstår bara att vid tillfälle renskriva noteringarna om vilken film som sitter i vilken "mapp".



Jag passade även på att nyttja regnsuppehållet till att koka mer äppelmos, då det börjat tryta i förrådet.

Söndagen den 20/7 var det som vanligt under semestern tämligen ombytligt väder. Skulle hjälpa en kompis att lägga lite plåt på ett ladugårdstak samt att paketera ett antal bidrottningar för försäljning. Dessutom var tanken att hinna ribba klart hela garaget (i alla fall framsidan).

Var ute på morgonen för att ribba lite, men hann bara 5 korta ribor över traktorporten innan det började regna. In och organisera DVD-filmer en stund istället. Ut igen för att ribba mer när det väl slutat regna. Hann 6 ribbor till innan nästa regnskur. Mer film-organisation. Sedan chansade vi att försöka paketera drottningarna och slänga upp lite plåt på taket. Då fick vi helt plötsligt kanonväder. Drottningspaketeringen löste sig tämligen raskt varefter vi övergick till plåttaket. Dock var plåtenstundvis så pass varm att den inte var helt behaglig att hantera. Fick till och med ta av mig överskjortan efter någon timme uppe på taket. Vi blev nästan klara, och torde hinna resten nästa gång.



Till sist på kvällen så hann jag dock ribba klart framväggen på garaget.

Jag hade sedan tidigare blivit tillfrågad om jag kunde ställa upp och smida en lördag ute på nybygget i Rismyrliden. Den 19/7 var det så dags. Jag skulle börja vid 11-tiden, och var på plats i god tid för att starta upp ässjan.





Redan tidigt fick jag sällskap i smedjan av en pojke i cirka 10-årsåldern som var mycket intresserad av att få testa att smida. Han tillbringade, tillsammans med sin mamma, ett antal dagar på nybygget. Ursprungligen hade jag tänkt passa på att göra ett par brevknivar av några gamla rälsspikar, samt en smidestång. Dock kändes det ju som alltför kraftig smide för gossen, så jag frågade vad han själv hade för förslag. En klädkrok sade mamman. Sagt och gjort, han fick tillverka en rejäl klädkrok för skruvmontage i vägg. Jag skötte ässjan och höll ämnet med tången. Han körde bälgen och skötte hammaren. Till sist hade vi en krok klar, och passade på att bryta för lunch (hemgjort långfil med syltfläsk och hembakat ljusugnsbröd).

Efter lunch kom jag på att jag själv skulle behöva en S-krok till bilen. Gossen blev sugen att göra en också, så vi slängde in två järn i elden och började bulta. Jag skötte fortfarande ässjan/tången och han bälgen och hammaren (för sin egen krok). När jag gjort min egen krok klar så kom hans mamma tillbaka och var även hon mycket sugen på att testa smida något. Hon håller bland annat på med silversmide och var mycket sugen på en stor klädkrok i mycket specifik design. Vi hittade ett ämne och började jobba (jag värmde/höll och hon slog). Till sist hade vi fått fram något som inte var exakt som hon tänkt sig, men ändå ganska nära ursprungstanken.

Till sist (blev någon timme längre smidesdag än tänkt) så testade vi att linoljebränna samtliga alster. När vi var klara med detta städade jag ur ässjan/smedjan och fick mig ett litet middagsmål (hemgräddade våfflor med "falsk" hjortronsylt).

Sammantaget en mycket trevlig dag, även om ganska dryg. Väl hemma igen så räckte inte orken till mer än ribbor på halva framsidan av garaget.

18/7 var en tämligen produktiv dag. Jag beställde diverse reservdelar till bilen, handlade en minilåda 3'' spik för att kunna spika ribborna, gjorde en genomgång i bigårdarna, speciellt av de nya avläggarna, och ribbade dessutom hela långväggen på garaget.

Den 17/7 blev en dag med lite småpyssel samt ett trevligt besök av min syster, svågerämnet, samt dennes mamma och styvpappa. De två sistnämnda ville så gärna se var jag bodde.

Inledningsvis på morgonen så passade jag på att hämta hem en älgstol från skogen. Stolen har, tack vara en rejäl avverkning under vintern, hamnat offside och kommer inte att kunna nyttjas i jakten på det ursprungliga stället. Jag passade på att renovera den lite när den ändå stod hemma på gården.



Efter besöket av min syster så inhandlades även de träribbor som ska förgylla fasaden på garaget.



Tyvärr började det sedan att regna rejält, så resten av dagen tillbringades med att fortsätta organisationen av DVD-filmerna.

Dessutom fick jag för första gången smaka på jordgubbar ur det nya landet! Hela 3 stycken!!!

16/7 var en slitig dag. Började med att montera hängränna och stuprör på garagets kortaste sida (mot uppkörsbryggan och hundgården). Blev dock genast lite mer spännande när jag skulle lokalisera markavloppet inne i hundgården samt flytta avloppen vid ladugårdsknuten samt knuten för garagets långvägg.



De två avloppen i angränsning till hundgården krävde nämligen en rätt avsevärd insats vad gäller att skyffla undan materialet i hundgården (grus) samt skära upp rymningsskyddet (armeringsmatta) så att jag skulle komma åt. Till sist, efter ett antal timmar så var dock även detta gjort, och avloppen helt klara.

Dagen efter tillverkningen av högbockarna ägnades i sin helhet åt att införskaffa och montera en hängränna samt ett stuprör på garagets långsida. Tog till sist hela dagen att få till det. Stördes en hel del av diverse regnskurar som gjorde det tämligen otrevligt att stå längst upp på en bock eller stege och försöka mäta in lutningen på rännan medan vattnet strilade rakt mot ansiktet. Blev en hel del pauser istället (vilka nyttjades till att börja flytta DVD-filmer fårn sina fodral till en förvaringslåda).

Till sist kom dock allt på plats.

Helgen den 12--13/7 fick jag förmånen att vara behjälplig vid en träningshelg för fullbruksprov av stående fågelhund. Det var otroligt häftigt att skåda. Man tränade ett flertal moment:

Smygjakt - hunden skulle utan koppel följa föraren vid sidan/fot/bakom ett antal hundra meter. Därefter platsas (fortfarande tyst) varefter föraren skulle avlägsna sig från hunden (drygt 100 meter bort). 2 minuter efter att föraren lämnat hundens synfält avlossades ett hagelskott och ytterligare 3 minuter senare fick föraren kalla in hunden.

Viltspår/blodspår - hunden skulle kontrollerat följa ett tidigare utlagt blodspår som var tämligen långt och gick in en del vinklar. Dessutom fanns en "död" vinkel där spåret till synes fortsatte och bara slutade. Allt skulle redas ut och en rådjursklöv återfinnas.

Långa apporten - en tidigare utplacerad fågel skulle lokaliseras ute på ett tämligen stort hygge. Hunden fick inte lämna hygget under sökarbetet.

Markering/dirigering - när hunden satt vid förarens sida sköts tre skott och tre fåglar kastade i olika riktningar (från ett buskage en bit framför ekipaget). Hunden skulle då markera var fåglarna landade och sedan bringa in dem till föraren.

Släpspår - en räv (eller i vissa fall fågel för övning) släpades efter marken i ett antal hundra meter. Därefter skulle hunden (med föraren kvar på utgångpunkten för spåret) apportera viltet och bringa det tillbaka till föraren. Detta verkade för mig vara exakt samma moment som släpspåret i elitklass på eftersöksgrenarna.

Jakt under bössan - hunden skulle söka mycket snävt (inom 30 meter från föraren), dvs inom ett hagelskotts avstånd, i mycket tät vegetation. I detta fall en vassrugg.

Vattenapport/dirigering - tre fåglar placerades (utan att ekipaget fick se var) ut i kanten av en vassrugg (på andra sidan en liten skogstjärn). Två av fåglarna placerades på 30 -- 40 meters avstånd från startplatsen och med 15 -- 20 meters inbördes avstånd. Den tredje fågeln placerades på 70 -- 80 meters avstånd. Föraren fick därefter förevisat var fåglarna låg och fick dirigera ut hunden för att bringa in de tre fåglarna. I samband med att den andra fågeln inbringades så sköts ett skott och en fjärde fågel kastades över huvudet på hunden så att fågeln landade i vattnet bakom hunden. Hunden skulle då markera var den nya fågeln landade, men fortsätta bringa in den fågel den höll på med. Därefter skulle den kastade fågeln bringas in, följt av den sista pippin.

Klart spännande moment, och utifrån vad jag tidigare sett av de "normala" eftersöksgrenarna så är det ju egentligen inga direkta nyheter. Snarast så rör det sig om att sätta ihop olika moment, utöka dem ytterligare, och lägga in kraftfulla störningar. De enskilda momenten, tex platsliggningen under smygjakten, tränar man ju i vardagen, dock kanske inte lika länge, med lika mycket störning, och helt utom synhåll från hunden.

Igår kväll var det dags för ännu en skjutning i Drängsmark, med kompisgänget. Denna gång lyckades vi dock överraska Leif, som för en gångs skull glömt bort att lägga in en notering i almanackan. Ingen hade dock någon brådska, och då Leif kände att han hade både tiden och lusten att skjuta så satt vi hemma hos honom en stund och samtalade över en kopp kaffe under tiden som han gjorde sig klar.

Vi fick (vädret till trots) en otroligt trevlig skyttekväll ännu en gång. Tre vanliga kastare (som kan slänga doublé) samt en automatkastare. Doublékastarna riggades för kast snett utåt och automatkastaren för vänstergående sidoduvor. En tämligen frisk vind gjorde skyttet och duvkastandet tämligen spännande.

Efter en inledande uppvärmning med de enskilda kastarna så kärde vi sedan blandade småkast med doublékastarna. Mycket kul, speciellt efterhand då skytten inte ropade fram bestämda duvor, utan fick skjuta vad som kastades, utan förvarning.

Vi sköt därefter också en del sidoduvor. Först lite mer kontrollerat med lite avstånd till duvbanan och tämligen gott om utrymme att svinga. Därefter testade vi också en en omgång där vi stod närmare duvans bana och tämligen nära ett antal tallar (som förhindrade att vi sköt sent i kastet). Då blev det till att tagga upp sig rejält och fokusera på att ta duvan snabbt istället. Vi hade samtliga tämligen blandad framgång vid våra första försök, men efterhand började det lossna allt mer.

Mot slutet testade vi att köra med 3 skyttar och 2 som skötte samtliga tre kastare (automatkastaren kunde skötas med fotpedal av den som körde den ena doublékastaren). Blev mycket spännande när det kunde komma 5--6 duvor tämligen snabbt, och det gällde att fokusera på den duva man skulle skjuta och inte bry sig om de andra duvorna förrän man krossat sin utsedda. Dessutom gällde det ju att lyckas samarbeta lite så att inte samtliga sköt på en och samma duva (vilket ändå hände emellanåt).

En mycket trevlig kväll, och det kommer ytterligare en innan fågelpremiären i augusti!

Flera har kommentarat och undrat om jag trillat av jorden och ramlat ut i rymden någonstans. I princip så är det nog inte så fruktansvärt långt ifrån sanningen. Jag är nu inne på min tredje och sista (under denna semesterperiod i alla fall) semestervecka. Jag har faktiskt lyckats hålla mig i från kontoret riktigt bra, och hemma har jag ju inget internet, så det går inte blogga därifrån.

Viss aktivitet har funnits på hemmaplan, trots en envis sommarförkylning, som förhindrat träning. Dock har annat blivit gjort. När jag är tillbaka i sadeln på kontoret, dvs från kommande måndag morgon, så tar jag nog en sittning före/efter kontorstid och bloggar undan lite av vad som skett under semestern.

Lev och må!

Nu har äntligen den envisa sommarförkylning som jag drabbdes av för ungefär två veckor sedan lossat sitt grepp. Lite envist snorande dröjer sig fortfarande kvar, men i övrigt känns kroppen faktiskt tämligen normal igen!

Jag har ju inte vågat träna överhuvudtaget då jag dessutom under första veckan drogs med feber. Kändes därför riktigt njutningsfullt att kunna snöra på sig skorna och testa ett lugnt pass. Lubbade fån kontoret i Burträsk och runt Västomsundet. Lugnt och fint tempo, underbart väder. Just under 8 km. Försökte ligga ända nere i pulszon #1, vilket gick ganska bra. Blev ungefär 5:25-tempo i snitt på rundan då. Kändes helt OK i kroppen och framförallt i höften. I princip kändes rundan som en mycket rask promenad, förutom den sista kilometern, då tempot sakta ökade (utan att det egentligen var meningen).

Hoppas verkligen nu att förkylningen verkligen är borta och att höften håller så att det nu går köra igång med träningen igen. Kommer dock antagligen inte att lägga in snabba pass i någon större omfattning inledningsvis i alla fall, utan istället fokusera på zon #1 och #2 och hellre vara ute och jogga en lite längre stund istället.

Sedan några dagar tillbaka dras jag med en envis snuva, ont i halsen samt en hel del feber (även om den sistnämnde börjat ge med sig så smått). Är därför inte aktuellt med någon annan träning än vardagsmotion, samt lite promenerande i byn.

I tisdags, när jag tog en paus i pysslandet med hängrännan över bron och istället rensade lite ogräs i trädgårdslandet så får jag helt plötsligt se att Milito har fått någon slags krampanfall. Hela han bara skakade okontrollerat. Jag trodde först att det eventuellt skulle kunna vara värmeslag/vätskebrist (hur han nu skulle ha kunnat få värmeslag utomhus i skuggan under den sommar som hittills varit), även om han inte direkt kändes varm. Jag tryckte dock i honom en del vatten och spolade av honom med trädgårdsslangen hursomhelst. Därefter kastade jag mig i bilen och drog iväg till en stuggranne som tidigare varit länsveterinär. Hon konstaterade att det var något helt annat. Antingen någon slags partiellt epileptiskt anfall, eller att han ätit i sig något mycket olämpligt.

Bilresan fortsatte då till Skellefteå (veterinären i Burträsk har semester) istället. Efter en snabb undersökning (pupillerna drog ej ihop sig när de belystes, puls något snabb, slemhinnorna OK, kontaktbar) fick Milito snabbt kramplösande medicin (rektalt) varefter vi lade oss i bilen (mest bekanta och lugna miljö tillgänglig) och väntade. Efter en kort stund började han bli något lugnare, och pupillerna reagerade något på ljus. Efter ungefär en timme så hade han fortfarande en del krampningar och då fick han dels en kanyl i benet (två provrör blod togs) och en injektion intravenöst med mer kramplösande, och dels fick han cirka 1/2 liter medicinskt kol upplöst i vatten. När vi därefter vilat i bilen ytterligare en bra stund så var han i det närmaste helt lugn och krampfri (dock VÄLDIGT drogad). Veterinären föreslog då att vi skulle åka upp till lasarettet och lämna i provrören för analys och sedan återkomma efter hennes nästkommande patient för att stämma av status och avgöra om vi skulle åka vidare upp till Luleå, eller kunna åka hem över natten.

När vi så kom tillbaka efter ungefär en timme så var Milito helt lugn och krampfri, men dock väldigt sömnig av medicinen. Han var dock helt kontaktbar, och väldigt glad. VI fick då åka hem över natten och skulle avvakta provsvaren nästa dag.

Nästföljande morgon (efter att ha delat madrass med en 27-kilos vorsteh med tratt) pratade jag med veterinären som fått provsvaren (som såg mycket bra ut, och inte visade på något speciellt). Hon ställde då diagnosen att han ätit något mycket olämpligt eftersom hon menade på att ett klassiskt epileptiskt anfall dels brukar innebära att hunden ligger medvetslös på marken, tuggar fradga och "travar" och dels brukar vara över på några minuter. Militos krampanfall höll på i dryga två timmar.

Sannolikheten att han ska ha tuggat i sig något är ju naturligtvis mycket goda, han är just nu som en avfallskvarn på fyra ben. Jag är ständigt på honom när han tuggar på både det ena och det andra. Tog igår förmiddags av honom två råttor som han på något sätt fått tag på. Oddsen att han hittat något kring gården (oklart dock vad det skulle kunna vara, men det finns ju både ett och annat som säkert är mindre lämpligt att äta) är ju därför rätt goda. Jag hoppas ju faktiskt verkligen hellre att han verkligen käkat något olämpligt än att han fick något epilepsianfall. Veterinären var dock så säker på sin diagnos att hon inte skrev ut någon medicin, så det blir upp till husse att hålla än bättre koll på fyrbeningen...

Var borta hos en bekant i en grannby och hjälpte till lite med ett plåttak. En obekant katt kom och hälsade på. Den var så otroligt cool och obrydd att jag beslöt att testa hur Milito reagerade på katter. Han var i alla fall ändra fram och hälsade på, men var helt klart osäker på vad som skulle hända. Han hade ungefär samma kroppställning som några av hundarna jag såg genomföra anlagstest för björn nere i Fäviken förra sommaren. Katten låg stundvis på rygg och spann när Milito luktade på den.

Nu har jag gillrat och testat lite för att enkelt kunna lyfta av fiberduken, och ändå lämna plats åt växterna. Gjorde en ram, som jag skruvade fast böjda elrör i. Därefter lade jag fiberduken över hela klabbet. Ramen hålls på plats av en liten list som sitter i själva högbädden, och kan därför inte glida omkring. När jag behöver in i bädden så gläntar jag bara på fiberduksramen, och sätter en cirka 130 cm lång pinne under för att hålla upp den så att jag kommer åt.

Så har man då ÄNTLIGEN börjat semestern. Satte mig i 5 minuter och kluddade ner lite möjliga arbetsuppgifter under de tre semesterveckorna som står till förfogande nu under sommaren. Fick snabbt ihop 2 A5-sidor och då slutade jag skriva. Blir nog till att gallra och prioritera lite.

Har i alla fall hittills hunnit reparera balkonggolvet, samt satt hängränna och stuprör över bron.





Jag har dessutom fixat ett nytt underlag att dra upp båten (som sjösattes häromkvällen) på.

Under förmiddagens värme så slappnade Milito minsann av rejält.



Igår var jag dessutom mer på hugget när han helt plötsligt lyfte på benet för andra (observerade) gången.

Under gårdagskvällen åkte jag och sköt lerduvor i Bureå tillsammans med Classe och dennes barn. Mycket trevlig övning. Av någon anledning så fungerade sidoduvor (både åt höger och vänster) riktigt bra igår, så inför sista serien så busade jag till det rejält och testade (för första gången någonsin) att skjuta doubléer på vänstergående sidoduva. Otroligt så mycket svårare det med ens blev att överhuvudtaget träffa någon... Snacka om att man antagligen mentalt stressar upp sig och klantar till båda istället för att lugnt ta den ena. Nyttig träning, lyckades till sist krossa båda i paret ett antal gånger, så det är görligt i alla fall!

Igår testade jag så efter några dagars helvila att köra ett lätt pass i pulszon #1 (enligt nya zonerna efter LT-testet). Lufsade iväg (i värmen) över Lejonströmsbron och sedan ner till Viktoriabron. Kändes inget alls i höften, men det svåra var att hålla ner tempot så för att kunna ligga kvar i zon #1. Lyckades ganska hyggligt. Snittade 3 slag under övre gränsen för zonen. Ska ta ett par helvilodagar till innan nästa pass, men skippar Lövångersloppet i morgon, och fokuserar nog antagligen helt och hållet på att köra zon #1 och #2 den närmaste tiden.

I tosdags (efter 5 dagars fullständig vila) var det så dags att känna på höften lite. Ville dock inte springa utomhus direkt, utan beslöt mig istället för att köra ett test för att försöka hitta min LT (Lactate Threshold). Den ska tydligen vara av stor betydelse för valet av träningsintensitet, och dessutom en indikator (dvs hur den förändras i samband med att man tränar) på förändring av formen.

Själva testet kan utföras i flera varianter. Mest exakt (men även dyrast) är förstås att göra den på något testinstitut där man tar regelbundna blodprover under testet och verkligen mäter mjölksyranivån. En variant (som dock kräver att man är två) är att springa på löpband med ökande belastning (varje minut) och notera belastning, hjärtfrekvens och outpout (fart/watt e dyl) samt "upplevd ansträngning" (skala 1 -- 10). Assistenten ska (förutom att notera följande varje minut) även notera när andningen blir "djup och kraftfull". Denna nivå kallas tydligen VT (Ventilatory Threshold) och ska stämma ganska hyggligt med LT-nivån. Krävs dock sannolikt att man gör testet några gånger så att assistenten lär sig bedöma andningen korrekt, och att man själv graderar ansträngningen korrekt.

Ett tredje sätt, som man dessutom kan göra helt själv är att genomföra ett 30-minuters tidstest på en konstant bana, platt väg eller löpband. Som boken Total Heart Rate Training uttrycker det "this is a simple test - but not easy". Efter uppvärmning enligt tycke och smak börjar du testet (och startar tidtagningen på pulsklockan). Först springer man 10 minuter. När 10 minuter har gått påbörjar man ett nytt var (trycker helt enkelt "Lap" på klockan) och springer ytterligare 20 minuter, varefter man trycker Stop. Testet är nu klart, och man har tre mätpunkter, snittet för de första 10 minuterna, snittet för de sista 20 minuterna, och snittet för samtliga 30 minuter. Det är snittet för de 20 minuterna i slutet som är intressant, det utgör tydligen en god uppskattning av pulsen vid LT.

Det gäller att lägga upp farten så att man orkar alla 30 minuter, men samtidigt så får man ju bevisligen inte slöspringa heller. Intressant är också att notera output (fart/watt e dyl). Även om inte LT-pulsen kanske förändras speciellt mycket under återkommande tester (gärna var 4:e eller 8:e vecka för att se framstegen) så ska förhoppningsvis tex farten vid samma LT öka succesivt.

Själv snittade jag 165 slag under de sista 20 minuterna och låg mestadels på 13.8 km/h på löpbandet längst in i rummet på Friskvårdskompaniet. Gäller dessutom när man upprepar testet att försöka få så likartade förutsättningar gällande mat/sömn/tid på dygnet osv som bara möjligt.

Igår passade jag (då det tydligen ska vara bra vädet några dagar framöver) att åka in till viltåkern och harva den. Förhoppningsvis ska den kunna torka upp så pass under de kommande dagarna att det blir möjligt att så den under helgen. Känns inte som något stort problem att den inte gick så in vid den tidpunkt jag egentligen tänkt. Det har ju regnat i princip varje dag under de senaste tre veckorna, så antagligen hade utsädet mer eller mindre ruttnat bort på plats. Blir det nu hyggligt väder framöver så torde chansen öka för att utsädet gror bra.

Jag nyttjade också tillfället att sätta ut en ny saltsten ivid viltåkern, samt även på en stolpe längst bak på jaktmarkerna, när jag ändå körde traktor ditåt. Har också snitslat ut en lämplig väg till det pass som ligger invid den bakersta saltstenen. Allt för att undvika problem och minimera tidsspillan under jakten!

Milito tog i måndags (av ren slump?) första steget in i vuxenvärlden. När jag höll på att förbereda platsen för minnesstenen i min rabatt så valde han att pinka på de pallgafflar som jag tillfälligt har stående invid rabatten. Dock var han ju tvungen att göra det med lyft ben för att "nå upp". Första gången han lyfter på benet! Blev så paff att jag inte ens kom mig för att banna honom när han pinkade på ett förbjudet stället. Dock har han inte lyft på benet någon mer gång sedan dess. I alla fall inte som jag sett. Det är dock bara en tidsfråga!

I måndags placerade jag den färdiga minnesstenen på avsedd plats i rabatten. Tycker det blev ganska bra.

I måndags bullrade åskan återigen över Burträsk. Redan den första smällen hördes vara väldigt nära, så jag beslöt att stänga av datorn och drar ut alla sladdar. När datorn gjort shutdown och jag precis dragit ut sladdarna så kommer nästa knall, som var så nära att blixten och smällen kom samtidigt. Då kom det en blå blixt från den TV som jag har på kontoret. Därefter har den varit helt död.

När jag senare på eftermiddagen (efter att ovädret dragit förbi) startade datorn igen så funkade inte bredbandsuppkopplingen. Nätverksadaptern kunde inte lokalisera någon nätverkskabel. Det betyder ju att något blivit uppkäkat av åskan, antingen nätverksadaptern, sladden, uttaget, fastighetsnätet eller switchen i fastighetsnätet.

Skulle felanmäla till SkeKraft (där abonnemanget en gång i tiden tecknats). Fick då veta att AllTele sköter servicen. Ringde dit och hamnade i en oändlig telefonkö, där jag gav upp efter dryga 20 minuter. Ringde fler gånger under eftermiddagen med samma resultat.

På tisdag morgon pluggade jag i headsetet till mobilen och ringde upp igen. Tog nästan 35 minuter innan jag kom fram. Gick dock inte så bra att felanmäla då det gamla organisationsnummret (vi blev ju uppköpta av TietoEnator för drygt ett år sedan) inte kunde återfinnas i systemet. Gick inte söka på avtalsnummer eller adress (finns ju bara ett TietoEnator på denna adress i Burträsk) utan skulle nödvändigtvis vara just organisationsnummret. De skulle dock titta på ärendet ändå.

Hörde inget på flera timmar och kunde ju givetvis inte göra speciellt mycket produktivt utan bredband, så jag ringde min semester-chef i Kista, som grävde fram ett troligt organisationsnummer. Trasslade mig genom 35 minuters telefonkö igen för att kunna lämna nummret till kundservice. Då hittade de avtalet direkt. Glädjande så det föreslog minsann! De skulle direkt (Prio #1 eftersom det ju är ett företag) titta på ärendet. Tydligen hade inte något hänt under de föregående timmarna... Efter ett tag ringde en servicetekniker upp och frågade efter en beskrivning på felet, vilket han fick. Han skulle återkomma. Efter några timmar ringde han igen och meddelade att SkeKraft (tydligen så var det de som var tvugna att utföra själva jobet, AllTele tar tydligen bara emot ärendet????) inte kunde hitta igen abonnemanget.... Jag kastade fram det gamla företagsnamnet, och då klickade det till direkt, det fanns ett sådant i SkeKrafts system... Sent på eftermiddagen fick jag så till sist veta att SkeKraft ansåg att allt fungerade, för de fick kontakt med switchen i fastighetsnätet, så antagligen skulle felet ligga i min nätverksadapter/-sladd. Drog in till Skellefteå för att handla nytt, installerade detta och testade. Funkade fortfarande inte, trots en felfri installation.

Trasslade mig genom 45 minuters telefonkö för att felanmäla igen. På onsdag morgon började cirkusen om igen på ungefär samma sätt. Väntan och telefonköer. Till sist hade vi efter en hel arbetsdag och ett par telefonsamtal verifierat att SkeKraft i alla fall tittat på rätt port i switchen. Jag hade under tiden testat ytterligare en dator och sladd, och blev därför alltmer misstänkt på ett fel i fastighetsnätet eller switchen. Till sist skulle i alla fall AllTele begära att SkeKraft skickade ut en tekniker till mig. Han ringde sent igår eftermiddag och skulle titta förbi nu i förmiddags. Bad honom då komma upp i lägenheten för att testa på plats och förhoppningsvis kunna verifiera att samma problem uppstod för honom. Så var också fallet, varför fastighetsnätet/-switchen hamnade överst på listan över misstänkta. Ner i källaren och in i switchskåpet. Ingen kontakt med nätet ens direkt i porten på switchen, så ett snabbt byte till en ledig port. Därefter funkade allt direkt. Åskan hade alltså käkat upp utgående port på switchen. Otroligt dock att det tog från i måndags lunch till idag (torsdag) förmiddag att utreda detta.